En flaska vin: Z1N Il Numero Uno Zinfandel 2013

Ett inlägg om ett vin.

---

 

Att äntligen ha större möjligheter att botanisera på Systembolaget är härligt. Igår kom jag ju hem med hela sju flaskor vin – två vita och fem röda. Notan slutade på 878 kronor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag handlar på bolaget på Stormarknaden för att det är nära där jag bor, men också för att den butiken har ett bra sortiment. Tyvärr tycker jag att det har blivit lite sämre nu sen butiken flyttade till nya lokaler. Tidigare var vinerna placerade efter land, men också efter pris inom respektive land. Vidare var hyllorna med nyheter större och bättre. Hyllor med nya viner har inte funnits på nya butiken mer än de två senaste gångerna jag varit där, men en får hoppas att de fortsätter med det och gör det bättre.

Igår provade Fästmön och jag ett zinfandelvin till maten. Vi åt kyckling i basilika- och gräddsås med rödbetor och stekt chèvre. Z1N Il Numero Uno Zinfandel (2013) kostade 109 kronor. Det doftade bränt gummi – en ganska typisk zinfandeldoft. Men det smakade desto bättre. Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinet:

Generöst fruktig smak med viss sötma och fatkaraktär, inslag av björnbär, romrussin, blåbär, choklad och vanilj. Serveras vid cirka 16-18°C till grillade rätter av lamm- eller nötkött.

Vinet var mycket fylligt, precis som jag gillar. Det smakade fint till kycklingen och till rödbetorna och chèvren blev det en annorlunda och härlig smaksensation. Efter var sin kaffe tog vi ytterligare ett glas vin och bara satt och smuttade och njöt.

Z1N Il Numero Uno Zinfandel får högsta Toffelomdöme!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsfull

Ett fullspäckat inlägg.

---

 

Jag var uppe ända till midnatt igår. Här är beviset i form av ett foto av klockan på min micro.

Nog tvingade jag mig att sitta uppe ända till midnatt igår. Men då var jag halvdöd. Jag somnade nästan genast när jag hade gått och lagt mig och sov ungefär sju timmar i ett sträck utan att vakna. Det har inte hänt på jag vet inte när. En tur upp på toa innan jag kröp ner igen och HEPP! så hade jag slumrat nån timma till. Nu är klockan över tio och jag borde inte sitta här och skriva utan sätta fart. Idag är jag nämligen lördagsfull, det vill säga jag ska göra en massa saker idag.

Men jag började med att starta datorn och här kan en ju bli fast. Däremot pallade jag inte att läsa alla Tweets som trillat in sen jag sist kollade, det vill säga igår kväll. Jag tycker att Twitter har blivit så tråkigt och jag förstår mycket väl att Instagram har gått förbi vad gäller popularitet, det vill säga antal användare. På Twitter tycks det häcka folk som bara retweetar eller skriver om hur dåligt samma jävla TV-program är varje dag eller om att de äter godis och dricker vin, typ. På Instagram kan en bild säga mer än tusen ord, men du har ändå möjlighet att skriva där, både långt och kort. Jag skriver rätt kort på Insta och sparar längre texter till bloggen. Den här bloggen, som visst aldrig tycks dö… Det är fortfarande nio procents utrymme kvar…

Här sitter jag och svamlar och kom ifrån ämnet. Det jag egentligen ville skriva är att det väl är rätt typat att jag just idag hittade fyra (4) spännande tjänster att söka. Men… jag har ju bara en visstidsanställning fram till årsskiftet, så jag måste ju söka jobb. De fyra jobben söker jag nog emellertid i morgon – jag är ju ganska lördagsfull idag.

