Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘maffia’

Ett inlägg om en bok.


 

OmertàVännen Agneta är en källa för många positiva saker coh företeelser i mitt liv. En sån är att hon är väldigt duktig på att förse mig med litteratur. I december förra året hämtade jag en rejäl samling böcker hemma hos henne. I kassen låg bland annat Mario Puzos sista roman Omertà.

Omertà är den sicialianska koden för heder i bemärkelse tystnad av vördnad för familjen. Den här bokens handling utspelar sig delvis på Sicilien, lite i England, men mest i USA. FBI har nästan utplånat maffiafamiljerna i New York. Familjen Aprile är emellertid kvar. Vid en konfirmation av ett barnbarn mördas dess överhuvud, gudfadern Raymonde. I testemantet ser han till att det är brorsonen Astorre som tar över framför de tre egna barnen. Astorre har tränat i hemlighet för uppdraget. Bland annat ska han sköta familjens banker. Bankerna är av stort intresse för omvärlden och uppdraget blir inte helt enkelt, trots att det sköts av en mellanhand. Astorre söker dessutom efter gudfaderns mördare.

Den här boken är särskilt spännande inte bara för att den är en thriller eller för att den är författarens sista bok om maffian utan för att den är författarens sista bok punkt. Mario Puzo avled strax efter han fått sitt manus till boken färdigt, sommaren 1999. Det känns verkligen som ett sista-verk – inte för att det är dåligt eller skrivet av en åldrande person utan för att det rundar av Gudfadern-berättelserna.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en fixaredag.


 

Tomte i champagnehinken

Julgranstomten har hoppat ner i champagnehinken medan han väntar på en julgran.

Idag är det stora fixaredan i mitt hem. OK, det är ytterligare en ledig (ha!) dag i morgon, men jag tänkte försöka vila lite då också. Sovmorgonen sträckte sig ända till klockan sju i morse. Jag fixade kaffe på sängen åt mig själv och läste ett kapitel i min maffiabok på gång. Sen satte jag fart…

Som så många andra husmödrar vid den här tiden på året städade jag och pyntade inför jul. Eller jag julmöblade, som jag kallar det efter en pojke jag kände en gång. Inte hade jag nån direkt plan eller strategi – det blev lite dammning, lite julmöbling och mitt i allt strykning och gardinbyte. Tänk så mycket en husmor kan! (<== jag är väldigt självironisk nu) Allt avslutades med ett varv med snabeldraken*.

När klockan var runt 13.30 hade jag hunnit tvätta och prata julklappar med Fästmön också men inte ätit frukost. Jag satte mig vid köksbordet för att montera änglaspelet som sista aktivitet före frukost. Ha igen! Det krävdes snudd på ingenjörsexamen för att få ihop skiten änglaspelet. Dessutom saknades de första två bilderna i monteringsbeskrivningen. Jag messade NK** och klagade min nöd för att skoja lite – NK är nämligen bruksanvisningsfetischist och ÄLSKAR att montera saker, gärna på helger när h*n har en stund över, har jag hört. Men det var liksom inte första gången jag monterade änglaspelet och till sist fixade jag det.

Det fick mig att tänka på den så kallade ingenjören som skulle hjälpa mig med en lampa som blinkade och krånglade för några år sen. Trots hög utbildning och dito position i arbetslivet gick h*n bet. Så jag bytte glödlampa. Då slutade lampan att blinka…

Efter frukost, hygienaktiviteter och påklädning hasade jag över för att handla julmat på Tokerian. Jag fick tag i allt jag skulle ha, till och med en julklapp, men det blev nog i mesta laget med julgodis som följde med hem… På Tokerian träffade jag Lucille och idag var det hennes tur att skjutsa hem… inte mig men en av mina kassar, på sitt cykelstyre. Vi pratade vatten och kyla och försvunna personer på vägen hem och tyvärr hann jag inte höra slutet på det sista för just utanför porten ringde mamma. Det lät väldigt akut, hon sa att hon hade ringt på fasta telefonen också, så jag gick in, stoppade in kyl- och frysvaror och ringde upp. Det var… inget särskilt mamma ville… Men vi pratade en god stund – jag hade ändå tänkt ringa henne. Hon åker med riksfärdtjänst klockan nio hemifrån sig nästa lördag, men har ingen aning om hon ska samåka med nån så ankomsttiden i Uppsala är okänd. Därför blir det ingen middag när hon anländer utan kaffe.

I år kom jag ihåg att köpa tre blåa hyacinter. Dessa stoppade jag ner i julkrukor jag hittade i mina gömmor. Naturligtvis stoppade jag inte ner hyacinterna i krukorna utan att hälla jord på mitt nyligen dammsugna köksgolv. Som grädde på moset lossnade strilen på kökskranen, så jag sprutade ner köksgolvet också. Trampat lergolv, med andra ord.

