Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vita ben’

Igår kom månadens nyhetsbrev från Månpocket insusande i min inbox. Och som vanligt gör jag ett urval här av de titlar jag tycker är intressant!

Artighetsreglerna av Amor Towles
Nyårsafton 1937 i New York. På en jazzbar lär Katey och hennes väninna Eve känna den världsvane bankmannen Tinker Grey. Trots sina olika bakgrunder – Katey arbetar som sekreterare och kommer från mycket enkla förhållanden medan både Eve och Tinker tillhör överklassen – blir de snart oskiljaktiga vänner. Men en tragisk olycka förändrar livet och snart är Katey indragen i ett komplicerat triangeldrama med de två människor hon älskar mest av allt.


Metallica av Mick Wall

Mick Wall har skrivit den definitiva biografin över Metallica, både djupgående och utredande, men också kritiskt granskande. Han berättar historien om hur den tennisspelande kassettbandssamlaren Lars Ulrich gjorde sina pojkrumsdrömmar till världsomspännande verklighet tillsammans med värstingen James Hetfield. Hela vägen från den tragiska bussolycka i Sverige 1986 som tog basisten Cliff Burtons liv – en händelse som traumatiserade och formade bandet i lika hög grad – via den prisbelönta dokumentärfilmen Some Kind of Monster från 2004 – som i skrämmande detalj visade hur illa det var på väg att gå – till deras status som rocklegender och svåröverträffade publikdragare i dag.

Den sista goda människan av A J Kazinski
Människor i olika delar av världen dör under mystiska omständigheter. På deras ryggar har ett nummer bränts in. De döda var till exempel nödhjälpsarbetare, barnläkare och människorättskämpar. Ett larm går ut via Interpol och i Danmark får polisen Niels Bentzon i uppdrag att hitta och varna människor som gör goda gärningar.

Sfinx av Christine Falkenland
Hon, den första hustrun, riktar sig i brev till Claire, kvinnan som nu är gift med hennes Felix. Han, som skulle ha varit pappa till den son som aldrig föddes, han som kränkte och förnedrade. Claire och Felix blir den himlakropp som allting kretsar kring, deras välstånd och lycka överskuggar till slut både det egna konstnärskapet och vardagen tillsammans med dottern Ma. Hon iakttar och smyger, tar sig in i familjens sommarhus, fläckar och smutsar ner. Hon kommer nära.

Bränd av P.C. Cast & Kristin Cast
Förra delen, Frestad, slutade med en fruktansvärd cliffhanger. Nu får vi reda på hur det gick för Zoey, Stevie Rae och Afrodite.
Zoey Redbirds hjärta har krossats och hon vill stanna på den Andra sidan för evigt. Stark är den enda människa som kan nå henne, men hur ska han hitta henne? Han måste dö för att göra det, menar Högsta rådet. Och han har bara sju dagar på sig.
Stevie Rae vill hjälpa Zoey, men har stora, egna problem. De röda vampyrerna ställer till problem, och den här gången kan inte ens Stevie Rae skydda dem från konsekvenserna.

Från andra sidan graven av Simon Beckett
Vid första anblicken kunde det ha varit vad som helst – en sten, en trädrot, en växt av något slag. Men ur hedens fuktiga jord stack resterna av en hand upp, benen blänkte vita.
Det har nu gått åtta år sedan kroppen av en ung flicka hittades begravd ute på den ödsliga Dartmoorheden. Polisen var helt säker på att hon var ännu ett av våldtäktsmannen och seriemördaren Jerome Monks tonårsoffer. Monk erkände till slut och sattes bakom lås och bom. Rättsantropologen David Hunter och de andra i teamet ansåg fallet vara löst.

Read Full Post »

Nu vet jag varför!

Nu vet jag äntligen varför! Alltså varför folk är så smak- och stillöst klädda! Att jag själv är det beror på att jag inte har haft ekonomi på ett tag för att inhandla kläder. Eller rättare sagt, jag är tämligen ointresserad av kläder och har prioriterat viktigare saker som böcker och mat. Och en och annan öl, det medges. Dessutom är jag så tjock att inga kläder sitter snyggt på mig.

