Mörkerlek och upplysning

Ett inlägg om min mörka dag – som blev lite ljus till sist, ändå.

Baske mig om inte allt faller samman runt omkring mig. Framför allt börjar jag undra om min person har nån sorts förmåga att sabba elektriska prylar. Jag har hört att man kan ha denna, lite ovälkomna gåva när man ser saker och varelser som inte alla andra gör…

I morse när jag skulle åka iväg till jobbet noterade jag att bilen var på väg att bli enögd där fram. Igen. Det går liksom inte när det är skitmörkt och man kör på E4:an i 110. Men jag var tvungen att ge mig iväg i alla fall. Framme på jobbet ringde jag min favoritverkstad – och se, jag får titta in i morgon bitti klockan sju! Förhoppningsvis är det inte nåt %&#@} elfel utan bara en lampa. Igen, som sagt. Just den lampan byttes för cirka ett år sen. Knappt.

Man kan inte påstå att arbetet gick som en dans idag heller. Möjligen en danse macabre. För vad tror du händer idag? Spök-Tofflan får inte igång sin nya (Pers före detta) dator. Jo igång kom den, men den blev ganska snart svart. På IT har de suttit i möte hela dan. Vilken %&#}@ tur att jag hade kvar reservdatorn och inte hade lämnat in den! Den är ju varken lika bra eller lika snabb och inte finns alla program, som Photoshop, på den heller. Men jag kunde jobba. Fick ut en viktig nyhet på både intranät och extranät, förberedde ett gäng nyheter för publicering samt gjorde mitt första egna webbformulär. Hur det nu gick till. Detta webbformulär som gjorde att jag inte kunde sova i natt…  På seneftermiddagen hickade reservdatorn till, blev svart och startade om. Utan att jag rörde den. Då gav jag upp och stängde butiken.

Så gott som enögd åkte jag sen hem i kväll. Det var mörkt, men trafiken flöt på bra och väglaget var fint. Hemma inträffar nästa el-fadäs: den gigantiska stjärnan i köksfönstret är död. Naturligtvis rev jag runt i skåpet, men ¤@£ att jag hade nån glödlampa i rätt storlek, rätt watt eller rätt sockel. På med kläderna igen. Blåste över till Tokerian och köpte TVÅ glödlampor för säkerhets skull. Man har väl varit med förr… Och nu lyser stjärnan igen. Ett tag till.

Nu lyser den igen.

Men… det finns snälla människor omkring mig. Inte bara elaka, faktiskt. Idag låg det åter ett paket i min postbox. Jag blev väldigt glad – och väldigt nyfiken, förstås!

”Inte specifikt julklapp….” Det lät spännande!

På paketet hade avsändaren tydligt skrivit att jag fick öppna det och att det inte var nån specifik julklapp. Tänk så roligt att få paket knappa två veckor före jul! Jag slet upp ytterhöljet med alla frimärkena på.

Ett brev med några rader om det blåa paketet samt en hälsning och en fin ask tändstickor.

Inuti låg ett brev som beskrev innehållet i det blåa paketet, en jättesöt tändsticksask samt en advents- och julhälsning från den gulliga Smärtsystern! Tändsticksasken är perfekt till mina stakar. Jag köpte ju för ett tag sen en engångständare som är rätt värdelös. Den har verkligen varit en ENgångständare, typ funkat en gång…

Och självklart kunde jag inte låta det blåa paketet vara oöppnat! Inuti låg en jättespännande bok som jag ska läsa med nöje och glädje. Tusen, tusen tack, Sister of Pain!!!

The Fry Chronicles – vad sägs om denna upplysande litteratur??? Härlig, tycker jag.

Nu är jag så trött och skithungrig att jag ska fixa ett par mackor och ett glas mjölk samt sjunka ner i bästefåtöljen. Där ska jag inta min kvällsvard tillsammans med de 30 sista sidorna i min bok på gång. Gissningsvis är det sen dags att åka och hämta hem Fästmön – för sista gången på ett tag. I morgon blir hon mamma på heltid ett par veckor. Och nästa helg blir jag dotter på heltid i ett par veckor. Upplysningsvis…

Livet är kort. Ibland är det också bara %&#}@ och ¤@£.

Read Full Post »

Veckans sista dag: snurrande tankar, felaktiga länkar och en doft av äpplen

Ett inlägg om veckans sista dag.

Det var lite rastlöst idag för min del. Många tankar snurrar just nu. Helgen har varit omtumlande. Den liksom började dåligt och fortsatte… helt väldigt bra. Mycket att tänka på gjorde att jag lämnade Himlen ganska tidigt idag. Det är inte alltid lätt, jag vill ju vara med min kära. Men jag är också min egen hårdaste domare och slavdrivare och det var en del som skulle göras idag.

