Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘epilepsi’

Det finns så mycket jag skulle vilja blogga om just nu, men tiden räcker inte till! Jag skulle till exempel vilja skriva nåt klokt och smart om hur jäkla osmakligt jag tycker att det är att bilder på den döde Khadaffi visas upp i media. Jag menar, det vet väl alla som är födda efter stenåldern att man kan Photoshoppa en bild om man så önskar. Nu tycker jag i och för sig att karln var en idiot och jag tror på att han är död (mördad). Men ändå. Det är osmakligt och jag förstår inte varför.

Jag hade också tänkt skriva om hyresgäster som går omkring med protestlistor. Jag tycker varken om grannar eller protestlistor, men ibland är de ett nödvändigt ont.  Nu senast häromdan kunde jag läsa i lokalblaskan om en kvinna som protesterade mot att Hyresgästföreningen inte ville låta sätta upp julgranar. I stället skulle man montera ljusslingor. Jag gillar som sagt inte protestlistor. Jag tycker att man ska diskutera saken med den som bestämmer. Men jag vet också att det ibland inte går.

Hemma på våran gata i staaan…

för att citera den irriterande lilla Stina i Saltkråkan bestämde styrelsen för att plantera in en stor jävla gröngöling gran på gräsmattan utanför mina köksfönster. Och mot alla odds överlevde den! Men hur kul är den? Inte nåt kul! På sommaren tar den bort för mycket dagsljus och på vintern blir man galen på alla lampor som lyser in i sovrummet. Ja, för granen lyser in även i mitt sovrum och säkert i många andras. (Mitt sovrum ligger bredvid köket.) Så jag skulle välkomna ljusslingor – dock inte av den blinkande förbannade sorten som några puckon på baksidan brukar slänga upp i november och låta sitta kvar till mars, typ. Man kan ju få epilepsi av mindre, liksom…


Ljusslinga av icke blinkande sort.

                                                                                                                                                               Nåt som däremot inte gör mig varken sjuk eller irriterad är Dagens Nyheters underbara intervju med underbara, långbenta Eva Dahlgren (ja, jag har strukit förbi henne och fru Efva på en fest en gång och fascinerades av vilket stiligt par de var!)… Läs den här!

Nu ska jag glo på Mad dogs och vila mina onda fötter!

Read Full Post »

Nu vet jag varför!

Nu vet jag äntligen varför! Alltså varför folk är så smak- och stillöst klädda! Att jag själv är det beror på att jag inte har haft ekonomi på ett tag för att inhandla kläder. Eller rättare sagt, jag är tämligen ointresserad av kläder och har prioriterat viktigare saker som böcker och mat. Och en och annan öl, det medges. Dessutom är jag så tjock att inga kläder sitter snyggt på mig.

Igår skulle Fästmön och jag sammanstråla nere på stan för Anna skulle inhandla några linnen till Pride. Att gå i klädaffärer är inget jag estimerar. Att gå i klädaffärer när det är stekhett ute är ännu värre. Men jag hade utsett en belöning åt oss – var sin kall öl efter uträttat ärende. Dessutom hade jag skrapat ihop några hundralappar (ja, jag är en jäkel på att spara och snåla och gömma undan!) så vi kunde äta middag.

Redan i bussen in till stan förfasade jag mig över somligas klädstil. Vilken tur att jag då har min kära storasyster och vän fru Hatt att vända mig till när jag behöver klaga min nöd – denna dag per sms!

  • I gången mitt emot mig på bussen satt en kvinna i min egen ålder med muskort jeanskjol och babblade i mobilen typ hela tiden. Alla samtal började med

Tjena grabben!

eller

Tjena tjejen!

Jag höll förstås på att bli tokig! Muskorta kjolar är nästan bara snyggt på unga tjejer, knappt ens på dem. Och folk som pratar i mobilen på bussen får jag bara lust att bita.

  • När jag klev av bussen såg jag nåt ännu värre! En kvinna med arsle var iförd smårandiga supertajta shorts. Under dessa hade hon svarta tights, på fötterna rosa foppatofflor.
  • Nåt annat som tycks vara högsta mode nu är kombon shorts och svarta, grova stövlar. Det ser inte klokt ut, tycker jag! Shorts när det är varmt – men stackars fötter – och omgivning! Vilken stank när man släpper fossingarna fria, liksom… UFF!
  • En man i shorts och ljusblå t-shirt hade matchat sin top med ett ljusblått bälte.

