Älskade du

Ett inlägg om en bok.

---

 

Barbara Voors är författaren med det märkliga namnet som är svensk. Fast ändå inte. Hon är född i Stockholm, har holländskt påbrå, är uppvuxen i Iran och bor i Nacka. En salig och härlig blandning. Jag har läst ett par böcker av henne tidigare och blev överlycklig när jag hittade hennes debutroman Älskade du för fem kronor i Missionskyrkans hylla för böcker till salu. Boken kom ut redan 1990 och utgåvan som följde med mig hem är publicerad i serien En bok för alla.

Den här boken handlar, precis som du säkert förstår av titeln, om kärlek. Men det är en omöjlig kärlek. Berättarjaget drabbas av den första kärleken och den är så skör och svår och… bara omöjlig. Med sig i bagaget har hon också sina föräldrar, med mamman som då och då packade sina väskor och flyttade för att leva med en annan man än pappan. Jaget själv har ett otroligt självhävdelsebehov, medan syskonen verkar betydligt tryggare.

Jag dras in i den här boken, obevekligt. Den gör fruktansvärt ont att läsa. Den får mig att känna att Lena Andersson kan slänga sig i väggen med sin Egenmäktigt förfarande. Älskade du har ord som knivar och jag minns precis hur det var när man älskar och blir älskad första gången och hur sårbar man var. Hur varje ord fick enorm betydelse – liksom varje uteblivet ord.

I början av boken skriver Barbara Voors:

[…] Vi tror att vi väljer kärleken och den vi älskar. Det är inte så. Kärleken väljer oss till offer som hon formar efter behag. Kärleken är inget milt eller ens särskilt gott, det är ena sidan av djävulens ansikte. Jag trodde att kärleken var såsom en berättelse i Bibeln, som jag sov med som liten. […] Sålunda kom kärleken bakifrån och slog sina knän under mina så att jag föll under smärtan, genom smärtan. Du. […]

Även om den här boken är skriven när mobiler, datorer och internet var nåt som var inte gemene mans verktyg står den sig. Men kanske hade personerna i berättelsen agerat annorlunda med sms och i cyberspace – på gott och ont.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ta i trä och lite annat

Ett inlägg där Tofflan tar i trä samt, filosoferar över födelsedagar samt låter orden flöda, kort och gott.

Fy te rackarns så trött jag är idag! (Ja, jag vet att du har hört det förut från mig.) Men ta i trä – infektionen jag trodde var på väg att segla in har nu… seglat ut. Det enda som återstår är muskelvärken i rygg, armar, axlar och nacke och en förskräcklig trötthet. Troligen är alla dessa krämpor symtom på att jag behöver få klarhet om min framtid – och även vara ledig ett tag och hämta krafter…

Jag har vaknat till en strålande vacker dag. Det var 21 grader varmt strax efter klockan sex. Sitter vid Storebror och skriver detta, allt medan han laddar ner uppdateringar. Vi får hoppas att han klarar en omstart – han brukar göra det. Ibland behöver jag ju tömma arbetsminnet och sånt. Att stänga av helt vågar jag inte, men att starta om har hittills gått bra. Ta i trä, som sagt…

Den startade om, tack och lov…

Motivationen på arbetet är väldigt låg, ska jag erkänna. Det känns som om jag går omkring i nån sorts limbo, utlämnad till folks goda vilja att lämna besked och erbjudanden – när de har lust. För var dag som går tänker och känner jag hur väl jag skulle behöva vara ledig. Eller åtminstone få kunna slappna av ett tag. I förrgår var jag DUM nog att säga till mamma att jag kanske tar ledigt veckan före hennes födelsedag och åker ner till henne. Jag blir så desperat av hennes tjatande och ältande att jag till slut lovar vad som helst bara för att hon ska sluta. Nu vet jag ju inte hur det går att köra bil med min onda fot, men den tycks mamma ha glömt bort.

Däremot stannar jag inte TVÅ veckor om jag åker till mamma utan EN – och jag sa att vi får fira hennes födelsedag i förväg. Jag måste få vila lite hemma också. Det är alltid så mycket som ska fixas hos mamma och jag gör det så gärna, men… Just nu är jag dödstrött. Och tänker lite på att det aldrig har varit så viktigt med min födelsedag. Då borde det väl gå att flytta firandet av mammas några dar? Sist hon började tala om födelsedagar frågade jag henne om hon visste hur många födelsedagar jag hade suttit ensam här i Uppsala utan att en käft dykt upp. Hur många födelsedagar jag har suttit med en tårta, som ingen har kommit och ätit av. Jag har bott i Uppsala i över 30 år. Ja, över 30 år. Mamma och pappa har varit här två gånger när jag har fyllt år – 1992 när jag fyllde 30 och 2002 när jag fyllde 40. Många gånger har jag varit avundsjuk på kompisar som har haft släkt och föräldrar på födelsedagar och låtit oss vänner komma en annan dag, bara för att familjen är viktigast. Nu har jag emellertid uppnått den åldern när jag är så nöjd bara min Fästmö är hos mig. Och trots att jag fyllde ojämnt i år blev jag så firad av henne. Det känns som om alla de där gamla födelsedagarna tas igen, på nåt sätt. Anna är bäst!

I förrgår, när jag mådde som sämst, hörde Peter på Uppsalanyheter.se av sig och undrade försiktigt om jag kunde tänka mig att göra ett jobb på torsdag kväll. Tyvärr fick han ett nej, jag kände det som om jag var på väg rakt in i väggen i just den stunden. Så klart jag får dåligt samvete, men Peter vet att jag inte kan/orkar göra så mycket så länge jag jobbar heltid. Han är verkligen mån om en, för igår både mejlade och ringde han. Och utöver det får jag alltid återkoppling på det jag har skrivit! Tänk om alla chefer var en Peter… Då skulle världen se väldigt bra ut. Peter föregår nämligen med synnerligen gott exempel – inte bara som chef utan också det faktum att han jobbar mest av oss alla.

