%&¤#/?!!! Typ…

Ja det går inte att skriva ut orden i rubriken, för då skulle  jag nog få lägga ner den här bloggen på grund av

foul language.

Men asså… I morse kom jag äntligen iväg till jobbet i tid, trots att jag pratade en stund med en granne innan jag hoppade in i bilen. (Ja, det finns ganska många grannar som pratar med mig nu för tiden – konstigt, jag som är så elak) Vad händer sen då? Jo, jag fastnar i bilkö efter bilkö efter bilkö. Först på grund av en långtradare med mjölk har råkat förirra sig in på smågatorna nära mitt hem, därefter på grund av alla lantbruksfordon som bara MÅSTE vara ute och köra i högst 30 km i timmen på 70-vägar –  i rusningstrafik!!! Mitt blodtryck steg till oanade höjder.

Samtidigt fick jag då lite tid att pyssla med annat i bilen. Det blev ju många och långa väntetider vid rödljusen, vill säga. Så jag startade om min krånglande Ajfån IGEN och nu fungerar den äntligen som den ska! Nog är det bra att Felia Telia försöker uppgradera till 4G, men det ställer till det en hel del eftersom nätet ännu är så dåligt utbyggt här ute i Bushen (=Uppsala, Sveriges fjärde största kommun). Jag har inte kunnat surfa, läsa jobbmejl, spela Wordfeud, Twittra, svara på sms etc på två dar nu – om jag inte har befunnit mig inomhus på jobbet, hemma hos mig själv eller hos Fästmön. Men själva grejen med en mobil är väl att man ska kunna vara just… mobil..? Eller har jag fattat fel?

Bajskorv. Så kan man sammanfatta min vecka.

För övrigt är jag så trött på krånglande saker, att jag höll på att slänga ut iPhonen genom fönstret. Men det får man förstås inte gör med statens egendom… Samtidigt tycker jag att det får räcka nu! Eller vad sägs om dessa förtretligheter som drabbat mig de senaste sju dagarna, förutom den krånglande mobilen, dårå?

• Kökssoffans botten ramlade ur i lördags runt lunchtid. (Fixades under stånk, stön och ett hundratal svordomar, med blessyrer på fingrar och armar som följd. Men det var HÄRLIGT att få banka med hammaren ordentligt och få låta lite en stund. )
• Jag tuggade på en kola så att en porslinskrona lossnade på lördagskvällen. (Fick tid hos tandläkaren på tisdagen och nu är tanden fixad – vilket gjorde en del hål i plånboken. Men tanden är hel igen.)
• Stor-Datorn ville inte starta som den skulle i söndags. (Jag har fått en laptop som back up, men Stor-Datorn lever faktiskt fortfarande! Fast om jag stänger av den lär den inte starta igen…)
• En persiennvridpinne pajade härom morgonen i min allra nyaste persienn som blev insatt när jag var nyopererad – det kanske är nån som minns att jag fick ett gäng tumörer utplockade ur mig i december??? (Jag fick på pinnhelveteten igen, men den går knappt att vrida. Lamellerna vill för övrigt inte sluta tätt så typ ”alla” kan se rätt in i mitt hem trots att persiennerna är nerfällda. Och det är ju tur eftersom det är så många som vill ha koll på vad jag håller på med.)
• Igår morse hade jag inget varmvatten hemma. I morse var vattnet så hett att jag skållade mig flera gånger. (Slipper tack och lov inläggning, bevare oss väl från att få flängörtbehandling!
• Skambudet har blivit ett ännu större skambud och nu är jag arg på riktigt. (Det värsta var att jag fick läsa om det i ett protokoll på intranätet, jag fick inte veta det på sedvanligt sätt – genom att man pratar med mig och förklarar att det handlar om att man måste spara pengar – för det är det det handlar om, har jag läst mig till.)