Jag vaknade med huvudvärk igen. Därför ska jag alldeles strax trycka i mina nya linser och se hur det funkar… Det blir en dusch därefter och frukost innan jag provar hur linserna funkar med bilkörning. Jag skulle tro att jag plötsligt ser hur mycket jag har missat… Nästa punkt på agendan är införskaffande av nya läsglasögon, för de tre par jag har är troligen för svaga. Jag har cirka 600 kronor kvar att köpa läsisar för tack vare Karl-Bertil, så det blir nog kanske tre billiga par igen. Sen får jag känna och prova hur det funkar – och kanske köpa åtminstone nåt par som är riktigt bra och som inte går sönder efter en tur i jobbväskan. (Tack för att det finns superlim!)

Efter inköp av läsisar blir det boksignering. Jag skulle så gärna vilja träffa författaren Ulf Broberg vars bok Den tredje mannen jag recenserade här på bloggen och hos UppsalaNyheter. (Och DÄR kom jag på att jag hade glömt att mejla länkarna till förlaget! Men nu är det gjort!)

Jag hade glömt att skicka förlaget mina länkar till recensionen av den här boken.

Min förrförra arbetsplats SLU har Öppet Campus idag på eftermiddagen. Det har jag tjatat om några gånger här på bloggen. Det är för att jag inte ska glömma bort att ta en tur ditut. Kanske. Om inte regnet öser ner. Jag har fått mig tillsänt några foton av saker som ska visa och göra forskningen konkret för allmänheten idag. Det gjorde mig inte mindre sugen på att åka och titta…

Idag har SLU Öppet Campus. (Detta är ett skärmklipp från SLU:s webbplats.)

Men… lilla mamma har inte fått nåt samtal på många dar och henne måste jag ägna minst en timme åt när jag kommer hem. Så den däringa kontorsblomman från Elliot kanske jag inhandlar först i morgon. Mat finns i frysen och har jag tur blir det några bitar stekt kalkon som jag har sparat som hamnar på tallriken i kväll. I annat fall blir det kyckling eller fiskgratäng från kocken som har ett namn som börjar på F och slutar på -us. (Den kocken är alltid bra att ha hemma!) Nä, matlagning roar mig ICKE! Därför blev det en halv påse ostbågar och en starköl till middag igår kväll. Då är det egentligen inte så konstigt, kanske, att skallen ger sig till känna med bank idag…

Med skräp på TV i kväll blir det eventuellt mobiltelefonering med god vän i stället. Och ett glas vin. Det är ungefär vad som finns kvar i karaffen med hemtrampat rött.

Ha en fin lördag! Och får du en stund över kan du väl skriva några rader i en kommentar här – om du inte är för lördagsfull, förstås…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Långt borta och nära, stort och smått

Ett diverserat inlägg.

---

 

Jag lovar att riva upp himmel, jord OCH helvetet om mamma blir sjukare!

Lilla mamma ringde ytterligare en gång igår kväll, närmare klockan 21.30. Hon är så uppjagad och orolig över det här med id-kortet. Och om det gör henne sjukare kommer jag att riva upp inte bara himmel och jord utan helvetet också! Bara så ansvariga vet! 

Det är inte bra att börja dan med denna höjning av blodtrycket, men så snart jag ens tänker lite grann på det där med mammas id-kort går jag igång. Jag kanske borde åka iväg och sätta mig på kyrkomötet, som börjar idag i Uppsala, för att lugna ner mig lite. Men jag läser på agendan och i motionslistan är där kanske också finns ett och annat blodtryckshöjande. Nä, jag stannar hemma, tror jag.

Jag har som vanligt inlett min dag med att söka jobb och svara på mejl. Det är många fina vänner, både människor jag har träffat IRL och människor jag enbart har träffat via cyberspace, som vill hjälpa mig. Du ska veta att jag är en stolt människa. En del skulle kalla mig styvnackad på gränsen till dumhet. Det är inte med lätthet jag tackar ja till hjälp. Och jag tackar ja med förbehållet att jag nån gång i framtiden får betala tillbaka – på nåt sätt. Det gäller även Anders! Det behöver kanske inte alltid handla om reda pengar, det kan handla om återbetalning på annat sätt. För jag tycker inte att min framtid på jobbfronten ser så väldigt ljusnande ut… Idag har jag emellertid sökt de tre jobb jag piskar mig till att söka. Skillnaden från flera andra dagar är att det var tre jobb jag verkligen vill ha. Kanske syns det förhoppningsvis i mina ansökningsbrev?

