På bio: Kyss mig

Jag tror att det var alldeles i rödaste rappet Fästmön och jag kom iväg för att se den omskrivna och omtalade svenska filmen Kyss mig. I alla fall som vi skulle se den på bio. Vi var totalt cirka tolv personer i biosalongen, endast. Och med lite matematik och logik inser man att Kyss mig inte lär gå i Uppsala så värst länge…

En ny svensk film med L-tema!

                                                                                                                                                                Frida och Mia, båda i 30-årsåldern, ungefär, träffas första gången vid en familjehögtid. Fridas mamma Elisabeth och Mias pappa Lasse är ett par. Mia kommer dit med sin fästman Tim. Mias pappa smiter några dagar senare iväg så att Frida och Mia och Elisabeth ska få tillfälle att lära känna varandra under en helg i en stuga, på en ö. Och att tjejerna lär känna varandra kan man säga i en laddad scen när de under natten tittar på hjortar… Detta blir inledningen till en kärlekshistoria mellan två kvinnor som båda är upptagna i var sitt annat förhållande. Den ena kvinnan ska dessutom gifta sig inom ett par månader.

Det är inte lätt att göra bra filmer med HBTQ-tema. Tar man duktiga skådespelare till hjälp underlättar det helt klart. Men jag kan inte hjälpa att jag ändå tycker att pappa Lasse i Krister Henrikssons tolkning är en intetsägande figur som sällan – för att inte säga aldrig – varierar sitt tonläge. Lena Endre som Elisabeth visar både på styrka och skönhet i skådespeleriet. Lillebror spelas av Patrik i filmen Patrik 1,5, Thomas Ljungman. För att skoja till det lite har man slängt in Björn Kjellman som präst. Fast det är inte skojigt. Det är en allvarlig scen och att skämta till det i det läget är helt fel.

Men bäst av alla spelar Ruth Vega Fernandez Mia och Liv Mjönes Frida. Det är otroligt svårt med sexscener, framför allt trovärdiga sådana. Här är det lite väl många linnen i vägen, men skådespeleriet är av högsta klass.

Historien är trovärdig även om den känns lite väl komplicerad i och med att Mias och Fridas föräldrar är ett par. Det enda som inte känns helt rätt är de små reaktionerna från de försmådda samt Mias pappa. Reaktioner som jag uppfattar som alldeles för svaga. Den här filmen får därför inte högsta betyg. Men nästan.

 

Read Full Post »

Nu vet jag varför!

Nu vet jag äntligen varför! Alltså varför folk är så smak- och stillöst klädda! Att jag själv är det beror på att jag inte har haft ekonomi på ett tag för att inhandla kläder. Eller rättare sagt, jag är tämligen ointresserad av kläder och har prioriterat viktigare saker som böcker och mat. Och en och annan öl, det medges. Dessutom är jag så tjock att inga kläder sitter snyggt på mig.

Igår skulle Fästmön och jag sammanstråla nere på stan för Anna skulle inhandla några linnen till Pride. Att gå i klädaffärer är inget jag estimerar. Att gå i klädaffärer när det är stekhett ute är ännu värre. Men jag hade utsett en belöning åt oss – var sin kall öl efter uträttat ärende. Dessutom hade jag skrapat ihop några hundralappar (ja, jag är en jäkel på att spara och snåla och gömma undan!) så vi kunde äta middag.

Redan i bussen in till stan förfasade jag mig över somligas klädstil. Vilken tur att jag då har min kära storasyster och vän fru Hatt att vända mig till när jag behöver klaga min nöd – denna dag per sms!

• I gången mitt emot mig på bussen satt en kvinna i min egen ålder med muskort jeanskjol och babblade i mobilen typ hela tiden. Alla samtal började med

Tjena grabben!

eller

Tjena tjejen!

Jag höll förstås på att bli tokig! Muskorta kjolar är nästan bara snyggt på unga tjejer, knappt ens på dem. Och folk som pratar i mobilen på bussen får jag bara lust att bita.

• När jag klev av bussen såg jag nåt ännu värre! En kvinna med arsle var iförd smårandiga supertajta shorts. Under dessa hade hon svarta tights, på fötterna rosa foppatofflor.
• Nåt annat som tycks vara högsta mode nu är kombon shorts och svarta, grova stövlar. Det ser inte klokt ut, tycker jag! Shorts när det är varmt – men stackars fötter – och omgivning! Vilken stank när man släpper fossingarna fria, liksom… UFF!
• En man i shorts och ljusblå t-shirt hade matchat sin top med ett ljusblått bälte.