Ärligt talat vet jag inte om jag orkar feja mer idag. Fast jag har förstås en julklapp att slå in och det vore ju skönt att få badrummet och duschrummet-toan rena. Då kan jag nästan slappa hela dan i morgon (ska bara tvätta) och bara göra en utflykt med Anna för införskaffande av de sista klapparna för i år.

Spisgrisen har fått sitt röda sidenband runt halsen. I det här hemmet äter vi nämligen inte grisar, vi julpyntar dem. Gröttomten har gjort Spisgrisen sällskap ovanpå fläkten. Julfigurerna hänger i köksgardinen, Uppsalakulan i sovrumsfönstret och Påskliljan har blivit Julliljan genom en tomteluva. Julgranstomten har hoppat ner i champagnehinken medan han väntar på julgranen.

Och medan du tittar på några bilder från min dag kan du väl fundera ut vad du ska skriva i en kommentar här nedan om vad DU har gjort idag. För jag antar att inte heller du har suttit sysslolös..?

Detta bildspel kräver JavaScript.


*snabeldraken = dammsugaren

**NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om två nya TV-serier.


 

Det har blivit gott om spänning på TV och sånt gillar jag. Nu när Deckarna och Mordet snart avslutas tar nya serier vid. Och det är SvT1 som visar de två nästkommande: Arne Dahl: En midsommarnattsdröm samt Jordskott.

Arne Dahl: En midsommarnattsdröm låter ju snällt och gulligt och väldigt Shakespeare. I själva verket handlar det om mord på polska kvinnor som gömmer sig i Sverige. Offren är viktiga vittnen i en rättegång mot polsk maffia. När tre av vittnena hittas mördade hoppas polisen på att de två som saknas fortfarande lever. Fallet hamnar hos den nya A-gruppen. Tyvärr ser jag att Starke Samuelsson fortfarande ska vara med och skådespela med bredaste östgötskan. Bara för att man är känd för att man är väldigt stark behöver man inte automatiskt bli skådespelare också, tycker jag. Två avsnitt av Midsommarnattsdrömmen blir det i alla fall och det första visas nu på söndag, den 15 februari, klockan 21 i SvT1.

Arne Dahls A-grupp

Arne Dahls A-grupp är i farten igen från och med söndag. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Även i Jordskott använder man 
kändisar som inte är skådespelare. Här är det Yohio som gör sin debut. Om vi bortser från detta – och mina förutfattade meningar – handlar Jordskott om försvunna barn. Först försvinner polisen Eva Thörnblads dotter. Man tror att flickan har drunknat, men nån kropp hittas inte. Flera år senare försvinner ett nytt barn. Eva reser tillbaka hem, officiellt för att ta hand om ett arv. Men naturligtvis vill hon se om barnens försvinnande hänger ihop på nåt sätt. Starka och okända krafter och en historia hämtad från den svenska urskogen utlovas. Premiäravsnittet visas måndagen den 16 februari klockan 21 i SvT. Därefter följer ytterligare nio avsnitt.

Jordskott

Tre poliser i Jordskott. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Pelle Hallert)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag vägrar att ge upp om Kommissarie Zen! Jag vill så gärna att den här brittiska serien ska vara bra. I kväll var den medelbra. Och det som drar ner den är just att den inte utspelas i Storbritannien utan i Italien. Varför, varför, varför?


Kunde ha varit bra, Zen, men…

                                                                                                                                                  Kvällens avsnitt, som är den tredje och sista långfilmslånga delen, hade undertiteln Råttkungen. Zen och kollegorna får en ny chef eftersom den gamle är på sjukhus efter att hans hjärta kollapsat. Det är en otrevlig typ som kräver moral och som vill styra avdelningen totalitärt. Men som vanligt får Zen ett specialuppdrag där man kräver just att han ska sköta utredningen. Denna gång handlar det om en kidnappning. En gång har en lösensumma utbetalats, men budet mördats och pengarna försvunnit. Nästa gång ska Zen leverera lösensumman. Inte helt okomplicerade är relationerna i den kidnappade mannens familj, vilket naturligtvis stör utredningen. Och så Zens älskarinna, som ska skilja sig och som har en svartsjuk make…

Ja, det blir för mycket och för rörigt. Lite spännande är det denna gång, men samtidigt återstår den stora nackdelen att den här polisserien utspelar sig i Italien. OK, i Storbritannien finns inte maffian och kanske inte samma syn på kvinnor och mutor, men… Nej, jag hoppas att det inte görs fler avsnitt.

Medelbetyg dock denna gång!

Read Full Post »