Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gigantiska näsborrar’

Nu vet jag varför!

Nu vet jag äntligen varför! Alltså varför folk är så smak- och stillöst klädda! Att jag själv är det beror på att jag inte har haft ekonomi på ett tag för att inhandla kläder. Eller rättare sagt, jag är tämligen ointresserad av kläder och har prioriterat viktigare saker som böcker och mat. Och en och annan öl, det medges. Dessutom är jag så tjock att inga kläder sitter snyggt på mig.

Igår skulle Fästmön och jag sammanstråla nere på stan för Anna skulle inhandla några linnen till Pride. Att gå i klädaffärer är inget jag estimerar. Att gå i klädaffärer när det är stekhett ute är ännu värre. Men jag hade utsett en belöning åt oss – var sin kall öl efter uträttat ärende. Dessutom hade jag skrapat ihop några hundralappar (ja, jag är en jäkel på att spara och snåla och gömma undan!) så vi kunde äta middag.

Redan i bussen in till stan förfasade jag mig över somligas klädstil. Vilken tur att jag då har min kära storasyster och vän fru Hatt att vända mig till när jag behöver klaga min nöd – denna dag per sms!

  • I gången mitt emot mig på bussen satt en kvinna i min egen ålder med muskort jeanskjol och babblade i mobilen typ hela tiden. Alla samtal började med

Tjena grabben!

eller

Tjena tjejen!

Jag höll förstås på att bli tokig! Muskorta kjolar är nästan bara snyggt på unga tjejer, knappt ens på dem. Och folk som pratar i mobilen på bussen får jag bara lust att bita.

  • När jag klev av bussen såg jag nåt ännu värre! En kvinna med arsle var iförd smårandiga supertajta shorts. Under dessa hade hon svarta tights, på fötterna rosa foppatofflor.
  • Nåt annat som tycks vara högsta mode nu är kombon shorts och svarta, grova stövlar. Det ser inte klokt ut, tycker jag! Shorts när det är varmt – men stackars fötter – och omgivning! Vilken stank när man släpper fossingarna fria, liksom… UFF!
  • En man i shorts och ljusblå t-shirt hade matchat sin top med ett ljusblått bälte.

Sen dök då Anna upp och vi gick till Klädaffär nummer ett. Det började gå upp små ljus för mig, varför folk klär sig som de gör…

  1. Alla kläder tycks gjorda för pygméer, inte för bastanta och robusta kvinnor som vi.
  2. Många kläder har skrikiga färger såsom pissgult, limegrönt och smutsturkost och migrän-/epilepsiframkallande mönster.

Anna testade i alla fall några plagg, men kom tillbaka med moloken min. Jag längtade efter en kall öl.

På Klädaffär nummer två var det om möjligt ännu värre än på Klädaffär nummer ett! Där irriterades vi av en tjej som lät som om hon var i målbrottet också. Hon pratade hela tiden och det var väldigt svårt att fokusera.

Vid det här laget hade jag fått rejält ont i ryggen också. Ajajaj, liksom! Anna hittade i alla fall två linnen, ett vitt och ett svart, till mycket bra pris.

På Klädaffär nummer tre skulle Anna prova jeans eftersom hon har ett enda par som funkar i värmen, men de är lagade. Jag passade på att glo på folk, förstås. Och kläder.

  • På reastället hängde byxor i ridbyxmodell – vem är snygg i det, liksom?
  • Vem designar tyger nuförtiden? Picasso är väl död? En klänning hade alla möjliga färger och som pricken över i (!) en massa bokstäver ovanpå. Vem vill se ut som Ett vandrande alfabete när hon går ut, liksom?

Äntligen hittade Anna ett par jeans som satt normalt och som inte kostade en miljon! Och äntligen kunde vi strolla ner till Åkanten, eller vad stället heter nu för tiden, och ta var sin kall öl och jordnötter till. Lycka!


Belöningen.

                                                                                                                                                                På Åkanten noterade vi att det bara jobbade unga personer. De var iförda nån sorts jobbuniform som måste ha varit hemsk i värmen – ett slags skjorta av asiatiskt snitt som var knäppt ända upp i halsen! Vi sjönk allt djupare ner i sofforna – och höll på att inte komma upp sen när det var dags att gå. Vi är ju inte så lätta i våra gumpar, precis…

Äta skulle vi göra på Tzatziki, hade vi bestämt. Vi passerade Dômen som förstås var storslagen i solen och vi kunde inte låta bli att fota.


