Semester, turism och Pride

Ett inlägg om de kommande dagarna.

---

 

Äntligen fick jag vakna till lite mulet väder! Det verkar som om det har regnat hela natten och det behövdes. Nu tittar solen fram, men jag känner att luften är friskare och lättare att andas. Det tackar jag för.

I morse slog jag upp mina blå strax före sju. Jag hade två spännande jobbannonser att knåpa ihop ansökningar till. I morgon ligger mitt aktiva jobbsökeri nere, för vi åker ju till Stockholm Pride i eftermiddag för lite semester. Men vem vet, det kanske ringer ytterligare nåt företag som är intresserat av mina kompetenser och då svarar jag självklart i min mobil! Det är lätt att vara tillgänglig jämt numera – på gott och ont. När det gäller att bli kontaktad om jobb är det förstås på gott för min del.

Många har hört av sig och vill träffas under Pride. Men vi säger ungefär så här till alla:

Vi ses i vimlet!

Kanske behöver vi regnbågsparaplyer?

Det främsta skälet är att det här är vår semester, Fästmöns och min. Vi åker bort för att i första hand få vara med varandra och uppleva saker tillsammans. Det utesluter förstås inte att vi träffar på vänner och bekanta – helt asociala är vi inte. Men vi åker inte bort för att träffa andra människor i första hand. De som bor nära oss rent geografiskt kan vi träffa vid andra tillfällen än Pride. Det är till exempel bara 42 minuters restid med pendeltåg till Stockholm från Uppsala…

Vi ska inte bara delta i Pride. Detta är ju vår semester också och vi ska turista lite – precis som vi brukar göra – i Stockholm. Anna har nyligen varit där och turistat med killen som fyller tolv idag. Men nu blir det lite vuxengrejor. Vi planerar till exempel att besöka ett och annat museum och att äta en och annan romantisk middag på tu kvinna hand. Det blir inte av med det senare så värst ofta, tvärt emot vad en del tycks tro. Jag har fortfarande en sparad slant kvar – jag fick ju fin rabatt vid datorköpet – så nu kan jag unna mig nånting dessa dagar (som ju egentligen blir en helg och en dag). Datorn får förstås följa med till Stockholm, men jag räknar inte med att sitta och blogga en massa, det kanske blir nåt litet kort inlägg med bild. Kanske.

Nu ska jag sätta fart med att röja lite här så att jag inte får skämmas när Lucille vaktar mitt hem. Och så ska blommorna vattnas och jag duschas och tvagas. Runt 14-tiden lämnar jag byggnaden för att åka ner till stan och fixa ett SL-kort. Anna och jag strålar samman på 15.11-tåget, förhoppningsvis, för avfärd mot äventyret.

Vi ska alltså på Pride-äventyr. Men vad ska DU göra den här helgen??? Skriv några rader i en kommentar och berätta så att jag kan hålla mig uppdaterad.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tung dag igår, en ljusare sort idag…

Ett inlägg om tillvarons svängningar.

Det är sant att man själv kan påverka sitt mående. Visst, men bara till en del. Igår var det en riktigt tung dag för mig. Jag skrev ganska öppet om hur det kändes. Det var kanske inte så smart gjort, för häcklarna och förlöjligarna i cyberspace gottade sig nog. Samtidigt kände jag ett oerhört stöd från dem som verkligen räknas. Då kan de där andra hålla på och leka för sig själva i sandlådan.

Lek för er själva, häcklare och förlöjligare!

Man är kontroversiell när man tycker saker, kontroversiell när man uttrycker åsikter, kontroversiell när man beskriver hur man uppfattar det skrivna ordet, hur man tolkar det till det värsta. Vissa saker tar tid att smälta, komma förbi. En text är alltid en text. Ett skrivet ord alltid ett skrivet ord. Inte något upplevt öga mot öga. Man kan inte se kroppsspråk och ansiktsuttryck. Man kan inte svara direkt. Kort sagt: att skriva är inte lätt. Men människor har alltid rätten att göra sina egna tolkningar, det kan vi inte ta ifrån dem! Därmed inte sagt att skribenten inte har rätt att förklara hur h*n menade, vad avsikten var. Skribenten är ju ägaren av sin egen text. Men om andra berörs – om blott för att de tolkar på eget sätt – då har man ändå lyckats som skribent. Tycker jag.

