Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘muskelvärk’

Ett slappt inlägg.


 

Ostbåge i näsan

Stoppar eventuellt näsdropp.

Det har verkligen varit en slapparedag idag! Jag känner mig trött och slut trots att jag inte gör många knop. Framåt kvällen började jag nysa. Känner av lite museklvärk också. Kanske har Fästmön och jag delat virus..?

Lite nytta har jag gjort ändå – med betoning på lite. Jag har säkerhets-kopierat bilder och stuvat om lite i bildmapparna. Hittade det lediga jobb som jag låg minus på igår och skrev en ansökan. För tillfället är det två jobb av alla jag har sökt som är riktigt heta i mina ögon. Det ena finns här i Uppsala, det andra… i Borlänge. Ja jag vet. Eller jag vet inte hur jag har tänkt, men fasen vilket spännande jobb!

Frukt och nötter

Frukt och nötter – sött och salt.

Bilden överst till vänster till trots – den är gammal – har jag inte goffat så mycket onyttigt idag. Frampå efter-middagen när jag blev lite sugen på nåt hällde jag upp torkad frukt och nötter i en skål. Köpte en påse i början av sommaren för bara en tia på ICA Heidan. Riktigt god blandning är det av sött och salt!

Ringde mamma på eftermiddagen och hon mår inte heller så bra. Hon har ökat doserna på några av sina mediciner och förhoppningsvis hjälper det. Jag fick senaste nytt om en gren av släkten som jag väl inte är så jätteintresserad av eftersom den bär sig pinsamt åt – precis som den alltid har gjort. Roligare var det att höra att mamma slukade födelsedagsboken jag gav henne i somras! Jag kollade upp att del två kommer i pocket om ett par veckor, medan den tredje och avslutande delen i trilogin kommer, inbunden, den 23 september.

För egen del har jag, i litteraturens fiktiva värld, gått från styckmord och försvunna datorer, till greker, trojaner (folkslag) och mänskliga gudar som krigar, slåss, partajar och rövar bort tjejer. Det vill säga jag läser Iliaden, den första kompletta svenska översättningen på prosa från 1973. Denna utgåva baserar sig på en dansk översättning.

Bok ljus rödvin

Lässtund. DETTA kallar jag mys!


Det är inte mycket sevärt 
på TV så här en lördagskväll, så jag fortsätter nog med de gamla grekerna. Men troligen blir det ett avbrott klockan 21.30 när SvT 1 visar premiäravsnittet av brittiska dramaserien Det blodröda fältet. Totalt blir det sex delar. I rollistan finns bland andra Oona Chaplinsom inte bara är barnbarn till Charlie utan också mycket vacker. Charlie var för övrigt gift fyra gånger och fick totalt elva barn. Med sista frun Oona (som var 18 och Charlie 54 när de gifte sig!) fick han åtta barn, bland annat Geraldine Chaplin som sen blev mamma till den Oona som är med i kvällens TV-serie.

På tal om barn har jag i andra hand fått veta att äldsta bonusdottern har anlänt till slutdestinationen i norr, att allt gått bra och att nya hemmet är fint.

Och nu kanske det blir nåt sött att tugga på, möjligen lite nödlägesgodis i form av whiskyindränkt fudge. De är faktiskt inte så goda, vilket ju är bra, för då vräker FETA jag inte i mig för många.

Jack Daniels fudge

Whiskyindränkt fudge = nödlägesgodis


Har DU nåt lördagsgodis att smaska på???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan tar i trä samt, filosoferar över födelsedagar samt låter orden flöda, kort och gott.


Fy te rackarns
så trött jag är idag! (Ja, jag vet att du har hört det förut från mig.) Men ta i trä – infektionen jag trodde var på väg att segla in har nu… seglat ut. Det enda som återstår är muskelvärken i rygg, armar, axlar och nacke och en förskräcklig trötthet. Troligen är alla dessa krämpor symtom på att jag behöver få klarhet om min framtid – och även vara ledig ett tag och hämta krafter…

Jag har vaknat till en strålande vacker dag. Det var 21 grader varmt strax efter klockan sex. Sitter vid Storebror och skriver detta, allt medan han laddar ner uppdateringar. Vi får hoppas att han klarar en omstart – han brukar göra det. Ibland behöver jag ju tömma arbetsminnet och sånt. Att stänga av helt vågar jag inte, men att starta om har hittills gått bra. Ta i trä, som sagt…

Jordgubbar på datorskärmen
Den startade om, tack och lov…


Motivationen på arbetet är väldigt låg,
ska jag erkänna. Det känns som om jag går omkring i nån sorts limbo, utlämnad till folks goda vilja att lämna besked och erbjudanden – när de har lust. För var dag som går tänker och känner jag hur väl jag skulle behöva vara ledig. Eller åtminstone få kunna slappna av ett tag. I förrgår var jag DUM nog att säga till mamma att jag kanske tar ledigt veckan före hennes födelsedag och åker ner till henne. Jag blir så desperat av hennes tjatande och ältande att jag till slut lovar vad som helst bara för att hon ska sluta. Nu vet jag ju inte hur det går att köra bil med min onda fot, men den tycks mamma ha glömt bort.

Däremot stannar jag inte TVÅ veckor om jag åker till mamma utan EN – och jag sa att vi får fira hennes födelsedag i förväg. Jag måste få vila lite hemma också. Det är alltid så mycket som ska fixas hos mamma och jag gör det så gärna, men… Just nu är jag dödstrött. Och tänker lite på att det aldrig har varit så viktigt med min födelsedag. Då borde det väl gå att flytta firandet av mammas några dar? Sist hon började tala om födelsedagar frågade jag henne om hon visste hur många födelsedagar jag hade suttit ensam här i Uppsala utan att en käft dykt upp. Hur många födelsedagar jag har suttit med en tårta, som ingen har kommit och ätit av. Jag har bott i Uppsala i över 30 år. Ja, över 30 år. Mamma och pappa har varit här två gånger när jag har fyllt år – 1992 när jag fyllde 30 och 2002 när jag fyllde 40. Många gånger har jag varit avundsjuk på kompisar som har haft släkt och föräldrar på födelsedagar och låtit oss vänner komma en annan dag, bara för att familjen är viktigast. Nu har jag emellertid uppnått den åldern när jag är så nöjd bara min Fästmö är hos mig. Och trots att jag fyllde ojämnt i år blev jag så firad av henne. Det känns som om alla de där gamla födelsedagarna tas igen, på nåt sätt. Anna är bäst!

I förrgår, när jag mådde som sämst, hörde Peter på Uppsalanyheter.se av sig och undrade försiktigt om jag kunde tänka mig att göra ett jobb på torsdag kväll. Tyvärr fick han ett nej, jag kände det som om jag var på väg rakt in i väggen i just den stunden. Så klart jag får dåligt samvete, men Peter vet att jag inte kan/orkar göra så mycket så länge jag jobbar heltid. Han är verkligen mån om en, för igår både mejlade och ringde han. Och utöver det får jag alltid återkoppling på det jag har skrivit! Tänk om alla chefer var en Peter… Då skulle världen se väldigt bra ut. Peter föregår nämligen med synnerligen gott exempel – inte bara som chef utan också det faktum att han jobbar mest av oss alla.

Nyponros
En nyponros till Peter! 


Igår kväll bestod middagen
av två rostade mackor vid 22-tiden. Men jag hade ju moffat jordgubbstårta tidigare med familjen. Kan säga att jag mådde lite smått illa… Gjorde mig redo för bädden och tittade på Bates Motel på sovrums-TV:n. Kunde precis hålla mig vaken. När programmet var slut, var även jag det. Somnade som en sten klockan 23.25 alltså. I kväll ska jag se andra delen av Ice cream girls, men den börjar redan klockan 21 och då ska jag väl kunna titta i vardagsrummet..? Tredje och sista delen går på torsdag kväll.

Fast först ska jag jobba lite. Det är som vanligt en del webberier på gång. Efter lunch ska jag gå på en disputation. Det är en av doktoranderna som jag tycker är synnerligen duktig som ska disputera och det vill jag inte missa! Jag går i alla fall och lyssnar en stund. Jobbet står ju kvar och blir gjort när jag gör det, först…

MVM-huset exteriör
Jobbet står kvar.


I kväll efter jobbet
behöver jag stanna vid Systemet och fylla på ölförrådet. Det går lite mer av den drycken när det är varmt, har jag insett. På torsdag kväll behöver jag städa, eventuellt sparar jag dammsugningen till fredagskvällen. Då kommer äntligen Anna till mig, men först ska hon jobba till klockan 20. Därefter börjar hon sin fyra veckor långa semester… Inte ett dugg avundsjuk är jag. Nehej, inte alls… (MASSOR!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om årets skolavslutning i grundskolan.


Numera är det bara en i familjen
som har riktiga skolavslutningar. Det är förstås Elias. Idag var det skolavslutning i tredje klass för honom. Tänk, bara sex klasser kvar… Men frågan är hur många skolavslutningar till vi får gå på. Det brukar förr eller senare bli lite jobbigt med familj och bonusföräldrar och syskon och så.

Årets skolavslutning skedde på skolans bollplan. Vi hade verkligen tur med vädret med tanke på att det bara öste ner igår kväll. I kväll var det alldeles lagom – inte för varmt och inte för kallt eller regnigt. Tyvärr hade en massa mygg hittat dit också.

Skolavslutningen började klockan 18. Det är en bra tid, för då hinner de flesta föräldrar och Tofflor åka dit och vara med. Men i kväll tyckte vi nog alla i familjen som var där – föräldrarna, systrarna och jag – att det var liiite segdraget. Och si och så med sången. Själv kunde jag inte låta bli att upphäva min ljuva (nåja…) stämma och klämma i när det sjöngs Nationalsång och Den blomstertid nu kommer.

Pinsamt!

tyckte pojkens mamma, min Fästmö, som tvingades stå bredvid och höra eländet.

Efter all musik och sång var det samling i klassrummet. Barnen fick fina ord med sig av fröken Agneta och fritidsfröken Stina. Och fröknarna fick var sin gul rosbuske av barnen. Det var ingen hejd på kramkalaset och några i församlingen fällde till och med en tår eller två. Det var ju sista året med den här fröken. I mellanstadiet får Elias en ny, men även denna, liksom fröken Agneta, har tränat på storebror Johan först.

Elias o Lukas
Elias med bäste kompisen Lukas. 


När kramkalaset var över
och alla tårar torkade gled vi hem till pappa Jerry. Storasyster hade gått i förväg och satt på kaffe. Anna hade gjort en ljuvlig och traditionsenlig jordgubbstårta med svenska gubbar.

Jordgubbstårta
Inte ett dugg äckligt.


Anna torkade bort katthår
och dukade fram medan Jerry vimsade omkring med diverse papper och insåg att han hade missat första halvlek i nåt sportevenemang. Kattpojkarna fick slicka upp resterna. Jag tog två bitar tårta, eftersom jag inte hann att slänga i mig nåt innan jag åkte ut. Ett lätt illamående dröjer sig kvar, men för övrigt måste jag säga att av gårdagens krämpor återstår endast muskelvärken – kors i taket! Jag blir nog inte sjuk!

Elias o Jerry
Lille Jerry och Store Jerry. Närå, Elias och Jerry förser sig av tårtan.


Nu väntar sommarlov för Elias.
Fritzlan har redan börjat sitt. Vi vuxna försöker arbeta och försörja oss så gott det går. Men somliga har snart semester och jag är inte ett dugg avundsjuk (jag ljuger så bra).

Den blomstertid nu kommer,
med lust och fägring stor
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror…


Livet är kort. Ett, tu, tre har vi inga skolbarn alls längre.

Read Full Post »

Ett inlägg i serien Saker folk har i sina bilar.


För ett tag sen
hittade jag en blå groda i en bil. Idag har jag satt upp det senaste tillskottet på backspegeln i min egen bil: den fina Bläckisen i min favoritfärg orange.

Bläckis m fl i bilen
Bläckis hänger uppe till stor glädje!


Nu hänger Bläckis ner från backspegeln
tillsammans med Kiss & Bajs, en döskalle, en lila fisk, en gul mini-conversesko samt ett otal numera Wunderbaumgranar och Regnbågsluftfräschare som för länge sen tappat dofterna.

Man kan ju inte annat än bli glad när man ser Bläckis, eller hur? Jag glömde muskelvärk, nysningar, klåda, halsont, mamma och kraven att hitta ett nytt jobb typ NU – för en stund, i alla fall! Tack igen Iréne!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan tar dig med på en runda i omvärlden.


Idag är en sån där dag
när det inte prasslar i brevlådan. Det vill säga det kommer inga papperstidningar. Jag har en sån prasselfri dag varje dag, men för dig som inte är så van tänkte jag ta en liten runda i media, kolla läget och avrapportera. Kanske inte alltid det viktigaste, i vissa fall mer nåt som sticker ut…

svensk älgUppsala firar nationaldag med säsongsstart på Parksnäckan. Det är ju nationaldag idag, ifall du har missat det. Känner du för att ge dig ut och fira i Uppsala kan jag rekommendera Parksnäckan. Här blir det musik och tal och kommunens nya svenska medborgare hälsas välkomna. Start klockan 13, men fortsättning under hela kvällen!

Strödde könshår i maten för att slippa betala. Vad gör man inte för en gratismåltid? En brittisk man skulle äta indiskt, men hade ingen lust att betala. Så han la sitt eget könshår i maten och klagade för personalen att han hittat hår i maten. Bara det att hans agerande hade fångats på krogens övervakningskamera. Tilltaget straffas nu med fängelse och böter.

fästingVar tionde fästing bär på ny smitta. Förra året fick massor av människor TBE efter fästingbett. Otäcka små saker, fästingar. Forskare i Uppsala har nu visat att vart tionde odjur var tionde fästing bär på en bakterie som kan ge en allvarlig infektion. En infektion som i sin tur kan leda till hjärnhinneinflammation, hög feber, huvudvärk, muskelvärk och hjärtmuskelinflammation. TBE kan man vaccinera sig emot och har du inte gjort det är det hög tid! Borrelia kan man däremot inte vaccinera bort. Den behandlas i stället med antibiotika. (Bilden på odjuret är lånad från http://www.fotoakuten.se)

doktorsväska leksakCancer kan bota cancer. Nej, detta är ingen Norgehistoria! Men norska forskare har kommit fram till att proteiner från cancertumörer kan hindra spridningen av… cancer. Det är alltså så att cancertumörerna själva producerar ett protein, prosaposin. Och det är prosaposinet som hindrar spridningen av tumörer. Experimenten har hittills enbart gjorts på patienter med prostatacancer, men forskarna har börjat testa även i samband med bröstcancer.

Så ökar du chanserna att få jobb via Linkedin. För en som ännu inte fått tummen ur att registrera sig är alla tips kring Linkedin välkomna!

kaktusbenBar överkropp bara på stranden och hemma. Magdalena Ribbing rules i det här fallet! Hon deklarerar bestämt att bar överkropp på stan inte är OK. Gå omkring utan överdel gäller på stranden och hemma, anser hon. Korta shorts och små linnen på stan är inte heller OK. Vem vill till exempel dela nån annans svett på bussätet? Men det handlar inte bara om hygien. Det handlar också, enligt Magdalena Ribbing, om att man inte ska behöva komma i kontakt med andra människors hud i trängsel. Hon säger:

[…] Det är varje individs rättighet att själv välja vems hud man vill ha mot sig. […]

Dessutom är det faktiskt svalare med tunna och löst sittande kläder. Och i Peking råder till och med polisen kvinnor att inte ha korta kjolar på bussen. Fast då handlar det om att kvinnor ska slippa sexuella trakasserier…


Livet är kort. Inte shorts – bara hemma.

Read Full Post »

En av mina vänner skrev igår i en kommentar till ett av mina inlägg:

Tänk om saker kunde låta bli att hopa sig hela tiden.

För visst är det väl så att det alltid kommer flera jobbiga saker samtidigt? Men kroppen är en konstig historia också! Det jag igår trodde var förkylning är idag… nån enstaka nysning, lite klåda i näsa och ögon och lite feber. Ingen huvudvärk, ingen muskelvärk. Jag tror att min kropp har ett fantastiskt immunförsvar mitt i allt skit och försöker mota bort det den kan. Tänk om immunförsvaret kunde få min alien att bara flyga iväg också… Jag ser INTE fram emot läkarbesöket på tisdag morgon, mitt under fönsterbytesdagarna. Hantverkarna börjar vid sjutiden på morgonen och kör hårt hela dan och ganska långt in på kvällen. Hur lätt är det då att förbereda sig för ett läkarbesök? Under tre dagar ska jag ha okända män springades i mitt hem. Inte nåt jag längtar efter, så på måndag efter jobbet åker jag ut till Himlen och vikarierar som kock och förälder.

Jag skrev igår ungefär att jag inte är rädd för smärta. Inte heller är jag rädd för att dö, för det är nånting vi alla ska göra. Ett annat faktum som inte kan bestridas är att man ska leva med sig själv hela livet. Det borde man tänka på lite oftare. För det är inte särskilt kul att leva med nån som är arg, otrevlig, bitter. En sån som jag är – understundom. Det finns stunder när jag är pigg och glad och omtänksam och gillar att roa människor. Men ibland sjunker jag ner av tyngden från allt som hopat sig – för att finna att det är väldigt få som finns här just då. Nu lever jag inte genom vänner och bekanta, det finns mycket jag hämtar kraft från. Vänner och bekanta är ett folk som, liksom jag själv, står sig själva närmast, har jag insett. När man ropar i sin djupaste förtvivlan möts man ofta av… sitt eget eko. Nu gör inte detta ont LÄNGRE. De senaste årens erfarenheter har gjort mig starkare i mig själv – fast också mer misstänksam mot människor.

En skugga av den jag var en gång..?


I morse
skulle mina nya fönster levereras och via lift ställas på ballen*. Nåt fönster kanske måste förvaras inne i lägenheten, stod det på en lapp nere i trappuppgången. Jag har funderat på var de kan tänkas ställa nåt fönster inne hos mig – jag åkte ju till jobbet betydligt före halv åtta när de hade aviserat att de skulle komma. Har inte så mycket plats, liksom… Dessutom har det fortfarande inte levererats nån täckplast så ingenting i mitt hem är plastat. Suck och stön… I helgen gör vi det sista, flyttar sängar, matsalsbord, krukväxter och monterar ner rullgardinen i sovrummet. Den lär förresten bli för kort för det nya fönstret, men jag får väl sätta upp den ändå. Nästa storlek blir ju gigantisk!

Min dag idag börjar med ett morgonmöte om återvinning. Har lite webbpyssel att fixa och trixa med under dagen, pressmeddelandet är klart och tidsinställt hos presstjänsten för utskick i morgon bitti, webbversionerna (svenska och engelska) klara och bara ett klick från publicering. Vid 15-tiden sticker jag till sjukgymnastiken och leker voodoodocka igen. Ser fram emot lite smärtlindring. Undrar om akupunktur skulle funka mot aliens också..? Och för snabb och smidig fönstermontering samt allt runt omkring..?


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »