Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘djupa spår’

Ett inlägg om tillvarons svängningar.


Det är sant
 att man själv kan påverka sitt mående. Visst, men bara till en del. Igår var det en riktigt tung dag för mig. Jag skrev ganska öppet om hur det kändes. Det var kanske inte så smart gjort, för häcklarna och förlöjligarna i cyberspace gottade sig nog. Samtidigt kände jag ett oerhört stöd från dem som verkligen räknas. Då kan de där andra hålla på och leka för sig själva i sandlådan.

Sandhög

Lek för er själva, häcklare och förlöjligare!


Man är kontroversiell
när man tycker saker, kontroversiell när man uttrycker åsikter, kontroversiell när man beskriver hur man uppfattar det skrivna ordet, hur man tolkar det till det värsta. Vissa saker tar tid att smälta, komma förbi. En text är alltid en text. Ett skrivet ord alltid ett skrivet ord. Inte något upplevt öga mot öga. Man kan inte se kroppsspråk och ansiktsuttryck. Man kan inte svara direkt. Kort sagt: att skriva är inte lätt. Men människor har alltid rätten att göra sina egna tolkningar, det kan vi inte ta ifrån dem! Därmed inte sagt att skribenten inte har rätt att förklara hur h*n menade, vad avsikten var. Skribenten är ju ägaren av sin egen text. Men om andra berörs – om blott för att de tolkar på eget sätt – då har man ändå lyckats som skribent. Tycker jag.

____________________________

Den tunga dagen igår gjorde att jag inte satte mig ner vid köksbordet för nåt att äta förrän strax före klockan 18. Förmiddagens övning var bland det mest förskräckliga jag har upplevt på ett tag. Den satte sina spår. Ganska djupa spår. Jag hängde mig kvar med Fästmön så länge jag kunde, men insåg att jag behövde vara ensam och fundera över saker och ting.

Efter middagen, en riktig kolesterolbomb bestående av tre små potatisar, två smala kycklingkorvar och två ägg – allting stekt, ringde jag till vännen vars mamma opererades under gårdagen. Vi pratade ganska länge. Det är gott att den vännen finns i min krets. Fast det är lite långt, oss emellan, rent geografiskt, vill säga.

Resten av kvällen ägnade jag åt att skriva, en del ser du resultatet av här på den här bloggen. Fick vinna lite Wordfeud, läste en stund. Ögonen var inte riktigt alerta efter tårarna, dessvärre. Idag vaknade jag med skallebank. Och det kan inte bero på att jag är bakis av en starköl!

En kall starköl

En starköl gör mig inte bakis.


Idag på morgonen
har jag tvättat – såväl jeans som min kropp och mitt hår. Fick en ping om att det fanns en uppdatering till min iPhone, så även det fixade jag. Tvättmaskinen har just stannat och det är dags att hänga det rena. Sen får kanske mamma ett samtal så att jag kommer ut till Himlen medan det är ljust. Det finns en älskling där som har ont idag.

Och… Ja just det! Vid tio-tiden i morse fick jag ett samtal på mobilen som gladde mig mycket. Samtalet innebär att min planerade storstädning nästa vecka inte blir riktigt som jag har tänkt. För på tisdag ska jag ut på intervjuliga äventyr igen. Jag fick höra att jag var intressant och hade bra kompetenser också. Det gör inte ont att lyssna på sånt när en upplever sitt värde sjunka för var dag som går. Inte ett dugg ont, gör det. Nej, det gjorde dagen idag till en sorts ljusare dag än igår. På flera sätt än ett. Tack PV för att du gav mig den här skjutsen! Nu är det upp till mig själv att fixa resten!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan konstaterar… väta.


Det regnar. Det regnar blött.
Det regnar som fan. Ja, ursäkta, men det går inte att uttrycka det på annat sätt. Vi hade ju halvt om halvt planer på nån utflykt idag. Jag hade tänkt ta med picknick och filten från bilen. Men glöm det!

