Sicken resa…

Ett inlägg om allt från ergonomi via köer och fågelbajs till en kall öl.

---

 

Min datorarbetsplats hos mamma. Notera mina fötter under pallen.

Fy te rackarns vilken resa! Jag längtade hem till min säng (jag sover på golvet hos mamma) och till min mer ergonomiska arbetsplats än den jag har hos mamma (datorn på en fotpall, jag sitter på golvet), men det gjorde visst ”alla andra” i dag också. Framför allt extra långa långtradare, husbilar och husvagnsekipage. Påminn mig om att jag aldrig mer ska ge mig ut på vägarna sommartid… Nåja… Men alltså efter en timme hade jag kört högst tre mil. Då förstår du att det gick allt annat än fort. Min mun var jämn, för att uttrycka det milt.

På sedvanligt ställe stannade jag för toabesök, kaffe och en glass. Skoftestamannen var social och pratsam idag. Han sa att det var ont om turister och att de flesta är så snåla att de har eget fika med sig. Dessutom parkerade de på långtradarparkeringen. Hmpf!

Hej hej, hemskt mycket hej! vinkar jag.

Jag är glad att jag kom hem i helt skick. Mitt hem var mörkt, men här var luftigt och alla blommor levde. Min balledörr* var emellertid öppen, vilket gjorde mig väldigt fundersam. Dessutom var ballen** alldeles nerskiten… Ja, inte människoskit, dårå, utan fågeldito. Fast jag kunde ju tänka mig att göra nåt roligare än att torka skit efter en långresa, det är ett som är säkert…

Hos Lucille fick jag förklaringen – glömska, vad gäller dörren, matrester efter grillning i området, vad gäller fågelskiten. Jag får väl gå till BRF-styrelsen och klaga IGEN, dårå, till ingen nytta. Hur som helst, den kalla ölen Lucille bjöd på satt perfekt och gav mig kraft att ringa mamma, betala en räkning, göra tolv utskrifter samt greja med en krånglande dator. Håll nu tummarna för att den senare inte börjar jävlas igen, för naturligtvis har garantin precis gått ut… Ibland undrar man om allt skit samlas på en och samma gång.

Corvina Veronese-flaskan fick följa med hem oöppnad.

Jag har varit och handlat lite mat och lagar den nu, det vill säga jag har kycklingkorv och potatisklyftor i ugnen. Till det blir det en öl som jag hittade i kylen. Vinflaskan jag köpte i Metropolen Byhålan igår fick jag med mig hem oöppnad, för vi orkade aldrig äta de goda ostarna från Skafferiet igår kväll, mamma och jag. Mamma skulle mumsa på dem i kväll, i stället.

Den roligaste posten jag hade fått under dagarna hos mamma var en bok för recension från Historiska Media. Den ska jag ta tag i så snart jag har läst ut Visning pågår – och det är snart! Den är så spännande just nu! Men En sång från havet tror jag också att jag kommer att gilla, bland annat för att den utspelar sig i södra England, kanske i trakterna där jag bodde som ung, på bronsåldern. Ett litet avbrott för TV blir det klockan 21, Det tredje ögat.

En sång från havet ska jag läsa och recensera härnäst.

Nu är min mat färdig och jag har inte ätit nåt sen den där glassen och före det jordgubbar och fil i morse. Jag ska fundera lite kring saker på gång den kommande tiden. En vän behöver skrivhjälp, en annan vän behöver hjälp med sin hund från augusti och så vill jag diskutera en mordisk tripp mer ingående med älskade Fästmön. Lucille och jag har pratat om att åka till skogs nån dag. Bär är gratis där, liksom svamp, ju.

Jag hoppas att du har haft en bra tisdag. Skriver du en hälsning i en kommentar nedan blir jag glad!

*balledörr = balkongdörr
** ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

%&¤#/?!!! Typ…

Ja det går inte att skriva ut orden i rubriken, för då skulle  jag nog få lägga ner den här bloggen på grund av

foul language.

