Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Krister Henriksson’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Anne Holt är en av mina favoritförfattare. I kväll var det premiär för Modus på TV4. Det är en svensk thrillerserie baserad på en av Anne Holts litterära karaktärer, Inger Johanne Vik. Totalt blir det åtta delar. Jag trodde att jag var alltför trött för att kunna titta och ta in, men icke!

Modus


Premiäravsnittet börjar med en bröllopsfest.
Inger Johanne Vik och hennes döttrar ska sova på hotell. Mitt i natten håller äldsta dottern Stina på att bli överkörd av en lastbil utanför hotellet. Det mamma inte vet är att den autistiska Stina har sett en man mörda en kvinna. Det är juletid och medan Inger Johanne Vik pyntar sitt hem får tittarna följa med hem till en kvinnlig präst. Ytterligare ett mord sker – av samma mördare. Men varför och vem är han?

Det är inte tu tal om att det här är spännande och riktigt bra! Inte blir serien sämre heller av den fantastiska rollistan. Melinda Kinnaman är lysande som Inger Johanne Vik, men övriga skådisar, som Henrik Norlén, Peter Jöback (!), Krister Henriksson, Cecilia Nilsson med flera gör inte heller bort sig.

Toffelomdömet blir det högsta. Den här serien ska jag definitivt följa!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett TV-inriktat inlägg.


 

com hem loggaIdag på eftermiddagen plingade det på min ytterdörr. Jag glodde först i tittögat som den kärring jag är, men öppnade sen trots att jag gissade att det var säljare som stod utanför. Konstig tid för naseri, eftermiddagen, förresten. Fast det finns ju dumma människor som jag som faktiskt är hemma.

Två småpojkar, knappt torra bakom öronen, tittade på mig och undrade om jag hade tid. Jag svarade att jag inte ville prata med dem om de ville försöka sälja nåt till mig. Då svarade pojken som förde talan:

Vi kommer från Com Hem och vill prata med dig om den förändrade prisbilden.

Gå bortDå bad jag dem gå. Jag är tvångskund hos Com Hem via min bostadsrättsförening. Com Hem har försökt lura på oss ett baspaket bestående av åtta kanaler som man har fått välja själv ur ett visst utbud. Detta är än så länge gratis, men det var den prisbilden som nu skulle förändras. Sist jag fick besök av en dörrförsäljare från Com Hem både svor han åt mig och himlade med ögonen för att jag inte var intresserad av detta paket. Skälet till att jag tackade nej var att jag gissade att man ville skapa ett behov – och sen så småningom ta betalt för det. Jag hade uppenbarligen rätt. Det räcker bra med de 17 kanaler jag har ändå som tvångskund. Jag tittar kanske på fyra, fem stycken av dem bara, nämligen.

MordetI kväll ska jag för en gångs skull inte titta på Veckans brott klockan 21 i SvT1. Jag ska i stället se den sista delen av serien Mordet. Det har varit en mycket sorglig serie där vi tittare har fått följa fem autentiska mordfall, berättade ur offrets synvinkel. Naturligtvis har det varit skådespelare som agerat i de dramatiserade scener som har visats upp, men verkliga närstående har också fått prata till oss i rutan. Riktigt bra TV-program har detta varit. Den enda kritik jag har mot serien är att samtliga fem mordoffer som porträtterades var unga människor. Även lite äldre människor mördas, TV3! Det kan tyckas grymt att unga människors liv ändas i förtid – och det är det. Men det är lika grymt när en människa, som har levt lite längre, får sitt liv släckt av nån annan. En variation hade varit bättre, tycker jag.

Samtidigt som Mordet startar en brittisk kriminalserie i tre delar i TV4, Hustrumördaren. Våld och mord inom familjen är vanligt förekommande. Detta på TV4 är dock fiktivt, men jag spelar in för att titta senare.

Värdshuset i Deckarna

Värdshuset i Deckarna där författarna träffas. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Ytterligare en bra serie avslutas i morgon kväll. Det är SvT:s Deckarna som jag brukar skriva om efter varje avsnitt eftersom sex olika deckarförfattare porträtteras. I morgon är det Katarina Wennstams tur. Det har varit väldigt intressant och underhållande att få en glimt av hur författarna jobbar och lite grann också varför de skriver såsom de gör. Min största kritik mot programmet har varit Krister Henrikssons smygande i buskarna. Bort med Krille och in med sex nya deckarförfattare snarast! Jag föreslår till exempel… Karin Wahlberg, Viveca Sten, Kristina Appelqvist, Michael Hjorth, Hans Rosenfeldt och Johan Theorin.