Sovmorgon ända till klockan nio idag! Jag hoppas att gossen kommer i säng i bra tid i kväll. Annars får jag nog lite skäll… Men det är svårt att natta den yngre generationen när det är både ljust och varmt. Elias är ju emellertid så stor nu och han säger själv till när han vill lägga sig. Nån nattning är det ju inte fråga om i egentlig mening. Bara bädda upp, fixa läsbelysning om så önskas, tjata (knappt det, ens…) om tandborstning och lite sånt, du vet…

Efter frukost tog jag en välbehövlig dusch i mitt duschrum. Sen var det Elias tur. Han duschade i mitt badkar, där det också finns en dusch. Vi har vårt speciella knep för att det inte ska rinna vatten och schampo i ögonen och det funkade även hemma hos mig!

Renhårig Elias
En renhårig gosse, om än lite störd av smattret från regnet.


När Elias var ren, torr och påklädd
klev vi ut ur badrummet bara för att konstatera att det fullkomligt vräkte ner. Eller vräker, som sagt. Presens är det som gäller.

Regn på fönster o tennisbanan
Blött på baksidan. De djupa spåren i gräsmattan kommer från kranen som flyttade upp de nya fönstren.


Jag tänker inte gå ut om det regnar så här mycket!

sa Elias.

Nej, inte jag heller!

sa jag.

Men i hallen står tre soppåsar och stinker och väntar och jag måste över till Tokerian eftersom jag insåg att toapappret är slut. Eller rättare sagt… Jag hade lyckats köpa med mig hushållspapper, extra tjockt som inte går att spola ner, i stället för toapapper. Hushållspapper går det inte åt så mycket av här hemma, det är toapappret som har strykande åtgång. Så nu när sista rullen sitter på måste det handlas. Sen vill jag förstås kolla storvinsten på Lotto – fat chance… En annan tanke jag hade var att införskaffa blommor till ballen*. Det känns inte så… kul i skrivande stund.

Fast… det där är ju saker som kan vänta lite. Det som inte kan vänta är att vi ska åka till Elias pappa i kväll – oavsett väder. Så då om inte förr måste vi verkligen ut. Och innan dess hade jag tänkt att vi skulle åka och äta söndagsmiddag nånstans.

OCH NU KOM VÄRLDENS ÅSKKNALL OCKSÅ! 

Vi får väl sitta vid våra datorersynd om oss! – men eftersom det åskar nu också var Elias smart och stängde av sin dator. Själv sitter jag vid Storebror och den kan jag ju inte stänga av eftersom den inte vill starta då.

Jag har gjort lite research inför telefonintervjun på torsdag. Det finns vissa saker som är spännande med tjänsten, annat som oroar mig. Det sistnämnda handlar mest om personer som jag kan tänkas stöta ihop med. Personer jag inte vill gärna vill möta. Men ämnet har jag saknat! För även om jag trivs där jag jobbar nu, saknar jag humanmedicin, ett område inom vilket jag har jobbat med informations- och kommunikationsfrågor i nästan 23 år. Det är det jag är bäst på. Jag har ändå haft stor nytta av de 23 åren i mitt nuvarande jobb. Somligt går att översätta till animalmedicin och forskning kring miljöfrågor, men inte allt.

Igår kväll pratade jag lite med Fästmön. Det är alltid gott att höra Den Mest Älskades röst! Lite senare på kvällen fick jag emellertid veta att de hade blivit väldigt, väldigt besvikna och modstulna. Jag hoppas verkligen att dagen idag blir bättre för dem!

Vad sysslar du med en söndag som denna, när det i alla fall här i Uppsala är blött?


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Tja, inte vet jag, men dagen idag är duvblå och kanske ger den tanken vingar..? Mina tankar har annars de senaste dagarna varit tämligen tunga. Det var torsdagens eskapad som satte djupa spår – och sår – i ett känsligt inre. För så är det. Det är bara att acceptera. Och många tårar ytterligare ska jag fälla, det är så säkert som så.

