Leon

Ett inlägg om en bok.

---

 

Säga vad en vill om Mons Kallentoft som person – men skriva böcker kan han. I Herkulesserien skriver han dessutom tillsammans med Markus Lutteman, en författare jag väl inte var så impad av när jag läste boken om Patrik Sjöberg. Men i Leon, som är den andra boken i Herkulesserien, suddas författarnas gränser ut och det blir spännande och realistiskt. Jag köpte boken på årets bokrea och det var väl spenderade pengar!

Det kommer en direktsänd film som visar en skräckslagen liten pojke i en bur. En person, utklädd till ett lejon, stryker runt pojken samtidigt som en klocka räknar ner tiden. När timmen noll är slagen är pojken lejonets byte. Polisen Zack och hans kollegor kopplas in på fallet. Men samtidigt brottas Zack med sitt drogmissbruk och sina lojaliteter i den undre världen. När ytterligare ett barn kidnappas finner sig Zack plötsligt stå inför ett val: vem ska han rädda – barnet eller vännen?

Det här är en riktigt spännande bok! På långfredagsmorgonen läste jag nog minst halva boken och jag ville ogärna lägga den ifrån mig. Snacka om bladvändare! Idag på påskafton läste jag ut boken. Och nu längtar jag efter del tre i serien. Det är en mycket otäck historia som dessutom är väldigt verklighetstrogen. Stockholm kan onekligen vara både mörkt och kallt och barn… skyddslösa…

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I rörelse den 11 september 2012

Dagens I rörelse är signerad Bo Setterlind. Citatet kommer från hans dikt Julhymn.

Kanske det är natt hos dig,
kanske stjärnorna glimma
Över svarta djup hos dig
i din sista timma.
Kanske världen denna natt
liknar evigheten:
Lejon vandra där med lamm
över smärtans beten.

Livet är kort. 

Read Full Post »

26 dar kvar (till den totala förnedringen)

Ytterligare en dag går mot sitt slut. Vart tog den vägen? Idag har jag liksom inte hunnit grubbla så mycket på Tiden som rinner ut. Det har varit fullt upp i hjärnan med ord och med det roliga jag har framför mig alldeles nu:

1. Allhelgona i Stockholm
2. gästbloggandet den 9 – 15 november

Jag tror att det är alldeles förträffligt att ha saker att se fram emot. Då orkar man under tiden. Man orkar tänka och ta tag i Det Svåra. Man orkar bli arg i stället för ledsen. Jag menar nämligen att ilska är bättre än ledsenhet. När man är ledsen blir man svag och sårbar. När jag är arg blir jag ett lejon. Stark som ett lejon. Min mamma blir en tiger, men jag blir jä***r i mig ett lejon! En lejonKUNG, till och med!..

Jag blir ett lejon!

                                                                                                                                                              Jag har insett också att jag har blivit en samlare. En samlare av upplevelser. Upplevelser av det goda slaget, som jag kan plocka fram och minnas och njuta av när det är mindre goda dagar. I morgon blir det först temys vid lunchtid på hotellet. Spökvandringen börjar inte förrän klockan 18.30 och där emellan kan jag tänka mig att vi myser på hotellrummet, kanske tar en drink. Promenaden bland Gamla stans gastar tar 90 minuter, så därefter blir det lagom med middag, kanske på ”vår” italienare… Dessa upplevelser, som jag ännu inte upplevt, ser jag fram emot. De tränger bort det andra som sticker, hugger och gör ont. I morgon är det bara vi, jag och Anna. Men självklart blir det en rapport med bilder på en blogg nära dig, så småningom…

Read Full Post »

Bilder från dagens firande och parad

Vi stapplade upp vid åttatiden i morse, Fästmön och jag. Blaskade av oss och klädde på oss. Halv nio knackade Jerry på dörren och strax blev det skönsång av hela bandet. Elias fick massor av paket…

Hela sängen blev full av paket…

                                                                                                                                                                Det var paket från mamma, pappa och Tofflan, men mammas paket var störst.

Oj oj oj, det där stora paketet var väldigt tungt…

                                                                                                                                                         Vi tog bussen in till stan och snart satt vi alla på 11.09-tåget till Stockholm.

Undras om det finns nåt att titta på i Stockholm…

                                                                                                                                                          Pappa O var på gott humör och väldigt förväntansfull!

Tummarna upp för Pride!