Den här gången blev det mest de två höga tornen. På själva skeppet finns en ängel som jag har försökt fota miljoner gånger. Det blir aldrig några bra bilder… Så jag försökte inte ens!

                                                                                                                                                                 Det var ganska roligt att leka turist i vår egen stad. Vi kände oss nästan som japaner, som enligt allas fördomar ska fota allt – till och med sina egna skuggor… 


Notera den giganiska putmagen på figuren till vänster. Skämmigt!

                                                                                                                                                              På väg mot restaurangen passerade vi Upplandsmuseet, som en gång har varit kvarn. Det var också biskopsbostad i filmen Fanny och Alexander.


Upplandsmuseet och ett pilträd från Tzatziki, vars uteservering ligger nedanför.

                                                                                                                                                         Tzatzikis uteservering är mycket populär på sommaren. Vintertid är den öde, men man kan mysa rätt bra inomhus, i de härliga gamla medeltida rummen. Idag fick vi emellertid köa lite.


Vi fick vänta lite i solen nedanför trappan. Här noterade vi att det finns en öppen hiss för den som är rullstolsburen eller som går med rollator. Hade vi vetat det hade vi självklart gått hit med mamma på hennes födelsedag!!! Attans!

                                                                                                                                                             Det tidigare grekiska ölet Alpha var utbytt mot det lika grekiska Mythos och det smakade minst lika gott. Framför allt smakade det mer än det fatöl vi drack på Åkanten!..


Mythos är lika gott som Alpha!

                                                                                                                                                            Sen var det dags att äta. Vi är ganska konservativa och valde våra typiska förrätter, Anna grillad fetaost, jag het fetaoströra i paprika. Vi fick vänta ganska länge – det var ju massor av folk som skulle äta samtidigt som vi – så jag passade på att notera att damen vid bordet bredvid hade gigantiska näsborrar. Anna noterade att tjejen vid bordet på andra sidan oss såg ut som en häst. Själva är vi ju jättesnygga.

Fotot på min förrätt blev kasst. Min vanliga huvudrätt fanns inte längre på menyn så vi valde kycklingspett. Dessa fick vi vänta på i evigheter. När de kom in var köttet hårt och kallt. Som vanligt hade man i botten på tallriken placerat ett bröd som blivit alldeles soggy av den därpå uthällda tomatsåsen. Tomatsåsen smakade emellertid betydligt godare än vanligt. Potatisklyftorna till badade i fett, så jag åt bara några stycken. Grönsakerna och tzatzikin var fräscha även om en av mina tomater såg lite ledsen ut.

Medan vi åt passerade en tjej med en ljusgrön blomma i håret och blekvita ben. Vid ett bord bakom Anna reste sig en dam med gigantisk kran – och klev rakt in i en parasollstolpe, givetvis med kranen först. Hon skrattade generat och såg sig om ifall nån noterat detta. Självklart observerade hon inte mig, jag observerar så diskret, så diskret…


Anna är också en god och omdömeslös omdömesgill spanare!

                                                                                                                                                              Vidare såg vi en möhippa där alla var fula. Den blivande bruden var fulast. När jag messat över denna observation till fru Hatt undrade hon hur mannen såg ut. Vi var övertygade om att mannen är en kvinna och misstänker starkt att vi lär se följet på Pride.

Hela tiden vi åt var det ett gäng som satt och rökte en bit bort. Värst var en kille i rosa shorts med röda converse. Ingen snygg färgkombo. Men värre stil hade en man jag såg på andra sidan ån. Han var iförd nån sorts beige shortsdress med väst, grön t-shirt och blåa strumpor. Sen fick vi dessert och det var tur det, annars hade jag blivit riktigt elak…


Ljuvlig yoghurtdessert med honung och valnötter! Men den var slafsigt serverad och skulle ha gjort sig mycket bättre i till exempel ett coupeglas!

                                                                                                                                                                Vid det här laget var vi proppmätta och började fundera på hemfärd. För att kunna göra det var vi tvungna att ta oss uppför en skitlång trappa – antingen den utomhus eller den inomhus. Vi trodde inte vi skulle klara det för två bollar kan väl inte rulla uppåt. Men vi lyckades!


