Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘omysigt’

Fästmön hade ju smugit ut till bussen igår morse, men hämta henne fick jag i alla fall! Vi stannade till på ICA Heidan på hemvägen för att inhandla druvor som vi skulle ha till middag. Jag vann 21 spänn på Lotto och blev så till mig att jag höll på att glömma mina solbrillor!.. Närå, jag blev mest irriterad på killen i kassan för han höll på med tusen saker samtidigt och jag fick säga att jag skulle förlänga mitt Lotto två gånger och dessutom be om vinstskvittot för det hade han kastat.

När vi kom hem blev Anna lite trött och tog en nap.

Anna tog en nap.


Under tiden
försökte jag skratta tyst åt Berit Hård, men det gick inte. Tittade i stället på mina roliga strumpor. Då skrattade jag ännu mer.

Roliga strumpor.


Middagen lagade nästan sig själv.
Vi skulle äta kex och ost och dricka Copertino till samt snaska druvor. Det var bara att lufta vinet och ostarna en stund, skölja druvorna, plocka i mer kex i burken och sen ställa fram. Vi åt framför filmen, för i köket är det väldigt omysigt nu när vi inte kan sitta i kökssoffan. Sen åt vi lite av mitt goda godis – jag hade ju köpt lite mer än Anna, så jag hade kvar. Anna tvingade i sig ett par bitar också, konstigt nog med tanke på att hon tycker att mitt godis är så äckligt…

Sov gjorde jag hela natten sen. Häenl höll sig ganska lugn under söndagen, men det berodde nog på att jag höll mig lugn rent generellt. Jag bara skruvade ner lite fästen och tog ner en enda gardinstång. Idag på förmiddagen är det tänkt att jag ska få lite kunskap om en viss trädgård vi har här på jobbet. Jag funderar på att strunta i det eftersom detta innebär att jag måste gå. Kryckan lämnade jag hemma, den tar jag bara i nödfall.

I morse noterade jag att Fredens Hus på Slottet inviger en ny utställning i kväll. Utställningen handlar om Folke Bernadotte. Fredens hus är ett riktigt fint museum som dessutom har gratis inträde! Detta hus tycker jag att du ska besöka om du är i Uppsala! Utställningen om Folke Bernadotte ska jag definitivt gå och titta på, dock inte i kväll eftersom jag näppeligen klarar att promenera uppför slottsbacken. Fredens Hus har en mängd intressanta utställningar, bland annat en om Dag Hammarskjöld. Lokalblaskan kanske ska skicka dit den som skrev nedanstående bildtext i dagens tidning. Visserligen är namnen Hammar och Hammarskjöld väldigt lika, men ändå… Den senare har ju varit död sen 1961…

Dag Hammarskjöld är i själva verkat mannen till höger i bild, KG Hammar till vänster. Skitdåligt, UNT!


För övrigt noterade jag
i morgonens blad att man haft en bajsfontän i Helsingfors. Dessutom var den, enligt rubriksättaren, oönskad. Tacka f*n för det, vem vill ha en bajsfontän, liksom? Möjligen Bajsugglan, men jag tror att inte ens hon skulle vilja råka ut för detta…

Tänk, en bajsfontän som var oönskad! Men, när är en bajsfontän egentligen önskad..?


Har du orkat läsa så här långt
önskar jag dig en skön måndag och en bra start på arbetsveckan. För mig väntar eventuellt en trädgårdstur, som sagt samt en intervju i eftermiddag. Jag ska få veta mer om ett förarlöst flygplan som spanar på saker och ting som växer…


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har jag jävligt ont i hälen. Och ont i hela benet, förresten, ända upp i rumpan. (Nej jag pallade inte att skriva ordet röven också, eftersom jag redan hade använt fult språk i och med svordomen…) Men undan går det! Strax efter sju i morse – eller i alla fall före halv åtta – var nätdörren till ballen* nerskruvad. Detta hade jag våndats över, ska jag säga, för jag minns att jag drog åt de nio skruvarna i gångjärnen hårt liksom öglorna till de två hakarna.

