Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘björnar’

Djurkaraktäristik – kan det var en modell att använda sig av när man vill förbättra kommunkationen på ett företag? Det tror forskaren och coachen Philip Runsten på Handelshögskolan.

Tja, att det kan vara som en djurpark på en arbetsplats det vet väl de flesta. Men att verkligen benämna arbetstagare som olika sorters djur får en sorts löjets skimmer över sig, tycker jag.

Men Philip Runsten förklarar:

Ursprunget till modellen är att vi kommunicerar på olika sätt. Olika människor har olika språk, helt enkelt. Att prata i termer av djur och deras egenskaper ger oss ett verktyg för att diskutera skillnader i hur vi fungerar i grupp. […] Vissa utgår från handling, de är lejon. De är känslostyrda och går på instinkt. Ugglan, å andra sidan, är en betraktare. Sådana personer är analytiska, men har ibland svårt att bestämma sig. Den tredje personlighetstypen är St Bernardshunden. Hundtyperna är sociala på jobbet och de anpassar gärna sin egen personlighet efter omgivningen. De fungerar också ofta som gruppens fredsmäklare. Tyvärr tar de inte sällan på sig för mycket arbete i sin strävan att ”offra” sig för gruppen.

Philip Runsten menar att de flesta av oss är en kombination av typerna. Men det som är specifikt för en viss typ förstärks i vissa situationer, till exempel när man känner press och stress:

Under stress flyttar sig de flesta människor. En del kan byta skepnad, men ofta blir man MER av vad man redan är. Ett lejon blir ännu mer lejon: Nu måste vi komma någonstans! Ugglan å andra sidan hanterar sin stress genom logik: Hur löser vi det här?

Philip Runsten tycker att man i stället för att diskutera skillnader i ett pressat läge borde prata om hur man ska hantera olikheterna. Han tycker att djurmetaforen fastnar och är avväpnande. Den gör så att man kan skratta tillsammans åt missförstånd. Slutligen menar Philip Runsten emellertid att våra skillnader behövs.

Det JAG inte tycker behövs är tramsiga modeller för hur man ska klara att samarbeta på en arbetsplats när läget är pressat… Då har man väl rimligtvis inte tid att sitta och flamsa med och åt sina kollegor eller?

Fast, när jag tänker efter så har jag jobbat med råttor, björnar, ankor och en och annat tvestjärt. Om jag nu får dra paralleller till mitt eget, futtiga arbetsliv (23 år långt, bara).


Ett antal sega råttor har i vart fall jag jobbat med i min dar…

Read Full Post »

Vädret var osäkert in i det sista, men handlas måste det! Fästmön och jag åkte till ICA Heidan när hon hade slutat jobbet. Därpå blev det gasen i botten ut till Himlen i Förorten. Där fixade vi mat och dryck till eftermiddagens picknick. Jag blev aaaaningen grinig eftersom gårdagens baguette hade hårdnat i sin PAPPERSPÅSE! (Hur blåst får man vara, Tofflan?!)

Himlen blev allt mörkare, maten var kladdig, läpparna blev orange av kycklingbenens feta kryddning och myggen var hiskeliga. Och så baguetten som knastrade mellan tänderna som grus. En rätt typisk picknick, alltså. Elias var trött efter en lång dag och ville först inte alls vara med på bild. Men hans mamma hann inte smita från linsen.


Anna nickar pick.

                                                                                                                                              Och som sagt, brödet var stenhårt och smulorna blev till grus mellan tänderna…


Stenhårt bröd. Picknickfilten är smulig och kletig och min kylväska väldigt orange, precis som läpparna blev av kycklingen.

                                                                                                                                                  Anna hade trollat ihop en fin sallad som jag tyvärr aldrig smakade.


Fräscht!

                                                                                                                                                      När man nickar pick blir det ofta mycket skräp och det finns vanligen inga papperskorgar eller soptunnor i närheten…


Dessa skulor hamnade i en papperskorg på skolgården. Luktar säkert mums i morgon…

                                                                                                                                                  Efter picknicken gick vi på althornskonsert. Det var en intressant musikalisk upplevelse och tämligen skonsam för öronen. Därpå tog vi en tur genom skolan för att se på det Öppna Huset. En fika blev det i matsalen innan vi gick till Elias framträdande.


Äntligen fastnade han på bild, grabben!

                                                                                                                                                Vi traskade över till Elias klassrum där fröken Elisabeth stämde minginstrumenten i D, inte i A, som vanliga gitarrer. (Kom ju på att det var barnaröster som skulle sjunga och alla barnsånger, så gott som, går ju i D.) Elias pappa anslöt strax före sonens framträdande.


Ming är en sorts bygelinstrument med strängar. Barnen spelar vanligen två och två. Och inte sitter de stilla heller, därav den suddiga bilden…

                                                                                                                                            Men Elias har flera strängar på sin lyra (!). Efter spelandet bytte barngrupperna med varandra och Elias tog plats i kören. Här en stilstudie:


”Hick, rap, cha cha cha…” En sång om tre björnar som dricker, äter lök och lyssnar på musik!

                                                                                                                                             Och så blev det en av mina favoritlåtar, den om Fantomen…


”Ingen har sett Fantomen utan kläder…”

                                                                                                                                             Idas sommarvisa framfördes också.


”Du ska inte tro det blir sooommar, ifall inte nån sätter fart…”

                                                                                                                                                En mycket duktig sångare fick vara med och ta emot lååånga applåder från publiken.


Ibland var kören lite ofokuserad, men det berodde nog på hettan i det knökfulla klassrummet…

                                                                                                                                                  En härlig eftermiddag och kväll, med lite många barn, bara… 😉

Read Full Post »