Vi lyckades ta oss till en busshållplats…

                                                                                                                                                                   Vid busshållplatsen fick vi vänta ungefär en kvart. Under tiden noterade vi en tjej med ridbyxlår och underbett. Underbettet kunde hon givetvis inte hjälpa, men ridbyxmodell på byxa är aldrig sniggt. Aldrig. Precis när två jättetjocka och jättemätta tanter skulle slå sig ner på bänken i busskuren hann två jättetjocka killar före. Den ena visade sina rosa kalsonger där bak. Med post. Inte fint.

Till sist kom vi hem, kollapsade i soffa och fåtölj. Anna slumrade till ett halvtimmeslångt TV-program jag spelat in kvällen före. Sen gick vi och la oss – efter tandborstning och tandtrådning, förstås. Anna sov hela natten, jag hade ju lingonen att tänka på, så min natt har varit jobbig. Dessutom drömde jag om matlådor på min blivande arbetsplats…

Read Full Post »

Nej, vädret var konstigt idag och framåt mitten av dan regnade det. Därför struntade vi i bad och åkte till Gamla Uppsala för att titta lite. Först gick vi till kyrkan, men där skulle det vara begravning så vi fick bara se kyrkan från utsidan. Kyrkan är väldigt gammal och byggd ovanpå ett gammalt hedniskt tempel. En gång i tiden var den faktiskt domkyrka också.


Vi fick bara se kyrkan från utsidan.

Vi skulle i stället ta en promenad runt högarna och läsa lite på informationsskyltarna.


En jättestor hög och en liten pojke som det regnade på.

Naturligtvis började det regna, men vi hann läsa en (1) skylt innan vi i rask takt gick mot Odinsborg för att luncha.


Vilka är begravda i högarna egentligen? Jaa, därom tvista de lärde, faktiskt.

På väg till lunchen såg vi en sten med ett tänkvärt citat av Dag Hammarskjöld.


En sten med tänkvärda ord av Dag Hammarskjöld.

I Gamlis kan man ta med sig mat och sitta utomhus – om vädret tillåter. Det finns bord med fasta bänkar, men man kan ju också slänga ner sig på en filt nånstans – utom på högarna, för dessa får man inte gå på längre.

På Odinsborg fanns inte direkt några barnrätter att välja på. Där serveras dagens rätt för 86 kronor och det tyckte jag var lite dyrt när vi var två. Så Elias fick lite vatten, bara.


Elias fick vatten och brö till lunch, fast utan brö…

Närå, vi hittade nåt på menyn som passade lille herrn. Det blev belgisk våffla med sylt och grädde. Inte det nyttigaste, förstås, men men… Själv tog jag en grillad macka med ost och ruccola. Den var lite seg. Lunchen kostade allt som allt ungefär en hundring för oss två tillsammans.


Vi visste inte riktigt vad en belgisk våffla var, men som synes var den god.

När vi kom ut igen regnade det fortfarande lite, så vi bestämde oss för att gå in på Gamla Uppsala Museum. Jag var där senast när det nyss hade öppnat, så det var ett tag sen… Cirka tio, elva år sen…

Museibyggnaden ser vid första anblicken ganska tråkig ut, men faktum är att den är allt annat än trist!


Utanför entrén fanns en vattenskål för fyrbenta besökare.

Vi blev vänligt bemötta av en trevlig tjej i museets reception. Elias gick in gratis eftersom han är under 18 år och jag gick in gratis eftersom jag viftade med presskortet. Elias hittade en dator där man kunde kolla in en virtuell vikingavärld. Jag kikade lite på bottenvåningen och utställningen där om området. Det var samma utställning som när museet öppnades. Lite trist, kan man tycka, men den är informativ. På bottenvåningen fanns också toaletter, en shop och en barnhörna.


Barnhörnan var inredd som en vikingabostad, men Elias var lite för stor för att leka där.

Så gick vi upp i museet. Vid det häftiga fönstret stannade Elias för att lyssna på lite information i några gigantiska lurar.


Giganiska lurar.

Jag passade på att fota fönstret i museet, ett öga ut mot högarna.


Ett öga ut mot gravhögarna.

I museet finns en massa saker att titta på – allt från montrar med spännande prylar som grävts fram till modeller och diverse tillfälliga utställningar. Man kan läsa om de gudar som dyrkades i Gamla Uppsala innan det blev kristet.