Sen dök då Anna upp och vi gick till Klädaffär nummer ett. Det började gå upp små ljus för mig, varför folk klär sig som de gör…

1. Alla kläder tycks gjorda för pygméer, inte för bastanta och robusta kvinnor som vi.
2. Många kläder har skrikiga färger såsom pissgult, limegrönt och smutsturkost och migrän-/epilepsiframkallande mönster.

Anna testade i alla fall några plagg, men kom tillbaka med moloken min. Jag längtade efter en kall öl.

På Klädaffär nummer två var det om möjligt ännu värre än på Klädaffär nummer ett! Där irriterades vi av en tjej som lät som om hon var i målbrottet också. Hon pratade hela tiden och det var väldigt svårt att fokusera.

Vid det här laget hade jag fått rejält ont i ryggen också. Ajajaj, liksom! Anna hittade i alla fall två linnen, ett vitt och ett svart, till mycket bra pris.

På Klädaffär nummer tre skulle Anna prova jeans eftersom hon har ett enda par som funkar i värmen, men de är lagade. Jag passade på att glo på folk, förstås. Och kläder.

• På reastället hängde byxor i ridbyxmodell – vem är snygg i det, liksom?
• Vem designar tyger nuförtiden? Picasso är väl död? En klänning hade alla möjliga färger och som pricken över i (!) en massa bokstäver ovanpå. Vem vill se ut som Ett vandrande alfabete när hon går ut, liksom?

Äntligen hittade Anna ett par jeans som satt normalt och som inte kostade en miljon! Och äntligen kunde vi strolla ner till Åkanten, eller vad stället heter nu för tiden, och ta var sin kall öl och jordnötter till. Lycka!

Belöningen.

                                                                                                                                                                På Åkanten noterade vi att det bara jobbade unga personer. De var iförda nån sorts jobbuniform som måste ha varit hemsk i värmen – ett slags skjorta av asiatiskt snitt som var knäppt ända upp i halsen! Vi sjönk allt djupare ner i sofforna – och höll på att inte komma upp sen när det var dags att gå. Vi är ju inte så lätta i våra gumpar, precis…

Äta skulle vi göra på Tzatziki, hade vi bestämt. Vi passerade Dômen som förstås var storslagen i solen och vi kunde inte låta bli att fota.

Den här gången blev det mest de två höga tornen. På själva skeppet finns en ängel som jag har försökt fota miljoner gånger. Det blir aldrig några bra bilder… Så jag försökte inte ens!

                                                                                                                                                                 Det var ganska roligt att leka turist i vår egen stad. Vi kände oss nästan som japaner, som enligt allas fördomar ska fota allt – till och med sina egna skuggor… 

Notera den giganiska putmagen på figuren till vänster. Skämmigt!

                                                                                                                                                              På väg mot restaurangen passerade vi Upplandsmuseet, som en gång har varit kvarn. Det var också biskopsbostad i filmen Fanny och Alexander.

Upplandsmuseet och ett pilträd från Tzatziki, vars uteservering ligger nedanför.

                                                                                                                                                         Tzatzikis uteservering är mycket populär på sommaren. Vintertid är den öde, men man kan mysa rätt bra inomhus, i de härliga gamla medeltida rummen. Idag fick vi emellertid köa lite.

Vi fick vänta lite i solen nedanför trappan. Här noterade vi att det finns en öppen hiss för den som är rullstolsburen eller som går med rollator. Hade vi vetat det hade vi självklart gått hit med mamma på hennes födelsedag!!! Attans!

                                                                                                                                                             Det tidigare grekiska ölet Alpha var utbytt mot det lika grekiska Mythos och det smakade minst lika gott. Framför allt smakade det mer än det fatöl vi drack på Åkanten!..

Mythos är lika gott som Alpha!

                                                                                                                                                            Sen var det dags att äta. Vi är ganska konservativa och valde våra typiska förrätter, Anna grillad fetaost, jag het fetaoströra i paprika. Vi fick vänta ganska länge – det var ju massor av folk som skulle äta samtidigt som vi – så jag passade på att notera att damen vid bordet bredvid hade gigantiska näsborrar. Anna noterade att tjejen vid bordet på andra sidan oss såg ut som en häst. Själva är vi ju jättesnygga.

