Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ha koll på’

Ett inlägg om styrka och att ha koll på saker.


 

Pippitårta

Pippi, ge mig styrka!

Om det funnes nån jag skulle behöva just nu så är det Pippi Långstrump. Tack, tant Astrid (hon på tjugan), för henne! Eller i vart fall en del av Pippis styrka. (Ändå tackade jag nej till tårtbiten på bilden, ska du veta.) Mitt nya jobb är verkligen spännande och intressant, men fasen så mycket det är att försöka ha koll på. Vissa stunder känner jag mig smått dement. Sen kommer andra tillfällen när jag tycker att det klarnar.

 

 

För att jobbet inte ska bli alltför råddigt just nu har jag angripit en gammal befintlig kommunikationsplan och en dito policy från anno dazumal 2013. Enligt en av de medverkande skaparna av den är den snarare från 2010. Tanken är att förena de tu, en sammansmältning som sparar åtminstone några papper (även om de flesta kanske läser den mest digitalt numera). Idag efter lunch höll jag en liten dragning om mina tankar och funderingar kring planen på ett stabsmöte. Glädjande nog fick jag nickar och bra återkoppling. I övrigt ska jag ansvara för avdelningens webb och intranät och medverka alt. vara huvudredaktör i ett antal webbprojekt för hela universitetet. GULP! Vidare ska jag rycka i en del delikata frågor som kan bli som att trampa i ett getingbo. Men jag är ju så ny och dum och vet inte bättre, eller hur? (<== ganska retorisk fråga) Kort sagt: det är mycket nu. (Pippi, ge mig styrka!)

Det känns som om jag inte riktigt hinner med privatlivet. Det är som att ha en skog framför ögonen, en skog som gör att jag inte ser ens det närmaste gänget träd. Högen med böcker som ska läsas och recenseras växer, jag hinner inte höra av mig till/träffa mina vänner och Fästmön som jag vill och önskar och jag får INTE glömma bort att fixa en present TILL Mors dag (jag måste ringa mamma i kväll eller i morgon också) och att städa och tvätta bilen Mors dag – den ska besiktigas dan därpå! Alltid lika pirrigt. Förra året blev bilen underkänd för att en av tre bromslampor slutade fungera typ samma dag bilen skulle besiktigas. Men jag slapp besiktiga om den och jag såg till att få den trasiga lampan utbytt pronto.

Träd

Hej träd! Jag försöker se er.

 

Grönsaker och vegetariska enchilladas

Många grönsaker idag också och vegetariska enchilladas till lunch.

Idag vid lunchen hörde vännen H av sig per sms. Jag har tänkt så mycket att jag vill träffas, bland annat för att jag har en liten SAK åt H och för att H har det tufft på flera sätt än ett just nu. Jag skulle just avsluta mitt ätande och gå och ringa H, när enhetschefen och avdelningschefen joinade mig och slog sig ner vid mitt bord. Då kan en liksom inte resa sig och gå och ringa… Men det var både trevligt och bra att få prata lite med dem. De ville nog kolla läget med mig, tror jag, och det var omtänksamt. Jag gillar dem båda, i alla fall än så länge. Sinsemellan är de väldigt olika. Samtidigt är de två starka kvinnor. Genom åren har jag haft så många dåliga chefer att jag borde vara luttrad. Nu känner jag mig aningen hoppfull. Det kändes till exempel inte alls fel att benämna min särbo Anna – det är ju det hon heter. Rätt tillfälle kom och det blev naturligt att inte göra nån stor grej av det.

I morgon får jag i alla fall besök igen på jobbet, denna gång av ovan nämnda vännen H som kommer och fikar med mig på eftermiddagen. Det ska bli roligt att få visa mitt nya, fina jobb, men det ska också bli roligt att ses. Det är rätt många jag saknar just nu…

När partner och vänner nu nämnts, vill jag också framhålla vännen Agneta, som jag har hållit vänstertummen för idag. Jag hoppas att Västerås var en givande stad att besöka, hö hö hö, Agneta fattar vad jag menar. Övriga får sväva i ovisshet.

Det är dags för en macka och under tiden fundera över vad jag ska ta tag i närmast. Läsa? Mamma? Duscha? Städning, renbäddning och matlådelagning blir det den kommande helgen. Vilken typ är DU – Utelunchare eller Matlådeperson??? Berätta gärna i en kommentar så jag får skäl att gå tillbaka till datorn då och då under kvällen.

Matlåda

Typisk matlåda.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett flamsigt inlägg.


