Det sätter sina spår…

Ett ämligt och lite ordlekande inlägg.

 

Spår…

Det sätter sina spår att ligga på topp. Förra veckan, när jag hade semester och skulle göra så mycket (söka jobb, skriva bok, fixa med bilen, städa osv) fick jag ju ryggskott. På lördagen före första semesterdagen på måndagen. Ja, jag var rätt sur och förbannad, men jag kunde inte göra så mycket mer än att faktiskt vila den veckan.

Nu har jag jobbat en vecka medan Fästmön blev däckad förra söndagen av en förkylning. Jag har kämpat emot i det längsta, men igår kväll kände jag att nånting var på gång. Det var inte bara den nya sträckningen i ryggen från onsdagen, det hände nåt i näsan också. Idag har jag blivit förkyld. Jaha. Det var ju liksom väntat, men ändå. Jag brukar kunna stå emot.

Jag är sjuk.

Om jag ska tänka positivt blev det bra för A, som jag hade lunchdejt med, att han inte dök upp – då hade han säkert legat däckad nästa helg. Ska jag tänka negativt innebär en förkylning nåt urjäkligt för mig. Eftersom jag är det så sällan brukar jag bli verkligen sjuk. Jag tror att det är minst tre år sen jag var just förkyld – om inte mer. Så jag åkte faktiskt hem hela 40 minuter före arbetsdagens slut idag och känner mig inte alls bra.

Totaldäckad är jag inte ännu, emellertid. Därför har jag passat på att deklarera, så slipper jag försöka med det i morgon ifall jag är riktigt urpen. Det tog hela 20 minuter att kolla de förtryckta uppgifterna. Allt var korrekt och jag ser fram emot en liten, men ändock en återbäring!

Tid för däckbyte har jag bokat, på tal om däckad, men jag kör fortfarande på mina dubbfria vinterdäck, vårvärmen till trots. På torsdag ska Clark Kent* få sommartofflorna på i alla fall. Hoppas ryggen klarar att bära däcken tur och retur förrådet, in i och ut ur bilen.

I morgon bär det av ut till Himlen. Risken finns att jag är skitsjuk, men Anna har lämnat väskor och en kasse här som jag behöver åka ut med. Dessutom har hon bara kunnat handla det nödvändigaste. Och en lite biltur ska jag försöka orka med.Så klart jag vill stanna till söndagen, men vi får se hur jag mår. Det jag tänker på just nu är att lägga mig ner raklång en stund. Däcka för idag. Jag har förberett MASSOR av saker på jobbet idag – ifall att. Detta trots att datorn stod still för ominstallation från klockan nio. Jobbade förstås lite före nio, men resten gjorde jag typ efter klockan 14, ungefär.

Det sätter sina spår att ligga på topp, som sagt. Just nu är det våta spår från näsan och neråt… UFF!

Ha en go helg och håll dig på benen!

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Oj oj oj

Ett smått ojande inlägg.

 

Ibland önskar jag att jag hade ett huvud av trä.

Är det inte magen så är det huvudet. Idag är det huvudet. Vaknade med jordens klumpvärk. In fact, jag har så ont att jag mår illa. Men en liten tablett mot det också ska väl göra susen så att jag klarar av ytterligare en arbetsdag.

Dagen jag vaknade till är annars solig, om än kall. Termometern visade runt nollan, bara. En liten chock för kroppen som vande sig vid vårvärme i helgen. Men det är väl just det här som är vår – värme och kyla, sol och… bakslag i form av vit nederbörd. Det sägs ska komma av det senare nästa vecka. Så skönt att inte behöva oroa sig för däckbyte. Jag kör ju dubbfritt, men ändå med vinterdäcken på än så länge.

Idag ska de börja med installationerna av el- och vattenmätare här. Tre dar ska arbetet ta. Tre dar med män (ja, det är oftast män) som springer in i och ut ur mitt hem. Så skönt att slippa vara här, även om jag naturligtvis inte estimerar att ha främlingar på besök när jag själv inte är hemma.

