Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lägenhetsvisning’

Ett inlägg om dagens strul och farhågor.


Tror du
att det gick smärtfritt med bilservicen?

Njae…

är mitt svar. För inte nog med att arbetsordern var bortschabblad i morse, det dröjde ta mig tusan till stängningsdags innan Bil 3:an var klar med min bil. Visst är jag nöjd att de fixade servicen, däckbytet och bromskontrollen samt den utlovade lånebilen, men… Jag lämnade bilen klockan sju i morse och klockan var efter 16 när jag åkte från verkstan i min bil. En vanlig mellanservice brukar innebära att bilen är klar till lunch. Ja, jag var ju naturligtvis inte på verkstan hela dan. Det hade kanske varit ett sätt att sätta eld i bakarna på dem. För även om de ordnade det hela var det ju deras fel och jag slösade bort så många timmar.

Hela min dag gick åt till att vänta. Men först slösade jag bort ytterligare tid med att skriva en jättefin ansökan – till en tjänst jag redan sökt…

Det blev ingen promenad eftersom jag inte ville befinna mig flera kilometer bort från lånebilen ifall de ringde. För att inte tala om oron jag kände när de aldrig hörde av sig. Klart jag undrade vad det var för

ENORMT STORT FEL

på bilen… Klockan 15.15 ringde jag själv. Då hade de inte ens tagit in bilen i servicehallen än… Och jag som skulle hämta Fästmön klockan 16 – i andra änden av stan.

Nu gick allt bra och det enda lilla felet de hittade på bilen var ett trasigt kupéfilter som byttes till en kostnad av 180 kronor. Medan jag betalade jobbade Anna lite till och jag anlände till hennes jobb endast 20 minuter efter utsatt tid. Jag tyckte nämligen att Anna skulle få åka bil hem efter att ha gått till jobbet i morse och efter att hon gått jobbet hela dan.

Jag orkade inte laga nån mat i kväll utan vi köpte pizza när jag hade burit ut sommardäcken i förrådet. Ryggen sa

Aj, aj!

men det hjälpte inte – däcken måste ju ur bilen och in i förrådet. Och jag har i alla fall inte lika ont i ryggen som mamma eller vännen Klara Den Arga har.

Juldekoration

Juldekoration på den elektroniska menyn.


pizzerian
hade de ordnat om och krånglat till, tycker jag. Syftet var nog att förenkla och spara på personal, men… Det var lite förvirrande när all avhämtning – från pizzerian, sushihaket och restaurangen – idag skulle ske från sushihaket. Dessutom var jag så trött att jag inte såg den ENORMA skylten på pizzerians dörr som informerade om just detta… Däremot såg jag att man börjat med juldekorationer. Eller det var egentligen Anna som noterade att den elektroniska menyn såg lite julsmyckad ut.

Den här trion matställen ligger i en före detta bensinmack med dess smörjhallar. Jag tyckte att det passade rätt bra att köpa mat här, bilservicedagen till ära. Men det kändes ändå lite märkligt att stå och beställa mat just på det stället där jag brukade tvätta mina före detta bilar…

Asiatisk tavla

Asiatisk mat och konst i den gamla biltvätthallen.


Och nu när vi ändå
är inne på

före detta…

Efter maten hällde jag ner mig i bäste fåtöljen för att läsa. När jag låg där som bäst och sussade läste ringde telefonen. Det är bara en person, i princip, som ringer på den. (Jag räknar inte telefonförsäljare.) Japp, det var mamma! Nu har vi telefonerat varje dag i jag vet inte hur många dagar i rad. Jag fick senaste nytt om den där felaktiga räkningen hon fått som visade sig vara… inte ett dugg felaktig. (Jag citerar mig själv: ”Mamma, jag hjälper dig med räkningarna om du vill! Säg bara till! Jag gör det så gärna.” Mamma: ”Nej det gör jag själv.”) Glad var mamma emellertid för sitt nya köksbord med stolar som herr och fru Blå införskaffat åt henne. Hon var så glad att jag inte nändes fråga vad fru Blå tyckte om liggaren på pappas grav. Det kändes inte som nån högprioriterad fråga idag…

Bäst som jag flanerar runt i lägenheten och pratar med mamma slänger jag en bläng genom köksfönstret. Håller på att skita på mig av SKRÄCK, för där nedanför fönstret tycker jag mig se en sån där före detta som jag inte vill ha nån kontakt med. Tänk å tänk, värsta scenariot: att sagda person var på lägenhetsvisningen i Toffelhuset och slår till på hemmet som är till salu! Fasa, fasa! Jag får verkligen hoppas att mina ögon bedrog mig. Verkligen!