Men asså… I morse kom jag äntligen iväg till jobbet i tid, trots att jag pratade en stund med en granne innan jag hoppade in i bilen. (Ja, det finns ganska många grannar som pratar med mig nu för tiden – konstigt, jag som är så elak) Vad händer sen då? Jo, jag fastnar i bilkö efter bilkö efter bilkö. Först på grund av en långtradare med mjölk har råkat förirra sig in på smågatorna nära mitt hem, därefter på grund av alla lantbruksfordon som bara MÅSTE vara ute och köra i högst 30 km i timmen på 70-vägar –  i rusningstrafik!!! Mitt blodtryck steg till oanade höjder.

Samtidigt fick jag då lite tid att pyssla med annat i bilen. Det blev ju många och långa väntetider vid rödljusen, vill säga. Så jag startade om min krånglande Ajfån IGEN och nu fungerar den äntligen som den ska! Nog är det bra att Felia Telia försöker uppgradera till 4G, men det ställer till det en hel del eftersom nätet ännu är så dåligt utbyggt här ute i Bushen (=Uppsala, Sveriges fjärde största kommun). Jag har inte kunnat surfa, läsa jobbmejl, spela Wordfeud, Twittra, svara på sms etc på två dar nu – om jag inte har befunnit mig inomhus på jobbet, hemma hos mig själv eller hos Fästmön. Men själva grejen med en mobil är väl att man ska kunna vara just… mobil..? Eller har jag fattat fel?

Bajskorv. Så kan man sammanfatta min vecka.

För övrigt är jag så trött på krånglande saker, att jag höll på att slänga ut iPhonen genom fönstret. Men det får man förstås inte gör med statens egendom… Samtidigt tycker jag att det får räcka nu! Eller vad sägs om dessa förtretligheter som drabbat mig de senaste sju dagarna, förutom den krånglande mobilen, dårå?

• Kökssoffans botten ramlade ur i lördags runt lunchtid. (Fixades under stånk, stön och ett hundratal svordomar, med blessyrer på fingrar och armar som följd. Men det var HÄRLIGT att få banka med hammaren ordentligt och få låta lite en stund. )
• Jag tuggade på en kola så att en porslinskrona lossnade på lördagskvällen. (Fick tid hos tandläkaren på tisdagen och nu är tanden fixad – vilket gjorde en del hål i plånboken. Men tanden är hel igen.)
• Stor-Datorn ville inte starta som den skulle i söndags. (Jag har fått en laptop som back up, men Stor-Datorn lever faktiskt fortfarande! Fast om jag stänger av den lär den inte starta igen…)
• En persiennvridpinne pajade härom morgonen i min allra nyaste persienn som blev insatt när jag var nyopererad – det kanske är nån som minns att jag fick ett gäng tumörer utplockade ur mig i december??? (Jag fick på pinnhelveteten igen, men den går knappt att vrida. Lamellerna vill för övrigt inte sluta tätt så typ ”alla” kan se rätt in i mitt hem trots att persiennerna är nerfällda. Och det är ju tur eftersom det är så många som vill ha koll på vad jag håller på med.)
• Igår morse hade jag inget varmvatten hemma. I morse var vattnet så hett att jag skållade mig flera gånger. (Slipper tack och lov inläggning, bevare oss väl från att få flängörtbehandling!
• Skambudet har blivit ett ännu större skambud och nu är jag arg på riktigt. (Det värsta var att jag fick läsa om det i ett protokoll på intranätet, jag fick inte veta det på sedvanligt sätt – genom att man pratar med mig och förklarar att det handlar om att man måste spara pengar – för det är det det handlar om, har jag läst mig till.)

Men annars då? Nånting bra har väl ändå hänt de senaste dagarna också? Ja, ventilationsdonet i köket sitter äntligen fast som det ska. Och så har jag beställt tid för däckbyte på tisdag morgon och undersökning hos tandhyggan på onsdag vid lunchtid. Du får gärna hålla en tumme för att det inte händer nåt skit med bilen eller att tandhyggan hittar en massa saker i käften som måste åtgärdas. Jag vet att jag har en trasig tand som måste fixas, men det räcker. Vidare har jag sökt ett och annat väldigt lockande jobb. Det känns spännande! Och ja just det… Hälen är betydligt bättre!