Sen dök då Anna upp och vi gick till Klädaffär nummer ett. Det började gå upp små ljus för mig, varför folk klär sig som de gör…

  1. Alla kläder tycks gjorda för pygméer, inte för bastanta och robusta kvinnor som vi.
  2. Många kläder har skrikiga färger såsom pissgult, limegrönt och smutsturkost och migrän-/epilepsiframkallande mönster.

Anna testade i alla fall några plagg, men kom tillbaka med moloken min. Jag längtade efter en kall öl.

På Klädaffär nummer två var det om möjligt ännu värre än på Klädaffär nummer ett! Där irriterades vi av en tjej som lät som om hon var i målbrottet också. Hon pratade hela tiden och det var väldigt svårt att fokusera.

Vid det här laget hade jag fått rejält ont i ryggen också. Ajajaj, liksom! Anna hittade i alla fall två linnen, ett vitt och ett svart, till mycket bra pris.

På Klädaffär nummer tre skulle Anna prova jeans eftersom hon har ett enda par som funkar i värmen, men de är lagade. Jag passade på att glo på folk, förstås. Och kläder.

  • På reastället hängde byxor i ridbyxmodell – vem är snygg i det, liksom?
  • Vem designar tyger nuförtiden? Picasso är väl död? En klänning hade alla möjliga färger och som pricken över i (!) en massa bokstäver ovanpå. Vem vill se ut som Ett vandrande alfabete när hon går ut, liksom?

Äntligen hittade Anna ett par jeans som satt normalt och som inte kostade en miljon! Och äntligen kunde vi strolla ner till Åkanten, eller vad stället heter nu för tiden, och ta var sin kall öl och jordnötter till. Lycka!


Belöningen.

                                                                                                                                                                På Åkanten noterade vi att det bara jobbade unga personer. De var iförda nån sorts jobbuniform som måste ha varit hemsk i värmen – ett slags skjorta av asiatiskt snitt som var knäppt ända upp i halsen! Vi sjönk allt djupare ner i sofforna – och höll på att inte komma upp sen när det var dags att gå. Vi är ju inte så lätta i våra gumpar, precis…

Äta skulle vi göra på Tzatziki, hade vi bestämt. Vi passerade Dômen som förstås var storslagen i solen och vi kunde inte låta bli att fota.


Den här gången blev det mest de två höga tornen. På själva skeppet finns en ängel som jag har försökt fota miljoner gånger. Det blir aldrig några bra bilder… Så jag försökte inte ens!

                                                                                                                                                                 Det var ganska roligt att leka turist i vår egen stad. Vi kände oss nästan som japaner, som enligt allas fördomar ska fota allt – till och med sina egna skuggor… 


Notera den giganiska putmagen på figuren till vänster. Skämmigt!

                                                                                                                                                              På väg mot restaurangen passerade vi Upplandsmuseet, som en gång har varit kvarn. Det var också biskopsbostad i filmen Fanny och Alexander.


Upplandsmuseet och ett pilträd från Tzatziki, vars uteservering ligger nedanför.

                                                                                                                                                         Tzatzikis uteservering är mycket populär på sommaren. Vintertid är den öde, men man kan mysa rätt bra inomhus, i de härliga gamla medeltida rummen. Idag fick vi emellertid köa lite.


Vi fick vänta lite i solen nedanför trappan. Här noterade vi att det finns en öppen hiss för den som är rullstolsburen eller som går med rollator. Hade vi vetat det hade vi självklart gått hit med mamma på hennes födelsedag!!! Attans!

                                                                                                                                                             Det tidigare grekiska ölet Alpha var utbytt mot det lika grekiska Mythos och det smakade minst lika gott. Framför allt smakade det mer än det fatöl vi drack på Åkanten!..


Mythos är lika gott som Alpha!

                                                                                                                                                            Sen var det dags att äta. Vi är ganska konservativa och valde våra typiska förrätter, Anna grillad fetaost, jag het fetaoströra i paprika. Vi fick vänta ganska länge – det var ju massor av folk som skulle äta samtidigt som vi – så jag passade på att notera att damen vid bordet bredvid hade gigantiska näsborrar. Anna noterade att tjejen vid bordet på andra sidan oss såg ut som en häst. Själva är vi ju jättesnygga.