Min kära.

När jag kom hem tyckte jag att kyl och frys uppförde sig lite som barn när de har nåt fuffens för sig: de var tysta. En kall hand kramade hjärtat, fick mig att uppsöka toaletten och under en ganska lång stund fundera om jag skulle behöva köpa nya vitvaror. Men nej! Tack och lov inte ännu… Lite senare i afton upptäckte jag dock att min kaffeperkolator läcker. Så det kan bli en tur till nån elfirma i alla fall endera dan… Eller också är det jag som påverkar elektriska prylar runt omkring mig. Du såg kanske vad jag gjorde med Jerrys dator igår…

Poltergeist?

Parkerade mig framför min egen dator efter att ha packat upp mina grejor och de varor jag hade inhandlat på vägen hem. Skrev. Försökte läsa in mig lite lagom inför tisdag. Sökte tre jobb. Det hade kunnat bli fyra, men ett webbformulär hos ett företag krånglade.

Igår fick jag förresten svar på mina och några ytterligare personers kommentarer angående felaktiga länkar i en lediga tjänster-grupp på LinkedIn. Jag fick ett långt svar där ansvarig berättade att h*n startat och driver gruppen på ideell basis och att h*n därför inte hinner svara så ofta på kommentarer. Jag hade skickat min förra kommentar i augusti, nu hade frågan aktualiserats av en annan person och jag upprepade min fråga. Men jag tänkte först, att det antingen var min dator som krånglade eller jag som var dålig på LinkedIn. Det var inte förrän i augusti som jag startade kontot där, tror jag, och jag kan inte allt än.

Nu fick jag tipset av den som driver just den här gruppen att gå in på den ursprungliga webbplatsen direkt i stället. Det var ett ganska långt svar, men det sa mig faktiskt ingenting annat än att jag uppfattade – mellan raderna – att personen som driver gruppen hade känt sig kritiserad. Det var absolut inte meningen. Ibland är det baske mig inte lätt att veta vad man får säga och vad man inte får säga. Men om nåt inte fungerar är det kanske bra att få veta det..? Självklart hittade jag för länge sen en annan lösning, men när frågan aktualiserades, ville jag veta hur det låg till. Och när inte bara ytterligare en person utan också en tredje person hade samma fel, kunde det ju liksom varken vara fel på mig eller min dator. Jag tycker att den här gruppen är bra, men jobben som finns där har jag oftast hittat på annat ställe först. Och det blir ju lite dumt när vissa länkar inte fungerar. Man tappar lite intresse då. (Undras om jag åker ur gruppen nu..?)

En del länkar fungerar inte.

Mamma fick ett samtal och hon pratade i nästan 42 minuter. Men det var inte så mycket ältande idag, mest mot slutet och då, som så ofta, om hennes städning. Jag tycker annars att mamma är duktig som har klarat och klarar sig så bra som hon gör efter det som hände sommaren 2006. Ibland får jag känslan av att hon gått vidare bättre än vad jag har kunnat.

Till middag blev det körv, kycklingchorizo med bröd och räksallad. Jag har läst och läst, för min bok på gång är såå spännande. Men jag får ont i huvudet, trots att jag använder läsglasögon utanpå linserna. Det är jobbigt, men jag vet att det finns de som har värre krämpor, så det är bäst att jag är tyst.

En av mina förföljare ringde och knäppade sig på min fasta telefon. Men jag har fått käft nu och bad personen för sjuhundrfyrtiofjärde gången att sluta ringa hit och sen la jag på. Men herrejisses, hur många år orkar dessa sjuka människor hålla på och förfölja andra?

Spöade en och annan i Wordfeud, messade med ett par kömpisar, men det som krönte den här veckan började klockan 21 på SvT1: Bron! Fy te rackarns så bra och spännande den TV-serien är! I kväll blev det också en del sorgliga känslor. Och nästa söndag går sista delen…

Det var kallt i mitt hem nu i kväll och jag ser att utomhustemperaturen ligger på ett par minusgrader. Jag har tänt ljus som doftar äpple och jag har tryckt i mig lite cheddarostbågar. I morgon inleds min storstädning med köket… Jag är taggad!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

En olycka kommer sällan ensam eller Teknisk idiot eller Dagens i-landsproblem

Ett inlägg som skulle kunna vara på temat ”kärt barn har många namn”, men nog snarare faller under kategorin… pucko…

Idag är det som bekant söndag och vilodag. Då passade jag på att städa. Allt gick bra tills jag kom till hallen, det vill säga halva lägenheten. Vad hände? Dammsugaren bara dog. Den blev…tyst. (Först pajade solbrillorna, sen ramlade jag på gatan och nu detta!..)