Och idag ska jag luncha med en annan före detta kollega. Det kom ett sms i morse (när jag hade startat om Ajfånen kom det fram…) att vi antingen fick flytta fram lunchen lite på grund av jobb eller byta dag. Jag är flexibel. Jag gick med på att flytta fram lunchen en halvtimma. Jag tänker nämligen inte gå på nån p-hearing i eftermiddag. (Finns det verkligen inte nåt svenskt ord för det???)

Man kan kort sagt sammanfatta min vecka hittills som:

Bajskorv!

Så nu kan väl för 17 helgen bara bli bättre??? Hur har din vecka varit?

Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällsgott

Vi har ätit gott i kväll. Mamma tog färdtjänst tur och retur, jag promenerade – för att bli av med ett par gram. Naturligtvis körde färdtjänstbilen till fel ända av huset, så jag haltade bort och bad chauffören köra runt eftersom mamma inte orkar gå. Han var mäkta irriterad på sambandscentralen som aldrig lämnar uppgift om vilket hörn av huset, trots att mamma alltid säger vilket – jag hörde det själv idag. Ett hus kan kännas oändligt långt när man går med rollator…

Goda räkor till huvudrätt, friterade bananer med glass och söt sirap till dessert. Det var skönt för mig att promenera tillbaka också.

Tigerräkor i het sås och med grönsaker och vitlök till huvudrätt.

Tog en liten omväg ner till sjön och satt där en stund och mobiltelefonerade med Fästmön. Det var alldeles vindstilla, inte en krusning på vattnet. Och solen gick ner medan jag gick hem till mamma.

I morgon reser vi norrut. Hoppas att alla husvagnar, husbilar och långtradare inte reser samma dag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Framme i Solfjäderstaden

Solen lyste hela vägen söderut – men det regnade på sina ställen också. Samtidigt som solen lyste. Så det blev till att köra med både solbrillor och vindrutetorkare på nästan hela vägen från Västerås.

Det var lite mer trafik än normalt och naturligtvis ett antal husvagnar och husbilar som blev bromsklossar. Däremot var det inte många långtradare. Ändå flöt det på bra och jag körde i ett streck.

Jag for direkt upp till graven. Fick en stund ensam med pappa. Där såg verkligen bedrövligt ut, så nu har mamma och jag varit och köpt några solgula och några tvåfärgade tagetes som jag ska plantera i morgon. Strax intill graven såg jag en stubbe som var ganska vacker. Du får titta på den i stället för på pappas grav som jag behåller i mitt hjärta i stället. Jag känner mig nämligen så nära pappa vid graven, känner hans närvaro på ett så tydligt sätt.

En vacker stubbe fanns nära pappa.

Hos mamma fick jag kaffe och bullar – och låna en toalett. Det var förstås kris när jag kom fram. Tycker ändå att jag var duktig – och alien höll sig i schack utan att kicka på blåsan. Hälen känns också så bra att jag nästan blir misstänksam…

Så blev det presentutdelning eftersom mamma ju fyllde år i förra veckan. Tror att kortet var det hon blev mest förtjust i… Men alla presenterna ”dög” och det var ju tur.

Efter kaffe och presenter blev det en liten tur för diverse ärenden. På hemvägen stannade vi vid Nattkröken och köpte med oss middag hem. Han kämpar verkligen hårt med sitt lilla företag, den unge killen i korvkiosken. Han som tog över rörelsen när morbrodern gick bort i cancer. Men nu har tiderna blivit tuffa och han går knappt runt. Vi pratade marknadsföring och jag förespråkade hemsida/blogg och Fejan med erbjudanden, men tyckte att de tusenlappar han lagt på annons i lokaldelen var bortkastade. Hade jag bott här hade jag hjälpt honom med ett och annat. Gratis.

Middag.

Jag har varit ute med sopor och tagit en promenad ner till sjön. Passade på att prata lite med Fästmön – nu dröjer det tills vi ses nästa gång. Men det sägs ju att

Absence makes the heart grow fonder.

Vi får väl se hur det blir med det. Jag längtar redan…

Read Full Post »

Sammanbrott och lunch med en långtradartjej

GAH! Större delen av förmiddagen gick åt till att svära över jobbets hemsida och intranät samt webbverktyget. Vad jag förstår var inte jag den enda att svära. Det slutade med totalt sammanbrott och den sedvanliga lösningen på problemen – en omstart av hela skiten systemet. Sen har det funkat hur bra som helst och jag tror att jag har gjort åtminstone tio (10) sidor lite här och var. Det får jag ändå vara ganska nöjd med! En intervju som var mycket givande har jag också hunnit med.