Fästmön är i såna här stunder en källa till skratt och glädje! Jag tror ingen får mig att skratta så mycket som hon! Det kan räcka med att hon gör en rolig min eller säger nåt riktigt dräpande om alla sura puckon eller folks ögonbryn så är det färdigt. Färdigt för skratt. Och när jag är riktigt ledsen brukar jag plocka fram den här bilden så jag får kollapsa. Av skratt.


Om man smeker Buddhas mage ska man bli rik, sägs det. Hon gör det inte så ofta, Anna, men när hon gör det är hon totalt koncentrerad. Som här på bilden.

                                                                                                                                                         Anna jobbade heldag igår, så jag hade hela dan för mig själv. Jag hade behövt komma ut, men det blev inte så. För av nån underlig anledning försvann timmarna ganska raskt. Jag hade lite hushållsarbete att utföra (jo, jo, det låter nåt, det!) och sen läste jag en del. Jag avslutade en bra bok bara för att greppa en annan bra bok. Och roligt nog var det nån som läst mitt omdöme om boken jag avslutade – och lånade den! Det var Vita damen som bor på andra sidan klotet härifrån sett. Tänk så bra det är med teknikens under – när de fungerar! Vita damen sitter nämligen som sagt på andra sidan jordklotet och lånar e-böcker från sitt gamla bibliotek i Sverige!

Igår eftermiddag ringde jag mamma när jag hade fått bort strykhögen. Hon lät risigare än risigast och det är bekymmersamt när hon nu bor 30 mil härifrån. Vi får hoppas att det bara är en enkel förkylning och inte influensan, men tyvärr verkar det vara samma symtom som Anna hade. Jag har gissat att det nog var influensan min darling råkade ut för. Man har inte så där hög feber i så där många dar när man är vuxen. Hörde också häromdan att L:s båda barn var dåliga, den äldsta med hög feber. Så nu är den väl här på riktigt, säsongens influensa.

Hade en del mejlkontakt med Lillan också och slogs av hur förbaskat duktig hon är på engelska! Det är ju liksom inte så att vi pratar engelska hemma nånsin, så man vet ju inte sånt. Jag gissar att jag har tappat mycket av språket eftersom jag inte pratar det så ofta nu längre. Det blir mest skriven engelska i mejlen till Dear David och hans bror Robert. David, som är så lik min farfar, och Robert, som jag tyvärr inte har träffat. Än.


David och Susie när de gifte sig för några år sen.

                                                                                                                                             Lördagskvällen serverades det lördagsmat här i huset – tunna kycklingfiléer med potatisklyftor, béarnaisesås och vitlökssmör samt en stor härlig sallad med förutom det vanliga också två sorters paprika, fetaost och oliver. Oliverna var kvar sen jul och paprikan och osten var det extrapris på. Eftersom vi hade stannat till vid Tokerian för att inhandla ett par saker såg vi också till att få hem var sin påse lördagsgodis. Jag åt så jag mådde illa, kan jag meddela.

Det blev TV-tittande på Stjärnorna på slottet, Ulf Brunnbergs dag. Även denne skådespelare fick nya omdömen av mig efter att han bjussat på sig själv mer än tidigare. Jag är alltså fullt medveten om att man bjussar på sig själv så mycket man vill i en sån här TV-serie, men det känns ändå väldigt personligt och ofta ganska naket och modigt också. Fler såna här TV-program där stjärnor visar att de faktiskt är människor av kött och blod – även om somliga visar att de är små divor i kvadrat

Avslutningsvis blev det en film som jag trodde skulle vara nån lättsam thriller, men som visade sig vara en riktig ”norénare”. Kanske inte så konstigt eftersom jag upptäckte att huvudrollsinnehavaren i verkliga livet är gift med just Lars Norén.

Idag står det dusch och hårtvätt på programmet. Anna jobbar delad tur, vilket innebär att jag åker och hämtar hem henne klockan 13 och skjutsar tillbaka henne till jobbet till klockan 16. På tre timmar ska hon sen äta lite, vila lite och umgås lite. Idag får vi också kaffegäst, trevligt, trevligt! Tyvärr har jag inte bakat nåt, men ska väl kunna gräva fram nån skorpa eller så. 😉

Read Full Post »