Bland stakar och lussekatter

Ett inlägg om andra advent.

---

 

Citrus på bordet fast hon inte får.

Om det är nåt en skulle kunna tro att det är brist på i mitt liv så är det stakar. Men faktum är att jag har sett så många såna ”live” idag att det räcker och blir över. Eller nej. Den typen av stakar som jag har sett är visserligen av det levande slaget och såna en tänder på, men de har samtliga haft ljus. Andra advent har jag firat ganska storslaget med såväl stakar som lussekatter. Sötaste lussekatten var nog den här intill.

Men först var jag lite huslig här hemma. Tvättade, bäddade rent, hade syjunta stoppade en och annan strumpa och sökte ett jobb. Innan jag åkte och hämtade Fästmön ringde jag mamma. Framåt eftermiddagen fick regnet en ny skjuts och det fullkomligt vräkte ner ett tag. Anna och jag åkte och handlade och på väg ut till Förorten var det som om himlen öppnade sig. I stället för att köra 70 fick jag hålla 40 fram till bensinmacken.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äldste bonussonen var snäll nog och kom och mötte oss vid parkeringen i Himlen samt bar vår medförda last. Anna hade nämligen handlat ett och annat till Luddskallarna* och sånt är tungt. Jag lider fortfarande av påssjukan från igår – mina axlar är riktigt onda. Knävärken vill inte heller ge med sig, irriterande nog. Anna fick inte äta utan tvingades koka kaffe till mig. Till kaffet hade vi pepparkakor och lussekatter, de senare även av det levande slaget. Och trots att katterna fick mat – av Mommisen** – hade vi fullt sjå att freda oss från deras nyfikna och söta nosar. Inte kan de vara stilla heller så en kan ta bra bilder på dem…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hemma i New Village var det mörkt. Det blev till att tända… en stake, förstås. Denna gång blev det hästastaken från vännen M i vardagsrummet. I skenet från dess två ljus intog jag min middag – de goda ostarna och fikonmarmeladen som jag inte åt igår samt ett glas rött. Ibland är livet bara så… gött…

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Luddskallarna = katterna Mini, Lucifer och Citrus
**Mommisen = Tofflan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nåt salt

Ett saltat inlägg.

---

 

Salta grodor stod inte på handlingslappen, men följde med hem ändå.

I kväll efter jobbet blev jag tvungen att vara lite huslig. Först skulle jag handla och fylla på kylen eftersom jag väntar besök i helgen av min kära. Att handla på Tokerian är inget jag direkt estimerar nuförtiden. Det är mest ett nödvändigt ont. Jag brukar hasta genom butiken. Detta får till följd att jag ibland plockar ner saker i kassen/korgen/vagnen som inte står på handlingslappen. I kväll blev det… en påse salta grodor. Man kan förstås även se de salta grodorna som en muta till mig själv för att jag ska palla shoppingturen…

Väl hemma insåg jag att nånting stank i köket. Det var inte nån död, salt groda utan en soppåsarna. Däruti låg plast som i för ett tag sen omslutit en död firre. Nåt dött var det, med andra ord. Ja, need I say more? Du kan säkert föreställa dig lukten. Därför fick husmor ta en tur till soprummet också. Men inte förrän hon lagat till sig en kallekonkörv med chipotlekryddning och överbliven potatissallad samt sparkat igång en maskin tjockis-svart tvätt.

Lite skrivjobb på det och sen… hade jag tänkt hälla ner mig i bästefåtöljen och glo på dumburken. Bara det att det är absolut noll och intet jag vill glo på i kväll. I morgon, däremot, är det säsongsavslutning av När livet vänder klockan 20 på SvT2. Det tänker jag definitivt inte missa!!! Jag blev lite ledsen igår när jag telefonerade med mamma (två gånger, för övrigt), för hon hade inte vågat titta på serien – hon trodde att den var deprimerande rakt igenom.

Men det är i morgon, det… I kväll får jag nog roa mig med att hänga tvätt, äta salta grodor och läsa om mord bland litteraturvetare. Och faktum är att det är ganska OK det också.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagssovmorgon, kryckande, gardiner och annat husligt

Den kära, mest älskade Fästmön smög upp i morse och tassade ut till bussen, den som bara kör henne halva sträckan till jobbet från mig. (Den stackarn – Anna alltså, inte bussjäveln! – har dessutom en blåsa på ena foten!) Jag vaknade tjugo i sju av att det var alldeles för tyst i mitt hem (dock inte under mig…). Kryckade mig ur sängen tjugo i sju och fann att den lilla fågeln var utflugen! Jag hade fått sovmorgon av Anna, som tyckte synd om mig, tror jag. Igår kväll fick jag nämligen ta fram kryckan eftersom jag nästan inte kunde gå. Och vilken tur att jag lyckades somna om! Sov ända till halv nio idag…

Den kära, mest älskade Anna! Här på besök i kyrkan.