Men annars då? Nånting bra har väl ändå hänt de senaste dagarna också? Ja, ventilationsdonet i köket sitter äntligen fast som det ska. Och så har jag beställt tid för däckbyte på tisdag morgon och undersökning hos tandhyggan på onsdag vid lunchtid. Du får gärna hålla en tumme för att det inte händer nåt skit med bilen eller att tandhyggan hittar en massa saker i käften som måste åtgärdas. Jag vet att jag har en trasig tand som måste fixas, men det räcker. Vidare har jag sökt ett och annat väldigt lockande jobb. Det känns spännande! Och ja just det… Hälen är betydligt bättre!

Och idag ska jag luncha med en annan före detta kollega. Det kom ett sms i morse (när jag hade startat om Ajfånen kom det fram…) att vi antingen fick flytta fram lunchen lite på grund av jobb eller byta dag. Jag är flexibel. Jag gick med på att flytta fram lunchen en halvtimma. Jag tänker nämligen inte gå på nån p-hearing i eftermiddag. (Finns det verkligen inte nåt svenskt ord för det???)

Man kan kort sagt sammanfatta min vecka hittills som:

Bajskorv!

Så nu kan väl för 17 helgen bara bli bättre??? Hur har din vecka varit?

Livet är kort.

Read Full Post »

Sönderhackat..?

Nja, nu menar jag inte att min lilla vagnpark av datorer är sönderhackad, inte alls (ta i trä). Men lite lustigt är det allt att ha nästan en dator i varje rum. Stordatorn lever fortfarande – may God have mercy on it’s soul! – men leksaksdatorn måste underhållas. Och laptopen måste göras till mer min personliga.

Vagnpark.

I skrivande stund hämtar leksaksdatorn uppdateringar. Själv sitter jag vid stordatorn och äter fil. Laptopen sover.

På tal om att sova har det varit si och så i natt – som vanligt. Jag är skittrött på kvällen och brukar för det mesta somna i bra tid. Men sen vaknar jag typ en gång i timmen. Det kan börja redan klockan ett på natten. Sömnen blir därför ganska sönderhackad och det är sällan jag känner mig utvilad på morgonen.

Porslinskronan sitter i alla fall kvar på tanden där den ska. Jag försöker tänka på att tugga müslin i filen på den andra sidan, men det är inte så lätt eftersom jag har en trasig tand där. Ja jisses! Och då ska du veta att jag sällan har hål i tänderna… Men när jag väl har det är det rejält. Jag är väldigt glad att jag fick kronan på plats igår. Och även om 1 440 pix svider är det bättre än ytterligare 6 500 spänn. För 6 500 spänn är vad en ny porslinskrona skulle kosta mig om jag hade svalt den eller tappat bort den… Nästan så jag i såna fall hade kunnat gräva i mitt eget… nej, nu ska vi inte tänka på sånt när vi äter…

Idag har jag lite småpyssel att utföra på jobbet på förmiddagen. I eftermiddag har jag blivit inbjuden att delta i… (jäklars, nu tuggade jag på fel ställe, vänta…) en dragning om en undersökning kring internkommunikation på mitt universitet. Intressant och spännande eftersom jag på vissa håll noterar stora brister i internkommunikationen.

Under förmiddagen har jag också blivit ombedd att starta om min iPhone. Det är jobbets teleoperatör Telia som installerar 4G och då har vi alla med tjänstemobiler fått ett lite oroväckande sms. Där står att man ska starta om sin mobil under dagen. Om den då

uppträder underligt

ska man göra en ny omstart… Känns inte riktigt… seriöst…

Händer det nåt hackat eller malet hos dig idag??? Om lusten faller på, skriv några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

En annorlunda lunch

Det blev en annorlunda lunch idag. Jag skulle ju in till stan, nära trakterna där jag tillbringade mina dagar under mitt förra arbetsliv. Bara det var jobbigt, men det tror jag inte nån förstår. Domkyrkan tornade upp sig mot en blå himmel och skänkte mig viss tröst i alla fall. För den är ju rätt vacker.

Trösterik och vacker.

Sen kom den riktiga prövningen. Jag tog mig upp och in i fräscha, relativt nyrenoverade lokaler. Tillbringade en stund med min bok på gång innan Sara kom och hämtade mig. Jag fick lägga mig på en hård brits och långsamt fälldes den och jag bakåt. Det var ingen sol som bländade mig, det var en lampa…

Ingen sol som bländade utan denna.

