Stilla veckan börjar närma sig påsk

Ett stillsamt inlägg.

---

 

Det börjar närma sig påsk.

Det slog mig häromdan att jag lever i Stilla veckan. Det är ett vackert – och för mig just nu synnerligen passande – namn. Jag håller mig rätt stilla. Min gamla kompis Mjölkis var en fena på att rabbla dagarna i Stilla veckan. Själv får jag läsa mig till – på nätet – att det är Dymmelonsdag idag. Det är idag påskfriden inleds och i gamla tider gjorde man det genom att byta ut metallkläppen i kyrkklockan mot en kläpp av trä.

Lamporna i köksfönstren får gula skärmar under påsken.

Det börjar närma sig påsk, alltså. I mitt hem byts inga kläppar, men jag ska slå på stort och byta lampskärmar på fönsterlamporna i köket, från terracottasolblekta till gula. En del av påsken ska jag tillbringa i Himlen, så jag behöver inte överdriva nåt pyntande.

Vackert när det slår ut.

Men ändå. Lite fint vill jag göra här. Skulle vilja ha nån sorts ris att hänga fjädrar i. Fast inte går jag och köper det. Däremot ska jag försöka ta en liten, liten promenad idag. Och tänk om jag ser att nån har beskurit sina träd och inte hunnit frakta bort det beskurna så att jag kan norpa ett par kvistar! Det behöver verkligen inte vara björkris. Jag är ovan vid att ha sånt eftersom min pappa var överkänslig mot björk. Mamma brukade ta in körsbärskvistar i stället. Eller äpplekvistar. Det blev nästan ännu finare när knopparna slog ut…

Nu finns ingen trädgård att ta kvistar från. Jag undrar hur mamma har det i påsk. Det blir många, långa och ensamma dar, med nästan ingen liv och rörelse kring hennes hem. Det var en evig tur ändå att hon inte skulle komma hit. Jag kan ju liksom knappt klara mig själv. Jag blev så glad igår över telefonsamtal från mammakusinen B, den enda av mammas miljoner kusiner som hör av sig både till mamma och mig. Omtanken värmer!

Det verkar bli en solig och fin dag idag.  Jag har sovit dåligt och lite, för jag ville testa att inte ta nån tablett till natten igår. Då får jag ont och så kan jag inte sova. Sist jag tittade på klockradion visade de röda siffrorna 3:48, eller nåt sånt. Jag var därför ganska irriterad (<== litotes!) när somliga i huset skramlade med nånting mot balkongräcket vid sjutiden i morse. Bara så där lagom länge att jag vaknade tillräckligt mycket för att inte kunna somna om.

Min kökshandduk med påskmotiv.

På min agenda för dagen står en lätt promenad. Jag tänkte gå runt husen här bara. Behöver röra på mig för både ryggens och magens skull. Ryggen är hyfsad just nu. Jag har legat på köksgolvet en stund och det är fortfarande den bästa medicinen när ryggen bråkar som mest. Och förutom promenaden ska jag ju pynta för påsken. Jag äger faktiskt kökshanddukar med påskmotiv och dessa ska också fram. Det är liksom ändå dags att byta till rena handdukar i köket.

Vad händer hos dig idag och i påsk??? Ska du pynta??? Ska du resa bort eller vara hemma??? Skriv gärna några rader och berätta! Jag behöver all input från världen utanför som jag kan få!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ofokuserad

Ursäkta mig om jag är lika ofokuserad som det nyligen utspruckna lövet på björkriset nedan. Men nu är det lite för många saker som går åt pipsvängen. Jag försöker bita ihop (!) och inte visa nånting annat än ett neutralt ansikte gentemot dem som jag har god lust att ge hiskeliga miner; ett leende ansikte gentemot dem som förtjänar ett leende. Tyvärr når leendet inte ändå upp till mina tårfyllda ögon, men…

Ofokuserad som björklövet mitt i bilden. Jävla iPhonekamera!

Jag tuggade på en kola i helgen och nu har en porslinslagning på en tand blivit lös. Som tur var fick jag en tid hos tandläkaren redan i morgon förmiddag. Till dess måste jag försöka undvika att tappa porslinstanden, än mindre svälja den – om den lossnar. Tjolahopp så lätt det är att äta (på andra sidan har jag en trasig tand som borde ha lagats för länge sen) och tandtråda (varje gång lossnar porslinskronan lite till)!

Igår när jag kom hem ville stordatorn inte starta som den skulle. Den startade i nån sorts felsäkert läge. Till sist lyckades jag få igång den så att allt såg normalt ut. I stället för att slappa igår kväll fick jag ägna kvällen åt att säkerhetskopiera filer från hela jävla datorn. För den är väl på väg att lägga av nu. Den har emellertid varit en bra följeslagare och vän och väl värd de hundralappar (!) jag gav för den. Nu måste jag börja titta på en ny.

Ny mobil måste jag också ut och shoppa snart, eftersom jag räknar med att snart återlämna min tjänstemobil (statens egendom). Jag läste ett protokoll alldeles nyss och av detta framkom att det jag trodde var ett skambud nu har blivit ett riktigt SKAMBUD. Men fortfarande ett väldigt luddigt sådant. Jag har skrivit ett nytt mejl där jag ber om ett förtydligande nu på förmiddagen. Gissar att jag inte får nåt svar på det heller.

Nej, idag är jag lite ofokuserad på arbetet. Det blir ju lite tajt med pengar framöver eftersom jag inte lär ha nån inkomst (nej, a-kassan är ingen inkomst). Samtidigt behöver jag såväl en dator som en mobiltelefon som fungerar så att jag kan söka jobb.

En olycka kommer sällan ensam, nu har det kommit fyra nästan samtidigt. Så då borde det väl vara min tur med lite flyt snart, eller hur? Har jag överlevt att bli berövad tryggheten i tillvaron en gång tidigare ska jag väl lyckas överleva ytterligare en gång. Har jag dessutom överlevt klumpedunstumörer tänker jag inte lägga mig ner och dö. Men i skrivande stund har jag lätt att hålla mig för skratt, det har jag.

Livet är kort.

Read Full Post »