Min favorit blev Fjolner på grund av namnet och för att han drunknade i ett mjödkar…

Gudarna var också illustrerade. Kolla in min favorit Fjolner, nummer två.


Stackars Fjolner, nummer två!

När museet öppnade fanns inte så många saker från utgrävningarna av området och gravhögarna. Detta hade ändrats rejält och det var riktigt kul och intressant att se. Och mer lär det bli eftersom de senaste utgrävningarna tydligen bara har sommaruppehåll!


Här ser man några av de utgrävda föremålen, bland annat en hjälm, ett svär och hästgrejor samt ett krossat glas.

En av de modernare utställningarna i museisalen var Möt de döda levande av Uppsalakonstnären Michel Östlund. Den utställningen var främst audiell, så den funkar ju inte så bra för döva och hörselskadade.


Möt de döda levande.

Här kunde man via hörlurar lyssna på kända personer med Uppsalaanknytning.


FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld och poeten Karin Boye pratade.

Fler kändisar satt på väggen… En komiker och en stark kvinna, tyvärr ett offer för hedersmissbruk.


Tage Danielsson och Fadime Sahindal.

En radioman och författare och en gammal åskgud.


Gösta Knutssonoch Tor.

En annan ny grej i museet var bildspelet Tidsresan, tio minuter långt. Det fångade både Elias och mig, vilket borde vara ett gott betyg!


Tidsresan började redan 2000 år före Kristus.

Innan vi lämnade museet skrev vi våra namn i gästboken samt svarade på var sin enkät om museibesöket. Elias läser och skriver så bra och det var riktigt roligt att höra hans synpunkter! Vi var nog snälla i våra omdömen om museet, för övrigt. Vi tog en titt i museishopen, men handlade inget.

När vi kom ut i friska luften igen hade plötsligt solen tittat fram och det var bortåt 30 grader varmt. Vi bestämde oss för att varva högarna och göra ett nytt försök att besöka kyrkan.


Vi passerade ett gammalt träd.

Högarna är verkligen häftiga!


Högarna är häftiga! Det är faktiskt ”knöligt” i marken en bra bit bort.

Med mina nya och starkare linser kunde jag se ända in till stan och den berömda Uppsalasilhuetten.


Uppsala-silhuetten, något datormanipulerad.

Och så lite hög igen…


Mer hög!

På väg mot kyrkan passerade vi ett stenaltare som påven hade använt för en andakt när han besökte Gamla Uppsala 1989.


Stenaltare.

Men tro det eller ej, när vi kom fram till kyrkan var begravningen slut. Bara det att kyrkan var stängd för städning. Så vi fick titta på den från andra hållet, fast fortfarande på utsidan, dårå.


En fin gammal stenkyrka som vi gärna sett insidan av också. Men det gick inte idag.

Vi bestämde oss för att gå tillbaka ner till Odinsborg och köpa var sin glass, för nu var vi plötsligt väldigt varma. Disagården skippade vi helt idag. Passerade en hög med tre stenar. Nu hade vi lärt oss att stenarna markerade en ingång i gravhögen, där man hade grävt ut nån gång vid mitten av 1800-talet.


Tre stenar markerade ingången.

På Odinsborg var det lite kö till kaféet. Jag fnissade inombords åt en man med proggrunda brillor samt en hjärtformad stjärt som var inhyst i ett par grå byxor av nån sorts tweedkaraktär. I bakfickan stack en kam upp. Den var ROOOSA. Hade Fästmön varit med hade vi garanterat kollapsat – av hysteriskt flabb. Nu hade jag ju Elias med mig och fick skärpa mig. Den som såg Rosa kammen försiktigt plinga i klockan som skulle påkalla kassörskans uppmärksamhet hade garanterat kissat på sig. Om han eller hon var kissnödig. I sitt kölvatten hade Rosa kammen en kvinna hälften hans ålder, med en obeskrivlig bussarong med korsstygn, tror jag, och lika vit hy som Rosa kammen. Snacka om äktenskapstycke!

Innan vi lämnade Gamla Uppsala tittade vi in i en antikaffär. På vägen dit såg vi ägarens söta hynda ligga och dåsa i solen på en kudde.


En slö och söt hynda.

Men vi klappade INTE hunden eftersom ägaren vid min förfrågan om vi fick göra det sa att hon kunde vara lite bestämd av sig. Elias är lite hundrädd så jag ville inte utsätta honom för en ilsken hynda. Däremot höll jag på att klampa in i antikägarens hem, pinsamt nog…

Trötta och varma åkte vi så hem till mig där vi slängde oss en stund i soffan och softade. Sen satt vi nån halvtimma och la pussel – av de cirka 1 500 bitarna är kanske 650 – 700 lagda. Elias fick dit två stycken, vilket är superbra!


Vi softade i min soffa. Jag, till höger, har gigantiska näsborrar, som synes.

I morgon hade Elias tänkt hänga med mamma till jobbet, men det går tyvärr inte så bra. Så han får hänga med mig igen. Fast jag har inga planer för dagen mer än att vi måste åka hem till mig så att jag får duscha och tvätta håret. Det gör jag helst i min egen dusch.

Äventyret fortsätter…

Read Full Post »

Fästmön hade ju lyckats få semester idag, så flabborna* åkte in till stan idag IGEN! Efter avklarade samtal med mödrar samt sms med vännen CL skuttade vi upp på bussen för att kika på loppisen på Vaksala torg.

Idag var jag också redo för fotografering av eventuellt roliga farbröder med mössor på bussen, men de lyste med sin frånvaro. Lyckligtvis fick vi flabba åt en tjej med väldigt orange strumpor. Nog för att jag är tråkig och för det mesta klär mig i tjockis-svart, men JISSES vilken klädstil en del har. Eller rätt många…


Orange strumpor och resten av klädseln i tjockis-svart var inte snyggt.

                                                                                                                                                               På Vaksala torg var det fullt av stånd och vi gick småfnissande mellan dem. En kille försökte pracka på oss penséer, men det skulle vi ju inte alls ha idag. Vi skulle bara titta. Och skratta. Men vi hade ögonen på oss…


Vi hade VÅRA ögon på oss, men några andra hade lagt sina i en ask till försäljning.

                                                                                                                                                           Jag tittade bland annat på Lotta-bucker till en god vän till mig och Anna, men just den som saknades för att göra samlingen komplett fanns inte heller här. Däremot såg jag en hiskelig orange filt som jag tänkte köpa och skicka till en annan god vän. Men var lugn! Jag köpte den INTE!


En hiskelig orange filt.

                                                                                                                                                         Så traskade vi neråt city. På vägen tittade vi på klotter och jag måste säga att klottret är… annorlunda, nu för tiden. Vad föreställer liksom detta???


Var inte klottret mer lättbegripligt förr i tiden???

                                                                                                                                                                      Utanför Musikens hus, mot Sivia torg, står ett maffigt träd. Det var jag ju tvungen att fota!


Ett vackert träd utanför Musikens hus.

                                                                                                                                                            Så styrde vi stegen mot Panini där de brukar ha bra erbjudanden på kaffe och cheesecake. Medan Anna beställde och betalade smet jag in på toa! 😉


Paninis cheescake med blåbär och hallon är DIVINE

                                                                                                                                                      Tyvärr var det som vanligt konstigt på Panini. Personalen var vimsig och en tjej och en kille fick dela på sig därför att betalningen med kort gjordes på ett ställe, beställningen av kaffe och kaka på ett annat. En i personalen sprang och ryckte bort disk från borden på ett synnerligen otrevligt sätt. Två gäster förargade en man med rollerblades (ja, de stod bredvid bordet, han hade jympaskor på medan han lunchade) genom att placera smutsdisk på hans bord när han var inne för att hämta kaffe på maten. Rollerbladesmannen såg mäkta förgrymmad ut när han kom tillbaka. HA! Rätt åt honom, för han satt och fotade sig själv och verkade ungefär som jag tro att han/jag var högst 18. (Han var äldre än jag, men i betydligt bättre yttre skick, kan jag meddela!) Anna poserade ovilligt under tiden i sina nya solbrillor från H&M à 50 kronor, inköpta för födelsedagspeng från mamma/pappa.


Söt i nya solbrillor för en billig penning!

                                                                                                                                                         Medan Anna skuttade in för att pudra näsan fick jag nästan kräkas eftersom jag såg Personen Som Har Förstört Mitt Liv med son passera. Jag noterade dock med skadeglädje att Personen blivit tjock och fyrkantig sen sist – ungefär som jag själv, dårå.