 

Det är fredag idag och då får en flamsa. Det gjorde vi på förmiddagsfikat på jobbet. Dessutom avslöjade jag att jag har noll koll på Bibelns berättelser. Och jag ska vara pastorsbarnbarn… Det visade sig att jag trodde att Moses och Jesus var samtida… För icke insatta kan jag avslöja att Moses hör hemma i Gamla testamentet, på 1300-1200-talet f Kr, och föddes i Egypten, medan Jesus föddes i det som nu är Israel och i Nya testamentet. Som tur var tog pastor T:s falska släkting reda på sanningen. Men hur Jesus kunde överleva Herodes utrensningar kom vi aldrig på… Några mysterier ska väl finnas kvar, antar jag.

Arbetsdagen försvann snabbt. En både blå och grå dag under vilken jag jobbat med en text, lay outat samt fixat till en bunt bilder till en beskrivning. Jag hann ringa BRF-ordföranden en snabbis och berätta att jorå, det är varmt i köket, men fortfarande kallt i resten av mitt hem, samt efterlysa den utlovade störningsinformationen till omgivningen. Hittade smått och gott på Riksbyggens webbplats, där störning och tystnad även inbegriper tvättmaskiner efter klockan 22…

Rekommendationer om tystnad


Jag hittade även intressanta rekommendationer om grillning…
Dessa rekommendationer måste även inbegripa uteplatser – rök stiger ju.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Men nu är det inte grilltider. Hemma hos mig är det kräfttider i stället och i afton blir det kräftskiva i köket, det varma. (Skulle där vara kallt finns ju alltid sprit att tillgå…) Jag har varit och provat ut terminalbrillor och såna kan nog skapa yrsel av annat slag om de använts felaktigt. Ha en riktigt fin fredagskväll – det tänker jag ha!

Kräftor på tining

Jag kom ihåg att ta fram dem på tining!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ekonomiskt och indexerande inlägg, begripligt för mig mycket tack vare underkläder.


 

siffror

Inte förtrollande nånstans för mig.

Det här med Konjunkturen Hur förklarar man vad det betyder utan att falla till sömns? Så snart det har med siffror och matte att göra får jag akut dyskalkyli. Med hjälp av mobilens kalkylator kan jag räkna hjälpligt. Jag är inte förtjust i siffror, det är ord som förtrollar mig. Men… man måste ju ha koll på ekonomin… Gissa två gånger hur lätt det är när man inte har nån inkomst?..

Lite begripligt blev det här med Konjunkturen i alla fall när jag läste Svenska Dagbladet på nätet idag. Ja, jag försöker mest skumma tidningen och inte gå in på artiklar eftersom webbtidningen har en månadsbegränsning för icke betalande läsare (tips: prova att tömma cacheminnet…).

Trosor med siffror på

Jag äger faktiskt ett par trosor med siffror på!

Att det blev begripligt har med kalsonger att göra. Kalsongindex! En amerikansk bankchef ägnade 20 år åt att följa försäljningen av kalsonger för att kunna förutspå Konjunkturen. Teoretiskt sett bör försäljningen av kalsonger vara konstant, det vill säga likadan hela tiden – utom när ekonomin är tuff. Då väntar nämligen män längre med att köpa kalsonger. Alltså: en sjunkande kalsongförsäljning innebär att vi är på väg in i lågkonjunktur. Jag fattar! Det är nämligen likadant för mig, fast då mäter jag i trosindex.

Det finns fler index som visar Konjunkturen:

  • kondomförsäljning (nedgång på grund av tuffa ekonomiska tider, man är för stressad och deprimerad för sex)
  • kjollängd (en klassiker som visar att kjolen är kortare under högkonjunktur – fast detta stämmer inte alltid!)
  • skräpindex (ju mer skräp desto högra konsumtion, alltså goda tider)
  • ölindex (fullt på krogen under högkonjunktur, under lågkonjunktur stannar öldrickarna hemma)
  • Gunnar Strängs godsvagnar (den gamle finansministern brukade räkna vagnar på godstågen till Norrland som passerade utanför hans fönster. Ju fler vagnar desto starkare ekonomi.)
  • slipskoll (slipsförsäljningen ökar under dåliga tider eftersom män då vill att det ska se ut som om de jobbar hårt. I tuffa tider är det smala slipsar som gäller, i högkonjunktur blir slipsfärgerna ljusare)

och så vidare…

Nog tycker jag att det ligger mycket i detta. Kläder, till exempel, köper jag numera i princip bara när det är kris – och knappt det. Strumpor hittar jag billigt på marknader en eller två gånger om året. Underkläder… tja, de behövs ju, men jag handlar inte sånt om inte läget är akut. Kondomer, kjolar och slipsar nyttjar jag inte, öl dricker jag hemma…

Har DU några index på Konjunkturen??? Dela gärna med dig i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om varför man väljer en viss sittplats.