                                                                                                                                                               Frida och Anna var Pridesugna, det syntes lång väg.

Prajd… Kan dä va nåt, dä???

                                                                                                                                                        Väl i Kungliga Hufvudstaden var till och med bussarna utsmyckade med regnbågsflaggor dagen till ära.

SL-bussarna hade regnbågsflaggor. Mannen till vänster i bild är en linslus, jag vet inte om han kan förknippas med flaggorna… 😉

                                                                                                                                                         Vi tågade ner till Kungsträdgården. Där packade vi upp vårt medhavda fika. Anna hade haft en lysande idé om att göra minitårtor med jordgubbar och grädde.

Anna sprutade på bra med grädde.

                                                                                                                                                           Det var verkligen en utmärkt idé med minitårtorna! Se själv så smaskigt:

Smaskens!

                                                                                                                                                    Anna själv tyckte att det smakade bra, tror jag.

En sötnos med en mini-sockerkaka, jordgubbar och grädde på assietten.

                                                                                                                                                Jordgubbarna konkurrerade med Fridas urläckara dojor.

Röda läckerbitar även på Fridas fötter.

                                                                                                                                                          Killarna blev lite rastlösa och hittade några lejon som de skulle rida in.

Jag vågade inte gå nära lejonen, så bilden blev lite oskarp. Men pojkarna O hoppade orädda upp på de ståtliga djurens ryggar.

                                                                                                                                                           Efter en utdragen jakt på toalett var åtminstone de två äldsta i församlingen nöjda när det var dags att ställa sig i position för att se paraden.

När kommer den, paraden? Familjen O väntar… Notera pappas raka rygg, som en eldgaffel!

                                                                                                                                                          En som väntade med rak rygg och utsmyckad med regnbågsflaggan var kyrkan…

Nån hade klättrat upp och hissat regnbågsflaggan! Härligt!

                                                                                                                                                     Precis innan paraden dök Nillan och Annapannan upp! Jätteroligt att äntligen ses, men tyvärr ett alldeles för kort möte…

Så kom då äntligen paraden!..

Regnbågsflaggorna vajade i vinden.

                                                                                                                                                           Först kom Dykes on bikes.

Dyke on bike!

                                                                                                                                                           Det var en hel del märkliga kreationer…

Kreationer i svart och lila.

                                                                                                                                                                Det var också djur i paraden.

Hästar med tillhörande tjejer.

                                                                                                                                                        Och så ett Göken-ekipage.

Det var även en gök i paraden.

                                                                                                                                                          Och så några riktigt stora djur… björnar!..

Björnarna sov inte idag.

                                                                                                                                                       Mycket dans och musik, många färger…

En dansant och färggrann tjej!

                                                                                                                                                          En del vitrockade syntes också. Här ett lass med doktorer.

Gay and lesbian doctors orkade inte gå utan åkte lastbil.

                                                                                                                                                            Men så tog orken slut i små ben så Anna, Elias och jag tågade mot MacDonald’s. Men Frida och hennes pappa klev in i paraden och tågade ända till slutet! Mycket imponerande!!!!

Dagen till ära blev det även dessert på McD. Anna mumsar glass här.

                                                                                                                                                      Efter en klibbig tågresa med läskiga lukter och en skrikande unge på bussen kom vi så hem till Förorten. Men! Vi hade visst haft besök av nån i soffan…

Bako på en soffkudde! VEM hade lämnat den???

                                                                                                                                                   Linn gjorde en egen version av minitårta med blåbär.

Blåbär var också gott på minitårtan.

                                                                                                                                                     Johan, däremot, gick på köttet och stekte kyckling. Men observera noga, han har lekt med strykjärnet också…

Se så huslig han är, ett riktigt kap!

                                                                                                                                                          Nu till kvällen är vi samlade allihopa och lite sugna, så Meals on Wheels åkte och inhandlade chips med dip. Det smaskas och äts…

En bra dag, men jag tror att alla är trötta, framför allt i ben och fötter…

Read Full Post »

En till bildtävling – och en promme – och lite skrål

Medan mamma packade upp alla sina sjuhundarfyrtioelva väskor och påsar satt jag en stund vid datorn. Surfade in till en av lokalblaskorna här i Metropolen Byhålan – och upptäckte att även den hade en sommarbildstävling! HA! Du förstår säkert vad jag gjorde! Jepp! Fast den här gången skickade jag in fem bilder från Byhålan. Och jag valde helt självsvåldigt dessa:

Kyrkan mitt i byn.