En betydligt roligare sak kring dagen idag är att faster E fyller 96 år! Mamma har två ingifta fastrar i livet samt en halvfaster (den senare har grävts fram av mammakusinen B, som också är den enda som har träffat henne). En av halvfastrarna, faster E, har alltid varit min favorit. Bland annat för att hon är så skärpt – och vass – och har alltid varit. I kväll ska jag ringa och gratta, för hon hör lite illa och jag har ju, som bekant, ingen egen skamvrå på jobbet att dra mig tillbaka till och prata enskilt.

Ha en bra tisdag, veckans värsta dag, enligt mig. Men nu är jag i alla fall uppe…

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 45: Förlovat och Förlorat

Ett inlägg om den gångna veckans höjdpunkter och dalar.

Dags att sammanställa höjdpunkter (förlovat) respektive dalar (förlorat) under den gångna veckan. Fast först en kommande höjdpunkt:

I morgon/På fredag firar vi femårig förlovning, Fästmön och jag! (Hade saker och ting varit annorlunda så hade vi inte bara varit förlovade vid det här laget. Men liv är till för att raseras – och byggas upp på nytt!)

Förlovat

• Anna (Den bästa fästmön som finns, med det största hjärtat och det klokaste sinnet!)
• Modet att nätverka (Jag tränar på att bli bättre!)
• Klara (Nu gången från bloggvän till vän! Fast det gjorde hon redan första gången vi sågs!)
• Kortet från Hvita Frun (Så glad jag blev!!)
• Bil 3:an (Som visserligen hade strulat till det med min verkstadsbokning och lånebil, men som ändå utförde det beställda arbetet – service, däckbyte och bromsfix – samt ordnade lånebil. Det är sånt som gör att kunderna kommer tillbaka!)
• Barn–TV–seriehelg (Det var jätteroligt!)

Förlorat

• P-böter (Klantigt av mig att missa rätt p-automat och dåligt av Europark/Hojab att inte ha tydligare p-automater. Den smälte in i betongen med sin färg…)
• Struligt på bilverkstan (Nej, Bil 3:an, nu får ni nog se över ert bokningssystem!)
• Förföljare (Alla förföljare har satt sina spår. Inte konstigt att jag är överkänslig…)
• Skrivartoner (Som bara tar slut och som är skitdyrt!)
• Att inte glädja sig åt det lilla, riktigt (Att slippa betala elva kronor på a-kassan räcker till mindre än en halvtimmes parkering i stan… Jag har svårt att glädjas åt det.)
• Krav och oro (Ständiga följeslagare, tyvärr.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Strul och farhågor

Ett inlägg om dagens strul och farhågor.

Tror du att det gick smärtfritt med bilservicen?

Njae…

är mitt svar. För inte nog med att arbetsordern var bortschabblad i morse, det dröjde ta mig tusan till stängningsdags innan Bil 3:an var klar med min bil. Visst är jag nöjd att de fixade servicen, däckbytet och bromskontrollen samt den utlovade lånebilen, men… Jag lämnade bilen klockan sju i morse och klockan var efter 16 när jag åkte från verkstan i min bil. En vanlig mellanservice brukar innebära att bilen är klar till lunch. Ja, jag var ju naturligtvis inte på verkstan hela dan. Det hade kanske varit ett sätt att sätta eld i bakarna på dem. För även om de ordnade det hela var det ju deras fel och jag slösade bort så många timmar.

Hela min dag gick åt till att vänta. Men först slösade jag bort ytterligare tid med att skriva en jättefin ansökan – till en tjänst jag redan sökt…

Det blev ingen promenad eftersom jag inte ville befinna mig flera kilometer bort från lånebilen ifall de ringde. För att inte tala om oron jag kände när de aldrig hörde av sig. Klart jag undrade vad det var för

ENORMT STORT FEL

på bilen… Klockan 15.15 ringde jag själv. Då hade de inte ens tagit in bilen i servicehallen än… Och jag som skulle hämta Fästmön klockan 16 – i andra änden av stan.