Fotot på min förrätt blev kasst. Min vanliga huvudrätt fanns inte längre på menyn så vi valde kycklingspett. Dessa fick vi vänta på i evigheter. När de kom in var köttet hårt och kallt. Som vanligt hade man i botten på tallriken placerat ett bröd som blivit alldeles soggy av den därpå uthällda tomatsåsen. Tomatsåsen smakade emellertid betydligt godare än vanligt. Potatisklyftorna till badade i fett, så jag åt bara några stycken. Grönsakerna och tzatzikin var fräscha även om en av mina tomater såg lite ledsen ut.

Medan vi åt passerade en tjej med en ljusgrön blomma i håret och blekvita ben. Vid ett bord bakom Anna reste sig en dam med gigantisk kran – och klev rakt in i en parasollstolpe, givetvis med kranen först. Hon skrattade generat och såg sig om ifall nån noterat detta. Självklart observerade hon inte mig, jag observerar så diskret, så diskret…


Anna är också en god och omdömeslös omdömesgill spanare!

                                                                                                                                                              Vidare såg vi en möhippa där alla var fula. Den blivande bruden var fulast. När jag messat över denna observation till fru Hatt undrade hon hur mannen såg ut. Vi var övertygade om att mannen är en kvinna och misstänker starkt att vi lär se följet på Pride.

Hela tiden vi åt var det ett gäng som satt och rökte en bit bort. Värst var en kille i rosa shorts med röda converse. Ingen snygg färgkombo. Men värre stil hade en man jag såg på andra sidan ån. Han var iförd nån sorts beige shortsdress med väst, grön t-shirt och blåa strumpor. Sen fick vi dessert och det var tur det, annars hade jag blivit riktigt elak…


Ljuvlig yoghurtdessert med honung och valnötter! Men den var slafsigt serverad och skulle ha gjort sig mycket bättre i till exempel ett coupeglas!

                                                                                                                                                                Vid det här laget var vi proppmätta och började fundera på hemfärd. För att kunna göra det var vi tvungna att ta oss uppför en skitlång trappa – antingen den utomhus eller den inomhus. Vi trodde inte vi skulle klara det för två bollar kan väl inte rulla uppåt. Men vi lyckades!


Vi lyckades ta oss till en busshållplats…

                                                                                                                                                                   Vid busshållplatsen fick vi vänta ungefär en kvart. Under tiden noterade vi en tjej med ridbyxlår och underbett. Underbettet kunde hon givetvis inte hjälpa, men ridbyxmodell på byxa är aldrig sniggt. Aldrig. Precis när två jättetjocka och jättemätta tanter skulle slå sig ner på bänken i busskuren hann två jättetjocka killar före. Den ena visade sina rosa kalsonger där bak. Med post. Inte fint.

Till sist kom vi hem, kollapsade i soffa och fåtölj. Anna slumrade till ett halvtimmeslångt TV-program jag spelat in kvällen före. Sen gick vi och la oss – efter tandborstning och tandtrådning, förstås. Anna sov hela natten, jag hade ju lingonen att tänka på, så min natt har varit jobbig. Dessutom drömde jag om matlådor på min blivande arbetsplats…

Read Full Post »

Det är varmt idag. Varmt och soligt. Eller i alla fall skitvarmt. Hett. Jag städar.

Jajamens!

som BJ skulle ha sagt.

Det är inte kul. Men det går framåt och jag gläds åt resultatet. Sån är jag!

Jag sov ända till strax efter nio. Fast släckte inte i natt förrän vid två-tiden. Fick min TV-kväll förstörd av en skitliten unge som sprang ute och skrek med hes och samtidigt gäll röst. Trodde att så små barn sov vid den tiden. Men icke! Däremot sovs det här och var i morse och det var skönt att slippa bli väckt av barnskrik eller cigarrettrök eller telefonpratare som tycker att ALLA runt omkring ska höra vad de säger.