Sittplatser kan vara diskutabla grejor.
Känsliga saker, till och med! På min förra arbetsplats hörde jag en historia om en person som medvetet snodde en plats i fikarummet som en annan person jämt satt på. Det slutade med att personen, vars plats blev ”stulen”, satte sig så nära ”plats-tjuven” som möjligt. Så där lite… för nära, du vet…

En fin stol

En fin stol hos mamma.


Läste i morse
hos Aftonbladet – tro det eller ej! – en ganska rolig artikel om det här med hur vi sätter oss på veckomötena på jobbet. Du kanske är ledig i helgen och helst vill glömma jobbet. Det skiter jag, som saknar jobbet, i.

Under läsningen nickade jag igenkännande. Valet av sittplats har delvis med att göra hur het eller kall du är, men mycket att göra med dina ambitioner.

Chefens sittplats är vanligen en kortända av bordet. Det signalerar ordförandeskap och därmed auktoritet. Dessutom ger det en bra överblick över bordet och de som sitter där. Så om du också sätter dig på en kortända kan chefen bli störd – din placering signalerar att du har eller borde ha stort inflytande… Och det är, som bekant, inte så populärt hos alla chefer… En chef som sätter sig på en långsida, däremot, signalerar öppenhet och mottaglighet, främjar kreativiteten hos medarbetarna och visar att chefen är trygg i sin roll.

Utsikt från mötesrum

Här kan man ha möte. Men vilken plats skulle man välja här?


En vanlig mötesdeltagare
sätter sig bredvid nån h*n känner. Men om man sätter sig bredvid chefen gör man det i chefens ”radarskugga”. Samtidigt innebär det att man vill vara nära makten och står på tur att få makten.

Man sätter sig mittemot den man vill ha koll på. Eller den man vill smajla för. Och vill man vara aktiv under mötet sätter man sig förstås så att man syns av chefen – samtidigt som man kan läsa av chefens reaktioner.

Är man förändringsbenägen byter man plats från möte till möte. En intressant grej att testa – för den som nu har ett jobb som innebär regelbundna möten…


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett inlägg om nånting fruktansvärt.


Igår skrev jag ett av mina svartaste inlägg,
tror jag. Det där inlägget om alla otäckheter som sker utanför min glasbur. Men som för att bli påmind om att det inte räcker med dessa otäckheter, tillkommer det dito hela tiden, läser jag om en man som hittades död i sitt hem – efter två år.

Mannen avled 2011 och hittades av sin hyresvärd i samband med en stamrenovering. Mannen var i min ålder, 50-årsåldern och mycket ensam utan vänner, anhöriga eller jobb. En man utan sammanhang. Hyran betalades förstås med autogiro.

Vems är ansvaret? Det sociala ansvaret, alltså? Hyresvärden Stockholmshem vill inte ta på sig det. Områdeschefen säger:

[…] vi som hyresvärd kan inte ha koll på alla våra hyresgäster. […] 

I höstas bytte hyresvärden fönster i fastigheten. Man kom inte i kontakt med mannen. Men var det inte lite konstigt? Rimligtvis borde nån ha kollat i brevinkastet och noterat en stor hög med post och reklam… Varför struntade Stockholmshem i att byta några fönster i mannens lägenhet, när fönstren i alla andra lägenheter byttes ut?

Jag säger inte att ansvaret enbart är hyresvärdens. Men jag tycker att nån borde ha reagerat i hans närområde – han hade ju inget annat socialt sammanhang.

ros på bänk
Ensam, utan socialt sammanhang…


Vad ska det bli av oss?
Vad kan hända när vi blir av med jobbet, vi som inte har barn eller nära anhöriga? Jag är lyckligt lottad, för i mitt liv finns en fästmö (världens bästa, för övrigt). Mamma bor 30 mil bort och börjar bli till åren kommen. Men vad skulle det bli av mig om jag inte hade en Anna i mitt liv, nu när det börjar tuffa till sig kring jobb igen? Jag är ju inte lastgammal, jag är i samma ålder som mannen som låg död i nästan två år i sitt hem. Tänk att sluta så när man borde ha flera år kvar att leva…


Livet är kort. Och bedrövligt.

Read Full Post »

Ja det går inte att skriva ut orden i rubriken, för då skulle  jag nog få lägga ner den här bloggen på grund av

foul language.