Jag fick känna lite söndagsfrid idag, trots att somliga i huset tittade på TV på inte särskilt låg volym under mitt sovrum före klockan sju. Men när jag klev upp och grep mig an dagens verk blev jag efter en stund ackompanjerad av kyrkklockor. Medan jag tog ner en gardinstång och skruvade ner hållare till gardinstänger på de resterande tre fönstren ding-dongade det utanför. Och det var ganska fridfullt.

Kryckan åkte som sagt fram igår kväll. Då hade jag dels jävligt ont och dels svårt att gå. Det var i princip omöjligt för mig att resa mig utan krycka. Det brukar inte vara så svårt att gå inomhus utan krycka, för det finns alltid nåt att hålla sig i. Igår kväll gick det inte alls att gå utan krycka heller. HATAR! Men foten har fått vila under natten och även om jag behöver kryckan för att ta mig ur sängen och upp ur stolar, kan jag halta utan den inomhus i alla fall idag. Jag ska försöka att inte belasta foten så mycket, men samtidigt stelnar jag till om jag inte rör på mig och då gör det ännu mer ont sen, när jag ska försöka röra på mig.

Dagens agenda innehåller inte så mycket, tack och lov. Jag ska stryka några jeans, det är allt. Vattnat mina 42 krukväxter gjorde jag i samband med att jag tog bort fönsterremsor och gardiner idag. Fasen, så full tvättkorgen är! Jag ska nog tvätta nån maskin så tvättkorgen rymmer lite mer tvätt. Till en del fönster har jag rena gardiner till i linneskåpet att sätta upp sen, men sorgebarnet är sovrummet. Jag har haft ett par rätt fula blåa gardiner där. De matchar färgen på tapeterna, men de har rosor på sig. Rosor! Nej, det är inte jag! Kanske borde jag passa på att inhandla nya gardiner till sovrummet nu när jag ska få nya fönster. Men sist jag gjorde det köpte jag ett par som visade sig vara duvblålila i dagsljus. De passade bara som tillfällig och ful nödlösning som solskydd på jobbet…

Ful nödlösning på jobbet ett tag.

Nej, jag är ingen gardinmänniska. När jag var gift – bevare oss väl! – tog min dåvarande svärmor hand om den biten. Det var ganska bekvämt, även om vi inte hade samma smak alla gånger. Efter skilsmässan följde en period av anti-gardiner-stil i mitt hem. Sen blev jag vuxlig och försökte. Med varierande resultat.

Ärligt talat är jag inte nån som är duktig på det husliga – det tror jag att såväl Anna som mina X:or skriver under på! Visst gillar jag att ha snyggt omkring mig hemma och visst gillar jag att äta gott – bara jag slipper fixa till det själv. Jag kan ta hand om städningen i stället, minus disken, förstås… Anna var så söt igår och tog hand om disken efter maten – trots att hon hade jobbat 7 – 16. Men jag lagade i gengäld maten – och sen kunde jag inte stå på foten…

Det är ganska läskigt, men jag vet att alkohol brukar hjälpa mot värk. Vi drack var sin starköl igår och två glas vin. Det gjorde inte nån som helst skillnad igår – jag hade jätteont. Hälen värkte för första gången, den värkte rejält. På torsdag ska jag tillbaka till Nål-Janne, så jag får beklaga mig då ordentligt och höra om jag kan göra nåt annat på hemmaplan för smärtlindring än att ha hälen på en kylklamp. Testade det igår och då ilade det bara ännu mer.

Nej, nu ska jag läsa lite lokalblaska, inta frukost och stryka jeans – i den ordningen. Dagens middag behöver inte förberedas – vi ska äta ost och kex och dricka var sitt glas vin. Igen. Oj så fulla vi blir – NOT! (Jag hatar att vara full och tappa kontrollen, så jag är aldrig full nu för tiden.)