Därefter röjde jag lite i lägenhetsförrådet, du vet det som såg ut så här nyss:

Lägenhetsförrådet nyss. Det var då, det…


Gissningsvis skrämde jag slag på
några i trapphuset, för de passade på att hämta tidningen i hållaren utanför dörren när jag var i kallförrådet, typ tre hus bort. Ja, folk är ju lite… märkliga här runt omkring. Det kändes liiite skönt att för en gångs skull föra oljud jag också en lördagsmorgon. 😈

Lägenhetsförrådet svalde faktiskt ganska många prylar till när jag hade röjt lite. Nätdörren, pallar, två femstegsstolar, en golvlampa, ett par tavlor, en champagnehink (har inte varje DAM** det???), balkongmattan och en gungstol. Hepp, liksom!

Fast nu sväljer lägenhetsförrådet inget mer.


Jag hann ta ut fyra öl
och ställa på kylning innan gungstolen och lite annat bråte hamnade framför plattan – ölen lär behövas i kväll efter utfört arbete!..

Sen tömde jag ballen. Allt som var där ute fick faktiskt plats i lägenhetsförrådet – utom bordet. Bordet gick inte ens att skruva ihop, för jag hittade inget IKEA-verktyg som passade, trots min rejäla verktygslåda…

Matsalsbordet med verktygslådan på. Nej, det är ingen stil och klass på mitt hem just nu.


Ballen såg lika ödslig ut
som den alltid brukar göra på hösten.

Ödslig balle.


Till och med de två tvättlinorna
tog jag ner. Tvättlinorna, som jag aldrig kan använda eftersom det alltid röks och grillas – I SKRIVANDE STUND, FAKTISKT! – här runt omkring. Ville att ren tvätt stinker rök eller eldad gris, liksom…  Däremot lät jag min lila lobelia sitta kvar ett tag till. Den blir just nu grillskadad, stackaren.

Lobelian får hänga kvar ett tag till.


Ballebordet kånkade jag bort
tillsammans med en presenning till kallförrådet. Det var tungt och otympligt, men det gick. Mötte H på vägen som smackade beklagande och sa att h*n vet precis hur jobbigt det här med fönsterbytet och hemmakaoset är. Hos dem är de liksom redan färdiga.

Tog bort en del tavlor och ett gäng småpryttlar från fönstren. Sen gav jag mig på köket. Det är från och med nu jätteomysigt eftersom jag inte kan sitta i kökssoffan vid bordet. Flyttade soffaset (tungt som fan!) till ena kortsidan, så nu får Fästmön och jag sitta på stolar och äta.

Ett omysigt kök för tillfället.


Ovanpå kökssoffan
fick jag plats med en del prylar, faktiskt några till än vad bilden nedan visar. Så det går alltså inte att sitta där.

Belamrad kökssoffa. Vid pilen, min första Kitty Lindsten-tavla!


Slutligen grep jag mig an arbetsrummet.
Lyckades skjuta morfars otympliga skrivbord framför en bokhylla. Det var som ett 15-spel! Efter detta flyttade jag datormöbeln med datorn och slutligen farfars astunga arkivskåp. Allt detta samtidigt som jag parerade med kablar till telefonen, nummerpresentatören, datorn med mera. Det gick rätt bra tills jag satte mig vid datorn för att blogga. Jag hade visst kommit åt nån inställning på skärmen, så det såg lite lustigt ut. Det har jag fixat så att det i alla fall ser lite mindre lustigt ut just nu.

Omysigt arbetsrum.


Nu sitter jag med ryggen mot fönstret
och knattrar på tangentbordet. Det är bra, för då slipper jag se puckona som grillar. Känner bara äckellukten av grillen.

Tänkte nog ta en paus nu och äta frukost innan jag skruvar ner två gardinstänger. Sen  ger jag mig nog för idag med förberedelserna inför Dalkarlarnas ankomst. Anna messade nyss och frågade om jag var oskadd och om jag hade ätit frukost än… Hon känner mig alltför väl, den lilla.