Dagens bästa var i alla fall besöket av Fästmön som bjöd på namnsdagslunch. Fast hon höll ju på att hamna nån helt annanstans än hos mig. Vilken tur att hon tog sin långtradare hem i stället för att chansa på opålitliga Uppsalabuss eller UL eller vad de nu heter…

Min långtradartjej!

Read Full Post »

Landat

Framåt kvällen landade jag så i Metropolen Byhålan. Men det var inte lätt att ta sig  genom stan till mamma, här grävs och byggs så det står härliga till. Idag går det en genomfart i stan med massor av tung trafik och långtradare som välter och fastnar, så bro- och vägbygget blir nog bra när det är färdigt.

Benen är som två stockar, underbenen är korviga. Jag har suttit alldeles för mycket still idag! Men i morgon blir det full fart…

Jag har fått igång dammsugaren åt mamma, men jag har inte lyckats klura ut vad som är fel med den ena handenheten till telefonen och lysröret över diskbänken har jag inte fått bort. Det var verkligen superäckligt, så jag tror att spärren liksom har fettat fast… Urrrk… Och det är verkligen inte mamma som är snuskig, där sitter fett och flott från flera år. Mamma lagar nämligen inte mat numera, på sin höjd blir det kokt potatis eller kokta ägg.

Vädret ska visst bli riktigt aprilartat med snöstorm på fredag. I morgon är det en stor sol i alla fall och det vore skönt om vi kunde ta en promenad framåt kvällen. På dan har vi ju så mycket på agendan så jag vet inte hur vi ska hinna med allt… Deklarera åt mamma ska jag också göra, så det är tur att påsken är lång och att det är skit på TV.

Det finns inte så mycket kul att göra här i Byhålan, men jag gillar att promenera längs med sjön, med mobilkameran i högsta hugg. Så håll en tumme för att snöovädret bara varar en dag. Hittade en märklig annons i Byhålebladet. Man undrar lite hur folk står ut här…

En minnesmässa för utdöda fåglar… 

Jag ska i vart fall försöka få tag i vännen FEM och förhoppningsvis får vi till en liten träff. Det var länge sen sist. Och så tror jag att vi ska försöka besöka mammas faster E, den unga damen som nyss fyllde 95. Faster E var gift med en av min morfars bröder och är en av få släktingar mamma och jag har i livet. Med undantag för De Tusende Kusinerna. Mammas kusiner, alltså. Jag har inte en enda…

Nu börjar jag bli trött i ögat. Jag var faktiskt väldigt trött under bilkörningen. Det som höll mig vaken var Fästmöns påskägg som innehöll en massa supergott påskgodis, mums! Och så blev det en kaffe och macka på vanliga raststället när jag åker söderut. Inget höjdarställe, men kaffet är gott och toaletterna fräscha.

I morgon är det skärtorsdag och jag ska få kolla på födelsedagspresenter! Inte så dumt! Bäst av allt är att mamma gillar sovmorgnar och vi har bestämt att inte gå upp före klockan tio…

Read Full Post »

Tofflan undrade: Har du körkort?

Det har pratats en del körkort i angvirongerna. Därför undrade Tofflan helt enkelt om du har körkort.

Så här fördelade sig de 50 inkomna svaren (man kunde välja flera alternativ):

44 procent (22 personer) svarade: Ja, för personbil.

18 procent (nio personer) svarade: Ja, för dator.

16 procent (åtta personer) svarade: Nej. 

14 procent (sju personer) svarade: Ja, för symaskin. 

Sex procent (tre personer) svarade: Ja, för motorcykel.

Två procent (en person) svarade: Ja, för taxi. 

Ingen svarade: Ja, för långtradare. 

Stort TACK till dig som tog dig tid att klicka! Jag hoppas du tar dig tid att kolla in vad Tofflan undrar den här veckan. Som alltid är frågan högst aktuell – på ett eller annat sätt.