Vad ska du göra idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

En av-och-till-dag med tomt bås

Dagen började som igår – med ösregn. Det har varit höst i luften, med grå himmel, regn av och till samt blåst. Men när jag skulle åka hem sken solen en kort stund, så solbrillorna åkte på. I skrivande stund är det ett riktigt skyfall… Snacka om av-och-till…

Jag tog en annan väg hem och den gick fortare i rusningstrafik nu på eftermiddagen. På morgonen lär det bli den väg jag hittills har kört. Det är bitvis ganska långa köer och jag är förvånad att det är så med tanke på ”nya” E4:an. En del av vägen åkte jag i mitten av 1990-talet till mitt dåvarande arbete och faktum är att inte mycket har förbättrats vad gäller trafikframkomligheten… Man har petat in ett par, tre rondeller som ärligt talat varken gör från eller till.

Artikeln jag skrev igår hade blivit citat- och faktagranskad av intervjuoffret. I morse låg ett

Helt OK!-mejl

i min mejlbox. Kul! Det kändes bra också att få iväg det i tid för manusstopp. 

Resten av förmiddagen har jag mest jobbat med texter till webb och intranät, främst det senare. Det blev hela sju stycken, ett resultat som man väl får vara nöjd med..? Tyvärr kunde jag inte publicera dem eftersom jag inte har fått behörighet än – och det tycks ta tid… Vi får hoppas att det är grönt ljus i morgon.

God lunch idag blev den förfinade thaisoppan som Fästmön hade lagat till igår. Fast jag hittade bara en enda räka i den idag och dessutom skrev jag fel igår: det var inga bönor i, det var ju sockerärtor!.. En viss skillnad… Och jag ska vara halvvegetarian… 😳

Thaisoppa med purjolök och sockerärtor – och en räka idag.

                                                                                                                                                            Hemma i kväll möttes jag av ett tomt bås. Anna har gått/åkt och jobbat och jag ska hämta henne klockan 20. Det känns tomt och tyst och ensamt och konstigt – jag har blivit riktigt bortskämd av ”min” hemmafru de här senaste dagarna!

Jag vet inte riktigt vad det blir till middag i kväll, men det finns två raggmunkar i frysen, lingonsylt och kalkonskivor. Eller också tar jag det med mig i lunchlådan i morgon. Jag tror nästan det får bli så. Jag har just glufsat i mig en Crisp & Cerealbar mandel och tranbär och så kanske det blir nån rostad macka och ett glas mjölk som komplettering.

Min kväll ska jag främst ägna åt att beta av en strykhög som nu blivit gigantisk. Nu är det min tur att leka hemmafru. Eller husmor, som jag gillar att kalla mig. Jag är ju både så huslig och moderlig – NOT!

Read Full Post »

En ny dag

Jag sover inte alls bra om nätterna! Förstår inte vad det är som plågar mig så. Klart att oron finns där hela tiden, men inte extremt mycket mer på nätterna. I natt har det blivit några timmars fler sömn än föregående natt. Däremot har jag vaknat typ en gång i timman. Sovit oroligt, helt enkelt.

För att försöka ta bort lite av oron tillfälligt tog jag tjuren vid hornen och ringde a-kassan idag. Ibland träffar man på riktiga pärlor där, ibland träffar man på folk som man direkt inser inte vill svara i a-kassans telefon redan när de säger sitt namn. Idag träffade jag på den senare sorten. Då är det så lätt att tappa modet, att ge upp, att bli svag, att börja gråta. Men idag spelade jag rollen av den generat ursäktande. Frågade efter fler a-kassekort och såna skickas på torsdag. Frågade om arbetsgivarintyget kommit fram och varför det efterfrågats. Jorå, fram hade det kommit, fast det var ju inte registrerat än. (Det går inte fort på a-kassan.) Skälet till att det efterfrågats är att man jämför det med de timmar jag angett på insända kassakort. Ja, det lär ju ta en HIMLA tid, det handlar ju om sex (6) timmar som ska motgranskas…

Arbetsgivarintyget hade kommit fram, men inte registrerats än.

                                                                                                                                                                 Fem samtal/kolla-upp-grejor har jag att utföra till torsdag förmiddag när jag ska avrapportera. En uppgift har jag kollat, men inte fått fram nåt intressant och får troligen vänta till hösten. Igår kväll översände jag mitt omgjorda CV till en tänkbar praktikplats. Idag ringde jag två ställen. Till det ena är jag inbjuden att prata vid ett arbetsutskott, men inte förrän i mitten av augusti. Känns lite trist – men föga förvånande – att intresset för sommarstugor var större än för gratis informatörstjänst i två månader i höst när behovet är stort av en sådan…

Det andra stället lät mer lovande, men personen, som ska ta över ett chefsvikariat i skrivande stund, hade ännu inte hunnit titta på mina papper. H*n lovade däremot återkoppling, vad jag förstod redan under eftermiddagen. Det är på den här arbetsplatsen jag HELST skulle vilja göra praktik! Återkopplingen har just levererats och det blev tyvärr ett nej. Och jag förstår det. Lite grann i alla fall. Även om h*n nu missar en stjärna som jag…

Återstår två till att ringa för att höra om man funderat klart där – fast den ena lovade höra av sig själv i veckan. Jag känner lite att jag inte vill ringa för tätt och tjata, så eventuellt avvaktar jag till sena eftermiddagen idag eller i morgon.