Frost på sadlarna i morse, rentav?

I morse när jag skuttade ur sängen strax före klockan sju var det knappt två grader plus ute. I skrivande stund regnar det igen. Igår kväll hörde jag på en av väderleksrapporterna på TV att vi har väder som vi inte borde ha förrän i oktober. Icke desto mindre är det höstdagjämning idag. Och jag gillar ju mörkret och regnet. Man får ladda med en massa bra litteratur och tända ljus. Jag började läsa Donna Tartts första roman igår. Det är en riktig tegelsten, men en bra sådan. Trots att jag tyckte att jag gjorde så mycket annat under gårdagen visade det sig att jag har läst ungefär de 150 första sidorna av de totalt cirka 700.

Mina planer för dagen är att trotsa vädret (nu skiner plötsligt solen!) och hasa över till Tokerian för att handla lite mat. Kyckling- och kalkonkorv är billigt och nyttigt (i alla fall nyckelhålsmärkt) och man kan variera rätterna ganska bra. Idag tror jag det blir grillad kycklingchorizo med bröd till middag, i morgon stekt kycklingkorv och makaroner. Nudlar ska jag också köpa, förstås. Det finns ju inget som slår dem vad gäller priset (3:90 kr/paket)! Våffelmix tänkte jag köpa också, för i kylen finns hjortronsylt och det är väl perfekt till våfflor?! I kylen hittade jag även ett paket thaisoppa som lever och det får bli middag endera dan. Så jag svälter nog inte ihjäl den här veckan heller.

I eftermiddag ska jag putsa lite på en lackskada på bilen. Det får jag göra i omgångar. Men jag ska naturligtvis också skriva bok. Boken känner jag för tillfället en del motstånd inför eftersom det jag skriver om ligger alltför nära i tiden. Och snart är det avrundningsdags, dessutom. Det är jobbiga saker att sätta på pränt och jag känner mig kanske inte så lätt till sinnes som när jag har skrivit om livet längre tillbaka i tiden. Samtidigt vet jag att det här lättar mina bördor i det långa loppet. Totalt sett.

I sociala medier läser jag om alla bokskrivare som förbereder sig för årets bokmässa. Jag ska som vanligt inte dit. Det är en dröm jag har att få bevista den mässan, men antingen har jag jobbat eller så har jag inte råd. I år är det det senare som gäller. Jag stannar hemma i Uppsala och läser och skriver i stället. Och kanske firar jag på nåt sätt mina mina fyra år på Twitter, en dag som infaller just idag!

Vad händer hos dig idag då??? Skriv gärna några rader och berätta så jag får lite input!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken dag…

Ett inlägg om en sannerligen välfylld dag.

Maj gadd vilken dag! Vilken arbetsdag, vill säga! Jag har jobbat som en gnu med diverse spretande uppgifter. Så snart jag har känt mig klar med en grej, har nästa hamnat på mitt bord. Ingen tid att hämta andan – eller typ gå på toa, ens… Visserligen älskar jag att jobba och jobba mycket, men idag blev det nästan too much. Speciellt som dan slutade med att jag blev mejlspammad av ett visst företag, vilket inte precis ökade mitt förtroende…

Igår kväll när jag åkte hem såg jag ett rådjur som just hade sprungit över vägen. Det hade precis kommit över till andra sidan när jag och Clark Kent* passerade. Jag blev lite uppskrämd av det, så just den sträckan, vägen ut till påfarten mot E4:an, var jag lite extra uppmärksam på i kväll. Inga rådjur denna gång, emellertid. Bara flera sms från olika håll. Och jag sms:ar inte när jag kör bil – det finns till och med en lag som säger att man kan straffas om man orsakar en olycka för att man har lattjat med mobilen och inte varit uppmärksam vid ratten…