Igår skulle Fästmön och jag sammanstråla nere på stan för Anna skulle inhandla några linnen till Pride. Att gå i klädaffärer är inget jag estimerar. Att gå i klädaffärer när det är stekhett ute är ännu värre. Men jag hade utsett en belöning åt oss – var sin kall öl efter uträttat ärende. Dessutom hade jag skrapat ihop några hundralappar (ja, jag är en jäkel på att spara och snåla och gömma undan!) så vi kunde äta middag.

Redan i bussen in till stan förfasade jag mig över somligas klädstil. Vilken tur att jag då har min kära storasyster och vän fru Hatt att vända mig till när jag behöver klaga min nöd – denna dag per sms!

  • I gången mitt emot mig på bussen satt en kvinna i min egen ålder med muskort jeanskjol och babblade i mobilen typ hela tiden. Alla samtal började med

Tjena grabben!

eller

Tjena tjejen!

Jag höll förstås på att bli tokig! Muskorta kjolar är nästan bara snyggt på unga tjejer, knappt ens på dem. Och folk som pratar i mobilen på bussen får jag bara lust att bita.

  • När jag klev av bussen såg jag nåt ännu värre! En kvinna med arsle var iförd smårandiga supertajta shorts. Under dessa hade hon svarta tights, på fötterna rosa foppatofflor.
  • Nåt annat som tycks vara högsta mode nu är kombon shorts och svarta, grova stövlar. Det ser inte klokt ut, tycker jag! Shorts när det är varmt – men stackars fötter – och omgivning! Vilken stank när man släpper fossingarna fria, liksom… UFF!
  • En man i shorts och ljusblå t-shirt hade matchat sin top med ett ljusblått bälte.

Sen dök då Anna upp och vi gick till Klädaffär nummer ett. Det började gå upp små ljus för mig, varför folk klär sig som de gör…

  1. Alla kläder tycks gjorda för pygméer, inte för bastanta och robusta kvinnor som vi.
  2. Många kläder har skrikiga färger såsom pissgult, limegrönt och smutsturkost och migrän-/epilepsiframkallande mönster.

Anna testade i alla fall några plagg, men kom tillbaka med moloken min. Jag längtade efter en kall öl.

På Klädaffär nummer två var det om möjligt ännu värre än på Klädaffär nummer ett! Där irriterades vi av en tjej som lät som om hon var i målbrottet också. Hon pratade hela tiden och det var väldigt svårt att fokusera.

Vid det här laget hade jag fått rejält ont i ryggen också. Ajajaj, liksom! Anna hittade i alla fall två linnen, ett vitt och ett svart, till mycket bra pris.

På Klädaffär nummer tre skulle Anna prova jeans eftersom hon har ett enda par som funkar i värmen, men de är lagade. Jag passade på att glo på folk, förstås. Och kläder.

  • På reastället hängde byxor i ridbyxmodell – vem är snygg i det, liksom?
  • Vem designar tyger nuförtiden? Picasso är väl död? En klänning hade alla möjliga färger och som pricken över i (!) en massa bokstäver ovanpå. Vem vill se ut som Ett vandrande alfabete när hon går ut, liksom?

Äntligen hittade Anna ett par jeans som satt normalt och som inte kostade en miljon! Och äntligen kunde vi strolla ner till Åkanten, eller vad stället heter nu för tiden, och ta var sin kall öl och jordnötter till. Lycka!


Belöningen.

                                                                                                                                                                På Åkanten noterade vi att det bara jobbade unga personer. De var iförda nån sorts jobbuniform som måste ha varit hemsk i värmen – ett slags skjorta av asiatiskt snitt som var knäppt ända upp i halsen! Vi sjönk allt djupare ner i sofforna – och höll på att inte komma upp sen när det var dags att gå. Vi är ju inte så lätta i våra gumpar, precis…

Äta skulle vi göra på Tzatziki, hade vi bestämt. Vi passerade Dômen som förstås var storslagen i solen och vi kunde inte låta bli att fota.


Den här gången blev det mest de två höga tornen. På själva skeppet finns en ängel som jag har försökt fota miljoner gånger. Det blir aldrig några bra bilder… Så jag försökte inte ens!