Praktik är för övrigt ett ord jag hänger upp mig på! Jag, som har över 20 års yrkeserfarenhet, söker praktikjobb. Det är verkligen fel för mig. Fel ord. Det handlar om att få komma ut i ett sammanhang under två månader med möjlighet till förlängning, att känna sig behövd, att få använda sin kompetens och sin kunskap – alltihop gratis för arbetsgivaren. Ibland känns det som om nästa steg blir att jag BETALAR arbetsgivaren för att få jobba där… Vad är det för samhälle vi lever i ? Vem andades ordet ”välfärdssamhälle”? Kom hit ska du få en smocka – en VERBAL sådan – jag tror inte på fysiskt våld!

En verbal smocka utdelas till den som andas ordet välfärdssamhälle!

                                                                                                                                                                    Jag har varit huslig också. Kört igång en maskin tvätt där jeans och tröjor blandas med min morgonrock. Och så har jag dammat. Nästa punkt på listan blir frukost och sen ett varv med snabeldraken*. Dusch och hårtvätt blir min belöning för det! Och några sms fram och tillbaka till Fästmön. Jag är glad att hon har fått bättre väder på sin andra semesterdag! Det måste vara trist att sitta i en lägenhet med fyra ungar och inte ens ha tillgång till bilen och dess chaufför… Den senare kan man ju och får man ju dessutom gärna pussa på mycket!

                                                                                                                                                              *snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »

Bland hemmets favoritprylar 7

Ovanpå köksskåpen finns det ett utrymme som mest är irriterande. Där samlas damm i fett från matlagning. Men jag har lagt tidningspapper ovanpå skåpen och som den husliga människa jag är byter jag ut dem då och då, ganska ofta, faktiskt, samt torkar av. Och så har jag en del fina prylar där ovanpå.

Den här lite oskarpa bilden – jag fick vara akrobat för att ta den – föreställer en gammal burk med ett skepp på. Jag tror att den kom från pappas mostrar.

                                                                                                                                                            Fina gamla burkar är nåt jag sparar på och här är två till.

Burken till vänster med det maritima motivet kommer från pappas mostrar. I burken till höger var det choklad. Den burken fick jag redan som barn av mamma och pappa och jag hade ursprungligen schackpjäser i den…

                                                                                                                                                     Farmor hade också en massa fina burkar. Här en av dem som jag lyckades rädda.

En gammal kexburk med ett barn som håller en hund på.

                                                                                                                                                       Ovanpå städskåpet tronar en gammal hushållsapprat – mormors våffeljärn. Jag tror faktiskt att det fungerar, men det luktade INTE gott om det sist jag provade…

Ett rejält våffeljärn.

                                                                                                                                                          Under min tid som informatör inom en av länets offentliga verksamheter fick jag en fin keramikburk att ha pennor i. Den räddade jag med mig hem när jag slutade där. Nu har den pennor i sig också, men står på en av mina köksbänkar.

En vacker keramikburk till pennorna.

                                                                                                                                       Till avdelningen kitsch i hemmet hör nog detta madonnaljus, inköpt på nån liten inredningsaffär i Stockholm. Ett likadant ljus hade jag och ett x med oss till värden en gång när vi var bortbjudna på middag. Totalt värdelöst – när man tände det flöt det ut till en stearinklump!.. Så jag har behållit mitt blot til lyst.

Rätt kitschigt – och absolut omöjligt att tända! Hela ljuset flyter ihop till en stearinhög.

                                                                                                                                                      Slutligen ett foto från familjen. Idag är det mammas och pappas femtioförsta bröllopsdag. Mamma fick hjälp att göra fint på graven i torsdags och det glädjer mig. Men det hade förstås varit roligare att ha pappa i livet idag.

Ett vackert par från 1959.

Read Full Post »

Bilder från dagens firande och parad

Vi stapplade upp vid åttatiden i morse, Fästmön och jag. Blaskade av oss och klädde på oss. Halv nio knackade Jerry på dörren och strax blev det skönsång av hela bandet. Elias fick massor av paket…

Hela sängen blev full av paket…

                                                                                                                                                                Det var paket från mamma, pappa och Tofflan, men mammas paket var störst.