Nu gick allt bra och det enda lilla felet de hittade på bilen var ett trasigt kupéfilter som byttes till en kostnad av 180 kronor. Medan jag betalade jobbade Anna lite till och jag anlände till hennes jobb endast 20 minuter efter utsatt tid. Jag tyckte nämligen att Anna skulle få åka bil hem efter att ha gått till jobbet i morse och efter att hon gått på jobbet hela dan.

Jag orkade inte laga nån mat i kväll utan vi köpte pizza när jag hade burit ut sommardäcken i förrådet. Ryggen sa

Aj, aj!

men det hjälpte inte – däcken måste ju ur bilen och in i förrådet. Och jag har i alla fall inte lika ont i ryggen som mamma eller vännen Klara Den Arga har.

Juldekoration på den elektroniska menyn.

På pizzerian hade de ordnat om och krånglat till, tycker jag. Syftet var nog att förenkla och spara på personal, men… Det var lite förvirrande när all avhämtning – från pizzerian, sushihaket och restaurangen – idag skulle ske från sushihaket. Dessutom var jag så trött att jag inte såg den ENORMA skylten på pizzerians dörr som informerade om just detta… Däremot såg jag att man börjat med juldekorationer. Eller det var egentligen Anna som noterade att den elektroniska menyn såg lite julsmyckad ut.

Den här trion matställen ligger i en före detta bensinmack med dess smörjhallar. Jag tyckte att det passade rätt bra att köpa mat här, bilservicedagen till ära. Men det kändes ändå lite märkligt att stå och beställa mat just på det stället där jag brukade tvätta mina före detta bilar…

Asiatisk mat och konst i den gamla biltvätthallen.

Och nu när vi ändå är inne på

före detta…

Efter maten hällde jag ner mig i bäste fåtöljen för att läsa. När jag låg där som bäst och sussade läste ringde telefonen. Det är bara en person, i princip, som ringer på den. (Jag räknar inte telefonförsäljare.) Japp, det var mamma! Nu har vi telefonerat varje dag i jag vet inte hur många dagar i rad. Jag fick senaste nytt om den där felaktiga räkningen hon fått som visade sig vara… inte ett dugg felaktig. (Jag citerar mig själv: ”Mamma, jag hjälper dig med räkningarna om du vill! Säg bara till! Jag gör det så gärna.” Mamma: ”Nej det gör jag själv.”) Glad var mamma emellertid för sitt nya köksbord med stolar som herr och fru Blå införskaffat åt henne. Hon var så glad att jag inte nändes fråga vad fru Blå tyckte om liggaren på pappas grav. Det kändes inte som nån högprioriterad fråga idag…

Bäst som jag flanerar runt i lägenheten och pratar med mamma slänger jag en bläng genom köksfönstret. Håller på att skita på mig av SKRÄCK, för där nedanför fönstret tycker jag mig se en sån där före detta som jag inte vill ha nån kontakt med. Tänk å tänk, värsta scenariot: att sagda person var på lägenhetsvisningen i Toffelhuset och slår till på hemmet som är till salu! Fasa, fasa! Jag får verkligen hoppas att mina ögon bedrog mig. Verkligen!

Nog nu med farhågor, oro och gamla drakar/demoner! Dags att fokusera på morgondagens övning som går av stapeln under eftermiddagen. Har inte hunnit bli nervös än.

Livet är kort.

Read Full Post »

%&¤#/?!!! Typ…

Ja det går inte att skriva ut orden i rubriken, för då skulle  jag nog få lägga ner den här bloggen på grund av

foul language.

Men asså… I morse kom jag äntligen iväg till jobbet i tid, trots att jag pratade en stund med en granne innan jag hoppade in i bilen. (Ja, det finns ganska många grannar som pratar med mig nu för tiden – konstigt, jag som är så elak) Vad händer sen då? Jo, jag fastnar i bilkö efter bilkö efter bilkö. Först på grund av en långtradare med mjölk har råkat förirra sig in på smågatorna nära mitt hem, därefter på grund av alla lantbruksfordon som bara MÅSTE vara ute och köra i högst 30 km i timmen på 70-vägar –  i rusningstrafik!!! Mitt blodtryck steg till oanade höjder.