Fotot på min förrätt blev kasst. Min vanliga huvudrätt fanns inte längre på menyn så vi valde kycklingspett. Dessa fick vi vänta på i evigheter. När de kom in var köttet hårt och kallt. Som vanligt hade man i botten på tallriken placerat ett bröd som blivit alldeles soggy av den därpå uthällda tomatsåsen. Tomatsåsen smakade emellertid betydligt godare än vanligt. Potatisklyftorna till badade i fett, så jag åt bara några stycken. Grönsakerna och tzatzikin var fräscha även om en av mina tomater såg lite ledsen ut.

Medan vi åt passerade en tjej med en ljusgrön blomma i håret och blekvita ben. Vid ett bord bakom Anna reste sig en dam med gigantisk kran – och klev rakt in i en parasollstolpe, givetvis med kranen först. Hon skrattade generat och såg sig om ifall nån noterat detta. Självklart observerade hon inte mig, jag observerar så diskret, så diskret…

Anna är också en god och omdömeslös omdömesgill spanare!

                                                                                                                                                              Vidare såg vi en möhippa där alla var fula. Den blivande bruden var fulast. När jag messat över denna observation till fru Hatt undrade hon hur mannen såg ut. Vi var övertygade om att mannen är en kvinna och misstänker starkt att vi lär se följet på Pride.

Hela tiden vi åt var det ett gäng som satt och rökte en bit bort. Värst var en kille i rosa shorts med röda converse. Ingen snygg färgkombo. Men värre stil hade en man jag såg på andra sidan ån. Han var iförd nån sorts beige shortsdress med väst, grön t-shirt och blåa strumpor. Sen fick vi dessert och det var tur det, annars hade jag blivit riktigt elak…

Ljuvlig yoghurtdessert med honung och valnötter! Men den var slafsigt serverad och skulle ha gjort sig mycket bättre i till exempel ett coupeglas!

                                                                                                                                                                Vid det här laget var vi proppmätta och började fundera på hemfärd. För att kunna göra det var vi tvungna att ta oss uppför en skitlång trappa – antingen den utomhus eller den inomhus. Vi trodde inte vi skulle klara det för två bollar kan väl inte rulla uppåt. Men vi lyckades!

Vi lyckades ta oss till en busshållplats…

                                                                                                                                                                   Vid busshållplatsen fick vi vänta ungefär en kvart. Under tiden noterade vi en tjej med ridbyxlår och underbett. Underbettet kunde hon givetvis inte hjälpa, men ridbyxmodell på byxa är aldrig sniggt. Aldrig. Precis när två jättetjocka och jättemätta tanter skulle slå sig ner på bänken i busskuren hann två jättetjocka killar före. Den ena visade sina rosa kalsonger där bak. Med post. Inte fint.

Till sist kom vi hem, kollapsade i soffa och fåtölj. Anna slumrade till ett halvtimmeslångt TV-program jag spelat in kvällen före. Sen gick vi och la oss – efter tandborstning och tandtrådning, förstås. Anna sov hela natten, jag hade ju lingonen att tänka på, så min natt har varit jobbig. Dessutom drömde jag om matlådor på min blivande arbetsplats…

Read Full Post »

It’s raining again…

Varning för liiite snusk och äckel!

Det har regnat i natt och det regnar just nu. Lite grann, i alla fall. Jag tycker att det är skönt. Den här klibbiga värmen blir jobbig i längden. Man orkar inget och jag får ont i huvet. Trots molnen i lördags lyckades jag solbränna axlarna lite. Känns ju ganska OK att inte gå omkring helt vit…

Gårdagskvällen tillbringade jag bland annat med tegelstensboken som jag läser. Den är välskriven, men lite seg och jag undrar när den där spännande ”twisten” ska komma. Jag är på sidan 300nånting. Boken är på 526 sidor. Jaa, ska det hända nåt bör det hända snart…

Om nånting ska hända bör det hända snart…

                                                                                                                                                                 Idag på morgonen har jag skickat iväg några sms – utan brillor på näsan och linser i ögonen. Jag vet inte vad jag skrev för antingen fick jag inga svar eller svar som inte hade nåt med mina frågor att göra… Nu är emellertid linserna istoppade. Det tog ungefär en timma innan ögonen vande sig och i skrivande stund börjar jag se rätt klart. Jag vet inte hur länge det dröjer innan glasögonen blir klara. Det kommer ett sms och vad jag förstod skulle det inte ta alltför lång tid. Tack och lov att mina nya linser gör att jag ser igen, för då klarar jag mig!