                                                                                                                                                                 Det var ganska roligt att leka turist i vår egen stad. Vi kände oss nästan som japaner, som enligt allas fördomar ska fota allt – till och med sina egna skuggor… 


Notera den giganiska putmagen på figuren till vänster. Skämmigt!

                                                                                                                                                              På väg mot restaurangen passerade vi Upplandsmuseet, som en gång har varit kvarn. Det var också biskopsbostad i filmen Fanny och Alexander.


Upplandsmuseet och ett pilträd från Tzatziki, vars uteservering ligger nedanför.

                                                                                                                                                         Tzatzikis uteservering är mycket populär på sommaren. Vintertid är den öde, men man kan mysa rätt bra inomhus, i de härliga gamla medeltida rummen. Idag fick vi emellertid köa lite.


Vi fick vänta lite i solen nedanför trappan. Här noterade vi att det finns en öppen hiss för den som är rullstolsburen eller som går med rollator. Hade vi vetat det hade vi självklart gått hit med mamma på hennes födelsedag!!! Attans!

                                                                                                                                                             Det tidigare grekiska ölet Alpha var utbytt mot det lika grekiska Mythos och det smakade minst lika gott. Framför allt smakade det mer än det fatöl vi drack på Åkanten!..


Mythos är lika gott som Alpha!

                                                                                                                                                            Sen var det dags att äta. Vi är ganska konservativa och valde våra typiska förrätter, Anna grillad fetaost, jag het fetaoströra i paprika. Vi fick vänta ganska länge – det var ju massor av folk som skulle äta samtidigt som vi – så jag passade på att notera att damen vid bordet bredvid hade gigantiska näsborrar. Anna noterade att tjejen vid bordet på andra sidan oss såg ut som en häst. Själva är vi ju jättesnygga.

Fotot på min förrätt blev kasst. Min vanliga huvudrätt fanns inte längre på menyn så vi valde kycklingspett. Dessa fick vi vänta på i evigheter. När de kom in var köttet hårt och kallt. Som vanligt hade man i botten på tallriken placerat ett bröd som blivit alldeles soggy av den därpå uthällda tomatsåsen. Tomatsåsen smakade emellertid betydligt godare än vanligt. Potatisklyftorna till badade i fett, så jag åt bara några stycken. Grönsakerna och tzatzikin var fräscha även om en av mina tomater såg lite ledsen ut.

Medan vi åt passerade en tjej med en ljusgrön blomma i håret och blekvita ben. Vid ett bord bakom Anna reste sig en dam med gigantisk kran – och klev rakt in i en parasollstolpe, givetvis med kranen först. Hon skrattade generat och såg sig om ifall nån noterat detta. Självklart observerade hon inte mig, jag observerar så diskret, så diskret…


Anna är också en god och omdömeslös omdömesgill spanare!

                                                                                                                                                              Vidare såg vi en möhippa där alla var fula. Den blivande bruden var fulast. När jag messat över denna observation till fru Hatt undrade hon hur mannen såg ut. Vi var övertygade om att mannen är en kvinna och misstänker starkt att vi lär se följet på Pride.

Hela tiden vi åt var det ett gäng som satt och rökte en bit bort. Värst var en kille i rosa shorts med röda converse. Ingen snygg färgkombo. Men värre stil hade en man jag såg på andra sidan ån. Han var iförd nån sorts beige shortsdress med väst, grön t-shirt och blåa strumpor. Sen fick vi dessert och det var tur det, annars hade jag blivit riktigt elak…


Ljuvlig yoghurtdessert med honung och valnötter! Men den var slafsigt serverad och skulle ha gjort sig mycket bättre i till exempel ett coupeglas!

                                                                                                                                                                Vid det här laget var vi proppmätta och började fundera på hemfärd. För att kunna göra det var vi tvungna att ta oss uppför en skitlång trappa – antingen den utomhus eller den inomhus. Vi trodde inte vi skulle klara det för två bollar kan väl inte rulla uppåt. Men vi lyckades!