I kväll hade jag planerat att servera Kalle Kon, men se det gick inte för varken Tokerian eller ICA Heidan hade nån Kalle. Tog i stället fram kyckling ur frysen som jag ska steka och krydda på annat sätt än den Tokeriagrillade vi åt igår. Vi inhandlar nog lite lördagsgodis på vägen hem när jag har hämtat Anna från jobbet, det brukar vi göra. Sen äter vi så vi mår illa och svär på att aldrig mer äta Karamellkungens lösgodis… Tills nästa gång…

Vad pysslar du med en lördag som denna???


*ballen = balkongen

** DAM = You see, I’m a laaady…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag gissar att webbtroll och annat löst folk undrade vart Tofflan tagit vägen. Kära Nickan eller vad det nu är du kallar dig och alla andra som jag VERKLIGEN tycker om, vi var på väg till Thailand. Men hamnade i Italien. Och sen var vi på Slottet. Så här var det:

Igår var vår ambition att dinera på Koh Phangan i Uppsala. Du vet, restaurangen på Söder i Stockholm öppnade ju en filial här i stan för ett tag sen. Eftersom det var torsdag och inte särskilt sent utan eftermiddag hade vi inte bokat nåt bord. Väl komna till restaurangen noterade jag att ett bord på uteserveringen samt ett bord inne i restaurangen var upptagna. Efter en förfrågan om ett bord för två, granskade servitrisen en lista och efter en suck blev vi anvisade lokalens mest omysiga bord. Vi ville ha mörker och åska och sånt vi läst om sker i Thailand. Här skulle vi få sitta nedanför en trappa, i ljuset av ett stort fönster och som Anna sa:

Det kändes som ett bord där man sitter och väntar på hämtmat.

Vi blev liksom placerade på undantag. Och sånt gillar inte Tofflan och hennes Fästmö så vi satte oss aldrig utan gick helt sonika igen. Vi tänker inte gå tillbaka heller. Vi undrade liksom hur restaurangen kunde vara så full när endast ETT bord inomhus var upptaget. Nej, Koh Phangan på Öfre Slotts i Uppsala, lär av huvudkontoret på Söder i Stockholm – service!

I stället styrde vi kosan till Italien – Il forno Italiano. Där blir man ALLTID trevligt bemött – trots att restaurangen allt som oftast är proppfull hittar man ALLTID bord för två hungriga tanter.


Anna hade svårt att bestämma sig. Här grubblar hon över vad hon ska välja från menyn.

                                                                                                                                                            Igår valde vi att sitta utomhus, intill husväggen. På uteserveringen på andra sidan gatan fylldes borden snabbt upp. Det var mysigt att sitta på trottoaren som sluttade något…


Nej, vi blev inte fulla! Trottoaren sluttade och bordet stod på sned.

                                                                                                                                                               Servicen och maten var som alltid till belåtenhet.


Här väntar Anna på huvudrätten.

                                                                                                                                                           Tyvärr fick jag fruktansvärt ont i magen under desserten. Undras om det var Nickan som lagt nåt i min mat eller om det bara var mina gamla magsår som bråkade. Jag tror på det senare. Så tyvärr slutade kvällen mindre bra.

Idag var vi bjudna till Annas mamma på lunch i Slottet. Tjugo minuter innan vi skulle åka kom ett riktigt skyfall, så vi undrade om hon verkligen höll till i Slottet. Men det gjorde hon! Vi fick underbart god lunch, ris med räkor och god sås, fräsch sallad och gott bröd med ädelost. Som vanligt när vi ska till Slottet fick måltiden intas inomhus, eftersom det ju regnade. Jag började känna mig risig i hals och näsa och nu är jag väl så gott som säker på att det är förkylning och hosta på gång.

Ett litet skratt lockade denna anordning fram hos mig i alla fall. Jag undrade om det var en anordning för avrättning av småfåglar, typ

Picka inte från jorden för då får du en tegelsten eller två i huvet, fågelrackare!

Men Annas mamma är en djurvän, så det var fel gissat av mig.


Det var en grennedböjningsanordning!

                                                                                                                                                           Innan vi gick hem fick vi med oss en bukett underbara prästkragar och lupiner. Själva hade vi bara haft med oss fyra eller fem av mormors ugnsfasta formar – tomma – samt en flaska hemtappat rödvin… Annas mamma ÄR snäll, hon…


Blommor från Slottsträdgården, nu i en vas i Nyby.

Read Full Post »