Nog nu med farhågor, oro och gamla drakar/demoner! Dags att fokusera på morgondagens övning som går av stapeln under eftermiddagen. Har inte hunnit bli nervös än.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mammor, märkliga hotell och svarta skönheter på fyra hjul.


Vårt barn-TV-seriemaraton fortsatte,
som sagt, igår med Kullamannen. Med en liten kort paus för att fixa till middagen. Den skötte sen sig själv ovanpå spisen respektive inne i ugnen så att vi kunde se färdigt. Dock med ett avbrott för att mamma ringde och var hysterisk angående en räkning som hon ägnade större delen av samtalet på lördagen åt att rådda om. Men – saved by the bell, blev jag! Telefonluren började ladda ur och jag sa som det var, att jag höll på med middagen. Mamma pratade på en stund till. En kort stund.

Fästmön, som ju är kvinnan i familjen, var söt och tog middagsdisken. Jag, som ju är mannen i familjen, gick efter maten ut för att slänga in vinterdäcken i bilen. Måtte ha blivit starkare i armarna, för jag tog två däck åt gången. Min rygg gjorde fortfarande ont och den är mer ond idag, men det borde ju vara bättre att bära med jämvikt än snett, tänkte jag.

Tillbaka inomhus efter mina atletiska övningar drabbades jag av dåligt samvete – som alltid när det gäller mamma. Så jag ringde upp. Då var hon lugn som en filbunke och inte så särskilt intresserad av att prata – det var väl viktigare saker på TV. Men jag ska slå ytterligare en signal idag för att höra om hon ringde om den felaktiga räkningen, så att jag slipper få kastat på mig att jag inte bryr mig. Jaa, jag har lite svårt att ta kritik som inte är befogad….

Anna och jag avrundade vår kväll med att glo på sjunde avsnittet av Bron. Därefter småsneglade vi på ett program om ett hotell för

vanliga människor.

Det verkade nästan vara som Fawlty Towers

Fawlty Towers

En ny TV-serie om ett modernt Fawlty Towers körde igång igår kväll.


Morgonen idag var blöt och grå
som vanligt. Anna bestämde sig för att promenera till jobbet. Det går förmodligen snabbare än att åka buss. Jag skulle ju till bildoktorn* med Clark Kent** klockan sju (Anna började halv åtta). Skuttade upp strax efter klockan sex och gick direkt in i badrummet. Hann slänga i mig en halv senapsmugg kaffe innan det bar iväg.

Jag hade en svag misstanke om att det skulle strula. Mycket riktigt. Ordern på min service fanns inte i Bil 3:ans system… En fredag, för ett tag sen, var jag där lite akut för att en strålkastare hade pajat. Då krånglade datasystemet så killen vid disken var antagligen tvungen att ta bort ordern på min service för att kunna skriva in lampbytet. Sen glömde han lägga in serviceordern igen… Och jag som skulle ha lånebil och allt…

Det är inte första gången det strular så här på Bil 3:an – men… Killarna som jobbar där försöker ALLTID rätta till sina fel. Så även idag! Clark är kvar för sin planerade hälsoundersökning***, byte till vintertofflor**** och koll av bromsar och jag fick med mig en svart, sexväxlad skönhet med ABS-bromsar hem…

Svart lånebil

Sexväxlad, svart och med ABS-bromsar… Den var inte äcklig att köra, precis…


Den lånade, svarta skönheten
var helskön att köra. Svarade på minsta tryck på gaspedalen, bromsarna tog med en gång. Och kvick som en vessla stack den ut på motorvägen mot New Village. Jag blev nååågot sugen på att byta bil. Det går förstås inte som läget är just nu. Men om läget förändras… Tills vidare hoppas jag dock att det inte hittas nåt fel på Clark och att notan stannar på de utlovade 2 200 kronorna, som jag la undan till detta redan för länge sen.

Jag låter alltid verkstan göra en service på bilen varje höst och i samband med det ber jag killarna att byta till vinterdäck också. Då känner jag mig trygg. Och så blir det en fin stämpel i serviceboken också, vilket inte skadar OM jag nu skulle vilja sälja bilen. Det brukar vara nånting värt, i alla fall. Men tills vidare är det Clark och jag och jag älskar honom inte mindre än tidigare!!!

Dags för mer seriösa aktiviteter nu: jobbsökeri. Motivationen är inte enorm, särskilt som jag ska iväg i morgon på intervjuomgång två för ett jobb jag verkligen vill ha. Men, men, jag har lärt mig att man aldrig ska ta nåt för givet, inte ens en tillsvidareanställning inom offentlig verksamhet. (Vad är LAS för nåt? Nej, LAS hade man inte hört taaalas om…)

Missade du lägenhetsvisningen i Toffelhuset igår eftermiddag? Var lugn! Det är en ny visning i afton klockan 19! Du har fortfarande chansen, för jag tror att det tyvärr inte var nån större rusning igår. Alla parter önskar nog en snabb affär, misstänker jag.

Händer det nåt hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Jag ÄR ju så nyfikis!


*bildoktorn = bilverkstan

**Clark Kent = min lille bilman
***hälsoundersökning = service
****byte till vintertofflor = byte till vinterdäck


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna söndag.


Idag är det söndagen
efter Alla Helgons Dag. Dagen är så mörk att jag redan före klockan 13 fick börja tända lampor lite här och var. Man kan helt enkelt sammanfatta vädret som vännen Jerbaz skrev nyss i vår pågående Wordfeudmatch:

Jerbaz played SKIT

”Jerbaz played SKIT” – det är en perfekt beskrivning av dagens väder.


Vi har ingen lust alls
med nån promenad. Jag har fått ont i ryggen och det beror säkert på brist på promenad. Men faktum är att jag måste ut lite senare och lyfta in vinterdäcken i bilen. Clark Kent* ska nämligen till doktorn** i morgon bitti för sin årliga hälsoundersökning***. Då ska även vintertofflorna**** på. Och bromsarna smörjas. För fy te rackarns så det låter ibland! Jag hoppas att det inte är fel på nånting annat, för jag har lagt undan hela 2 200 pix som det kommer att kosta med service, däckbyte och smörjning i morgon… Dessutom måste bilen vara körklar på tisdag när jag ska iväg på äventyr i environgerna igen.

Igår blev vi ganska frusna efter våra kyrkogårdsvandringar, men samtidigt var det mysigt och fint att se alla ljusen och alla människor som var ute och mindes sina nära och kära.

Jag fixade kyppa***** och en ny sorts potatisgratäng med mycket ost och paprika i till kvällens middag. Till dessert intog vi kex och ostar som jag hittade till fina extrapriser på Tokerian den gångna veckan. Och så korkade vi upp ytterligare en flaska Amarone, men det blev bara var sitt glas av den.

Idag har jag tänkt mig lax i ugn och kokt potatis. Jag ska låta Fästmön välja sås – citron och dill eller fetaostpesto – bara för att hon tycker att det är så roligt att välja (hon är min älskade velpotta!)

Mamma fick ett samtal från mig innan vi åkte på kyrkogårdstur igår, så idag kanske jag inte ringer. I stället har jag besvarat ett mejl från mammakusinen B som gjorde en liten oönskad flygtur häromdan.

Vi planerar att fortsätta vårt barn-TV-serietittande i eftermiddag och slår till med Kullamannen (1967), min favorit som barn! Jag fattar inte att jag ens fick titta på den när jag var typ fem bast, den var ju jätteläskig då! Nu såg jag den som vuxen, för cirka sex år sen, och då tyckte jag mest att den var töntig. Samtidigt är den ju lite kult, filmad i svartvitt och med cliffhangers mellan varje avsnitt – precis som Kråkguldet och Huset Silfvercronas gåta. Vilken tur att jag har alla på DVD nu! Tänk när man fick gå och vänta på fortsättningen i en vecka…

Kullamannen

Kullamannen gillade jag allra mest när jag var barn! Nu tycker jag den är lite töntig. Men ändå kult!


Vad händer hos DIG idag???
Jag är väldigt nyfiken, som bekant! Har du RIKTIGT tråkigt kan du alltid gå på lägenhetsvisning klockan 14.15 i Toffelhuset.


