Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Det Svåra’

Ett inlägg om en bok.


 

Ett liv för liteFör ett tag sen fick jag en förfrågan från Bonniers om jag ville läsa en bok och recensera den. Jag läser mycket och gärna. Dessutom var jag lite nyfiken på Kristofer Ahlström, som hyllats av bland andra Leif GW Persson för debutboken Bara någon att straffa (2011). Så jag satte mig ner och lät mig försjunka in i Ett liv för lite, en bok som kom ut i förra veckan.

Det här är boken om Caroline och David – och i bakgrunden föräldrarna Arvid och Ellen. Familjen bor på söder. Barnen är tvillingar, men egentligen var de tre från början. Caroline och David blir tajta. Tills nånting händer. David är lite annorlunda och man får inte vara annorlunda som barn i en skola där alla ska vara likadana, helst. David i sin tur försöker hellre rädda andra människor än sig själv. Och så småningom går hans liv överstyr, medan Caroline tycks inlemma sig i vad som torde vara ”det normala”. Åren går och syskonen träffas inte under en lång period – förrän de blir sammanförda igen av olika skäl.

Det tar några sidor innan jag kommer in i boken. Innan jag fattar att detta är en roman, trots det poetiska språk den har. Orden är som virvlande bilder. Bilderna målas upp framför mig och jag dras in i berättelsen. Det är sköna och vackra ord, men berättelsen innehåller så många skeenden som är allt andra än vackra. Konstigt hur sköna ord kan göra det fula och det svåra begripligt. Sånt som mobbning, elaka barn, psykisk sjukdom, hemlöshet…

Jag kan slå upp boken på nästan vilket ställe som helst och hitta detta fantastiska ordmåleri. Se, jag väljer på måfå sidan… 163. Där målas till exempel…

[…] Låskejsaren verkade hela tiden balansera på randen till en krater av ödelagda liv.

Utanför bussen hade himlen börjat läcka. Regnet föll – först lätt, sedan allt tyngre, som om det med ren envishet försökte besegra juli. […]

Det här är Kristofer Ahlströms andra bok. Jag ska givetvis köpa den första. Och när jag har läst den ska jag vänta på den tredje. Kristofer Ahlström lär bli en prisbelönt författare, mark my words.

Toffelomdömet blir det högsta, ingen tvekan.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tacksamt inlägg.


 

Rosa hjärta på stenplattor

Tacksam för kärleken mitt i det gråa.

Det slår mig idag hur tacksam jag är. Vissa dar känns livet och alla motgångar nästan övermäktiga. Men jämfört med det andra människor går igenom kan det svåra vara som en piss i havet. Oavsett, det hjälper inte mig att tänka så.

I stället tänker jag hur tacksam jag känner mig. Tacksam för att jag har goda vänner som ställer upp med rätt hjälp i rätt tid. Tacksam för familjen, som finns nära och som visar mig sin kärlek. Och också för det faktum att jag hade pengar att betala bilreparationen för. Jag fick en stor peng av mamma till födelsedagen och för den har jag nätshoppat böcker och nu också betalat bilreparationen. Jag är så lyckligt lottad! 

Tack för att just NI finns för mig, vänner och familj! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Den gångna veckan har inneburit så många toppar och dalar att jag knappt fattar att jag sitter här där jag sitter. Hur många gånger ska en människa få förhoppningar grusade och fortfarande finnas kvar? Jag har inget svar på den frågan, den är retorisk.


Hur många gånger ska man orka finnas kvar?

                                                                                                                                                            Det var sköna dagar hos mamma. Vi bestämde uttalat att vi INTE skulle prata om Det Svåra utan bara njuta av det vackra vädret, påskmaten, godiset och att få träffas. Jag insåg hur ensam mamma är nu för tiden. Och hur lika vi är på det sättet! Vi behöver båda komma ut i verkligheten, inte sitta hemma och ta emot gäster. Mamma orkar inte ha kaffebjudningar och jag vill inte. Eller jag vill inte träffa nån, som det känns just nu. Jag är för misslyckad. Jag har inte kul eller intressant att prata om. Det jag vill säga kan man läsa om på min blogg, resten är reserverat för familjen.

Det var skönt att få bilen fixad i onsdags. Mekar-Bruden är verkligen alltför snäll och jag hoppas att jag kan återgälda hennes hjälpsamhet nån gång, på nåt sätt.

Mötet i torsdags kändes positivt och hoppfullt, men igår blev bägarens innehåll grumlat på flera olika sätt. Det känns så tröstlöst att försöka när allt ändå handlar om kontakter och inte kompetenser. I morgon bitti ska jag därför iväg och

odla en kontakt.

Idag är det Valborg. Fast här i Uppsala säger man Sista april. När jag körde Fästmön till jobbet tidigt i morse såg vi tre flamsmajor vid en busshållplats, i övrigt ingenting. Jag är så glad att vi inte behöver passera eller åka in i stan idag, för där blir som en krigszon Sista april. Orka… Eftersom Anna jobbar tar vi det lugnt idag. Jag tänker försöka ha middagen klar, eller så gott som, till klockan 16 när hon slutar. Vi funderar sen på att kanske ta oss till en kase i kväll, men just nu när jag tittar ut genom fönstret tornar molnen upp sig.


Tunga moln på ingång.

                                                                                                                                                     Resten av min dag idag består av strykning och lite andra hushållsgöromål samt en del telefoni. Jag skulle också vilja hinna se långfredagens Babel som jag har spelat in på DVD:n. Jag har för övrigt inte sett veckans program heller, så det hoppas jag kunna se under morgondagen.

Read Full Post »

Ytterligare en dag går mot sitt slut. Vart tog den vägen? Idag har jag liksom inte hunnit grubbla så mycket på Tiden som rinner ut. Det har varit fullt upp i hjärnan med ord och med det roliga jag har framför mig alldeles nu:

  1. Allhelgona i Stockholm
  2. gästbloggandet den 9 – 15 november

Jag tror att det är alldeles förträffligt att ha saker att se fram emot. Då orkar man under tiden. Man orkar tänka och ta tag i Det Svåra. Man orkar bli arg i stället för ledsen. Jag menar nämligen att ilska är bättre än ledsenhet. När man är ledsen blir man svag och sårbar. När jag är arg blir jag ett lejon. Stark som ett lejon. Min mamma blir en tiger, men jag blir jä***r i mig ett lejon! En lejonKUNG, till och med!..


Jag blir ett lejon!

                                                                                                                                                              Jag har insett också att jag har blivit en samlare. En samlare av upplevelser. Upplevelser av det goda slaget, som jag kan plocka fram och minnas och njuta av när det är mindre goda dagar. I morgon blir det först temys vid lunchtid på hotellet. Spökvandringen börjar inte förrän klockan 18.30 och där emellan kan jag tänka mig att vi myser på hotellrummet, kanske tar en drink. Promenaden bland Gamla stans gastar tar 90 minuter, så därefter blir det lagom med middag, kanske på ”vår” italienare… Dessa upplevelser, som jag ännu inte upplevt, ser jag fram emot. De tränger bort det andra som sticker, hugger och gör ont. I morgon är det bara vi, jag och Anna. Men självklart blir det en rapport med bilder på en blogg nära dig, så småningom…

Read Full Post »