Bubbel i systemet

Ett omtumlat inlägg.

---

 

Champagnen bubblade i mitt system i natt så jag sov inte mer än två timmar.

Nej, idag har jag inte sökt nåt jobb. Dagen idag går jag mest omkring i nån sorts yra och fattar inte om presenten jag fick igår är sann eller inte. Jag tror lilla mamma känner likadant, för hon ringde fyra (4) gånger igår. Jag ringde henne bara en gång igår och det var en speciell känsla att få leverera nyheten.

Inte blev det mer än två timmars sömn i natt, ungefär. Fästmön och jag öppnade champagneflaskan, som hade legat på vänt i några år, på kvällen och skålade i finglasen från Orrefors – och mumsade tämligen smaklösa jordgubbar direkt ur plastförpackningen – VID DISKBÄNKEN. Såna är vi! Bubblet i systemet och alla funderingar gjorde att jag snurrade runt i bingen hela natten.

Vi åt smaklösa jordgubbar direkt ur plastförpackningen.

Telefonsamtal och sms trillade in hela eftermiddagen och kvällen. Extra lustigt var det att NK* messade tre minuter innan Malin ringde och frågade om hon fick bli min nya chef. Jag saknar fortfarande NK och alla de andra arbetskamraterna otroligt mycket, men vi har ofta kontakt på ett eller annat sätt. Och nästa vecka, när jag är tillbaka från begravning och mammabesök, innan jag tillträder min nya tjänst, ska jag försöka få till ett litet möte nån kväll.

Extra glad blev jag när en av mina före detta chefer ringde igår efter att jag tackat per sms för fina referenser som ledde till ett nytt jobb. Och att höra gamla vänner som telefonerade för att gratta på födelsedagen nästan gråta i luren av glädje för min skull gjorde hjärtat särskilt varmt. Då kan jag bortse från och trycka ner Den Lilla Sura som sitter inuti och fäller kommenterar om folk som bara hör av sig när det går bra och typ…

Undras var de höll hus de svåra stunderna..?

Vi har alla våra kors att bära och mitt kors blev understundom så tungt och otympligt att jag fick lägga allt fokus på att orka och inte ägna ens en sekund av en tanke till nån annan som hade det svårt. Ja, jag är ingen genomgod människa, jag är nog en ganska vanlig sort.

 

Mer jordgubbar, men tillsammans med linfrön i filen, inte till champagne.

Idag har det inte blivit nån champagne till jordgubbarna. Anna hade köpt en sort på stan i måndags som både smakade och doftade lite mer. Några av dessa lämnade hon kvar här och dem intog jag till frukostfilen tillsammans med sedvanliga linfrön. Jag har som sagt INTE sökt ett enda jobb hittills idag. I stället har jag ägnat en del tid åt att boka om möten och annat inplanerat eftersom jag eventuellt börjar jobba redan den 9 maj. Mina 48 krukväxter har fått vatten och min trogna lägenhetsvakt Lucille har lovat att utfordra dem under min lilla helgtripp. Jag har varit ute med sopor denna kylslagna onsdagsmorgon, men jag har faktiskt också gjort nåt så ovanligt som glott en timme på TV. SvT visade ju igår den första delen av Inför Eurovision song contest och den missade Anna och jag. Vi tog en promenad i stället efter eftermiddagens tårtkalas och före middagen. Riktigt urblåsta blev vi, men det var väldigt skönt. Idag kunde jag i alla fall konstatera att övriga länder som är med i musiktävlingen ska delta med såväl vuxna artister som låtar – till skillnad från Sverige där de flesta artister och bidrag höll sig på dagisnivå. Kanske är det med andra ord värt att titta på finalen, trots allt..?

Jag undrar vem hon var, Gula änkan..?

Jag har packat min väska och hängt fram svarta kläder. I natt hoppas jag att jag får sova så att jag orkar med långkörningen i morgon. Men först ska jag självklart se När livet vänder. I kväll är det säsongsavslutning och jag kan bara hoppas att de är så kloka på SvT att de ger Anja Kontor i uppdrag att fortsätta göra bra TV-program. Och innan jag bänkar mig i bästefåtöljen klockan 20 ska jag träffa Kommunalrådet och skjutsa hem Anna som jobbar en extra lång dag idag.

Nu ska jag läsa om Gula änkan, för jag är väldigt nyfiken på vem damen på Veuve Clicqout-korken var! En lär så länge en lever…

Jag hoppas att Du har en bra onsdag! Jag har nog inte landat i den här dan ännu…

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hej vad det går mellan… jaa, hem och förråd, typ…

Nu har jag jävligt ont i hälen. Och ont i hela benet, förresten, ända upp i rumpan. (Nej jag pallade inte att skriva ordet röven också, eftersom jag redan hade använt fult språk i och med svordomen…) Men undan går det! Strax efter sju i morse – eller i alla fall före halv åtta – var nätdörren till ballen* nerskruvad. Detta hade jag våndats över, ska jag säga, för jag minns att jag drog åt de nio skruvarna i gångjärnen hårt liksom öglorna till de två hakarna.