Vi lyckades ta oss till en busshållplats…

                                                                                                                                                                   Vid busshållplatsen fick vi vänta ungefär en kvart. Under tiden noterade vi en tjej med ridbyxlår och underbett. Underbettet kunde hon givetvis inte hjälpa, men ridbyxmodell på byxa är aldrig sniggt. Aldrig. Precis när två jättetjocka och jättemätta tanter skulle slå sig ner på bänken i busskuren hann två jättetjocka killar före. Den ena visade sina rosa kalsonger där bak. Med post. Inte fint.

Till sist kom vi hem, kollapsade i soffa och fåtölj. Anna slumrade till ett halvtimmeslångt TV-program jag spelat in kvällen före. Sen gick vi och la oss – efter tandborstning och tandtrådning, förstås. Anna sov hela natten, jag hade ju lingonen att tänka på, så min natt har varit jobbig. Dessutom drömde jag om matlådor på min blivande arbetsplats…

Read Full Post »

Framåt kvällen dök killarna O upp. Elias, genomsvettig, fick äntligen visa hur duktig han har blivit på att cykla! Men hans föräldrar var inte riktigt coola med det utan tog en liten löprunda efter lintotten. Elias längst fram i vit t-shirt vid röd pil, pappa Jerry vid lila pil och mamma Anna vid orange pil.


Anna och Jerry jagar sin son.

                                                                                                                                                                Själv ägnade jag mig mest åt att försöka se cool ut 😎 i mina vita, håriga ben som bländade alla skogens invånare där de (benen, alltså) stack fram under shortsen. Och så plockade jag och Anna några såna här:


Vackra, vita klockor.

                                                                                                                                                                Vi var inte ensamma i skogen. Där var fullt av illasinnade flygfän som iiinade kring öronen och stack mig i skinnet för att komma åt mitt blod. Att fisa hjälpte då rakt inte.

Jag fotade några vackra blå blommor också. I verkligheten var de mer lila än blå, men färgen på bilden blev ganska läcker.


Vackra blå, fast lila…

                                                                                                                                                                  Det fanns andra, mindre vackra växter också. Såna som bränner och sticker och gör ont…


Tisslingar!!!

                                                                                                                                                                      Nu börjar solen sjunka och jag ska sätta på en panna java. Den Blivande Studentskan har anlänt och plötsligt är det… förväntan i luften, blandad med doften av liljekonvaljer.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2011: Semifinal #2

I morgon Idag, torsdag, är det dags för den andra semifinalen i årets Eurovision Song Contest. Det kan ju inte vara sämre än tisdagens tävling, det är helt omöjligt!

I dagsläget vet jag inte om jag livebloggar. Jag livebloggar i kväll!!!

Tre av oss i familjen har slagit ner rumporna i TV-soffan. Glädjande nog hörs de två svenska kommentatorerna, Helene Benno och Edward af Sillén. Programledarna i Tyskland är lika o-roliga som i tisdags, men den enas gula klänning var… lite för prominent…

Så här ser startfältet ut, med mina kommentarer efter varje bidrag, publicerade efter hand. Strykningarna är alltså låtarna som inte gick till final:

  1. Bosnien & Herzegovina – Dino Merlin – Love In Rewind
    Handklapp och melodin känns mer medryckande än jag tidigare tänkt på. Lite väl mycket rutigt på scenen. Ingen falsksång,vilket glädjer ett musikaliskt Toffel-öra. Dobro, dobro! Jag är positivt överraskad.
  2. Österrike – Nadine Beiler – The Secret Is Love
    Jaha… vad är nu detta..? En schlagerballad. Otroligt fin röst, men lite väl tajt klänning. Men det här var ju riktigt mysigt! Kanske ska bjuda upp min älskling på en tryckare? Enda konstiga var väl frisyren, dårå.
  3. Holland – 3JS – Never Alone
    Men kunde sångaren inte ha tvättat håret? Smörsångarstuk på lead singer. Tråkig låt. Och elgitarristen tycks bara skutta runt på scenen och spelar inte så mycket.
  4. Belgien – Witloof Bay – With Love Baby
    En helt instrumentlös låt. Men nej! Det här är väl värsta skiten.Säkert mycket musikaliskt, men fy, inte min smak alls. Sluta!
  5. Slovakien – TWiiNS – I’m Still Alive
    Tvilling-tajm igen! Jag ser fyra långa ben och två likadana tjejer som kråmar sig. Svag sång och falskt i vissa partier, för första gången i kväll! Nej, det här gillar jag inte nåt vidare.
  6. Ukraina – Mika Newton – Angel
    Men vad har människan på sig??? Förskräckligt! En ganska trivsam ballad. Men den där tramsiga i lila, TA BORT!
  7. Moldavien – Zdob și Zdub – So Lucky
    Den här låten skrämmer mig! Hattarna, musiken. Killarna ser ut som såna där små Facit-gubbar! Cirkus. Nej fy!
  8. Sverige – Eric Saade – Popular
    Så dags för killen vars efternamn låter som ett rap. Nasal sång, stirrig blick och en rösten håller inte riktigt. Glasgrunkan är bara trams.
  9. Cypern – Christos Mylordos – San Aggelos S’Agapisa
    Ja här lutar det och sången är falsk av gubbsen. Den ylande svarta ängeln med släggan… Nej, det här var INTE bra!
  10. Bulgarien – Polly Genova – Na Inat
    Den här är inte så tokig alls! Bra tryck i låten. Men konstiga scenkläder och frisyrer. Lite falskt, bara.
  11. Makedonien – Vlatko Ilievski – Rusinka
    Iiiih! Killar i kjol som dansar hoppsa-dans! Nej men den här låten känns bara konstig. Tänker på Kalinka!
  12. Israel – Dana International – Ding Dong
    Äntligen! Här är vinnaren!!! Lyssna, bara! Rösta! Snygg att se på också, men en konstig klänning, ser ut som fiskfjäll. Tyvärr en tramsig kommentar om en dingdong af Edward af. Skäms!
  13. Slovenien – Maja Keuc – No One
    Låter lite som en svart bluessångerska light i början. Lugn, lite trist låt. Inget vidare scenframträdande.
  14. Rumänien – Hotel FM – Change
    Rutigt och randigt är ungefär lika snyggt som mina vita ben nedanför svarta Pumashorts. Varning! Stilpolisen bör ingripa! Trallig låt. Inte min smak.
  15. Estland – Getter Jaani – Rockefeller Street
    Men vad är det här för konstigt? Nu känns det som lite cirkusvarning igen. Låten kommer liksom aldrig loss, heller. Vad har USA med ESC att göra? Nej, bort ska den!
  16. Vitryssland – Anastasiya Vinnikova – I Love Belarus
    Propaganda eller inte. Jag gillar den här låten. Lite i alla fall. Svag sånginsats, dock.
  17. Lettland – Musiqq – Angel In Disguise
    Kille-kill-låten! Nej, jag kan inte ta den här låten på allvar när han sjunger kille-kill!
  18. Danmark – A Friend In London – New Tomorrow
    Plagiatvarning, roliga frisyrer, flåsig sång, dengelska. Men en riktig sing-along. Kan slå. Okejrå, låt den komma med på lördag.
  19. Irland – Jedward – Lipstick
    Åter en konstig låt med tvillingar. Möjligen poäng för håren. Nej det här är en konstig låt, bara.

De tyska programledarna var bara för mycket i pauserna! Vilket skräp! Ingen skrattad, typ. Och när alla låtarna var framförda blev det ett antal snabbrepriser. Ganska tjatigt med de så kallade vykortsrepriserna, också.

Underhållningen under rösträkningen var The Flying Bach. Ja… eh… jag vet inte… Jag blev bara uppstressad av dessa flygande gossar. Och som vanligt tar det liksom aldrig slut…

Jag är besviken! Flera låtar som borde ha varit med i finalen får vi inte se.

Om jag sneglar på vad jag skrev sist jag tyckte till om låtarna, skulle jag så här FÖRE kvällens tävling vilja se följande gå vidare till final på lördag:
2, 6, 8, 10, 11, 12, 16, 18 Som synes är det inte heller denna gång tio som jag vill se i finalen… Men skillnaden den här gången är att jag har en klar favorit, Israel!

Dessa vill jag absolut INTE se i finalen:
1, 3,4, 5, 7, 9, 13, 14, 15, 17

Läs även andra bloggares åsikter om ,  och .

Read Full Post »