Samtidigt fick jag då lite tid att pyssla med annat i bilen. Det blev ju många och långa väntetider vid rödljusen, vill säga. Så jag startade om min krånglande Ajfån IGEN och nu fungerar den äntligen som den ska! Nog är det bra att Felia Telia försöker uppgradera till 4G, men det ställer till det en hel del eftersom nätet ännu är så dåligt utbyggt här ute i Bushen (=Uppsala, Sveriges fjärde största kommun). Jag har inte kunnat surfa, läsa jobbmejl, spela Wordfeud, Twittra, svara på sms etc på två dar nu – om jag inte har befunnit mig inomhus på jobbet, hemma hos mig själv eller hos Fästmön. Men själva grejen med en mobil är väl att man ska kunna vara just… mobil..? Eller har jag fattat fel?

Bajskorv. Så kan man sammanfatta min vecka.

För övrigt är jag så trött på krånglande saker, att jag höll på att slänga ut iPhonen genom fönstret. Men det får man förstås inte gör med statens egendom… Samtidigt tycker jag att det får räcka nu! Eller vad sägs om dessa förtretligheter som drabbat mig de senaste sju dagarna, förutom den krånglande mobilen, dårå?

• Kökssoffans botten ramlade ur i lördags runt lunchtid. (Fixades under stånk, stön och ett hundratal svordomar, med blessyrer på fingrar och armar som följd. Men det var HÄRLIGT att få banka med hammaren ordentligt och få låta lite en stund. )
• Jag tuggade på en kola så att en porslinskrona lossnade på lördagskvällen. (Fick tid hos tandläkaren på tisdagen och nu är tanden fixad – vilket gjorde en del hål i plånboken. Men tanden är hel igen.)
• Stor-Datorn ville inte starta som den skulle i söndags. (Jag har fått en laptop som back up, men Stor-Datorn lever faktiskt fortfarande! Fast om jag stänger av den lär den inte starta igen…)
• En persiennvridpinne pajade härom morgonen i min allra nyaste persienn som blev insatt när jag var nyopererad – det kanske är nån som minns att jag fick ett gäng tumörer utplockade ur mig i december??? (Jag fick på pinnhelveteten igen, men den går knappt att vrida. Lamellerna vill för övrigt inte sluta tätt så typ ”alla” kan se rätt in i mitt hem trots att persiennerna är nerfällda. Och det är ju tur eftersom det är så många som vill ha koll på vad jag håller på med.)
• Igår morse hade jag inget varmvatten hemma. I morse var vattnet så hett att jag skållade mig flera gånger. (Slipper tack och lov inläggning, bevare oss väl från att få flängörtbehandling!
• Skambudet har blivit ett ännu större skambud och nu är jag arg på riktigt. (Det värsta var att jag fick läsa om det i ett protokoll på intranätet, jag fick inte veta det på sedvanligt sätt – genom att man pratar med mig och förklarar att det handlar om att man måste spara pengar – för det är det det handlar om, har jag läst mig till.)

Men annars då? Nånting bra har väl ändå hänt de senaste dagarna också? Ja, ventilationsdonet i köket sitter äntligen fast som det ska. Och så har jag beställt tid för däckbyte på tisdag morgon och undersökning hos tandhyggan på onsdag vid lunchtid. Du får gärna hålla en tumme för att det inte händer nåt skit med bilen eller att tandhyggan hittar en massa saker i käften som måste åtgärdas. Jag vet att jag har en trasig tand som måste fixas, men det räcker. Vidare har jag sökt ett och annat väldigt lockande jobb. Det känns spännande! Och ja just det… Hälen är betydligt bättre!

Och idag ska jag luncha med en annan före detta kollega. Det kom ett sms i morse (när jag hade startat om Ajfånen kom det fram…) att vi antingen fick flytta fram lunchen lite på grund av jobb eller byta dag. Jag är flexibel. Jag gick med på att flytta fram lunchen en halvtimma. Jag tänker nämligen inte gå på nån p-hearing i eftermiddag. (Finns det verkligen inte nåt svenskt ord för det???)

Man kan kort sagt sammanfatta min vecka hittills som:

Bajskorv!