Därefter röjde jag lite i lägenhetsförrådet, du vet det som såg ut så här nyss:

Lägenhetsförrådet nyss. Det var då, det…

Gissningsvis skrämde jag slag på några i trapphuset, för de passade på att hämta tidningen i hållaren utanför dörren när jag var i kallförrådet, typ tre hus bort. Ja, folk är ju lite… märkliga här runt omkring. Det kändes liiite skönt att för en gångs skull föra oljud jag också en lördagsmorgon. 😈

Lägenhetsförrådet svalde faktiskt ganska många prylar till när jag hade röjt lite. Nätdörren, pallar, två femstegsstolar, en golvlampa, ett par tavlor, en champagnehink (har inte varje DAM** det???), balkongmattan och en gungstol. Hepp, liksom!

Fast nu sväljer lägenhetsförrådet inget mer.

Jag hann ta ut fyra öl och ställa på kylning innan gungstolen och lite annat bråte hamnade framför plattan – ölen lär behövas i kväll efter utfört arbete!..

Sen tömde jag ballen. Allt som var där ute fick faktiskt plats i lägenhetsförrådet – utom bordet. Bordet gick inte ens att skruva ihop, för jag hittade inget IKEA-verktyg som passade, trots min rejäla verktygslåda…

Matsalsbordet med verktygslådan på. Nej, det är ingen stil och klass på mitt hem just nu.

Ballen såg lika ödslig ut som den alltid brukar göra på hösten.

Ödslig balle.

Till och med de två tvättlinorna tog jag ner. Tvättlinorna, som jag aldrig kan använda eftersom det alltid röks och grillas – I SKRIVANDE STUND, FAKTISKT! – här runt omkring. Ville att ren tvätt stinker rök eller eldad gris, liksom…  Däremot lät jag min lila lobelia sitta kvar ett tag till. Den blir just nu grillskadad, stackaren.

Lobelian får hänga kvar ett tag till.

Ballebordet kånkade jag bort tillsammans med en presenning till kallförrådet. Det var tungt och otympligt, men det gick. Mötte H på vägen som smackade beklagande och sa att h*n vet precis hur jobbigt det här med fönsterbytet och hemmakaoset är. Hos dem är de liksom redan färdiga.

Tog bort en del tavlor och ett gäng småpryttlar från fönstren. Sen gav jag mig på köket. Det är från och med nu jätteomysigt eftersom jag inte kan sitta i kökssoffan vid bordet. Flyttade soffaset (tungt som fan!) till ena kortsidan, så nu får Fästmön och jag sitta på stolar och äta.

Ett omysigt kök för tillfället.

Ovanpå kökssoffan fick jag plats med en del prylar, faktiskt några till än vad bilden nedan visar. Så det går alltså inte att sitta där.

Belamrad kökssoffa. Vid pilen, min första Kitty Lindsten-tavla!

Slutligen grep jag mig an arbetsrummet. Lyckades skjuta morfars otympliga skrivbord framför en bokhylla. Det var som ett 15-spel! Efter detta flyttade jag datormöbeln med datorn och slutligen farfars astunga arkivskåp. Allt detta samtidigt som jag parerade med kablar till telefonen, nummerpresentatören, datorn med mera. Det gick rätt bra tills jag satte mig vid datorn för att blogga. Jag hade visst kommit åt nån inställning på skärmen, så det såg lite lustigt ut. Det har jag fixat så att det i alla fall ser lite mindre lustigt ut just nu.

Omysigt arbetsrum.

Nu sitter jag med ryggen mot fönstret och knattrar på tangentbordet. Det är bra, för då slipper jag se puckona som grillar. Känner bara äckellukten av grillen.

Tänkte nog ta en paus nu och äta frukost innan jag skruvar ner två gardinstänger. Sen  ger jag mig nog för idag med förberedelserna inför Dalkarlarnas ankomst. Anna messade nyss och frågade om jag var oskadd och om jag hade ätit frukost än… Hon känner mig alltför väl, den lilla.

I kväll hade jag planerat att servera Kalle Kon, men se det gick inte för varken Tokerian eller ICA Heidan hade nån Kalle. Tog i stället fram kyckling ur frysen som jag ska steka och krydda på annat sätt än den Tokeriagrillade vi åt igår. Vi inhandlar nog lite lördagsgodis på vägen hem när jag har hämtat Anna från jobbet, det brukar vi göra. Sen äter vi så vi mår illa och svär på att aldrig mer äta Karamellkungens lösgodis… Tills nästa gång…

Vad pysslar du med en lördag som denna???

*ballen = balkongen
** DAM = You see, I’m a laaady…

Livet är kort.

Read Full Post »