Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Status Quo’

Ett prisande – och tvärtom – inlägg.


 

Redan torsdag. Inte så tokigt för den som är ledig i helgen. Men där är vi inte än. Det är dags att redogöra för den Tofflianska veckans höjdpunkter (Japp) och lågvattenmärken (Nix). Och det är inte svårare än så här:

Japp

Nix

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett akustiskt inlägg.


 

För riktiga Status Quo-fans, ni som läste mitt inlägg häromdan om bandets akustiska konsert i The Roundhouse i London… Min vän Kev har hittat det ni sökte – hela konserten i ljud och bild!

 

Thanks, dear!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en konsert.


 

Nä, jag är inte i London. Jag är livegen, remember? Då får man inte resa utomlands ens om man har råd. Råd har jag inte, men goda vänner. Jag har tillbringat eftermiddagen tillsammans med Status Quo.

Status Quo

Status Quo. (Bilden är lånad från bandets webbplats.)


Hela eftermiddagen 
blev det förstås inte. Men en och en halv timme, lite drygt, lyssnade jag. Drömde mig bort, mindes ett annat liv… Jeansjackor, lukten av bensin och cigarretter, smaken av pepparmintcerat. (Jag fick ceratet i julklapp samma jul som jag fick vinyl-LP:n Quo.) Och killen med de runda brillorna på sin röda och vita Puch AlabamaAllt till tonerna av Status Quo.

Visst lät de lite äldre. Visst lät vissa av låtarna från konserten på The Roundhouse lite… entoniga… Men när Paper plane flög ut genom högtalarna, tätt följt av Caroline, då var Matchstick Men bättre än de fyra skalbaggarna från Liverpool.

Tack, Kev, för upplevelsen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett upptrappat inlägg.


 

Det trappas upp – på flera sätt än ett här. Samtidigt som det trappas ner. En första åtgärd blir märkbar ganska omgående. Visst får det vissa konsekvenser för såväl andra människor som mig själv. Men beslutet är fattat. Min mamma kan vara en tiger ibland när det gäller mig. För egen del blir jag en stridsvagn när det gäller människor jag bryr mig om – tung och obeveklig.

Stridsvagn

Tung och obeveklig som en stridsvagn.


Det är en blåsig men ljummen morgon 
jag har vaknat till. Träden utanför är nästan tömda på löv. Dagens första del har jag ägnat åt att söka ett spännande jobb i Uppsala som jag blev tipsad om av en vän som gärna ser mig som arbetskamrat. Vidare har jag läst en del mejl, besvarat några, skrivit ett par.

En intressant sak som kom upp vid ett av samtalen igår var återkoppling. Jag förstår att man inte kan ge var och en av de mellan 150 och 200 sökande, som det brukar vara på de jobb jag söker, personlig feedback. Men just igår fick jag en bra och enkel återkoppling via e-post på ett sökt jobb som jag tycker är föredömlig. Så här stod det ungefär (jag har tagit bort vissa ord i texten så att inte för mycket avslöjas):

Hej Tofflan,

Vi är mycket tacksamma över ditt visade intresse för att arbeta med oss på Företaget. Vi har fått in drygt 150 ansökningar till denna tjänst och det har varit en hård konkurrens bland de sökande. Vi har valt att anställa en kandidat med stor erfarenhet från Xverksamhet. Vald kandidat har även erfarenhet från Y och att implementera ett flertal Z . Ett stort plus har också varit att vald kandidat har erfarenhet från vår bransch och då specifikt Å.

Vi tackar för ditt visade intresse och för den tid du lagt ner på din ansökan.

Med vänlig hälsning,

Företaget

Nu ska jag strax ringa för att boka in lite tider av olika slag innan jag blåser över till Tokerian för att inhandla en del smaskens till fredag. Gudadrycken i guldpåsen sparas emellertid till lördag – fredagsmiddagen blir nämligen raclette och till den osten dricker man vitt vin.

Dagens bonus tackar jag K för! Det är en musikalisk upplevelse som rör våra gemensamma favoriter Status Quo. Fästmön säger att det är

bonnrock från Byhålan

och det är det säkert. Men jag gillart’. Och K!

I övrigt räknar jag med umgänge med familjen den här veckan – somliga har ju höstlov.

Lönnlöv på vindrutan

Bilen har höstlöv, andra har höstlov.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt trött inlägg.


 

Dessa kanske kan komma till användning på balkongen nästa varma säsong. Jag har inte kunnat hänga tvätt där på flera år eftersom somliga vägrar att kommunicera med mig angående rök.

Jag använder inte klädnypor när jag hänger tvätt, men jag har ingen lust att lägga ut en bild på mina underkläder. Därför får nyporna illustrera tvätthängning.

Den här dagen började så bra. Jag hade inte jätteont i ryggen när jag vaknade, men allt eftersom timmarna gick och trots medicin slog det onda till. Igen. Jag blir så besviken, frustrerad, irriterad och framför allt trött. Att tvätta, till exempel, är ju inte särskilt jobbigt i moderna tider. Glöm klappträn och iskallt vatten. Man slänger ju bara smutstvätten i en maskin, häller i tvättmedel, trycker på en knapp och så fixar maskinen resten. Det enda man som tvätterska behöver göra är att hänga tvätten. Det tog mig en och en halv timme i tre omgångar att hänga upp en maskin rena underkläder och strumpor. Mycket irriterande! 

Det är verkligen strålande väder idag och jag hade gett mig den på att ta en liten promenad. Jag tog mig med nöd och näppe runt de närmaste husen här… För övrigt var det riktigt ruggigt att passera stället där sju skott avlossades klockan 4.16 förra veckan. Där låg blommor och ljus. På en bänk vid en lekplats nära satt en person som såg ut att samla sig för att gå fram till platsen och lägga ner sin blomma. Usch, det var faktiskt rentav fruktansvärt att passera, när jag tänker efter…

Hemma igen var jag helt slut. La mig först en stund på köksgolvet, därefter ovanpå gästsängen. Plötsligt var jag borta för världen en halvtimme. Det är en fördel med att vara sjukskriven – jag kan vila när jag behöver. Och uppenbarligen behövde jag vila just då.

iphone5black

Det hördes inte vad jag sa i denna idag.

Sen ringde jag mamma och då blev jag trött igen. Idag hörde hon inte vad jag sa i luren, så både hon och jag skrek. Mest hon. Jag försökte hålla luren en bit från örat. I ett svagt ögonblick lovade jag att ringa i morgon kväll igen.

Men då ska ju jag till frissan!

sa mamma.

Nej, du ska till frissan på eftermiddagen, nästan samma tid som jag ska till naprapaten,

svarade jag.

Jag försöker att inte bli irriterad, men jag mår inte så bra nu, jag är trött, har ont och tålamodet är… kort… När mamma sen inte förstod att det kostar att ringa (!) från min mobil (även om det är billigare från mobilen än att ringa från den fasta telefonen på dagtid), kände jag att det var dags att säga hej då. Innan jag sa nåt ironiskt i stil med

Tror du att jag ringer från en leksakstelefon, eller?

Vid 16-tiden hasade jag nerför trappan för att vittja postboxen.  Ett korrekt ifyllt läkarintyg hade kommit tillsammans med en räkning från a-kassan. Jag scannade in intyget och mejlade min chef.

Eftersom jag nu ändå satt vid datorn passade jag på att betala a-kasseavgiften för de tre kommande månaderna. Den var sänkt igen med hela nio kronor. Wow… Fick också ett mejl från a-kassan om att jag hade ett oläst meddelande i min a-kasse-inbox, så jag loggade in och läste det. Rena turen att jag kom ihåg lösenordet. Förresten var det dags att byta, så det gjorde jag. Från och med min födelsedag ska a-kassan införa nåt som heter, fantasifullt nog, Mina sidor. Då räcker det inte med lösenord, då ska man ha e-legitimation också. Det är jättebra med säkerhet, men fan vad det krånglar till saker och ting av praktiska skäl för mig.

banan

Banan – del av min middag idag.

Jag blev trött igen. Min ork är noll och intet. Jag har ont i ryggen och ner i ljumskarna. Idag blir det ingen matlagning som igår (kycklingchorizo grillad i ugnen) utan nyponsoppa och en banan.

För övrigt längtar jag efter min fästmö. Men det dröjer nästan två dygn tills vi ses.

Dagen kan summeras enligt rubriken: nytta och vila. Lite av det första, mer av det andra. Ändå inte tillräckligt av nåt…

Och BTW… Thanks, Kev, for entertaining me with Status Quo via Twitter!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, det står rätt i rubriken. Den här söndagen rockar HÅRT! Inte fett, utan HÅRT! Jag har nämligen slösat på pengar och inhandlat mig en CD – med Volbeat. Starkt påverkad av den kära Kloppan har jag lyssnat lite på bandet då och då och fallet för det. Så kan det gå!


Den här inhandlade jag idag för endast 179 pix! (Det är visserligen mat för några dar, men…)

                                                                                                                                                 Fästmön är superrisig idag så det blev inget stadsbesök med Lilleman för att inhandla present till sjuårig flicka. Det åtog JAG mig att göra! Moahahahahahaaaaa… Du kan ju bara gissa vad det ligger i det fint inslagna paketet, kanske

  • ärtpistol
  • doktorsväska
  • Status Quos greatest hits

eller kanske…

  • en burk med sprayfärg?

Närå, var lugn! Även en Toffla har sina gränser och dessutom betalade Anna, så det blev ett paket med Ett Högst Ordinärt Innehåll och förhoppningsvis Mycket Lämpligt och Passande för en flicka som fyller sju. (Men säker kan man ju inte vara… Moaahahahaahaaaaaa…)


Kanske ett paket med lite ”förbättringsfärg” i???

                                                                                                                                                       Nån utflykt till farbror Bosse, som är pappa till Anna, blir det nog inte idag. Anna är som sagt rejält risig. Idag gäller att snygga till Elias så att jag kan transportera gossen i limousine till kalaset klockan 16. Efter kalasslutet skjutsar jag trion O till sin pappa, även han är lite ämlig…

Anna stannar kvar i Himlen i kväll. Det är nog skönast att bara få vara hemma och ta det lugnt när man inte mår bra. Kanske kommer hon in till mig i Stan senare i veckan.

Jag själv är hemma just nu och har skrivit fem inlägg, varav tre (med detta) till denna blogg och två till Skrivrummet. Ett inlägg har jag kvar att skriva och jag suger lite på idéerna. I morgon, måndag, publicerar jag de sista inläggen som gästbloggare. Det har varit SÅ ROLIGT och stimulerande och jag vill TACKA ALLA som följt mig inte bara här på egna bloggen utan också där! Det har varit häftigt att för en vecka ha nåt vettigt att göra, det har känts som att ha ett arbete, nästan… Men på tisdag är det slut, alltså…

Jag har lagt fram alla blanketter som jag ska fylla i och skicka in till a-kassan. Men i morgon måndag tänkte jag först ta en städdag och kanske bädda rent också och tvätta. På tisdag morgon blir det provtagning. Tänkte åka så tidigt det går, trots att Anna troligen är hemma från jobbet även då. Ser inte fram emot att leka nåldyna, precis, men inser att jag faktiskt vill veta vad som är fel på mig och få hjälp att må bättre. Så till alla som har kallat mig allt från psykisk sjuk till inbillningssjuk – TA ER I DALEN (och var glada att jag inte anmälde er för förtal)!  Inte för att det är finare att vara fysiskt sjuk, MEN det är inte snällt att kackla för mycket om andras mående när man inte har fakta. BAH!

Nu ska jag skriva nånting… alldeles alldeles… sist till Skrivrummet…

Read Full Post »

Medan mamma packade upp alla sina sjuhundarfyrtioelva väskor och påsar satt jag en stund vid datorn. Surfade in till en av lokalblaskorna här i Metropolen Byhålan – och upptäckte att även den hade en sommarbildstävling! HA! Du förstår säkert vad jag gjorde! Jepp! Fast den här gången skickade jag in fem bilder från Byhålan. Och jag valde helt självsvåldigt dessa:


Kyrkan mitt i byn.


Vätterpromenaden med silver i vattnet.


Master i Metropolen.


Rosen på bänken som ett tecken.


Solen försöker gömma sig bakom molnen.

                                                                                                                                                       Priset? Tja första pris är… en digitalkamera!  😀 Men sen delas det ut biobiljetter också i tröstpriser. Inte för att jag vinner, men… Om man inte försöker kan man heller aldrig vinna, eller hur?!

Vid 21.30-tiden lyckades jag släpa med mig mamma ut på en kvällspromme. Vi gick och slängde sopor först och tog sen vägen ner mot sjön. Passade på att fota tornet till mitt favorithus där.


Det här huset, där ”the only gay couple in The Villagehole” bodde, är så vackert – från alla håll! Här ett av dess torn.

                                                                                                                                                         På väg tillbaka träffade vi på… lejon!


Här vaktar jag!

                                                                                                                                                           Sen längtade jag alldeles förskräckligt efter min Fästmö, så efter lite messande ringde hon och vi kunde prata i 20 minuter hyfsat ostört. Så kände jag att mamma blev otålig, så jag blev tvungen att runda av. Jag längtar sååå efter Anna och ville ju höra ”allt” som hänt under dan…

Kvällen avslutades med chilibågar och en kall öl för mig, bågar och läsk för mamma. Jag läste lite i lokalblaskan här och sen försökte jag skrämma iväg två brudar som stod runt hörnet och kacklade upprört och rökte som skorstenar. Det var party i Byhålan i afton – nostalgikväll i hamnen och det skrålades Status Quo, Gessle, Uggla, Ledin, Jerry Williams med flera med flera. Det lät ärligt talat mer som en gigantisk karaokefest… Rätt falskt och vidrigt, alltså…

Read Full Post »

Older Posts »