Ska fixa några saker här hemma idag. Bland annat ligger/hänger en tråkig strykhög här med linnen, t-shirtar och jeans med mera. Så måste jag gå ut med soporna där det bland annat finns en penicillinodling i kompostpåsen – mitt före detta bröd. (Har du för resten tänkt på hur PENICillin stavas? Visst är det lite… lustigt?)

En egen penicillinodling.

                                                                                                                                                                   På tur att göra just nu är att säkerhetskopiera filer från båda datorerna (mycket tröttsamt arbete…) samt att rensa min tejpade mobil från juli månads bilder. Jag är snart uppe i 800 bilder och jag vet inte när minneskortet säger ifrån… Mobilen fick jag för övrigt tejpa om häromdan. Vännen Jerry ringde i fredags kväll och medan vi pratade kände jag hur bakstycket glappade som f*n. Ja inte på Jerry, dårå, utan på mobilen.

Men nu ska jag inte bara snacka utan också agera lite. Håll tillgodo med lite Supertramp!

Read Full Post »

Namnsdagsfirande med hetta

Redan före lunch hade jag fått hela TRE grattis på namnsdagen! Det bästa var förstås från Anna, men vad det bestod av får förbli en hemlighet. 

Nästa grattis var helt överraskande – och kom faktiskt från en annan liten Anna. Jag kom på att jag hade glömt att prata med min sedvanliga lägenhetsvakt, så jag traskade över dit och plingade på. Det visade sig att det skulle funka hur bra som helst – de åker nämligen bort två veckor på fredag och då kommer ju jag och mamma hem hit. Äntligen får jag återgälda lite av den snälla lägenhetsvaktarfamiljens hjälpsamhet! Vi ska bara vattna krukväxter och ta hand om post och det är ju inga som helst problem när vi bor som vi bor. Och så slipper min Anna att få omaket att krångla sig hit nån kväll efter jobbet när hon säkert är trött och varm och vill hem till sina barn.

Det andra grattiset, ja… Vi stod och pratade och jag beundrade deras enkla, men välskötta akvarium. För i dealen ingår att jag ska utfodra deras husdjur (fiskar) och eventuellt med håv avlägsna bortgångna dito. Då kom Lilla Anna, minsta tösen,  och sa:

Vet du att du har namnsdag idag? Grattis på namnsdagen!

Naturligtvis visste jag det – jag har ju, som den lilla Annan, ryskt blod i ådrorna (typ 12,5 procent) och då kommer man ihåg Viktiga saker som namnsdagar!  He he, fast min Anna har i och för sig inte det, men hon har säkert hört mig upprepade gånger prata om att

På söndag har jag namnsdag!

Sen är Anna, ”min” Anna, alltså, väldigt omtänksam också.

Det tredje och sista grattiset kom från mamma, som jag nyss ringde till. Vi ska fira med räksmörgås i morgon när jag kommer fram och det är ju inte fy skam! Hon har minst lika varmt som vi, så jag har packat linnen och massor av tunna t-shirtar.

Tre grattis redan på förmiddagen!

                                                                                                                                                        Himlen är inte riktigt klar idag, men det är ÄNNU varmare här nu! Linnet, som jag plockade fram rent igår kväll och satte på mig efter duschen, klistrar mot ryggen. I pannan och på överläppen rinner svetten och benen sitter väl fast i skrivbordsstolens fuskläder när jag ska resa mig…

Annas solbränna är hyfsat OK och hon klarade natten bra trots att vi glömde/inte orkade aloe vera-smörjningen. Men jag ska ge henne lite smörj strax när hon har duschat. Själv upptäckte jag lite prickar på vänster kind, så dessa samt prickarna på armen och magen fick kortisonsalva på sig igår kväll. Jag hoppas att prickarna i ansiktet bara är vanliga blemmor och INTE soleksem, för då blir det problem…

Detta sker många gånger om dan just nu…

                                                                                                                                                                               Nu ska vi strax göra oss redo för avfärd till Stormarknaden. Idag kommer vi liksom inte undan. Jag har ett par ärenden och Anna likaså. Bland annat måste vi handla hem lite mat för i morgon kommer resten av barnen till Anna och Johan, stackarn, har nog tömt frysen vid det här laget.

Read Full Post »