För den som vill se ännu mer brittisk kriminalserie visar SvT1 Fortitude klockan 22 på söndag, direkt efter den andra och avslutande delen av Arne Dahl: En midsommarnattsdröm. Fortitude är ett arktiskt samhälle där våldsamma brott är okända – tills nu. Totalt blir det tolv delar, vilket jag tycker är liiite för många delar. Tror jag. Innan jag ens har sett den första…

Fortitude

Några av karaktärerna i Fortitude som börjar på söndag. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll var det premiär för SvT:s nya serie Deckarna. Sex deckarförfattare samlas på ett värdshus där man ska komma fram till vilka drivkrafter var och en har för sitt skrivande om mord. Att de totalt har haft ihjäl 125 personer – i litteraturen, dock! – får en ju onekligen att undra lite…

Deckarna foto Janne Danielsson svt

Deckarna. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Janne Danielsson, SvT.)


Av de sex 
har jag läst Anna Jansson, Anders Roslund & Börge Hellström, Katarina Wennstam och Christoffer Carlsson. Denise Rudberg har jag inte gett mig på. De tre förstnämnda är mina klara favoriter. Anna Jansson skriver otroliga bladvändare och Roslund & Hellström skriver böcker med synnerligen aktuella och realistiska teman.

Men idag var det Roslund & Hellströms tur att bli utredda i denna kriminallitterära version av Stjärnorna på Slottet. (Serien kunde ha hetat Deckarna på Värdshuset, men…) Det var intressant att höra författarparet berätta hur de jobbar fram en bok. Jag skulle nog aldrig kunna samarbeta så med nån annan skribent! Extra kul var det med ”gästen” som ju faktiskt har en prominent roll i deras böcker – utan att de har frågat om lov…

Utan att avslöja för mycket – jag tycker som vanligt att du som läser det här inlägget ska titta själv och bilda dig en egen uppfattning – kan jag säga att både Roslund och Hellström utsattes för övergrepp av olika art som barn. Detta har naturligtvis varit en drivkraft i författarskapet.

När nån undrar 

Varför ställer folk runt omkring inte frågor?

kommer svaret blixtsnabbt från Denise Rudberg:

De är fega!

Jag kan förstås bara nicka och hålla med. Annars tyckte jag att Denise Rudberg och Katarina Wennstam var mest pratsamma och lite för frågvisa stundtals. Anna Jansson uppfattade jag som en god lyssnerska och Christoffer Carlsson… tja, han tillförde inte nånting just – alla andra hade liksom sagt allt redan när han sa nåt. Kanske är hans roll i det hela att sänka medelåldern på deckarna?

En roll som jag definitivt inte begriper är Krister Henrikssons. Han smög omkring utanför och var berättaren som med tydlig förkylning skulle föra dan framåt. Eller? Ja, hans busksmygande kunde programmet helt klart ha klarat sig utan, det var mest löjligt.

Toffelomdömet efter första programmet blir högt, men en hel tofflas avdrag blir det för Busk-Krille!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa vecka är det min klara favorit Anna Janssons tur att bli utredd.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagskväll och den allra sista Wallanderfilmen i den andra omgången filmer med Krister Henriksson som kommissarien. Fästmön och jag bestämde oss för att titta – om vi kunde hålla ögonen på Vittnet. Det kunde vi, trots att den gick på TV4, värstingkanalen när det gäller reklamavbrott.

Den sista Wallanderfilmen med Krister Henriksson?


Den här gången
handlar det om en flicka som gömmer sig. Flickan har sett nånting hemskt – och måste tystas. Samtidigt pågår en rättegång där både Wallander och åklagaren Katarina mordhotas.

Blir det nånsin nåt mellan Wallander och Katarina? Kanske. Titta på den här filmen! Detta var en av de bättre Wallander-filmerna. Den är spännande och känslosam och det är inte fy skam.

Inte högsta betyg, men högt betyg!