*Clark Kent = min lille bilman

** doktorn = bilverkstan
*** sin årliga hälsoundersökning = sin årliga service
****vintertofflor = vinterdäck
*****kyppa = kyckling


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om märkligheter i tillvaron.


Inte var det särskilt lockande
att kliva utanför dörren idag. Regnigt och mörkt och lite kallt, till och med. Men jag var tvungen att inhandla förnödenheter på Tokerian. Det är ju helg snart och Fästmön dyker upp i morgon. Då får Tofflan tänka på nyttigheter och regelbundna måltider. Så jag var över och köpte det här:

Godis och prästostbågar

Nyttigheter!? Eh..?


Ja, en massa färgämnen
och konstiga bokstavsingredienser samt ost är väl riktigt bra och nyttigt, eller hur? Skämt åsido, det blev fel bild. Den HÄR ska det ju vara:

Frukt och grönt

Nyttigheter – definitivt!


Dagens middag
blir emellertid pannkakor med sylt och sprejgrädde. Det går så bra, så, det är vad som finns att tillgå. Det lite godare sparas till helgen!

Dagen har, som sagt, varit märklig, men jag har nu fått en bekräftelse i skrift på att jag har gått vidare till intervjuomgång två. Det är en sak att höra det i mobilen, en annan att få läsa det i skrift! Och eftersom det lär bli en pirrig och bra dag, har jag bestämt mig för, passar dan också perfekt för att träffa en god vän som gärna vill ses före intervjun.

Utöver detta har jag fått mejl om ytterligare ett par spännande tjänster där det kan tänkas hända saker framöver. Så mycket bra och positivt har skett den här märkliga dan att jag snudd på blir… kaxig! (Fast det blir jag aldrig igen, det har DLF* tagit ifrån mig för alltid.)

Som grädde på moset – och då menar jag inte sprejgrädde utan äkta vispgrädde! – kan jag också meddela att det snart blir möjligt att bli granne med Tofflan för den som så önskar! Det är lägenhetsvisning här på söndag och måndag! YES YES YES!

Uppiggad av allt detta ringde jag min mamma. För jag vill inte höra igen och igen och igen att jag inte bryr mig. Men då fick jag ont i huvudet, eftersom det började pratas jul och julklappar.

Nu har jag hittat lite fler tjänster att söka idag, så det ska jag göra innan pannkakorna micras och jag bänkar mig med UppsalaTidningen som ju glädjande nog har hittat till min postbox denna vecka också!

Trick or treat? Tja, om den här dan säger jag hittills TREAT!!! (Men tro nu inte att jag har gått och blivit mesig snäll, för några eventuella ungar som plingar på får stå kvar utanför min dörr! Godiset är mitt! Äpplena är mina!)


*DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig person som förstörde mitt gamla liv


Livet är kort.

Read Full Post »

Man kan verkligen undra om jag har lekt Tysta leken idag. Igår kväll orkade jag inte skriva nåt blogginlägg som jag skulle tidsinställa för publicering idag. Och idag har jag knappt hunnit gå på toa eller äta – fick nästan göra det samtidigt. (Ja, jag vet, men jag är ju en äcklig typ! Det är därför det inte blir nån bild på dagens lunch idag… 😉 ) Jag hann få iväg två sms till Fästmön i samband med dagens två toabesök, i alla fall. Fick veta att hon var hemma med en snorig Elias idag.

Jag har försökt jobba superkoncentrerat med mina 2 x 36 forskartexter som idag skulle skickas ut till forskarna för en sista korrekturvända. För första gången har jag känt av lite irritation på ”jobbet”. Detta att ständigt bli avbruten är frustrerande när man måste hålla tungan rätt i mun. Samtidigt vet jag med mig att det är mänskligt att fela och om jag har gjort fel med nån av texterna är det ingen som hänger mig för det. Glädjande nog har jag redan fått svar från en knapp tredjedel!


Jag har skrivit och skrivit och skrivit idag…

                                                                                                                                                         Detta innebär att arbetet har gått in i nästa fas: fotografering. Forskarna har fått möjlighet att tipsa mig om om intressanta projekt. Tanken är att ett nytt projekt ska presenteras varje vecka på var och en av de sex startsidorna. Då ska sidan innehålla en förklarande text och en illustrerande bild. På onsdag morgon har jag bokat in den allra första fotograferingen. Huvudperson blir en hund! Dessvärre krånglar kameran, men jag får ta en massa knäpp och hoppas på att nåt av dem blir bra.