Inledde med att tvätta ansiktet, slänga på perkolatorn och läsa lokalblaskan. Den senare är så tunn att jag nog ska överväga sommaruppehåll nästa år. Man kan ju lika gärna läsa på nätet, menar jag. Det är dessutom gratis. Jag vet inte om jag har lust att betala så mycket för näst intill ingenting. Det är inte så att jag missunnar journalister att ha semester, men det finns ju hur många som helst som är arbetslösa som skulle kunna tänka sig att jobba ett par månader på sommaren…

Messade lite med Fästmön av och till. Hon har med sig Elias till jobbet idag och hittills har det gått bra. Skönt! Men grabben börjar ju bli stor nu och nästa sommar borde han kunna vara ensam hemma när mamma eller pappa jobbar.

I måndags mejlade jag M på Arbetsförmedlingen, men jag har fortfarande inte fått nåt svar. Jag vet inte vad det är för policy myndigheter har, fast när jag jobbade på en sådan, för över två och ett halvt år sen, diskuterades 24-timmarsmyndigheten… En utopi, eller?

Ringde a-kassan med en rak fråga och fick ett rakt svar tillbaka som jag blev nöjd med. Däremot fick jag ett snorkigt svar när jag pratade om inkomstförsäkring. Tänkte jag skulle tipsa a-kassemänniskan om vad som gäller eftersom jag nyligen kollat upp en grej kring inkomstförsäkring och uppehåll i a-kassan. För gissningsvis är det fler än jag som ringer och har såna frågor. Men då hörde jag hur hon fnyste och så sa hon

Vi får inte svara på såna där frågor, den som har frågor om inkomstförsäkringen måste ringa till försäkringsbolaget själv!

Jameniallafall! Kan man inte tänka sig att a-kassan kan svara på en fråga om inkomstförsäkringen, ett avtal som facket har tecknat, så här:

Jag TROR att det är si och så för jag pratade med en medlem häromdan som sa så. Men det är säkrast att du ringer försäkringsbolaget själv och kollar!

Nej, tydligen inte. Jag kände mig fruktansvärt avsnoppad trots att jag bara ville vara vänlig och hjälpsam. Men vänlig och hjälpsam är inte epitet som passar på min a-kassa, det är jag inte den enda som tycker. Ryktet går, liksom…

Jag har ringt min optiker och bokat tid för kontroller på söndag. Både för glasögon och linser. Jag börjar inse att det inte funkar så bra längre. Att se, alltså. Och det är ju en fördel att kunna se lite när man ska jobba. Och köra bil. Och läsa. Och se på TV. Typ…

Resten av förmiddagen har jag skurat badrummet och duschrummet/toan. Snacka om skitigt… Dammigt. Jag hatar verkligen lägenhetens ventilationssystem!

Gårdagskvällens rena tvätt är inte torr ännu, så jag har inte kört igång nästa maskin. Men den är laddad och fullproppad! Däremot har jag bäddat rent. ALLA fjädrar från duntäckena och -kuddarna klistrade sig snyggt framför allt i mitt ansikte, i mina ögon och i min näsa. Trots att jag har Dumbo-öron fastnade emellertid inga fjädrar där. Konstigt.


Renbäddat!

                                                                                                                                                               Ja, jag har bäddat med ett påslakanset som kan framkalla både epilepsi och migrän, men JAG tycker att det är häftigt och det är JAG som ska sova mellan lakanen! Naturligtvis har jag lagt på överkastet, sidenkuddarna, den blåa stjärnkudden i fejksammet och KissåBajs-gosedjuren också, efter att jag tog bilden. Ville bara visa att jag kan bädda. Och att du säkert inte delar min smak när det gäller påslakanmönster…

Nu är det lunchdags och då ska jag inta frukost och läsa lite. Fick låna en bok av min frissa i fredags när jag var där med mamma som skulle få håret lagt. Det är Sarah Waters senaste, Främlingen i huset. Jag har läst första kapitlet, på drygt 50 sidor. Hela boken är på 526 sidor. Den får mig att tänka på Herrskap och Tjänstefolk och Downton Abbey. Härligt!

I eftermiddag fortsätter jag med dammning och dammsugning och golvtorkning. Det blir sen en dusch och hårtvätt innan jag hasar över till Tokerian för att kompletteringshandla till middagen – idag blir det kycklingchorizo, fryst och inköpt för halva priset för ett tag sen, med bröd. Det är gott!

Read Full Post »