En nyponros till Peter! 

Igår kväll bestod middagen av två rostade mackor vid 22-tiden. Men jag hade ju moffat jordgubbstårta tidigare med familjen. Kan säga att jag mådde lite smått illa… Gjorde mig redo för bädden och tittade på Bates Motel på sovrums-TV:n. Kunde precis hålla mig vaken. När programmet var slut, var även jag det. Somnade som en sten klockan 23.25 alltså. I kväll ska jag se andra delen av Ice cream girls, men den börjar redan klockan 21 och då ska jag väl kunna titta i vardagsrummet..? Tredje och sista delen går på torsdag kväll.

Fast först ska jag jobba lite. Det är som vanligt en del webberier på gång. Efter lunch ska jag gå på en disputation. Det är en av doktoranderna som jag tycker är synnerligen duktig som ska disputera och det vill jag inte missa! Jag går i alla fall och lyssnar en stund. Jobbet står ju kvar och blir gjort när jag gör det, först…

Jobbet står kvar.

I kväll efter jobbet behöver jag stanna vid Systemet och fylla på ölförrådet. Det går lite mer av den drycken när det är varmt, har jag insett. På torsdag kväll behöver jag städa, eventuellt sparar jag dammsugningen till fredagskvällen. Då kommer äntligen Anna till mig, men först ska hon jobba till klockan 20. Därefter börjar hon sin fyra veckor långa semester… Inte ett dugg avundsjuk är jag. Nehej, inte alls… (MASSOR!)

Livet är kort.

Read Full Post »

På spaning efter..?

Ett inlägg i vilket Tofflan spanar i omvärlden, sett ur mediernas ögon. Men med egna Toffeltankar runt omkring, förstås.

Medan norrmännen är lediga och firar idag – såväl nationaldag som att deras låt gick vidare till Eurovision Song Contest 2013-finalen på lördag – tar jag en tur i media. Häng med – om du har lust, förstås!

Två av tre rädda för att vara öppna. Det handlar om Europas homo- och bisexuella, transpersoner och de som kallar sig queer. Två tredjedelar. Det är rätt mycket, det. Mer än var fjärde har dessutom blivit utsatt för våld. Och tro nu inte att det är bra här i Sverige. Vi är inte alls bäst. Hela 35 procent av de svenska HBTQ-personer som deltog i den stora webbenkäten känner sig diskriminerade. Det är kanske därför dagar som Internationella dagen mot homofobi och transfobi, som det är idag, behövs…

Slut på förnödenheter i Venezuela. Det har blivit akut brist på basvaror i Venezuela. Skälet sägs vara priserna som kontrolleras av staten. Men när toapappret är slut skyller presidenten på regeringsfientliga krafter. Nu har emellertid regeringen beställt 50 miljoner toarullar. Hoppas Venezuela inte drabbas av nån magsjukebakterie eller så till dess att rullarna har levererats.

Världens rikaste. Bill Gates är världens rikaste, enligt Bloombergs miljardärsindex. Hans förmögenhet ligger på ofattbara 72,7 miljarder. Svenskar på listan är Ingvar Kamprad (svenskFÖDD IKEAgrundare), med 55,6 miljarder och Stefan Persson, H&M:s huvudägare, med 25,5 miljarder. Dollar, alltså. Lite svårt att förstå vad de ska göra med alla pengar. De hinner ju näppeligen göra slut på dem under sina livstider…

Drift(o)säkra bilar. Automotorsport har gjort en rankning vad gäller driftsäkerhet och bilar. Suzuki och Alfa Romeo är i topp, medan Cadillac och Kia ligger i botten. Volvo ligger på delad tredjeplats – i bottenlistan.

P-hus ska göra slut på parkeringskaoset. Sjukstugan i Backen vill göra slut på sitt parkeringskaos och ska bygga ett fem våningar högt parkeringshus. Det ska kosta 220 miljoner kronor, inte dollar. Enligt Folkpartiet ska bygget finansieras av parkeringspengar, inte skattebetalarna. Meh… vem är det som torde parkera där om inte… skattebetalarna? Fast frågan är om vi har råd att parkera i det nya p-huset. Det är långt till 220 miljoner, menar jag, så för att finansiera huset, som ska vara klart 2015, krävs höga avgifter… Fast de som jobbar där får ju redan idag nästan betala för att göra det. Jobba, alltså.

Båtkrasch i hus. För ett tag sen var det ett tåg som skenade in i ett hus. I morse kraschade en båt. Släpet släppte från bilen och båten for in i ett flerfamiljshus i Kungsör och gjorde ett hål i fasaden. Ingen människa skadades dock, tack och lov. Men nu får väl folk hålla reda på sina/andras fordon!

Sveriges bästa kommuner. Magasinet Fokus har rankat Sveriges städer. I topp ligger… Solna, Nacka och Lidingö, medan Grums, Perstorp och Flen är sämst. Men det är inte människor som tycker detta utan det är olika former av statistik ligger till grund för sammanställningen. Totalt har 43 variabler bakats ihop till en lista. Jag ser varken Uppsala eller Metropolen Byhålan på nån av listorna. Men däremot kan jag säga att Metropolen Byhålans nya webbplats är fantastiskt snygg och funktionell – eh… trots att det inte är jag som har gjort den.

Livet är kort.

Read Full Post »