Men asså… I morse kom jag äntligen iväg till jobbet i tid, trots att jag pratade en stund med en granne innan jag hoppade in i bilen. (Ja, det finns ganska många grannar som pratar med mig nu för tiden – konstigt, jag som är så elak) Vad händer sen då? Jo, jag fastnar i bilkö efter bilkö efter bilkö. Först på grund av en långtradare med mjölk har råkat förirra sig in på smågatorna nära mitt hem, därefter på grund av alla lantbruksfordon som bara MÅSTE vara ute och köra i högst 30 km i timmen på 70-vägar –  i rusningstrafik!!! Mitt blodtryck steg till oanade höjder.

Samtidigt fick jag då lite tid att pyssla med annat i bilen. Det blev ju många och långa väntetider vid rödljusen, vill säga. Så jag startade om min krånglande Ajfån IGEN och nu fungerar den äntligen som den ska! Nog är det bra att Felia Telia försöker uppgradera till 4G, men det ställer till det en hel del eftersom nätet ännu är så dåligt utbyggt här ute i Bushen (=Uppsala, Sveriges fjärde största kommun). Jag har inte kunnat surfa, läsa jobbmejl, spela Wordfeud, Twittra, svara på sms etc på två dar nu – om jag inte har befunnit mig inomhus på jobbet, hemma hos mig själv eller hos Fästmön. Men själva grejen med en mobil är väl att man ska kunna vara just… mobil..? Eller har jag fattat fel?

5 mer avlångt bajs
Bajskorv. Så kan man sammanfatta min vecka.


För övrigt är jag så trött på krånglande saker,
att jag höll på att slänga ut iPhonen genom fönstret. Men det får man förstås inte gör med statens egendom… Samtidigt tycker jag att det får räcka nu! Eller vad sägs om dessa förtretligheter som drabbat mig de senaste sju dagarna, förutom den krånglande mobilen, dårå?

  • Kökssoffans botten ramlade ur i lördags runt lunchtid. (Fixades under stånk, stön och ett hundratal svordomar, med blessyrer på fingrar och armar som följd. Men det var HÄRLIGT att få banka med hammaren ordentligt och få låta lite en stund. )
  • Jag tuggade på en kola så att en porslinskrona lossnade på lördagskvällen. (Fick tid hos tandläkaren på tisdagen och nu är tanden fixad – vilket gjorde en del hål i plånboken. Men tanden är hel igen.)
  • Stor-Datorn ville inte starta som den skulle i söndags. (Jag har fått en laptop som back up, men Stor-Datorn lever faktiskt fortfarande! Fast om jag stänger av den lär den inte starta igen…)
  • En persiennvridpinne pajade härom morgonen i min allra nyaste persienn som blev insatt när jag var nyopererad – det kanske är nån som minns att jag fick ett gäng tumörer utplockade ur mig i december??? (Jag fick på pinnhelveteten igen, men den går knappt att vrida. Lamellerna vill för övrigt inte sluta tätt så typ ”alla” kan se rätt in i mitt hem trots att persiennerna är nerfällda. Och det är ju tur eftersom det är så många som vill ha koll på vad jag håller på med.)
  • Igår morse hade jag inget varmvatten hemma. I morse var vattnet så hett att jag skållade mig flera gånger. (Slipper tack och lov inläggning, bevare oss väl från att få flängörtbehandling!
  • Skambudet har blivit ett ännu större skambud och nu är jag arg på riktigt. (Det värsta var att jag fick läsa om det i ett protokoll på intranätet, jag fick inte veta det på sedvanligt sätt – genom att man pratar med mig och förklarar att det handlar om att man måste spara pengar – för det är det det handlar om, har jag läst mig till.)

Men annars då? Nånting bra har väl ändå hänt de senaste dagarna också? Ja, ventilationsdonet i köket sitter äntligen fast som det ska. Och så har jag beställt tid för däckbyte på tisdag morgon och undersökning hos tandhyggan på onsdag vid lunchtid. Du får gärna hålla en tumme för att det inte händer nåt skit med bilen eller att tandhyggan hittar en massa saker i käften som måste åtgärdas. Jag vet att jag har en trasig tand som måste fixas, men det räcker. Vidare har jag sökt ett och annat väldigt lockande jobb. Det känns spännande! Och ja just det… Hälen är betydligt bättre!

Och idag ska jag luncha med en annan före detta kollega. Det kom ett sms i morse (när jag hade startat om Ajfånen kom det fram…) att vi antingen fick flytta fram lunchen lite på grund av jobb eller byta dag. Jag är flexibel. Jag gick med på att flytta fram lunchen en halvtimma. Jag tänker nämligen inte gå på nån p-hearing i eftermiddag. (Finns det verkligen inte nåt svenskt ord för det???)

Man kan kort sagt sammanfatta min vecka hittills som:

Bajskorv!

Så nu kan väl för 17 helgen bara bli bättre??? Hur har din vecka varit?


Livet är kort.

Read Full Post »