Sara maskerade sig och påbörjade sen sitt arbete. Hon hade många tortyrredskap till sin hjälp. Lotta kom och avslutade det hela. Då skakade hela jag.

Värst är tortyrredskapen vid pilarna.

Men allt gick bra, jag överlevde och porslinskronan är på plats. Allt till en kostnad av 1 440 kronor, trots att jag ville få det gratis. Dessutom bokade jag frivilligt in en ny tid nästa vecka eftersom det var 18 månader sen jag gjorde en sedvanlig undersökning av pliggarna. Och jag vet att jag har åtminstone ett hål till. Låt pengarna rulla, bara. Jag har två löner till att få. Dessutom är jag totalt vettskrämd när jag är hos tandläkaren – trots att alla där är så snälla och gulliga.

Medan jag väntar på att få trycka i mig en macka, som blir min försenade lunch, har jag skrivit detta. Om ungefär tio minuter får jag trycka i mig den. Under 48 timmar får jag inte äta hårda eller sega saker, definitivt inga kolor. Jag har inte ätit sen klockan sen i morse, så jag känner mig lite snurrig. Vaknade dessutom med huvudvärk och den hänger kvar lite grann.

Dagens höjdpunkt hittills är inbjudan till ett spännande boksläpp den 23 april. Jag tror att jag ska vara på ett möte just då, men det skiter jag i. Boken är viktigare!

Efter jobbet ska jag plocka upp Min Räddare i Datanöden. Jag är så tacksam, så tacksam!

Livet är kort.

Read Full Post »

Att få hjälp och stöd

Det är inte genast jag ber om hjälp när det

är 

nånting. Galet, alltså. Jag är känd för att avsky oombedda råd, till exempel. Bloggen använder jag mest för att pysa, inte för att få råd kring mina problem och bekymmer. De råd jag ändå får gissar jag är välmenande, men för mig blir de som klappar på huvudet och

har du inte provat det än?

Jag brukar börja med att skriva av mig. Beklaga mig. Sen gnäller jag ett par varv. Därpå är det ofta bra. Är det ett praktiskt problem löser jag det – förr eller senare. Jag sitter inte stilla och gråter, typ. Men jag gör det ensam.

Igår blev det bara för mycket. Det var

en jävla dag,

helt enkelt. Att få ett RIKTIGT skambud och arbetsuppgifter via protokoll, inte via någon chef eller person, blev som grädde på moset. Det mos som bestod av den lossade porslinslagningen på tanden, den pajade datorn och allt annat.

Redan på morgonen igår, så snart det var möjligt, ringde jag min tandläkarmottagning och jag hade ju tur att få tid idag på förmiddagen. Porslinskronan har inte lossnat helt än, alltså har jag inte lyckats svälja 6 500 pix, som hon i telefonen upplyste mig om att en sån krona kostar. Gissningsvis blir det ändå dyrt att fixa, men… det kunde nog ha blivit dyrare, om man säger så.

När jag kom hem betedde sig datorn lika dumt som på söndagseftermiddagen. Men jag tryckte F2 och fick igång den, ställde om klockan IGEN, gjorde virusgenomsökning. Efter det fungerar den normalt. Men det är inte normalt att starta datorn på det sättet och framför allt inte att tvingas ställa om klockan varje gång. (Den kan inte göra virusgenomsökningen, till exempel annars, om det är fel datum och klockslag.) Naturligtvis fattar jag att min följeslagare genom några riktigt, riktigt tuffa år är på väg att lägga av. Så jag bad om hjälp. Jag ringde mannen som lovade mig livstidssupport på datorer när jag köpte denna. Och så brast det för mig i luren och det mesta elände forsade ur mig. Men jag bad om hjälp och jag ska få hjälp. Jag ska få en lånedator först. Idag. En laptop (jag som är mera stationär, men det blir toppenbra!). Och jag får testa ifall jag vill köpa den. En dator som jag kan använda för mina framtida prövningar. En tung sten har redan fallit från mitt bröst. TACK!

Stordatorn, min följeslagare genom fyra svåra år.