Read Full Post »

Mörkt

Det kom snö igår kväll. Fästmön och jag drog iväg på shopptingtur när hon hade slutat arbeta. Vi var trötta och hungriga, men lyckades ändå genomför det hela. På oväntat ställe dök Annas syster med två äldsta döttrar upp, det var lite kul.

Middagen intog vi på XL-grillen. Anna tog kebabtallrik, jag falafeltallrik. Så rullade vi hem och fixade adventsfika. Nån glögg hade jag inte inhandlat, det blev kaffe till var sin lussekatt och billiga pepparkakor från Tokerian med whiskyädelost på tub. Den luktade inte som smutsiga örhängen.

Vi kikade på måndagens inspelade avsnitt av Den som dräper. Efteråt kikade jag ut genom fönstret och såg till min fasa att det snöade. Blötsnö… Klockan var närmare 21.30 när vi gav oss av till Förorten för att hämta överdragsbyxor till Elias och kängor och vinterjacka till Anna i Himlen. Överdragsbyxorna levererades sen till Morgonen. Vi tog E4:an och på väg ut till Förorten noterade vi en olycka på andra sidan. Det var en långtradare som uppenbarligen inte klarat av väglaget. Därför blev vi tvungna att ta gamla vägen hem till New Village igen. Jag kröp fram, för det var snorhalt och den blaskiga snön gjorde att bilen slirade i vattenplaning.

Den är här nu, vintern… (Fast riktigt så här mycket snö är det förstås inte än. Den här bilden tog jag vintern 2009.) 

                                                                                                                                                               Vi kom hem helskinnade och kröp sen ner i sängarna vid 22.30. Jag somnade ganska fort, men vaknade sen första gången vid ett-tiden. Resten av natten har jag vaknat minst en gång i timmen. Jag vill verkligen inte göra det jag ska göra denna måndag den 28 november. Jag vill inte visa mig bland folk, jag vill bara gömma mig längst in i ett hörn i min lägenhet. Somna där och aldrig mer vakna. För nu när jag har gjort mitt bästa och det uppenbarligen inte räcker finns det ingen plats för mig i den här tillvaron så länge jag inte bockar och niger och står med mössan i handen. Och det tänker jag inte göra. Nej, läget är mörkt och bekymmersamt. Den lilla snö som ligger kvar idag ger ingen ljusning, precis…

Read Full Post »

Stanna och hjälpa till – eller filma vid en olycka..?

Läser och förfäras över en artikel på Dagens Nyheters hemsida om trafikanter som stannat vid en olycka – för att fota och filma! Men FY! Hur kan man göra så?

Artikeln handlar om Lars som stannade vid en trafikolycka för nån vecka sen. Han och hans fru stannade sin bil och rusade ut för att hjälpa lastbilschauffören vars fordon hamnat i diket efter att ett däck exploderat. Hemskt! Men modigt och klokt av Lars och hans fru att stanna och hjälpa till samt larma räddningstjänsten.

Efter en stund stannade en motorcyklist och Lars blev glad över att det kom mer hjälp – det hade nämligen börjat läcka nånting ur lastbilen och chaufförens dotter satt fast inne i bilen. Men motorcyklisten stannade inte för att hjälpa till. Han stannade för att filma. Med en filmkamera, inte bara en mobil… Hur är man skapt då??? Samtidigt kommer fler bilar med både barn och vuxna – som filmar och fotar. SJUKT om du frågar mig. Och Lars.

I tisdags när jag åkte hem från mamma hade en långtradare vält i en kurva vid en påfart till motorvägen. Räddningstjänst var på plats och vägen var spärrad för framfart. Jag såg inte en käft som filmade eller fotade och hade jag gjort det så kan jag ärligt säga att jag hade gått i taket!

Vad är det som håller på att hända? För mig är det självklart att stanna och hjälpa om jag kan, behövs och inte är i vägen när det har skett en olycka. Kan jag inget göra därför att hjälp redan är på plats åker jag vidare. Utan att filma eller fota.