Vätterpromenaden med silver i vattnet.

Master i Metropolen.

Rosen på bänken som ett tecken.

Solen försöker gömma sig bakom molnen.

                                                                                                                                                       Priset? Tja första pris är… en digitalkamera!  😀 Men sen delas det ut biobiljetter också i tröstpriser. Inte för att jag vinner, men… Om man inte försöker kan man heller aldrig vinna, eller hur?!

Vid 21.30-tiden lyckades jag släpa med mig mamma ut på en kvällspromme. Vi gick och slängde sopor först och tog sen vägen ner mot sjön. Passade på att fota tornet till mitt favorithus där.

Det här huset, där ”the only gay couple in The Villagehole” bodde, är så vackert – från alla håll! Här ett av dess torn.

                                                                                                                                                         På väg tillbaka träffade vi på… lejon!

Här vaktar jag!

                                                                                                                                                           Sen längtade jag alldeles förskräckligt efter min Fästmö, så efter lite messande ringde hon och vi kunde prata i 20 minuter hyfsat ostört. Så kände jag att mamma blev otålig, så jag blev tvungen att runda av. Jag längtar sååå efter Anna och ville ju höra ”allt” som hänt under dan…

Kvällen avslutades med chilibågar och en kall öl för mig, bågar och läsk för mamma. Jag läste lite i lokalblaskan här och sen försökte jag skrämma iväg två brudar som stod runt hörnet och kacklade upprört och rökte som skorstenar. Det var party i Byhålan i afton – nostalgikväll i hamnen och det skrålades Status Quo, Gessle, Uggla, Ledin, Jerry Williams med flera med flera. Det lät ärligt talat mer som en gigantisk karaokefest… Rätt falskt och vidrigt, alltså…

Read Full Post »

Vilket djur är du – på jobbet?

Djurkaraktäristik – kan det var en modell att använda sig av när man vill förbättra kommunkationen på ett företag? Det tror forskaren och coachen Philip Runsten på Handelshögskolan.

Tja, att det kan vara som en djurpark på en arbetsplats det vet väl de flesta. Men att verkligen benämna arbetstagare som olika sorters djur får en sorts löjets skimmer över sig, tycker jag.

Men Philip Runsten förklarar:

Ursprunget till modellen är att vi kommunicerar på olika sätt. Olika människor har olika språk, helt enkelt. Att prata i termer av djur och deras egenskaper ger oss ett verktyg för att diskutera skillnader i hur vi fungerar i grupp. […] Vissa utgår från handling, de är lejon. De är känslostyrda och går på instinkt. Ugglan, å andra sidan, är en betraktare. Sådana personer är analytiska, men har ibland svårt att bestämma sig. Den tredje personlighetstypen är St Bernardshunden. Hundtyperna är sociala på jobbet och de anpassar gärna sin egen personlighet efter omgivningen. De fungerar också ofta som gruppens fredsmäklare. Tyvärr tar de inte sällan på sig för mycket arbete i sin strävan att ”offra” sig för gruppen.

Philip Runsten menar att de flesta av oss är en kombination av typerna. Men det som är specifikt för en viss typ förstärks i vissa situationer, till exempel när man känner press och stress:

Under stress flyttar sig de flesta människor. En del kan byta skepnad, men ofta blir man MER av vad man redan är. Ett lejon blir ännu mer lejon: Nu måste vi komma någonstans! Ugglan å andra sidan hanterar sin stress genom logik: Hur löser vi det här?

Philip Runsten tycker att man i stället för att diskutera skillnader i ett pressat läge borde prata om hur man ska hantera olikheterna. Han tycker att djurmetaforen fastnar och är avväpnande. Den gör så att man kan skratta tillsammans åt missförstånd. Slutligen menar Philip Runsten emellertid att våra skillnader behövs.

Det JAG inte tycker behövs är tramsiga modeller för hur man ska klara att samarbeta på en arbetsplats när läget är pressat… Då har man väl rimligtvis inte tid att sitta och flamsa med och åt sina kollegor eller?

Fast, när jag tänker efter så har jag jobbat med råttor, björnar, ankor och en och annat tvestjärt. Om jag nu får dra paralleller till mitt eget, futtiga arbetsliv (23 år långt, bara).

Ett antal sega råttor har i vart fall jag jobbat med i min dar…

Read Full Post »