Så nu kan väl för 17 helgen bara bli bättre??? Hur har din vecka varit?

Livet är kort.

Read Full Post »

Ensamhet, husbygge och solig april

Kvällarna är ljusa så länge nu. Det är en fördel med sommartid, den enda, tror jag. Jag gick lite tidigare från jobbet igår kväll, för jag tänkte att mamma kanske var både hungrig och uttråkad. Hon hade tänkt gå ut på en promenad, sa hon när jag kom hem, men det är ju inte så roligt när man går ensam. Precis som jag känner. Det mesta är tråkigt när man är ensam.

Ensam är tråkigt.

Jag brukar inte ha problem med ensamheten när den är självvald. Men det är när den inte är det som det kan vara riktigt jobbigt. Det är därför jag bävar inför dagar som kommer. Samtidigt, har jag överlevt det som hände för över fyra år sen samt lite (!..) tumörer ska jag väl klara det värsta av scenarier. Och vi är inte där än. Det återstår en liten frist.

I morgon förmiddag åker mamma hem.

Hem till ensamheten

säger hon då och då. Och jag får så fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte kan/orkar/är frisk nog att köra ner 2 x 30 mil för att hälsa på. Det gör mig ledsen. Inte vill jag att mamma ska känna sig ensam! Samtidigt är hon som jag – vi uppskattar ensamheten rätt mycket när vi själva har valt den. Det är lite svårt att förklara för omgivningen ibland, men jag tror att mamma och jag är lika i det fallet.

Det blev hämtmat från Mac Jack igår kväll. Mamma tog grillad med mos, jag chicky (höll på att skriva Chucky… bevare oss väl!) bits och strips. Fick ganska snart ont i magen. Rejält. Men det gick över, som tur var. Tog en välbehövlig dusch efteråt för att spola av mig grilloset och åkte sen för att skjutsa hem Fästmön från jobbet till Himlen. Det var liksom en vecka sen vi sågs och jag hade rejäl abstinens efter pussar och prat. Hemma igen satt mor och jag och pratade en stund och sen var det läggdags igen. Kvällarna är liksom inte bara ljusare utan också kortare…

Ingen lifterska i bilen idag, så jag kom ihåg att ta min Pongo-scarf runt halsen. Det var tre minusgrader i morse, så det är skönt att ha nåt så inte halsen blir bar på promenaderna mellan hemmet och garaget och parkeringen och jobbet.

På förmiddagen gör vi ett nytt försök med avstämning av mitt Husbygge, webbplatsen jag har byggt på uppdrag av intendenturen här och Lille M. Om nu Lille M är frisk. Och jag lovar att lägga ut en länk till webbplatsen här när den känns så färdig som jag kan göra den – för du är väl skitintresserad, förstår jag? Jag är i vart fall mycket stolt över bygget och att jag åstadkom så mycket på så kort tid. Det blir ett alldeles utmärkt arbetsprov att ha med mig inför framtida äventyr.

April är solig just nu, men jag har ännu inga planer på däckbyte. Jag kör ju dubbfritt, så det är ingen ko på isen. Hur kör du??? Du kanske cyklar??? Eller går, helst??? Skriv en rad och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Ork och lust och vila och kamp

I sanning en dag i kampens tecken! Det känns som om jag har sprungit sju maratonlopp, rivit tio murar och klättrat upp och ner för Mount Nyby* minst tusen gånger. Kroppen bara tar slut. Såg mitt ansikte i spegeln och hoppade högt. Undrade om det var ett spöke jag såg. Det känns som om allt det röda i mitt blod bara har försvunnit. Över natten och över dagen.

Det röda i mitt blod – hallå, var är det???

                                                                                                                                                       När jag hade duschat upptäckte jag att en synnerligen god vän hade ringt och jag ringde förstås upp. Jag kan inte säga TACK tillräckligt många gånger för att just den vännen orkade lyssna på mitt gnäll idag!