Tidigare i år la Handlingspliktsutredningen fram sitt betänkandet ”Allmän skyldighet att hjälpa nödställda?” Man konstaterade

[…] strafflagstiftningen bör inte användas för att förmå medborgarna att leva upp till sin moraliska skyldighet att bistå varandra i krissituationer […]

Men har vi inte några moraliska förpliktelser även om vi inte har skyldigheter??? Och ska vi inte som vuxna vara förebilder för barnen? Man kan ju inte låta bli att (för)undra(s) över de vuxna som filmade och fotade olyckan ovan i stället för att hjälpa till… Mitt sunda förnuft säger att jag som privatperson ska hjälpa till om jag kan och absolut INTE fota eller filma en olycksplats. Hur skulle DU göra???

Read Full Post »

Mera skit och lite glädje!

Tja, under natten har det kommit mera skit snö. Det verkar bli vädret framöver, den här lååånga, jädra vintern – och standardfrasen på mina morgoninlägg på bloggen… Jag undrar hur det ska gå, för jag är redan trött på den.

Det tog en kvart att borsta av och gräva fram Clark Kent* i morse och det var -7,3 grader kallt. Elias fick vänta inomhus tills sista minuten och sen blev det gasen i botten till skolan. Eller nån gas blev det inte i nån botten, jag körde så fort det gick – och det var INTE fort. Som vanligt var det inte plogat och det var snorhalt. Jag fattar inte, men det kan väl inte komma som nån överraskning för ansvariga för snöröjningen att det blir vinter..?

Ja, nog har vi fått lite snö. Den här bilden tog jag nyss från Annas sovrumsfönster. Som synes försöker solen titta fram.

                                                                                                                                                        Sur är jag också för två saker som jag upptäckte igår. Det ena är att en före detta kollega har skrivit allt annat än snällt om mig på sin blogg – och dessutom lagt ut hela mitt namn – tillsammans med en massa felaktiga uppgifter. Alla har rätt till sina subjektiva åsikter, men att hänga ut nån och dessutom lägga ut fel uppgifter och även ”glömma” att ta med vissa uppgifter det är INTE OK. Så vad gör jag nu? Jag har lämnat en kommentar på bloggen, vi får se vad som händer. Alternativet är att anmäla på ett eller annat sätt – eller att ge tillbaka. Och vad jag förstår är min blogg betydligt mer läst än min före detta kollegas.

Vidare blev jag upplyst om att dubbelmoral verkligen är ledord när det gäller kyrkokansliet i Uppsala. Dels tolkade jag ett av deras pressmeddelanden (samtliga pressmeddelanden som har gått ut i ärendet har gått ut nattetid. Är det nåt mystiskt med det?)  om att en chef har gjort fel, men det är inte brottsligt att kränka medarbetare så länge det inte är sexuellt. Kränkande särbehandling kan inrymma många sorters kränkningar, anser jag och tycker at det stinker dubbelmoral. Men än värre blir det när jag läser i Kyrkans Tidning att chefen ifråga får ungefär 1,4 miljoner – för att sluta.  Som plåster på såren då för att h*n inte längre har nån att kränka eller för vad? Belöning? Jag fick inte ens veta vad jag hade gjort och jag fick inte ens hälften. Av chefen som nu slutar. Men vi har ju lärt oss genom livet att det är skillnad på skit och pannkaka.

Lite glädjande är i vart fall att jag ska träffa vännen FEM i Stockholm i morgon – om nu inte vädrets makter sätter stopp för det! FEM reser nämligen från Metropolen Byhålan med buss och det ligger långtradare och skräpar längs med E4:an. Och pendeltågen mellan Uppsala och Stockholm tycks ju ALDRIG klara när det blir vinter, så det ska bli intressant att se hur det funkar i morgon…

Anna och jag ska strax åka iväg och handla så hon får hem mat och bakgrejor till helgen och så ska hon hämta ett paket. Vi hämtar Elias efter handlingen och när jag har skjutsat hem dem ska jag också hämta ut ett paket. Jag är så spänd på innehållet och lär ha fullt sjå att hålla mig från att avslöja nåt! Eller också blir jag jädrigt besviken… Spännande är det i vart fall – än så länge… Jag sover hemma i stan i natt så att jag kan åka hyfsat tidigt in till Stockholm i morgon – om nu tågen går, vill säga…

För övrigt undrar jag om nån saknar ett ben. Ett litet ben, iklätt ljusblå, hellång strumpa upphittades i sovrummet när jag bäddade.

Nån som saknar ett litet ben med ljusblå strumpa?

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »