Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kråkguldet’

Ett inlägg om den gångna veckans höjdpunkter och dalar.


Dags att sammanställa
höjdpunkter (förlovat) respektive dalar (förlorat) under den gångna veckan. Fast först en kommande höjdpunkt:

I morgon/På fredag firar vi femårig förlovning, Fästmön och jag! (Hade saker och ting varit annorlunda så hade vi inte bara varit förlovade vid det här laget. Men liv är till för att raseras – och byggas upp på nytt!)


Förlovat

  • Anna (Den bästa fästmön som finns, med det största hjärtat och det klokaste sinnet!)
  • Modet att nätverka (Jag tränar på att bli bättre!)
  • Klara (Nu gången från bloggvän till vän! Fast det gjorde hon redan första gången vi sågs!)
  • Kortet från Hvita Frun (Så glad jag blev!!)
  • Bil 3:an (Som visserligen hade strulat till det med min verkstadsbokning och lånebil, men som ändå utförde det beställda arbetet – service, däckbyte och bromsfix – samt ordnade lånebil. Det är sånt som gör att kunderna kommer tillbaka!)
  • BarnTVseriehelg (Det var jätteroligt!)


Förlorat

  • P-böter (Klantigt av mig att missa rätt p-automat och dåligt av Europark/Hojab att inte ha tydligare p-automater. Den smälte in i betongen med sin färg…)
  • Struligt på bilverkstan (Nej, Bil 3:an, nu får ni nog se över ert bokningssystem!)
  • Förföljare (Alla förföljare har satt sina spår. Inte konstigt att jag är överkänslig…)
  • Skrivartoner (Som bara tar slut och som är skitdyrt!)
  • Att inte glädja sig åt det lilla, riktigt (Att slippa betala elva kronor på a-kassan räcker till mindre än en halvtimmes parkering i stan… Jag har svårt att glädjas åt det.)
  • Krav och oro (Ständiga följeslagare, tyvärr.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna söndag.


Idag är det söndagen
efter Alla Helgons Dag. Dagen är så mörk att jag redan före klockan 13 fick börja tända lampor lite här och var. Man kan helt enkelt sammanfatta vädret som vännen Jerbaz skrev nyss i vår pågående Wordfeudmatch:

Jerbaz played SKIT

”Jerbaz played SKIT” – det är en perfekt beskrivning av dagens väder.


Vi har ingen lust alls
med nån promenad. Jag har fått ont i ryggen och det beror säkert på brist på promenad. Men faktum är att jag måste ut lite senare och lyfta in vinterdäcken i bilen. Clark Kent* ska nämligen till doktorn** i morgon bitti för sin årliga hälsoundersökning***. Då ska även vintertofflorna**** på. Och bromsarna smörjas. För fy te rackarns så det låter ibland! Jag hoppas att det inte är fel på nånting annat, för jag har lagt undan hela 2 200 pix som det kommer att kosta med service, däckbyte och smörjning i morgon… Dessutom måste bilen vara körklar på tisdag när jag ska iväg på äventyr i environgerna igen.

Igår blev vi ganska frusna efter våra kyrkogårdsvandringar, men samtidigt var det mysigt och fint att se alla ljusen och alla människor som var ute och mindes sina nära och kära.

Jag fixade kyppa***** och en ny sorts potatisgratäng med mycket ost och paprika i till kvällens middag. Till dessert intog vi kex och ostar som jag hittade till fina extrapriser på Tokerian den gångna veckan. Och så korkade vi upp ytterligare en flaska Amarone, men det blev bara var sitt glas av den.

Idag har jag tänkt mig lax i ugn och kokt potatis. Jag ska låta Fästmön välja sås – citron och dill eller fetaostpesto – bara för att hon tycker att det är så roligt att välja (hon är min älskade velpotta!)

Mamma fick ett samtal från mig innan vi åkte på kyrkogårdstur igår, så idag kanske jag inte ringer. I stället har jag besvarat ett mejl från mammakusinen B som gjorde en liten oönskad flygtur häromdan.

Vi planerar att fortsätta vårt barn-TV-serietittande i eftermiddag och slår till med Kullamannen (1967), min favorit som barn! Jag fattar inte att jag ens fick titta på den när jag var typ fem bast, den var ju jätteläskig då! Nu såg jag den som vuxen, för cirka sex år sen, och då tyckte jag mest att den var töntig. Samtidigt är den ju lite kult, filmad i svartvitt och med cliffhangers mellan varje avsnitt – precis som Kråkguldet och Huset Silfvercronas gåta. Vilken tur att jag har alla på DVD nu! Tänk när man fick gå och vänta på fortsättningen i en vecka…

Kullamannen

Kullamannen gillade jag allra mest när jag var barn! Nu tycker jag den är lite töntig. Men ändå kult!


Vad händer hos DIG idag???
Jag är väldigt nyfiken, som bekant! Har du RIKTIGT tråkigt kan du alltid gå på lägenhetsvisning klockan 14.15 i Toffelhuset.


*Clark Kent = min lille bilman

** doktorn = bilverkstan
*** sin årliga hälsoundersökning = sin årliga service
****vintertofflor = vinterdäck
*****kyppa = kyckling


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie på DVD.


I kväll fortsatte vi
på temat barn-TV-serier! Kråkguldet (1969) åkte in i DVD-spelaren. Jag såg hela serien först som sjuåring, senast för sex år sen, medan Fästmön då bara såg delar av den. Nu såg vi den tillsammans helt och hållet under nästan tre timmar.

Kråkguldet

Kråkguldet revival!


Nioårige Staffan
lyssnar lite väl mycket på sin morfars skrönor om Skarp-Erik och hans guld. Men en dag, när Staffan är ute och åker skidor med några kompisar, gör han ett fynd: han hittar en guldlimp! Morfar har lärt honom att man inte ska prata om guld som man hittar. Fast det är så klart lite svårt för en nioåring att hålla tyst. Snart märker Staffan att människor pratar och tittar på honom. Och en dag är guldklimpen, som han gömde så bra, bara borta… Han får hjälp av kompisarna från julspelet med att försöka spåra tjuven. Men det går inte riktigt som nån har tänkt sig.

Sött, charmigt och slutet av 1960-talet. Vi förundrades båda över de tunna kläder ungarna springer omkring i utomhus mitt i vintern. Staffan har inte ens en jacka, bara en lejongul tröja – under alla avsnitt, dessutom. 

Men det är fortfarande spännande, om än på ett annat sätt när jag först såg serien på TV1 eller TV2  på stenåldern…

Högt Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fridfullt inlägg.


Allhelgona.
Vi for in till Gamla kyrkogården i stan. Promenerade runt bland höga gravstenar och krattade gångar. Jag kan ju inte besöka varken pappa eller mor- och farföräldrar. Ville ändå känna nån sorts… frid… efter att ha telefonerat med mamma i en halvtimme…

Gammalt träd

Gammalt träd på Gamla kyrkogården.


Här ligger många kända personer begravda.
Det började bli mörkt, men vi fick i alla fall se Dag Hammarskjölds grav och några andra bekanta namn. I Minneslunden möttes vi av mycket folk och många ljus. Det var så vackert. Skymningen föll…

Träd på Gamla kyrkogården i skymning

Träd på Gamla kyrkogården i skymningen.


Så for vi till Vaksala kyrka,
för där i Minneslunden finns Fästmöns morföräldrar.

Vaksala kyrka silhuett

Silhuetten av Vaksala kyrka. Gångarna var vackert upplysta av marschaller.


Vi mötte några levande släktingar
till Anna också. Det kändes gott. Kvällen var ruggig och nästipparna iskalla. Ljusen så många. Saknaden så stor.

Ljus i Minneslunden Vaksala kyrka

Så många ljus.


Nu ska vi försöka tina upp oss
med middag och vin. Senare i kväll blir det Kråkguldet – före och efter Downton Abbey. Det är extra skönt att vara två idag. Jag hoppas att du inte känner dig ensam.


Livet är kort.

Read Full Post »