Read Full Post »

Jag tror att det var alldeles i rödaste rappet Fästmön och jag kom iväg för att se den omskrivna och omtalade svenska filmen Kyss mig. I alla fall som vi skulle se den på bio. Vi var totalt cirka tolv personer i biosalongen, endast. Och med lite matematik och logik inser man att Kyss mig inte lär gå i Uppsala så värst länge…


En ny svensk film med L-tema!

                                                                                                                                                                Frida och Mia, båda i 30-årsåldern, ungefär, träffas första gången vid en familjehögtid. Fridas mamma Elisabeth och Mias pappa Lasse är ett par. Mia kommer dit med sin fästman Tim. Mias pappa smiter några dagar senare iväg så att Frida och Mia och Elisabeth ska få tillfälle att lära känna varandra under en helg i en stuga, på en ö. Och att tjejerna lär känna varandra kan man säga i en laddad scen när de under natten tittar på hjortar… Detta blir inledningen till en kärlekshistoria mellan två kvinnor som båda är upptagna i var sitt annat förhållande. Den ena kvinnan ska dessutom gifta sig inom ett par månader.

Det är inte lätt att göra bra filmer med HBTQ-tema. Tar man duktiga skådespelare till hjälp underlättar det helt klart. Men jag kan inte hjälpa att jag ändå tycker att pappa Lasse i Krister Henrikssons tolkning är en intetsägande figur som sällan – för att inte säga aldrig – varierar sitt tonläge. Lena Endre som Elisabeth visar både på styrka och skönhet i skådespeleriet. Lillebror spelas av Patrik i filmen Patrik 1,5, Thomas Ljungman. För att skoja till det lite har man slängt in Björn Kjellman som präst. Fast det är inte skojigt. Det är en allvarlig scen och att skämta till det i det läget är helt fel.

Men bäst av alla spelar Ruth Vega Fernandez Mia och Liv Mjönes Frida. Det är otroligt svårt med sexscener, framför allt trovärdiga sådana. Här är det lite väl många linnen i vägen, men skådespeleriet är av högsta klass.

Historien är trovärdig även om den känns lite väl komplicerad i och med att Mias och Fridas föräldrar är ett par. Det enda som inte känns helt rätt är de små reaktionerna från de försmådda samt Mias pappa. Reaktioner som jag uppfattar som alldeles för svaga. Den här filmen får därför inte högsta betyg. Men nästan.

 

Read Full Post »

Den 25:e filmen i Wallander-serien, Indrivaren. Når den upp till de tidigare filmernas standard eller är Wallander mättad nu?


Indrivaren är den tjugofemte Wallander-filmen i den här serien med Krister Henriksson i huvudrollen.

                                                                                                                                                           En ung tjej hittas mördad i sin lägenhet. Allt tyder på att hennes tidigare pojkvän, dörrvakten Fabian, är skyldig. Men under utredningen upptäcker Pontus att att Isabelle bär på hemligheter från sitt förflutna, nåt som har direkt anknytning till fallet. Hennes framtid som polis står därmed på spel samtidigt som hennes lojalitet mot både Pontus och Kurt Wallander prövas.

Wallander-filmerna brukar vara ganska trivsamma. Den här filmen är ganska otäck. Det är mycket våld, framför allt mot kvinnor och jag måste ärligt talat titta bort några gånger. För övrigt är filmen lagom spännande, dock inte särskilt överraskande. Medelbetyg.

Read Full Post »

Slutligen den tredje och sista Wallander-filmen, Dödsängeln från 2009, vi fick låna den här vändan av Linnsans kompis. Totalt sett den 22:a filmen i serien där Krister Henriksson spelar Kurt Wallander.


Agerar en dödsängel utifrån kärlek eller hat?

                                                                                                                                                             En kör med unga kvinnor sjunger i en kyrka utanför Ystad. Men när en av körmedlemmarna, en 18-årig tjej, försvinner spårlöst från skolan där kören bor kallas polisen in. Först verkar det som om tjejen gett sig av på eget bevåg, men snart dyker det upp spår som pekar på motsatsen. Och när sen nästa körtjej försvinner finns det ingen tvekan…

Den här filmen var nog den mest spännande av de tre vi har sett i veckan. Det är hela tiden osäkert vem som är den skyldige. Misstankar riktas åt olika håll, men de misstänkta visar sig vara oskyldiga. Bästa betyg av veckans tre Wallander-filmer får denna!

Read Full Post »

Older Posts »