____________________________

Den tunga dagen igår gjorde att jag inte satte mig ner vid köksbordet för nåt att äta förrän strax före klockan 18. Förmiddagens övning var bland det mest förskräckliga jag har upplevt på ett tag. Den satte sina spår. Ganska djupa spår. Jag hängde mig kvar med Fästmön så länge jag kunde, men insåg att jag behövde vara ensam och fundera över saker och ting.

Efter middagen, en riktig kolesterolbomb bestående av tre små potatisar, två smala kycklingkorvar och två ägg – allting stekt, ringde jag till vännen vars mamma opererades under gårdagen. Vi pratade ganska länge. Det är gott att den vännen finns i min krets. Fast det är lite långt, oss emellan, rent geografiskt, vill säga.

Resten av kvällen ägnade jag åt att skriva, en del ser du resultatet av här på den här bloggen. Fick vinna lite Wordfeud, läste en stund. Ögonen var inte riktigt alerta efter tårarna, dessvärre. Idag vaknade jag med skallebank. Och det kan inte bero på att jag är bakis av en starköl!

En starköl gör mig inte bakis.

Idag på morgonen har jag tvättat – såväl jeans som min kropp och mitt hår. Fick en ping om att det fanns en uppdatering till min iPhone, så även det fixade jag. Tvättmaskinen har just stannat och det är dags att hänga det rena. Sen får kanske mamma ett samtal så att jag kommer ut till Himlen medan det är ljust. Det finns en älskling där som har ont idag.

Och… Ja just det! Vid tio-tiden i morse fick jag ett samtal på mobilen som gladde mig mycket. Samtalet innebär att min planerade storstädning nästa vecka inte blir riktigt som jag har tänkt. För på tisdag ska jag ut på intervjuliga äventyr igen. Jag fick höra att jag var intressant och hade bra kompetenser också. Det gör inte ont att lyssna på sånt när en upplever sitt värde sjunka för var dag som går. Inte ett dugg ont, gör det. Nej, det gjorde dagen idag till en sorts ljusare dag än igår. På flera sätt än ett. Tack PV för att du gav mig den här skjutsen! Nu är det upp till mig själv att fixa resten!

Livet är kort.

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 14 november 2013

Ett inlägg om lite sånt som är på tapeten just nu. 

Det var ett tag sen jag tog en tur i omvärlden för att kolla vad som händer. Det blir lätt så när fokus ligger på att skaffa sig ett arbete. Men nu så! Efter att ha författat tre ansökningar på svenska och en på engelska samt översatt mitt uppdaterade CV till engelska är jag redo. Häng med – om du vill, förstås!

 

Ett skäl till att jag inte har skaffat barn: skrik!

Frivillig barnlöshet. Detta handlar ny forskning av Kristina Engwall och Helena Peterson om. De har gjort en kvalitativ studie och djupintervjuat ett fyrtiotal personer. Syftet var väl främst att hitta det vanligaste skälet till frivillig barnlöshet. Pinglan skriver så bra om detta att jag nästan inte behöver tillägga nånting. Mer än att jag inte är nån barnmänniska, men för den skull hatar jag inte barn. Jag har bara inte velat ha några själv. Men sen är det alltid intressant – och ofta kontroversiellt – att diskutera vad begreppet familj betyder. För mig personligen räknas jag ibland som ensamstående, ibland som skild, ibland som särbo, ibland som fästmö och ibland som bonusmorsa. Sen har jag alltid varit dotter, också…

76-årig kvinna rånad i Byhålan. Men hur faaan kan man bara? Och just vid den aktuella affären brukar Toffelmamman stryka omkring. Rånet skedde igår och kvinnan blev inte skadad, men självklart mycket uppriven, enligt polisrapporten. Vem skulle inte bli det när man kommit ut med sin rollator och nån ryckt handväskan med ID-handlingar och 4 600 kronor?! SKÄMMES!!!