Hjärnan känns mer kokt än stekt (vad menar jag med det, egentligen???). Jag ska försöka ladda om batterierna nu genom att tömma RAM-minnet i huvudet och kanske ta nån macka. Mamma måste få ett telefonsamtal sen och därefter är det dags att åka och hämta hem Fästmön från jobbet. Ja, kvällen är lika fullspäckad som arbetsdan, nästan.

Jag hann knappt innanför dörren hemma förrän jobbmobilen ringde. Faktum är att jag brukar ignorera den efter arbetstid (min arbetstid slutar klockan 17, fast egentligen klockan 16.18…). Men i kväll svarade jag. Samtalet blev inte långt och det var tur. Jag behövde ringa ett samtal från min egen telefon, nämligen, före klockan 18. Hann fram till Allers två minuter i. Jag fick nämligen post från dem idag igen…

Har visst blivit prenumerant.

För ett par nummer sen var jag med i en artikel i tidningen. Jag hade bett att få ett exemplar av just det numret av Allers. Det kom. Bara det att sen har Allers fortsatt att komma varje vecka… Och jag är inte särskilt intresserad av att läsa om sjukdomar, mat eller korsord. I vart fall vill jag inte betala för det. Så jag ringde för att fråga varför jag har blivit prenumerant. Det visade sig att tidningen bjuckar mig på 13 nummer. Oklart varför. Kanske för att de fick visa upp min sköna nuna i nummer 5/2014..?

I morgon bitti måste jag iväg på ett frukostmöte som jag försökte slippa från för jag har saker jag måste arbeta med. Nu blir jag i stället chaufför till mötet och får ett par passagerare. Hoppas bilköerna är korta i morgon så jag kommer fram i tid.

Har lagt fram kläder till i morgon och passade då på att fota mina två fina och nya par strumpor som jag fick av Anna igår. Det är tur att hon tar ansvar för strumpinköpen, jag glömmer sånt till dess att det är panik och katastrof på grund av hål i varenda par i strumplådan…

Mina nya par strumpor har bara hål i skaftet där foten ska trädas in.

Dags att kolla om det finns nån macka att ta. Jag vet att det i alla fall finns en kanelbulle… Ha en go kväll! Själv slocknar jag nog snart…

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Tung dag igår, en ljusare sort idag…

Ett inlägg om tillvarons svängningar.

Det är sant att man själv kan påverka sitt mående. Visst, men bara till en del. Igår var det en riktigt tung dag för mig. Jag skrev ganska öppet om hur det kändes. Det var kanske inte så smart gjort, för häcklarna och förlöjligarna i cyberspace gottade sig nog. Samtidigt kände jag ett oerhört stöd från dem som verkligen räknas. Då kan de där andra hålla på och leka för sig själva i sandlådan.

Lek för er själva, häcklare och förlöjligare!

Man är kontroversiell när man tycker saker, kontroversiell när man uttrycker åsikter, kontroversiell när man beskriver hur man uppfattar det skrivna ordet, hur man tolkar det till det värsta. Vissa saker tar tid att smälta, komma förbi. En text är alltid en text. Ett skrivet ord alltid ett skrivet ord. Inte något upplevt öga mot öga. Man kan inte se kroppsspråk och ansiktsuttryck. Man kan inte svara direkt. Kort sagt: att skriva är inte lätt. Men människor har alltid rätten att göra sina egna tolkningar, det kan vi inte ta ifrån dem! Därmed inte sagt att skribenten inte har rätt att förklara hur h*n menade, vad avsikten var. Skribenten är ju ägaren av sin egen text. Men om andra berörs – om blott för att de tolkar på eget sätt – då har man ändå lyckats som skribent. Tycker jag.

