Häng med Kexet och Pikachu

Ett familjärt inlägg.

---

 

Remiex har jag älskat sen jag var sju.

Den ljumma blåsten har puffat på oss hela dan. Jag tog vinden i ryggen och for ut till Himlen med muffins och Remikex. De senare, Remikexen, har jag själv älskat sen jag var sju år, så jag trodde att de var säkra kort. Och det var de – det vill säga Elias tvingade i sig ett som han tyckte smakade

arsle

(hans ord) och sen åt Mitt Kära Kex ett par och jag resten. Smart uttänkt av mig, eller hur?

Det var inte så väldigt mycket att göra idag, men jag hälsade i alla fall på familjens senaste tillskott som låg och vilade på yngsta bonusdotterns säng. De två yngsta i familjen har gillat Pokémon och i början när Anna och jag var ihop tittade vi på filmen om Pikachu tillsammans med barnen. Jag var ju totalt värdelös på detta och kunde inte ens uttala Pikachu rätt. Därav min förkärlek för… ”djuret” ifråga.

Pikachu vilade på yngsta bonusdotterns säng. Eftersom hon inte var hemma smög jag in och tog en bild.

Timmarna flög iväg. Jag passade på att uppdatera systemversionen i min iPhone, för jag orkade inte med att vara så tillgänglig på mobilen idag – dagens viktiga samtal var ju redan ringda. Botaniserade bland Annas böcker och lånade med mig ett par hem.

En bok av Leffe och en bok av Hanne-Vibeke Holst fick följa med hem till mig.

Innan jag for in till stan igen blev det en tripp till ICA Solen. Anna hittade en DVD till oss till helgen, men ingen skräckis utan en dramakomedi med Judi Dench, Philomena. Jag överraskade mig själv med att vilja se den. Men jag gillar ju Judi Dench, så… Annars blev det en underlig shoppingtur på affären eftersom Virrp-Anna hade skrivit en handlingslapp lite grann efter extrapriserna i förra veckans annonsblad… Det slutade med att vi stod minst en kvart och rev bland pumporna i stället. För en pumpa skulle inhandlas eftersom det ska vara lite Halloween i Himlen i morgon. När Halloween egentligen infaller, på fredag, är gossebarnet på spökparty hos en kompis, nämligen.

Själv har jag fått det jag behöver i Halloweenväg via denna ljuslykta som lyste upp köksbordet hos Anna. Det räcker så bra för mig.

Denna lysande pumpa räcker i Halloweenväg för min del.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hårt arbete, kan det löna sig?

Ett inlägg av en som har arbetat hårt idag.

---

 

Det tar på krafterna att skriva bok. Att skriva självbiografiskt bok. Att öppna dörrar som har varit stängda ett tag. Dörrar till det som har varit. Tunga dörrar att öppna. En dag kanske jag får lust att berätta hur jag planerar det hela och hur jag går tillväga. Men just nu är jag bara trött och urlakad. Jag arbetade i fyra timmar idag. Hårt. Och inte vet jag om det lönar sig. Men det ger mig något att göra i väntan på..?

Lådor överallt. Men var fanns extrapriserna?

Det magonda och huvudvärken finns kvar, men efter förmiddagens sedvanliga jobbsökeri – med full poängs utdelning! – skuttade jag över till Tokerian för att proviantera. Idag rusade jag som en blind höna, kändes det som, allt medan jag jagade extrapriser. Och överallt i min väg stod det vagnar med lådor, vagnar utan lådor, pallar…

Två kassar släpade jag hem. Jag hittade lax till bra pris och den stoppade jag i frysen. En bit kycklingkorv inhandlades också. Alltid bra att ha om matlusten och matlagningslusten återvänder. Fil, mjölk och… plötsligt hade jag handlat för 200 kronor. Dagens fynd blev emellertid tre middagar för 3:90 styck. Nu blev du allt lite imponerad, eller?

Under frukosten telefonerade jag med Fästmön. Jag hoppas att vi kan träffas i morgon. Jag kanske kan fördela om dygnets timmar lite så att jag förlägger mitt skrivande senare. Det är inte bra för mig att isolera mig och rådda i det förflutna hela tiden. Det gör så ont att röra i vissa saker. Ibland kan jag inte riktigt förstå att jag fortfarande sitter här. Men jag måste få vara en stund i nuet också.

Jag har även hunnit med en klargörande mejlväxling. Jag har läst, lyssnat med ögonen och jag har talat med det skrivna ordet. Kommunikation är svårt. Hört det förut?

En skål med fil och müsli samt ett glas Pro Viva och några muggar kaffe har jag fått i mig idag. Det är dags att laga mat. Tack, Anders, för tipset!

Dagens middag blir nudlar med champinjonsmak, förstärkta med en näve frysta grönsaker.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag efter Alla Helgons Dag

Ett inlägg om denna söndag.

Idag är det söndagen efter Alla Helgons Dag. Dagen är så mörk att jag redan före klockan 13 fick börja tända lampor lite här och var. Man kan helt enkelt sammanfatta vädret som vännen Jerbaz skrev nyss i vår pågående Wordfeudmatch:

”Jerbaz played SKIT” – det är en perfekt beskrivning av dagens väder.

Vi har ingen lust alls med nån promenad. Jag har fått ont i ryggen och det beror säkert på brist på promenad. Men faktum är att jag måste ut lite senare och lyfta in vinterdäcken i bilen. Clark Kent* ska nämligen till doktorn** i morgon bitti för sin årliga hälsoundersökning***. Då ska även vintertofflorna**** på. Och bromsarna smörjas. För fy te rackarns så det låter ibland! Jag hoppas att det inte är fel på nånting annat, för jag har lagt undan hela 2 200 pix som det kommer att kosta med service, däckbyte och smörjning i morgon… Dessutom måste bilen vara körklar på tisdag när jag ska iväg på äventyr i environgerna igen.

Igår blev vi ganska frusna efter våra kyrkogårdsvandringar, men samtidigt var det mysigt och fint att se alla ljusen och alla människor som var ute och mindes sina nära och kära.

Jag fixade kyppa***** och en ny sorts potatisgratäng med mycket ost och paprika i till kvällens middag. Till dessert intog vi kex och ostar som jag hittade till fina extrapriser på Tokerian den gångna veckan. Och så korkade vi upp ytterligare en flaska Amarone, men det blev bara var sitt glas av den.

Idag har jag tänkt mig lax i ugn och kokt potatis. Jag ska låta Fästmön välja sås – citron och dill eller fetaostpesto – bara för att hon tycker att det är så roligt att välja (hon är min älskade velpotta!)

Mamma fick ett samtal från mig innan vi åkte på kyrkogårdstur igår, så idag kanske jag inte ringer. I stället har jag besvarat ett mejl från mammakusinen B som gjorde en liten oönskad flygtur häromdan.

Vi planerar att fortsätta vårt barn-TV-serietittande i eftermiddag och slår till med Kullamannen (1967), min favorit som barn! Jag fattar inte att jag ens fick titta på den när jag var typ fem bast, den var ju jätteläskig då! Nu såg jag den som vuxen, för cirka sex år sen, och då tyckte jag mest att den var töntig. Samtidigt är den ju lite kult, filmad i svartvitt och med cliffhangers mellan varje avsnitt – precis som Kråkguldet och Huset Silfvercronas gåta. Vilken tur att jag har alla på DVD nu! Tänk när man fick gå och vänta på fortsättningen i en vecka…

Kullamannen gillade jag allra mest när jag var barn! Nu tycker jag den är lite töntig. Men ändå kult!

Vad händer hos DIG idag??? Jag är väldigt nyfiken, som bekant! Har du RIKTIGT tråkigt kan du alltid gå på lägenhetsvisning klockan 14.15 i Toffelhuset.

*Clark Kent = min lille bilman
** doktorn = bilverkstan
*** sin årliga hälsoundersökning = sin årliga service
****vintertofflor = vinterdäck
*****kyppa = kyckling

Livet är kort.

Read Full Post »

Himmelsblått inne, grått ute

Så! Nu är bakgrunden på bloggen himmelsblå igen! Det var i alla fall två eller tre som tyckte att den skulle vara blå och inte gul, så nu testar jag hur det känns under dagen. Jag är lite rädd att bilden i headern försvinner i det blåa, men…

Ute är det tyvärr grått idag. Eller tyvärr… Då blir det lättare för mig att ta tag i städningen utan att känna att jag egentligen vill gå ut. Jag behöver tvätta en maskin också, men tänkte visa lite hänsyn – till skillnad från vissa andra – en stund till. Klockan är ju bara strax efter sju.

Hur som helst är det vårdagjämning idag! Äntligen blir det ännu ljusare. Trist bara med sommartiden som infaller i helgen och som innebär att vi får sova en timma mindre. Vi som ska upp och skutta på söndag morgon, vill säga.

Gårdagskvällen blev lugn, med tedrickning och det allra sista avsnittet av Snobbar som jobbar. Nu har vi fyra långfilmer från 1976 kvar i boxen att titta på…

Lord Brett Sinclair i sin snigga orange skjorta.   

                                                Danny Wilde i sin snigga orange bil.                                                                                                                                                                                                                                                                                                               

Som sagt, städning står på schemat och tvätt, men jag tänkte inleda med att läsa lokalblaskan. Dagens Nyheter läser jag senare, när det blir dags för paus. Jag har ställt alarmet på mobilen eftersom jag ska hämta Fästmön redan klockan halv ett idag (hon ska ju på kurs om sin insulinpump i eftermiddag). Då måste jag dra härifrån runt kvart över tolv.

Annars händer inget särskilt idag, vad jag vet. Biltvätt blir det först senare i veckan – om det torra vädret håller i sig. Jag nöjer mig med att göra rent i hemmet, tror jag.

Till middag blir det lite kallskuret – rostbiff och kalkonpastrami. Jag längtade efter det i helgen, men det är sån mat som passar bäst när det bara är vi två vuxna. Och ibland har man tur att det är extrapriser också.

Nej, nu har somliga levt rullan ett tag, så jag tänker starta tvättmaskinen. Och det är ju bara tystnad utlyst enligt ett styrelsebeslut (hittar inget i stadgarna) fram till klockan sju, så…

Read Full Post »

Trött, bara trött

Trött, bara trött… Det är väl ingen som är trött på att läsa om mina krämpor..? För jag är det. Trött på krämpor, trött på att skriva om hur trött jag är, trött på att vara trött.

Efter hämtning på jobb, skola och handling tog orken bara slut. Jag la mig och det tog inte lång stund innan jag snarkade högljutt. Stackars Anna fick stå och steka pannkakor i typ två timmar medan jag låg. Först sov jag, sen låg jag och läste. Fick stiga upp till dukat bord och åt tre pannkakor med blåbär och spraygrädde och mjölk i glaset. Mår lite lätt illa nu, men det var maten värd! Så gott!

Blåbär… Det var så gott!

                                                                                                                                                  Vi har suttit och planerat maten för helgen. Inte så lätt när köpkraften är låg och barnen förväntar sig nåt smarrigt både till middag och till senare, typ chips. Vi får trolla med knäna och kolla extrapriser så går det nog. Och jag äter ju inte på söndag eftersom jag ska dricka afternoon tea på Lady Hamilton i Gamla Stan med en god bloggvän!

Innan jag åkte och hämtade Anna tidigare i eftermiddags funderade jag lite över framtiden och insåg att jag måste ta tag i en del praktiska ärenden nästa vecka. Jag bara måste. Jag får strunta i att det är förnedrande att stå med mössan i handen och be om hjälp. Jag får helt enkelt bara göra det – och sen får jag gå hem och svära och skrika och grina när ingen ser och hör.

Kidsen ska väl strax bänka sig framför dumburken och kolla på broiler-TV, det vill säga Idol. Det är ett program jag inte alls begriper mig på. Jag har tittat lite grann, men jag förstår det inte. Först en massa uttagningar där folk förnedrar sig inför en jury som leker Allsmäktig så det blir pinsamt. Samtidigt har vissa som söker till tävlingen ingen som helst självinsikt kring förmåga och talang. De som sen så småningom blir antagna och får tävla och vara med i TV varje vecka sätts i nån sorts skola där de visserligen får sånglektioner, men också ska tränas i att bli stjärna – med allt vad det innebär. Under några veckor i solen stiger vissas egon till oanade höjder. Och sen vinner nån och så, för det mesta, går det inte så bra för vinnaren som förutspåddes en lysande karriär som artist. Det är bara sorgligt, när det gäller en del. Jag står inte ut med att se på detta, ser inget nöje i det. Men barnen gillar det. Barnen…

Read Full Post »