 

En del flyger högt. På skattebetalarnas pengar.

Chef gjorde 13 utlandsresor i tjänsten – utan tillåtelse. Chefen arbetar vid Region Skåne och har trots de olovliga resorna fått behålla jobbet. Mannen har dock fått en varning. Detta påminner mig starkt om en annan chef, närmare mig rent geografiskt, som reste utomlands för att gå kurser som inte hade med jobbet att göra. Fast i just detta fall var resorna både OK:ade och betalda – av organisationens högste tjänsteman. Denna chef jobbar fortfarande kvar inom organisationen. Nån varning har h*n inte heller fått. Så därför ropar jag: Varning!!!

Så gick det efter ”The Shining”. Stephen King har skrivit en uppföljare, ”Doktor Sömn”. Såväl spöken som alkoholen finns kvar. Jag är nyfiken. Och lite besatt…

 

Vadå ostkaka? Ostbågar heter det ju.

Strid om ostkakan! Idag är det faktiskt Ostkakans dag. Jorå, jag läste det nånstans redan i morse, men brydde mig inte så särskilt – av det skälet att jag inte är speciellt förtjust i ostkaka. Men… det rasar uppenbarligen en strid om denna småländska efterrätt! Livsmedelsverket vill nämligen förbjuda opastöriserad mjölk. Och ostkaka görs på just opastöriserad mjölk. Detta gillas inte av ostkakans vänner. Själv tycker jag att det är viktigare att försöka hjälpa tyfonens offer i Filippinerna… Vad är en ostkaka i detta sammanhang??? Med 2 357 döda hittills behövs en hel del hjälp…

Apotea ny näthandelssuccé. Och jaa! Det håller jag helt med om! Suverän service, snabba puckar, pålitligt och smidigt sätt att nätshoppa apoteksvaror! Fast det har jag ju redan bloggat om. För länge sen.

Livet är kort.

Read Full Post »

404-sidor behöver inte vara trista!

Ett inlägg i vilket Tofflan skrattar åt webbsidor som är fel. Ja, du läste rätt!

Uppdaterat inlägg: Det är inte bara Wasamuseet som använder humor på felsidor! Vad sägs om Mediejobb.se:s, en sajt med jobbannonser för oss i mediebranschen?

Humor på en annan 404-sida.

Bilden ovan låg på en sida från vilken en annons hade blivit borttagen. Här fanns i stället hänvisningar till tjänster att söka på andra håll på webbplatsen, såväl företag som geografiskt. Kul, tycker jag!

<<<<<<<<<<<<<>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

I förra veckan läste jag ett intressant inlägg på nätet hos SocialBusiness. Det handlar om 404-sidor, alltså fel-sidor, och om att dessa inte behöver vara tråkiga. Julia Fogelberg skriver kort och roligt om detta samt inkluderar synnerligen talande illustrationer. En 404-sida är alltså en sån där sida som kommer upp när du besöker en webbsida som inte längre finns på servern. I vanliga fall ser ju dessa ut så här:

Typisk 404-sida av varianten trist. (Bilden är lånad från SocialBusiness inlägg som jag länkar till ovan!)

Men är det verkligen viktigt hur en felsida ser ut? Ja, enligt Julia Fogelberg är det det. Och jag håller med! För hur stor är chansen att jag hänger kvar om jag möts av en trist sida som ovan? Inte så stor, om jag får besvara den frågan själv. Julia Fogelberg ger därefter konkreta och bra tips på hur man kan förbättra sina 404-sidor. Humor är ju för det mesta aldrig fel – inom rimliga gränser förstås. Det måste ju vara nånting som passar webbplatsen.

Jag tipsade webbstrategen på mitt företag om detta inlägg. Fick ett riktigt bra exempel i retur, som han hade hittat hos Wasamuseet:

Wasamuseets 404-sida.

Med en sån här rolig felsida som Wasamuseet har är det mycket troligare att jag stannar kvar på webbplatsen, men också att jag kontaktar webbansvarig och berättar att en sida inte funkar! Eller hur skulle du göra???

Livet är kort.

Read Full Post »