Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sega råttor’

Ett redovisande inlägg.


 

Påsken är gången, men kanske en och annan har knaprat på innehållet i sitt påskägg den gångna veckan. Tofflan undrade i alla fall vad du helst vill ha i ditt påskägg.

Så här fördelade sig de 19 inkomna svaren:

42 procent (åtta personer) svarade: Blandat lösgodis. 

26 procent (fem personer) svarade): Choklad, så klart! 

Fem procent (en person) svarade: Såna där hårda, färggranna ägg som bara smakar socker.

Fem procent (en person) svarade: Sega råttor och sånt.

Fem procent (en person) svarade: Salt godis.

Fem procent (en person) svarade: Sura bitar.

Fem procent (en person) svarade: Ett par nya trosor/kalsonger.

Fem procent (en person) svarade: Other:
Bajs.

Mja, det där sista svaret tror jag ju inte så mycket på, men det får ju stå för den skitälskaren. Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan. Även den handlar om ett aktuellt ämne, nämligen smärta. (<== Här är jag liiite ironisk, dårå) Den nya frågan hittar du som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Godis är gott. Därför undrade Tofflan under den gångna veckan vilket ditt favoritgodis är.

Så här fördelade sig de 34 inkomna kommentarerna:

52,94 procent (18 personer) svarade: Choklad, förstås! 

14,71 procent (fem personer) svarade: Salta saker! 

11,76 procent (fyra personer) svarade: Jag äter inte godis.

8,82 procent (tre personer) svarade: Sura prylar! 

8,82 procent (tre personer) svarade: FRUKT är godis!

2,94 procent (en person) svarade: Tuggummi.

Ingen svarade: Sega råttor och sånt.

Inna kommenterade:

Åh så svårt att välja! Jag älskar choklad, helst mörk, men jag är oerhört förtjust i salt lakrits!
Numera undviken jag godis så mycket som möjligt. Låter bli raffinerat socker, men om jag äter godis så blir det en bit mörk choklad. Gärna med smak av havssalt. Det finns en supergod italiensk sort, som är svindyr, men smaken är to die for!

Tofflan kommenterade:

Jag är också en chokladmänniska, men fy f*n för mörk choklad! 😛

Jontas kommenterade:

Sanningen är den att jag inte äter godis. Åtminstone inte särskilt ofta. Det kan gå månader/år. Choklad äter jag, men min definition av godis inkluderar inte choklad. Köper jag godis föredrar jag surt godis (Ahlgrens bilar version surt), vilket jag tror är något man uppskattar med stigande ålder.
Det finns mycket onyttigheter man kan äta som inte inkluderar godis. Kakor, vetebröd, pajer, choklad, glass, chips och annat snacks. Bli därför inte förvånad över mina fettdepåer med tanke på att jag inte äter godis.

Tatiana kommenterade:

1. Tag en geischakaramell.
2. En liten lskritsrulle .
3. Klä av karamellen.
4. Dra ut rullen till en lång strånk.
5. Linda lakritsen runt karamellen.
6. ÄT . Korsikrösamoset så gott .

Cattis kommenterade:

Fazers blå choklad..! Marabous nuvarande vita är inte dum den heller fast kanske mer allmän godiskänsla än choklad?! Jag hör inte till mörk chokladfantasterna heller, dessutom nyser jag som ett annat stoll så fort jag äter choklad med mer än 50-60% kakao märkligt nog. Ska nån gång prova att göra varm (drick-) choklad på gräddmjölk och mörk choklad, lär vara något alldeles särdeles påstås det.

Tofflan kommenterade igen:

Jag måste bara kommentera era kommentarer Jontas, Tatiana och Cattis, eftersom jag kommenterade Innas!
Jontas: Du äter inte godis? HA! Jag läste nog att du var ute och jagade choklad häromkvällen!
Tatiana: Detta låter MÄRKLIGT, nästan så äckligt att jag måste testa!
Cattis: Fazers blå är Fästmöns favorit, Marabous vita choklad är min! Lustigt med nysningarna, men lite gulligt också!
Förresten, som god tvåa efter choklad kommer, för min del salt godis, typ turkisk peppar, salta grodor och sånt!

Stort TACK för såväl klick som kommentarer! Hoppas du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Djurkaraktäristik – kan det var en modell att använda sig av när man vill förbättra kommunkationen på ett företag? Det tror forskaren och coachen Philip Runsten på Handelshögskolan.

Tja, att det kan vara som en djurpark på en arbetsplats det vet väl de flesta. Men att verkligen benämna arbetstagare som olika sorters djur får en sorts löjets skimmer över sig, tycker jag.

Men Philip Runsten förklarar:

Ursprunget till modellen är att vi kommunicerar på olika sätt. Olika människor har olika språk, helt enkelt. Att prata i termer av djur och deras egenskaper ger oss ett verktyg för att diskutera skillnader i hur vi fungerar i grupp. […] Vissa utgår från handling, de är lejon. De är känslostyrda och går på instinkt. Ugglan, å andra sidan, är en betraktare. Sådana personer är analytiska, men har ibland svårt att bestämma sig. Den tredje personlighetstypen är St Bernardshunden. Hundtyperna är sociala på jobbet och de anpassar gärna sin egen personlighet efter omgivningen. De fungerar också ofta som gruppens fredsmäklare. Tyvärr tar de inte sällan på sig för mycket arbete i sin strävan att ”offra” sig för gruppen.

Philip Runsten menar att de flesta av oss är en kombination av typerna. Men det som är specifikt för en viss typ förstärks i vissa situationer, till exempel när man känner press och stress:

Under stress flyttar sig de flesta människor. En del kan byta skepnad, men ofta blir man MER av vad man redan är. Ett lejon blir ännu mer lejon: Nu måste vi komma någonstans! Ugglan å andra sidan hanterar sin stress genom logik: Hur löser vi det här?

Philip Runsten tycker att man i stället för att diskutera skillnader i ett pressat läge borde prata om hur man ska hantera olikheterna. Han tycker att djurmetaforen fastnar och är avväpnande. Den gör så att man kan skratta tillsammans åt missförstånd. Slutligen menar Philip Runsten emellertid att våra skillnader behövs.

Det JAG inte tycker behövs är tramsiga modeller för hur man ska klara att samarbeta på en arbetsplats när läget är pressat… Då har man väl rimligtvis inte tid att sitta och flamsa med och åt sina kollegor eller?

Fast, när jag tänker efter så har jag jobbat med råttor, björnar, ankor och en och annat tvestjärt. Om jag nu får dra paralleller till mitt eget, futtiga arbetsliv (23 år långt, bara).


Ett antal sega råttor har i vart fall jag jobbat med i min dar…

Read Full Post »