Dagen var ganska oinspirerad. Det tog på krafterna att inse att man inte är så attraktiv längre – på flera sätt än ett…

Nåt däckbyte blev det INTE, men jag tog en omväg förbi en verkstad på väg till Fästmöns jobb. Där erbjöds däckbyte för 150 kronor och jag tänkte försöka skaffa mig lite ork till i morgon förmiddag. Ork till att lasta i sommardäcken i bilen. För att få loss däcken orkar jag INTE, de är nämligen maskindragna och jag har två stycken onda axlar. Den ena axeln är visserligen opererad och ganska OK – fast då vore det ju bra dumt att sabba den, eller?

En axel är opererad, en är det inte.

                                                                                                                                                       Anna och jag var lika slut i rutan när vi kom till Förorten. Men då skulle vi storhandla eftersom det plötsligt hade trillat in några kulor till Anna. Tre dagars mat och hygien – sen var en tusenlapp väck. En tusenlapp är vad jag har budgeterat till mig själv för mat och hygien under en månad. Ja just det. Som du förstår går det inte ihop. Men till påsk ska jag hem till mamma och då blir det nog ett smaskigt ägg eller två.

Vi hämtade Elias från fritids och medan han roade sig på egen hand kollapsade vi på sängen en stund. Det tog en halv sekund så somnade vissa av oss. Men så blev det dags att fixa middag. Anna skuttade raskt till spisen medan jag tog ett snabbt varv runt soffbordet i vardagsrummet – det var spår efter NÅN eller NÅGRA hade ätit kakor med pärlsocker på…

Ringde sen min lilla mamma för att kolla läget och hon lät ungefär lika pigg som jag. Men duktig hade hon varit och tagit tjuren vid hornen och åkt färdtjänst till apoteket. Färdtjänsten krånglar otroligt mycket för mamma. Det handlar nog både om att kommunen plötsligt bytte gatunamn där mamma bor, men också på att ett taxibolag från Linköping eller Norrköping kör färdtjänst i Metropolen Byhålan. Och då hittar chaufförerna inte särskilt bra. Detta får till följd att bilarna åker till fel ände av ett lååångt hus, till exempel. Och gamlingarna hinner ju inte ”rolla” fram innan bilen åker igen. Sen får de skäll. Gamlingarna, alltså. Nä fy, för att vara gammal/beroende av färdtjänst i Byhålan!

Den här fina bänken finns att sitta på nära mammas hem. Men den är nog en skulptur, egentligen…

                                                                                                                                               Barnen fick spaghetti och falukorv idag, Anna och jag åt spaghetti och kycklingfärssås (jag äter ju inte annat kött än kyckling och kalkon) som Anna lagade till för ett tag sen när vi var så där fruktansvärt sjuka i förkylning härom sistens. Med detta menas att det var MASSOR av vitlök i såsen. Och såsen hade förstås varit i frysen under mellanperioden.

Efter köksröjning under kvällen har vi nu kalasat på tårtrester från igår. Anna höll på att räkna fel när hon skulle dela upp det som var kvar – vi var faktiskt FEM och inte fyra som skulle äta tårta. Elias gillade inte strumpsmaken på tårtan, så han fick ett par chokladbollar som också var kvar från kalaset.

Nu sitter Anna och jag mitt emot varandra med var sin dator vid köksbordet. Klockan 21 ska jag och Linn kolla på veckans TV-bästa – Desperate Housewives. Programmet slutar fem i tio och då ska jag gå och lägga mig för natten, har jag bestämt. Måste få sova i natt!

                                                                                                                                                  *Mount Nyby = snötippen där jag bor

Read Full Post »

På besök i verkligheten: En Arbetsplats och däckbyte. Och en del om barnen

En liten tur ut i verkligheten idag. Fick se en Arbetsplats från insidan och det var inte igår! Just DEN arbetsplatsen hade jag inte sett, dessutom, så det var extra intressant.

Lustigt nog saknar jag att tillhöra ett arbetsgäng – trots allt… Att höra till nånstans. Nån annanstans än ”bara” i familjen. För hur det än är så kan inte säga att man INTE värderas utifrån BÅDE det yrke man har och sin familj (antal barn). Jag skojade lite idag och raljerade om Styvpappan och hans blogg. Han fick TVÅ bonusbarn, jag fick FYRA. Egna barn har jag nog aldrig velat ha, med bonusbarnen får jag mestadels det roliga och bra. Men inte alltid. Styvpappan har för övrigt två ganska små bonusbarn, jag fick ju tre tonåringar och en mindre variant. Men men, det finns de som säger:

Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer.