Den dog idag.

Jag öppnade dammsugaren och fann att påsen var full.

Enkel match!

tänkte jag kaxigt – vilket straffade sig. Det hjälpte nämligen inte att byta påse. Dammsugaren var och förblev död.

Som du förstår jublade jag – NOT! När man är arbetslös är dammsugare inte nån billig pryl att köpa – för pengar man knappt har. Jag såg mina reparationsfondspengar, 2 500 pix, som jag efter årsstämman i torsdags bad att få utbetalade, bara försvinna framför näsan. Kände mig snuvad. Men vaffan, en dammsugare måste man ju bara ha! En halv dammsugen lägenhet kan man däremot inte ha. Jag tog ett snabbt blask i armhålorna, slängde på mig jeansen och åkte till Elgiganten. Fast först fick jag stanna och tanka för bensinmätaren i bilen blinkade.

Jag har alltid fått bra grejor med mig hem från Elgiganten. Undantaget skulle då vara dammsugaren på bilden, som ännu inte fyllt fyra år. Nu vet jag att mina vänner tycker att jag är smått städmanisk. Men så jäkla manisk är jag inte så att en dammsugare blir utsliten efter fyra års användning. Jag frågade säljaren hur länge en dammsugare normalt bör hålla. Tio år, blev svaret. Och då kanske man dammsuger en eller ett par gånger i veckan. Jag dammsuger bara i undantagsfall en gång varje vecka. Vanligen gör jag det en gång varannan vecka.

En ny dammsugare under kategorin

bra

det vill säga varken budget eller bättre blev det. Och jag blev 1 695 kronor fattigare. Munnen var som ett rakt streck när jag åkte hem. Jag hade inte hunnit äta frukost eller rösta och det måste jag hinna innan jag åkte och hämtade Fästmön vid jobbet klockan 14. Men först måste jag ju dammsuga klart. Pulsen ökade, svetten rann, kan jag meddela…

Att gå omkring med en fot två fötter som gör ont efter ett fall mindre än 24 timmar tidigare respektive en hälsporre är inte skönt. Att dessutom släpa på en dammsugare som väger sex kilo är direkt oskönt. Men in kom jag. Den gamla stod i hallen och hånlog åt mig.

Då flög fan i mig och jag pluggade in sladden och tryckte på on-knappen. Vad tror du händer??? Jajamens!!! Den gick igång. Och sög som bara den!!!

Antagligen hade motorn blivit överhettad och behövde vila en stund. Tänk om jag kunde lugna ner mig ibland och inte vara så hetsig?!

Slängde i mig lite yoghurt på stående ond fot onda fötter. Tog sen nya dammsugaren och bar ut till bilen. For och röstade. På vägen till Annas jobb stannade jag och laddade på busskortet och lämnade in Lottot. Jag hade vunnit 19 spänn. Tjolahopp!

Anna var skittrött, men jag tvingade med henne till Elgiganten igen. Hon väntade i bilen medan jag lämnade tillbaka dammsugaren. Om två till tre arbetsdagar har jag mina 1 695 kronor tillbaka på kontot igen.

Vi stannade på vägen tillbaka och inhandlade middag som ska avätas kall. Jag gillar god mat, men jag gillar inte att laga mat. Idag allra minst. På ICA Kvantum träffade vi Lucille som underhöll oss med några hysteriskt roliga anekdoter ur sitt liv. Det var underbart att få skratta! Hemma i New Village blev det sen blev kaffe och en havreboll, inköpt vid chokladståndet på Kulturnatten igår. Jag behövde fylla på energiförrådet.

Go-fika behövdes i eftermiddag.

En dag med en hel del mankemang, har det varit, med andra ord. Men samtidigt en dag med i-landsproblem. Jag var så glad att jag faktiskt hade hela 1 695 kronor på mitt konto och kunde köpa en ny dammsugare. Och att jag har en bil som jag kunde åka till Elgiganten med – två gånger tur och retur (bussresorna skull ju ta en hel dag). Att jag kunde tanka – om än på plastkort (räkningen kommer nästa månad). Jag har tur. Jag är inte fattig fattig. DET ska jag tänka på nästa gång när nästa pryl dör. Kanske ska jag skaffa mig en hjärtstartare också. Om det finns såna för elektriska prylar..?

Livet är kort.

Read Full Post »