Oj oj oj, det där stora paketet var väldigt tungt…

                                                                                                                                                         Vi tog bussen in till stan och snart satt vi alla på 11.09-tåget till Stockholm.

Undras om det finns nåt att titta på i Stockholm…

                                                                                                                                                          Pappa O var på gott humör och väldigt förväntansfull!

Tummarna upp för Pride!

                                                                                                                                                               Frida och Anna var Pridesugna, det syntes lång väg.

Prajd… Kan dä va nåt, dä???

                                                                                                                                                        Väl i Kungliga Hufvudstaden var till och med bussarna utsmyckade med regnbågsflaggor dagen till ära.

SL-bussarna hade regnbågsflaggor. Mannen till vänster i bild är en linslus, jag vet inte om han kan förknippas med flaggorna… 😉

                                                                                                                                                         Vi tågade ner till Kungsträdgården. Där packade vi upp vårt medhavda fika. Anna hade haft en lysande idé om att göra minitårtor med jordgubbar och grädde.

Anna sprutade på bra med grädde.

                                                                                                                                                           Det var verkligen en utmärkt idé med minitårtorna! Se själv så smaskigt:

Smaskens!

                                                                                                                                                    Anna själv tyckte att det smakade bra, tror jag.

En sötnos med en mini-sockerkaka, jordgubbar och grädde på assietten.

                                                                                                                                                Jordgubbarna konkurrerade med Fridas urläckara dojor.

Röda läckerbitar även på Fridas fötter.

                                                                                                                                                          Killarna blev lite rastlösa och hittade några lejon som de skulle rida in.

Jag vågade inte gå nära lejonen, så bilden blev lite oskarp. Men pojkarna O hoppade orädda upp på de ståtliga djurens ryggar.

                                                                                                                                                           Efter en utdragen jakt på toalett var åtminstone de två äldsta i församlingen nöjda när det var dags att ställa sig i position för att se paraden.

När kommer den, paraden? Familjen O väntar… Notera pappas raka rygg, som en eldgaffel!

                                                                                                                                                          En som väntade med rak rygg och utsmyckad med regnbågsflaggan var kyrkan…

Nån hade klättrat upp och hissat regnbågsflaggan! Härligt!

                                                                                                                                                     Precis innan paraden dök Nillan och Annapannan upp! Jätteroligt att äntligen ses, men tyvärr ett alldeles för kort möte…

Så kom då äntligen paraden!..

Regnbågsflaggorna vajade i vinden.

                                                                                                                                                           Först kom Dykes on bikes.

Dyke on bike!

                                                                                                                                                           Det var en hel del märkliga kreationer…

Kreationer i svart och lila.

                                                                                                                                                                Det var också djur i paraden.

Hästar med tillhörande tjejer.

                                                                                                                                                        Och så ett Göken-ekipage.

Det var även en gök i paraden.

                                                                                                                                                          Och så några riktigt stora djur… björnar!..

Björnarna sov inte idag.

                                                                                                                                                       Mycket dans och musik, många färger…

En dansant och färggrann tjej!

                                                                                                                                                          En del vitrockade syntes också. Här ett lass med doktorer.

Gay and lesbian doctors orkade inte gå utan åkte lastbil.

                                                                                                                                                            Men så tog orken slut i små ben så Anna, Elias och jag tågade mot MacDonald’s. Men Frida och hennes pappa klev in i paraden och tågade ända till slutet! Mycket imponerande!!!!

Dagen till ära blev det även dessert på McD. Anna mumsar glass här.

                                                                                                                                                      Efter en klibbig tågresa med läskiga lukter och en skrikande unge på bussen kom vi så hem till Förorten. Men! Vi hade visst haft besök av nån i soffan…

Bako på en soffkudde! VEM hade lämnat den???

                                                                                                                                                   Linn gjorde en egen version av minitårta med blåbär.

Blåbär var också gott på minitårtan.

                                                                                                                                                     Johan, däremot, gick på köttet och stekte kyckling. Men observera noga, han har lekt med strykjärnet också…

Se så huslig han är, ett riktigt kap!

                                                                                                                                                          Nu till kvällen är vi samlade allihopa och lite sugna, så Meals on Wheels åkte och inhandlade chips med dip. Det smaskas och äts…

En bra dag, men jag tror att alla är trötta, framför allt i ben och fötter…

Read Full Post »