Till protokollet vill jag emellertid ha tillfört att Annas barn är helt OK och de innebär inte alls några större bekymmer. Bara när de inte gör som jag säger… Som tur är går det fortfarande att hota med uteblivet lördagsgodis/fredagssnacks. Ibland.

Så här såg barnen ut för ett par år sen… Idag har en del av dem mindre hår, andra mer och somliga har vuxnare tänder.

                                                                                                                                                             I morse var det tio grader kallt. Jag insåg att det inte går att vänta med däckbytet till den kommande bilservicen den 29 november. Och när jag tankade på väg in till stan såg jag en liten verkstad bredvid som endast begärde 150 pix för däckbyte. Så efter mitt första besök i verkligheten, det på Arbetsplatsen, gasade jag hemåt. F’ällde baksätet, kånkade och bar och lastade in fyra vinterdäck i bilen och gasade till lilla verkstan. De servade Clark Kent* bums. Det känns väldigt skönt att han fick på vintertofflorna för idag pratar ”alla” om att det ska bli snökaos i morgon. En dam som också ville få däcken bytta berättade en läskig historia för mig om en granne till henne som krockat på grund av halkan. Bilen var i princip mos, grannen klarade sig med nån lättare nackskada… Nej, man ska INTE leka med döden. Man ska inte leka med döden när ANDRA kan drabbas – såväl medpassagerare som medtrafikanter.

Idag har jag alltså agerat ansvarstagande, om jag får säga det själv. Nu är ju frågan om jag kan leva upp till det Åtagande jag har från och med i morgon och till och med den 15 november… (Jag har ringt mamma och skrämt upp henne också, men hon var mest irriterad för att hon inte har kontakt med cyberspace…)

Ja jisses anoga, vad har jag gett mig in på? (Detta är INTE nån retorisk fråga, du får gärna lämna nån sorts svar i en kommentar!)

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min darling Bilman

Read Full Post »

Måndagsstress

Sitter här i Förorten och känner mig uppstressad. Larvigt, för det hjälper ju inte!

Fästmöns mamma kommer på födelsedagsfika idag, så Anna ska baka en kaka. Det blir trevligt respektive gott! Själv ska jag ta en tur in till stan strax och hämta tidning och post. Har ont i magen för jag måste fixa en massa innan jag åker till mamma. Jag har flera gånger sagt att det är två veckor tills jag åker, men det är ju liksom nästa vecka… Hostan har varit lugn i natt annars, men idag på morgonen retar det i halsen.

Sitter vid Annas köksbord och har kollat mejl. Det har fortfarande inte kommit nåt mejl från mäklaren och inte heller från AE som hämtade diverse föremål. Lite dåligt tycker jag nog det är att de såsar med detta! Man har ju liksom annat att oroa sig för just nu…

Försöker dessutom kolla Platsbanken, men efter att de har arbetat med hemsidan i helgen verkar inget funka. Det är ju skitbra! (NOT!)

I morgon ska jag försöka få till däckbyte på bilen till sommardäck. Vill gärna få det ordnat så snart som möjligt eftersom bilen slukar lite mer bensin när man kör på vinterdäck. Just nu är mätaren på väg ner, men jag hoppas soppan räcker till i morgon, tisdag. Idag är det nämligen brytpunkt för bensinräkningen och har jag tur kan jag klara mig med endast en räkning den här månaden! Det vore lite skönt! Jag måste försöka få ner bensinkostnaderna, för jag tycker inte att det är skäligt att ligga på mellan 800 och 1 000 spänn i månaden när jag inte jobbar!!!

Sommartofflor ska på bilen i veckan!

                                                                                                                                                    Ja, jag är orolig för ekonomin! Kommer det inte fler lediga jobb i min väg snart så blir det svettigt!..

Read Full Post »