Så tog vi en promenad neråt floden. Längs med ena sidan fanns ett antal boklådor som vi botaniserade i en god stund. Men jag gick rodnande från Anna för hon lyckades bara hitta erotica…


Kinesiskt snusk i bokform.

                                                                                                                                                            I samma veva ringde Mekar-Bruden och vi bestämde lite kring måndagkvällens bilfixande. Det känns skönt att hon hörde av sig så jag fick mitt kontrollbehov stillat. Skälet till att hon dröjt var att hon bland annat lyckats krossa ett fönster medan hon städade huset inför visningen på måndag. Snacka om otur!

Vi traskade vidare mot Terrassen som hade öppnat en del av sina fönster ut mot Fyris river. Där satt vi och njöt av vårvindarna, var sin öl och ett glas wasabinötter, så starka att mina gigantiska näsborrar blev ännu mer gigantiska än vanligt…


Nötter som gör näsborrar gigantiska.

                                                                                                                                                                På Terrassen satt vi och glodde på folk. Och lyssnade. En del kan man liksom inte undgå att höra därför att deras röster är genomträngande. Bakom mig satt två tjejer varav den ena pratade NASALT hela tiden. Hon hade nog behövt en och annan wasabinöt, hon.

Vi tittade ner och jag såg ett litet skådespel! En kille satt på en sten och visade sin brevlåda**. Två småkillar noterade detta och den ena yngre killen bestämde sig för att försöka ta en bild.


Brevlådan skymtar vid pilen. Lilla fotografen till höger låtsas ha annat i fokus.

                                                                                                                                                         Den lille fotografen låtsades ha annat i fokus, men blev överlycklig när han fångade brevlådan på bild!


”Å vilken kul bild!”

                                                                                                                                                                På vägen till bussen inhandlade vi var sin påse lördagsgodis. Min var som vanligt dubbelt så stor som Annas. Sen tog vi fel buss hem och fick oss en liten promenad. Det var skönt. Jag fotade ett vackert, knoppande träd, men bilden ville uppenbarligen inte stanna i min tejpade mobilkamera bland alla fläppa bilder, så tyvärr, tyvärr…

Vinet, husets röda från 2005, står på luftning och jag ska nu ställa mig vid spisen och laga till lördagsmiddag. Sen blir det nog TV och Varg Veum-filmen klockan 22 på Tv4 plus.

                                                                                                                                                 *flabborna = Anna och jag
**brevlåda = stjärtskåra

Read Full Post »

Glada i hågen tog vi bussen in till stan för att äta thaibuffé på Thai Village i Forumhuset.


Två flamsmajor på bussen, båda fina i håren (på huvudena). Den till vänster har GIGANTISKA näsborrar, som synes.

                                                                                                                                                      God och fräsch thaibuffé till bra pris. Jag åt med pinnar, dessutom! *skryter*


Thaimat SKA ätas med pinnar!

                                                                                                                                                          Fästmön njöt också av maten, till vilken var sin starköl slank ner. Eller… ehum… jag tog faktiskt två…


Gott!

                                                                                                                                                        Runda om magarna rullade vi efter frukt, glass och kaffe till busshållplatsen. Stort TACK till Påskkärringen för denna utsökta middag!!!

Vi bestämde oss för att ta en promenad till Tokerian när vi kommit hem för att köpa nåt fredagsgottis också.

På bussen hem såg jag en rolig tant och en rolig farbror, båda med mössa. Jag menar SÅÅÅ kallt är det inte! Farbror hade en mössa av typ ryssmösseart. Jag ville så gärna ta en bild och trixade och mixtrade med min tejpade mobilkamera och KLICK! Trodde jag… DET BLEV INGEN BILD! Håll därför till godo med en bild på en slang, fotad på väg till Tokerian. Slangen är lika ful som farbrorns mössa var rolig.


En slang i marken.

                                                                                                                                                         Tog också en bild av några kullerstenar på en slänt. Den bilden blev rätt läcker, tycker jag.


Kullerull!

Strax innan Tokerian hittade vi en spännande leksak på cykelbanan:


En skateboard!

                                                                                                                                                            Anna blev riktigt våghalsig och bestämde sig för att ta en åktur. Det hela förevigades förstås av mig:

Read Full Post »