____________________________

Den tunga dagen igår gjorde att jag inte satte mig ner vid köksbordet för nåt att äta förrän strax före klockan 18. Förmiddagens övning var bland det mest förskräckliga jag har upplevt på ett tag. Den satte sina spår. Ganska djupa spår. Jag hängde mig kvar med Fästmön så länge jag kunde, men insåg att jag behövde vara ensam och fundera över saker och ting.

Efter middagen, en riktig kolesterolbomb bestående av tre små potatisar, två smala kycklingkorvar och två ägg – allting stekt, ringde jag till vännen vars mamma opererades under gårdagen. Vi pratade ganska länge. Det är gott att den vännen finns i min krets. Fast det är lite långt, oss emellan, rent geografiskt, vill säga.

Resten av kvällen ägnade jag åt att skriva, en del ser du resultatet av här på den här bloggen. Fick vinna lite Wordfeud, läste en stund. Ögonen var inte riktigt alerta efter tårarna, dessvärre. Idag vaknade jag med skallebank. Och det kan inte bero på att jag är bakis av en starköl!

En starköl gör mig inte bakis.

Idag på morgonen har jag tvättat – såväl jeans som min kropp och mitt hår. Fick en ping om att det fanns en uppdatering till min iPhone, så även det fixade jag. Tvättmaskinen har just stannat och det är dags att hänga det rena. Sen får kanske mamma ett samtal så att jag kommer ut till Himlen medan det är ljust. Det finns en älskling där som har ont idag.

Och… Ja just det! Vid tio-tiden i morse fick jag ett samtal på mobilen som gladde mig mycket. Samtalet innebär att min planerade storstädning nästa vecka inte blir riktigt som jag har tänkt. För på tisdag ska jag ut på intervjuliga äventyr igen. Jag fick höra att jag var intressant och hade bra kompetenser också. Det gör inte ont att lyssna på sånt när en upplever sitt värde sjunka för var dag som går. Inte ett dugg ont, gör det. Nej, det gjorde dagen idag till en sorts ljusare dag än igår. På flera sätt än ett. Tack PV för att du gav mig den här skjutsen! Nu är det upp till mig själv att fixa resten!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fisklukt och så

Jag vet inte varför men det luktar fisk på mitt kontor. Stekt fisk. Friterad fisk. Fisk, fisk, fisk! Först trodde jag att det var en tröja jag hade haft på mig när jag ätit korvkioskmat, men den tröjan är sen länge förpassad via tvättunnan och tvättmaskinen och strykbrädan till garderoben. Nää, det luktar fisk. Fisk!

Fisk.

Jag har krafsat i mitt enda skåp och i båda hurtsarna, rivit i papperskorgen, ställt mig vingligt på stol med hjul och.. aaaaaaaahhhhhh… iiiiiiiiiiiiiiihhhhh… kollat översta hyllplanen i bokhyllorna. Men ingenstans finns det fiskrester.

Idag på lunchen åt jag visserligen fisk, fast det var så fint väder att vi kunde sitta utomhus. Och det luktar INTE fisk om kläderna. Vad är det som luktar? Har lunchrestaurangen en hemlig ventilation som går ut i mitt kontor? Skulle kunna vara så. Byggnaden är från 1856 och man vet ju inte vad folk hade för lustigheter för sig på Den Gamla Goda Tiden…

Detalj från lunchrestaurangens exteriör.

Tidigare idag hörde jag musik också. Stråkar i nåt klassiskt stycke. Ganska vackert och behagligt – men varifrån kom det? Ingen spelar musik på jobbet, precis… Möjligen sitter folk med headset, det är det enda.

Vad luktar det på ditt jobb??? Och hör du några konstiga ljud??? Svar till Fredagstrött Toffla som borde åka hem nu

Read Full Post »