Sen pratade jag med Fästmön och grinade lite till. Jag trodde att tårarna hade tagit slut, men det var fel trott av mig. På torsdag ska jag till Himlen och äta middag med familjen och fira en födelsedag. I helgen åker jag ut och hänger med Elias delar av lördag och söndag medan hans mamma jobbar.

Dagen idag inleddes med en temperatur som fick mig att baxna. Nu sitter jag hemma och skriver och har fortfarande inte bestämt om den faktiskt blir dunjackan som åker fram igen. Vad tror du när termometern visar detta?

Eh… nästan nio grader kallt.

Idag ska jag traska upp till femte våningen och institution 1. Vi har som vanligt stormöte en tio i tio. Därefter måste jag förbereda mig för tandläkarbesöket och åka in till stan. Till ett ställe nära en  arbetsplats från ett tidigare arbetsliv. Jag ryser vid blotta tanken. Dessutom ska jag vara där klockan 11.20, kring lunchtid, alltså.

Men sen åker jag ut och jobbar igen till klockan 16. (Vi har ju fått sommararbetstid från och med den 1 april.) Efter jobbet åker jag in till stan och plockar upp min Support och en laptop. Det här inlägget har jag skrivit på Stordatorn, för den får nu stå på hela tiden till dess den slocknar för alltid… Min trogne följeslagare, i vått och torrt…

Livet är kort.

Read Full Post »

Ofokuserad

Ursäkta mig om jag är lika ofokuserad som det nyligen utspruckna lövet på björkriset nedan. Men nu är det lite för många saker som går åt pipsvängen. Jag försöker bita ihop (!) och inte visa nånting annat än ett neutralt ansikte gentemot dem som jag har god lust att ge hiskeliga miner; ett leende ansikte gentemot dem som förtjänar ett leende. Tyvärr når leendet inte ändå upp till mina tårfyllda ögon, men…

Ofokuserad som björklövet mitt i bilden. Jävla iPhonekamera!

Jag tuggade på en kola i helgen och nu har en porslinslagning på en tand blivit lös. Som tur var fick jag en tid hos tandläkaren redan i morgon förmiddag. Till dess måste jag försöka undvika att tappa porslinstanden, än mindre svälja den – om den lossnar. Tjolahopp så lätt det är att äta (på andra sidan har jag en trasig tand som borde ha lagats för länge sen) och tandtråda (varje gång lossnar porslinskronan lite till)!

Igår när jag kom hem ville stordatorn inte starta som den skulle. Den startade i nån sorts felsäkert läge. Till sist lyckades jag få igång den så att allt såg normalt ut. I stället för att slappa igår kväll fick jag ägna kvällen åt att säkerhetskopiera filer från hela jävla datorn. För den är väl på väg att lägga av nu. Den har emellertid varit en bra följeslagare och vän och väl värd de hundralappar (!) jag gav för den. Nu måste jag börja titta på en ny.

Ny mobil måste jag också ut och shoppa snart, eftersom jag räknar med att snart återlämna min tjänstemobil (statens egendom). Jag läste ett protokoll alldeles nyss och av detta framkom att det jag trodde var ett skambud nu har blivit ett riktigt SKAMBUD. Men fortfarande ett väldigt luddigt sådant. Jag har skrivit ett nytt mejl där jag ber om ett förtydligande nu på förmiddagen. Gissar att jag inte får nåt svar på det heller.

Nej, idag är jag lite ofokuserad på arbetet. Det blir ju lite tajt med pengar framöver eftersom jag inte lär ha nån inkomst (nej, a-kassan är ingen inkomst). Samtidigt behöver jag såväl en dator som en mobiltelefon som fungerar så att jag kan söka jobb.

En olycka kommer sällan ensam, nu har det kommit fyra nästan samtidigt. Så då borde det väl vara min tur med lite flyt snart, eller hur? Har jag överlevt att bli berövad tryggheten i tillvaron en gång tidigare ska jag väl lyckas överleva ytterligare en gång. Har jag dessutom överlevt klumpedunstumörer tänker jag inte lägga mig ner och dö. Men i skrivande stund har jag lätt att hålla mig för skratt, det har jag.

Livet är kort.

Read Full Post »