Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘verklighetstrogen’

Ett inlägg om en bok.


 

LeonSäga vad en vill om Mons Kallentoft som person – men skriva böcker kan han. I Herkulesserien skriver han dessutom tillsammans med Markus Lutteman, en författare jag väl inte var så impad av när jag läste boken om Patrik Sjöberg. Men i Leon, som är den andra boken i Herkulesserien, suddas författarnas gränser ut och det blir spännande och realistiskt. Jag köpte boken på årets bokrea och det var väl spenderade pengar!

Det kommer en direktsänd film som visar en skräckslagen liten pojke i en bur. En person, utklädd till ett lejon, stryker runt pojken samtidigt som en klocka räknar ner tiden. När timmen noll är slagen är pojken lejonets byte. Polisen Zack och hans kollegor kopplas in på fallet. Men samtidigt brottas Zack med sitt drogmissbruk och sina lojaliteter i den undre världen. När ytterligare ett barn kidnappas finner sig Zack plötsligt stå inför ett val: vem ska han rädda – barnet eller vännen?

Det här är en riktigt spännande bok! På långfredagsmorgonen läste jag nog minst halva boken och jag ville ogärna lägga den ifrån mig. Snacka om bladvändare! Idag på påskafton läste jag ut boken. Och nu längtar jag efter del tre i serien. Det är en mycket otäck historia som dessutom är väldigt verklighetstrogen. Stockholm kan onekligen vara både mörkt och kallt och barn… skyddslösa…

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en brittisk deckarserie.


Igår kväll var det dags
för Brottsplats Edinburgh igen. SvT har visat tre delar i början av 2012. Mitt omdöme för första delen var lågt, liksom för den andra delen. Först tredje delen får ett bättre Toffelbetyg. Inte så imponerande, alltså. Men nu har det körts igång en ny omgång med tre avsnitt och Fästmön och jag bänkade oss efter kräftorna för att titta.

Jackson Brodie och hund

Jackson Brodie och hund.


Jackson Brodie är alltså före detta polis,
som på nåt vis blivit orättvist avpolletterad och nu arbetar som privatdetektiv. Avsnittet inleds med ett fall där han ska sammanföra ett barn med en föräldrar i Tyskland, men det hela verkar balla ur totalt, på ren svenska. Sen fortsätter eländet. Huvudstory den här gången är den om ett barn som far illa och en före detta polis som i princip köper flickan. Parallellt löper en annan historia, där Jackson Brodie är hyrd för att hitta en adopterad flickas (nu vuxen) biologiska föräldrar.

Mycket barn, är det alltså i kvällens avsnitt. Dessutom har Jackson Brodie själv ett barn, en dotter. Dottern flyttade med sin mamma till New Zeeland när mamman fick jobb där. I det här avsnittet berättar dottern att mamman har fått sparken och att de ska flytta hem igen.

Serien ska ha credit för att den visar verklighetstrogna och intressanta fall. Men det är så rörigt och segt och folk är så… konstiga.

Jag är riktigt snäll om jag ger andra säsongens premiäravsnitt medelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Lite kväll över för gemensam tid. Vi kollade på den andra filmen jag skickade efter, Irene Huss 10: Tystnadens cirkel, Fästmön och jag.


Otäck som 17!


Det börjar med
att en ung kille hittas mördad, slängd bland sopor. Killen är svårt knivskuren och bränd och har blivit våldtagen. Dessutom har han GHB i kroppen. Spåren leder till en krog dit även polisen Irene Huss ena dotter med kompis beger sig en kväll. Naturligtvis råkar de illa ut…

Den här filmen är, precis som alla Irene Huss-filmerna, verklighetstrogen. Den tar upp sånt som kan hända – och som händer. En del scener är mycket råa och brutala.

Lite lustigt i det hela är att en av skurkarna är en Röda korset-chef med ett af-namn – vilket naturligtvis påminner om en annan, numera före detta Röda korset-chef, med ett af-namn, som faktiskt existerar i verkligheten…

Jag gillar Irene Huss-filmerna. Och den här får högsta betyg.

Read Full Post »

Det blev lite fortsatt spänning igår kväll även efter Melodifestivalsfinalen. Vi tittade på den tredje och sista långfilmslånga delen av Kommissarie Banks med undertiteln Cold is the grave.

Sista glimten av Banks på ett tag.


Igår kväll fick kommissarien
i uppdrag att hitta sin chefs försvunna tonårsdotter. I hemlighet. Eftersom han inte får säga nåt till sina medarbetare blir det gnissel. Och själv blir han misstänkt för att ha haft sex med sin chefs dotter, men också nästan för…

Jag gillar kommissarie Banks, jag har sagt det förut. Serien känns verklighetstrogen, karaktärerna likaså. Skådespelarna är riktigt duktiga. Det här är brittisk polisserie när den är som bäst!

Read Full Post »