Efter ”jobbet” styrde Clark Kent* och jag kosan till bland annat Stormarknaden. Jag sprang upp på JC för att prova och inhandla ytterligare ett par jeans, men där inne var det bara kaos. Affären ska byggas och målas om… (Den typen av information önskar jag fanns på Stormarknadens hemsida. Då kan man ju undvika att bli irriterad genom att strunta i att åka dit.) Först vid slutet av veckan kan tänkas att där blir klart. Eftersom mina jeans måste fållas svarade jag att

Då blir det ingen affär idag!

Och så la jag tillbaka jeansen. Kanske åker jag dit till helgen eller nästa vecka. Den som känner mig vet att kläder och shopping inte är några av mina favoritprylar, så motståndsribban höjdes, kan jag meddela…

Det blev lite annat shoppat idag i stället på min shoppingtur. Bland annat dessa tre paket:


Vem kan tänkas få dessa???

                                                                                                                                                             Jag är hyfsat nöjd med det jag handlade, men inte helt. Dessutom var jag kissnödig hela tiden och det tär på koncentrationsförmågan. Och tyvärr kunde jag ju inte göra som mannen jag såg när jag kom ut ur Stormarknaden. Han drog nämligen ner gylfen och kissade i en buske mitt utanför en av entréerna. Fy 17 så äckliga en del är!!! Eller är det nån som tycker att jag är överkänslig???

Hemma i New Village var det visning av en av lägenheterna i min trappuppgång. En massa folk sprang ut och in genom porten, som stod öppen. Och precis utanför hade mäklaren placerat en skylt. Irriterad var mitt  förnamn när jag kom in på gården och upptäckte detta, för jag hade många och en del tunga saker att bära in. Dessutom var det en av spekulanterna som lurade ut mig igen:

Är det din bil? Du har tappat ett handduk!

I mitt förvirrade tillstånd fick jag för mig att jag tappat min filt eller min jacka och gick ut igen med armar långa som en apas av alla påsar. Men det visade sig att den rosa handduken som låg vid mitt ena däck tillhörde en av spekulanternas barn. Det var många barnfamiljer, noterade jag till min besvikelse och hoppades att alla skulle höra hårdrocken inifrån bilen och se systeminköpet jag hade gjort. 😉

Barn kan låta högt, men Tofflor kan låta högre!

lyder ett gammalt Toffeltalesätt. (Den som inte har förstått att jag ironiserar och skojar nu är det synd om. För ironiserar och skojar är precis det jag gör.)

I kväll blir det en titt på en TV-premiär, åter en dansk polisserie. Denna gång heter den Den som dräper. Första delen av tio visas klockan 21 i TV4. Sen är det läggdags!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min gnisslande lille bil-man

Read Full Post »

Jaa, inte ens strykjärnet är min vän idag. Av nån anledning brände jag mig – rejält – på högerarmen. Först kändes det inte alls och nu gör det förstås skitont. 😯

Plingade på hos Tant idag igen i samband med att jag gick till soprummet, men ingen öppnade. Misstänker starkt att hörapparaten inte är instoppad i lilla örat. Jag har sett att persiennerna har ändrat läge – i morse när jag kom från garaget var de uppe i köket, nu var de nerfällda mot solen.

På tal om garage så får Anna och barnen i Himlen en sambo i morgon! Det är Clark Kent* som blir den första att flytta ihop med dem. Han får en parkeringsplats från klockan 12. Härligt! Sen kan vi spara kronor igen. För än så länge gäller silverpengen som betalning. Det är mer än man kan säga om kopparpengen 50-öringen, som från och med i morgon INTE fungerar att betala med. Lite ledsamt, men samtidigt skönt att slippa den lilla pengen.


Den här kan du inte betala med i morgon!

                                                                                                                                                         Näää, den här brännskadade Tofflan som luktar ?  får nog ta och ringa sin lilla mamma för att höra om hennes krämpor i stället, så kanske hon glömmer sin egen. Funderar sen på att gå på lägenhetsvisning i kväll, bara för att få se en lägenhet i ett skick jag aldrig sett den förr i, men ärligt talat: så jäkla intresserad är jag inte. Eller för att använda ett citat av Clark Gable ur filmen Gone with the wind (1939):

Frankly my dear, I don’t give a damn…

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille man-bil

Read Full Post »