Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘puls’

Ett anmälande inlägg.


 

Idag på förmiddagen ringde ett okänt nummer på min mobil. Eftersom jag är arbetssökande ökade både puls och hjärtslag. Jag tänkte:

NU är det nån som ringer och vill träffa mig för en intervju!

Högen med sökta jobb 2014 t o m 1 september

Högen med sökta jobb 2014.

Det var en man i andra änden och han berättade att han ringde från Uppsala kemteknik. Jag började genast rafsa i min hög med sökta jobb, den som senast idag har kompletterats med ytterligare tre sen igår. Mannen var trevlig, pratade om vädret etc och hoppades att han inte störde. Men när han frågade om jag kände till företaget blev jag ställd. Han började berätta om tvättmedel. Det var uppenbarligen inte nån som ville anställa mig utan nån som ville pracka på mig sälja nånting till mig.

Jag avbröt därför försäljningssvadan (den kommer, förr eller senare, efter allt det trevliga inledande) och frågade rakt på sak om han ville sälja nånting. Han svarade jakande. Jag upplyste då om att jag har NIX på min mobil, varpå han kontrade med att fråga om jag har haft det länge. Jag svarade ja. Då skulle han

anteckna det.

Inte nog med att jag blev besviken, jag blev störd i det arbete jag utförde (jobbsökeri). Och så blev jag arg. Arg för att säljare gång på gång ringer, på såväl fasta telefonen som mobilen, trots att jag har NIXat båda telefonnumren.

Alla såna här oönskade samtal från telefonsäljare anmäler jag till DM-nämnden via deras enkla anmälningsformulär. För att kunna göra en anmälan måste du dock ha företagets adress. När jag sökte på Uppsala kemteknik fanns det inget företag som heter så, men jag hamnade på Kemteknik Scandinavian AB:s webbplats. Eftersom de produkter som visas där var samma som säljaren försökte få mig intresserad av gissar jag att jag säljaren tillhörde detta företag.

Det händer egentligen inte så mycket. DM-nämnden prövar ett anmält ärende. Resultatet publiceras på DM-nämndens webbplats. Många anmälningar är naturligtvis inte bra för ett företag. Därför är mitt råd till dig som har NIX:at dina telefoner att anmäla alla företag vars säljare ringer dig. Vi som inte vill bli uppringda av säljare måste få slippa det.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som skulle kunna vara på temat ”kärt barn har många namn”, men nog snarare faller under kategorin… pucko…


Idag är det som bekant söndag
och vilodag. Då passade jag på att städa. Allt gick bra tills jag kom till hallen, det vill säga halva lägenheten. Vad hände? Dammsugaren bara dog. Den blev…tyst. (Först pajade solbrillorna, sen ramlade jag på gatan och nu detta!..)

Dammsugare

Den dog idag.


Jag öppnade dammsugaren
 och fann att påsen var full.

Enkel match!

tänkte jag kaxigt – vilket straffade sig. Det hjälpte nämligen inte att byta påse. Dammsugaren var och förblev död.

Som du förstår jublade jag – NOT! När man är arbetslös är dammsugare inte nån billig pryl att köpa – för pengar man knappt har. Jag såg mina reparationsfondspengar, 2 500 pix, som jag efter årsstämman i torsdags bad att få utbetalade, bara försvinna framför näsan. Kände mig snuvad. Men vaffan, en dammsugare måste man ju bara ha! En halv dammsugen lägenhet kan man däremot inte ha. Jag tog ett snabbt blask i armhålorna, slängde på mig jeansen och åkte till ElgigantenFast först fick jag stanna och tanka för bensinmätaren i bilen blinkade.

Jag har alltid fått bra grejor med mig hem från Elgiganten. Undantaget skulle då vara dammsugaren på bilden, som ännu inte fyllt fyra år. Nu vet jag att mina vänner tycker att jag är smått städmanisk. Men jäkla manisk är jag inte så att en dammsugare blir utsliten efter fyra års användning. Jag frågade säljaren hur länge en dammsugare normalt bör hålla. Tio år, blev svaret. Och då kanske man dammsuger en eller ett par gånger i veckan. Jag dammsuger bara i undantagsfall en gång varje vecka. Vanligen gör jag det en gång varannan vecka.

En ny dammsugare under kategorin

bra

det vill säga varken budget eller bättre blev det. Och jag blev 1 695 kronor fattigare. Munnen var som ett rakt streck när jag åkte hem. Jag hade inte hunnit äta frukost eller rösta och det måste jag hinna innan jag åkte och hämtade Fästmön vid jobbet klockan 14. Men först måste jag ju dammsuga klart. Pulsen ökade, svetten rann, kan jag meddela…

Att gå omkring med en fot två fötter som gör ont efter ett fall mindre än 24 timmar tidigare respektive en hälsporre är inte skönt. Att dessutom släpa på en dammsugare som väger sex kilo är direkt oskönt. Men in kom jag. Den gamla stod i hallen och hånlog åt mig.

Då flög fan i mig och jag pluggade in sladden och tryckte på on-knappen. Vad tror du händer??? Jajamens!!! Den gick igång. Och sög som bara den!!!

Antagligen hade motorn blivit överhettad och behövde vila en stund. Tänk om jag kunde lugna ner mig ibland och inte vara så hetsig?!

Slängde i mig lite yoghurt på stående ond fot onda fötter. Tog sen nya dammsugaren och bar ut till bilen. For och röstade. På vägen till Annas jobb stannade jag och laddade på busskortet och lämnade in Lottot. Jag hade vunnit 19 spänn. Tjolahopp!

Anna var skittrött, men jag tvingade med henne till Elgiganten igen. Hon väntade i bilen medan jag lämnade tillbaka dammsugaren. Om två till tre arbetsdagar har jag mina 1 695 kronor tillbaka på kontot igen.

Vi stannade på vägen tillbaka och inhandlade middag som ska avätas kall. Jag gillar god mat, men jag gillar inte att laga mat. Idag allra minst. På ICA Kvantum träffade vi Lucille som underhöll oss med några hysteriskt roliga anekdoter ur sitt liv. Det var underbart att få skratta! Hemma i New Village blev det sen blev kaffe och en havreboll, inköpt vid chokladståndet på Kulturnatten igår. Jag behövde fylla på energiförrådet.

Havreboll o kaffe

Go-fika behövdes i eftermiddag.


En dag med en hel del mankemang,
har det varit, med andra ord. Men samtidigt en dag med i-landsproblem. Jag var så glad att jag faktiskt hade hela 1 695 kronor på mitt konto och kunde köpa en ny dammsugare. Och att jag har en bil som jag kunde åka till Elgiganten med – två gånger tur och retur (bussresorna skull ju ta en hel dag). Att jag kunde tanka – om än på plastkort (räkningen kommer nästa månad). Jag har tur. Jag är inte fattig fattig. DET ska jag tänka på nästa gång när nästa pryl dör. Kanske ska jag skaffa mig en hjärtstartare också. Om det finns såna för elektriska prylar..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens I rörelse är en dikt av Karl Asplund, en av våra svenska poeter:

Redan ljusnar julinatten.
Redan klarnar himlen rött.
Nyss min älskade har somnat
vid min sida trygg och trött.

Redan vaknar fågelsången.
Sakta sjunga pulsens slag.
Varm och klar i hjärtat vaknar
livets långa lyckodag.


Livet är kort.

Read Full Post »

En Uppsaliensisk undersökning bland 2 000 svenskar har visat att den vanligaste rädslan är att tala inför folk. Bakom studien står psykologiprofessor Tomas Furmark, som länge forskat om social fobi och rädsla för att tala inför andra.

Är det farligt att kommunicera?


Men vad beror det på
att vi är så rädda för att tala inför andra människor? Enligt evolutionära förklaringar är vi rädda för olika saker, som exempelvis ormar, eftersom vi historiskt har haft nytta av den rädslan. Ser man talrädslan ur ett evolutionärt perspektiv kan rädslan att träda fram och ta plats i gruppen ha minskat risken för att bli utstött. Att bli utstött hotade ju överlevnaden.

Forskningen visar också att man kan ärva rädslan att tala inför folk. Det behöver inte handla om gener utan om att ärva ett beteende.

När man drabbas av talskräck får man ett påslag från det autonoma nervsystemet. Det är den delen av nervsystemet som man vanligen inte kan påverka med viljan. Vi reagera likadant som när vi utsätts för fara: Kroppen ställer in sig för att fly eller slåss. Pulsen ökar och vi spänner musklerna. Vi ökar utsöndringen av stresshormoner och vi svettas. Men för den som ska tala och drabbas av talskräck innebär detta att man har svårt att tänka klart och glömmer vad man ska säga…

Professor Furmark tror att man kan träna bort talrädsla. Eller snarare att man kan övervinna sin rädsla att prata inför folk. Man kan träna sig själv eller delta i kurser. Den som lider svårt av social fobi kan söka hjälp inom kognitiv beteendeterapi. Man kan även använda vissa mediciner.

Jag har inga större problem att tala inför grupper. Det spelar ingen roll om de är små eller stora. Så länge det jag talar om berör mitt arbete känner jag mig trygg och säker. Men om jag ska prata personligt blir det värre…

Hur är det för dig? Är du rädd att prata inför andra???

Read Full Post »

Förr i tiden stängde jag alltid av min mobil på nätterna. Nu för tiden ska jag vara så jädra tillgänglig till höger och vänster, vilket gör att mobilen alltid är påslagen. Jag menar, det kan ju vara nån som ringer och har ett mirakelerbjudande… (Troligt, Tjabo!)

Jag läser i Dagens Nyheter om den senaste Ajfånen. Den som har kvinnan Siri i sig. Siri är en funktion som inte bara påminner om inbokade möten utan också frågar hur vi mår…


Ingen Ajfån men en megafon.

                                                                                                                                                                I Spanien pågår just nu forskning där man vill utveckla mobilernas teknologi så att de känner av vilket känslotillstånd användaren är i genom att känna av röstläget. Och sedan 2007 pågår forskning  i Stockholm kring känslostyrd mobilteknik. De framtida mobilerna sägs kunna känna av hur vi mår genom att läsa av puls, svett och kroppsspråk.

Ärligt talat tycker jag att det här låter lite läskigt. Jag brukar kolla in folk med Ajfåner. De liksom avskärmar sig från omvärlden med sin bästis. De gör allt med fånen – kommunicerar, leker… Nää, jag vet inte jag.

Jag funderar på att börja stänga av mobilen då och då. Jag funderar på att stänga av vanliga telefonen också. Jorå, den är trådlös och har avstängningsknapp. Jag vill inte bli ett fån. Jag vill inte ha en bärbar bästis. Och framför allt: jag har inte råd.

Så fortsätt och lek ni med era Ajfåner. Jag pysslar med min tejpade. Den tar i alla fall bra bilder.

Read Full Post »

Idag är det min Sluta-röka-dag. Att ha slutat röka är bland det bästa jag har gjort. Bland det dummaste var naturligtvis att börja… Men jag var ung och dum och trodde att det gick att sluta hur lätt som helst. Jag var rökare i nästan 30 år…

Det är sex år sen jag slutade. Den första vinsten jag såg var att jag hade mer pengar över än tidigare. Första månaden jag hade sparat så mycket pengar på att inte röka att jag hade råd att köpa en ny madrass till dubbelsängen.

Sen fick jag lättare att andas och jag började uppfatta dofter och lukter allt bättre. Jag orkade röra mig mer. Hemma var det inte längre en dimridå. Hår och kläder var fräscha längre. När min tandläkare hade rengjort mina tänder kom missfärgningarna aldrig tillbaka. Tandstenen försvann.

För mig var det faktiskt ganska enkelt att sluta röka. Men det var det därför att jag hade bestämt mig. Jag hade sett en nära och kär släkting avlida i sviterna av rökning. När min mamma, rökare sen 50 år tillbaka, lyckades sluta, ville inte jag vara sämre.

Det tog ett år för mig att bestämma mig. Jag besökte min dåvarande husläkare och fick hjälp med ett läkemedel. Det tog jag under sju veckor. Första veckan fick jag röka som vanligt, sen skulle jag fimpa för gott.

Jag har inte haft nåt återfall, så jag är lyckligt lottad. Men jag har tagit ETT bloss en gång. Det smakade gott, men jag tog inget mer. Idag tycker jag att röklukt är bland de äckligaste lukter som finns. Tyvärr kan jag känna röklukt på ganska långt avstånd. Rök har en sur lukt, i min näsa. Det luktar… UFF!

Nedan kan du kolla lite av vinsterna med att sluta röka. Texten kommer från Pfizer.

                                                                                                                                                          Se hur din hälsa förbättras när du slutar röka

Att sluta röka innebär att din hälsa blir bättre dag för dag, månad för månad och år för år. Här är några av de fördelar för kroppen som du kan se fram emot – varför inte bocka av dem efter hand som du kommer dit.

  • Dag 1–7: Förberedelse
  • Dag 8: Sluta Första 20 minuterna: Blodtryck och puls återgår till normala värden. Första 12 timmarna: Halterna av nikotin och giftig kolmonoxid i blodet halveras, dina syrehalter i blodet återgår till normala.
  • Dag 9: Efter 24 timmar: Kolmonoxiden försvinner ur kroppen. Lungorna börjar rensa ut slem och andra partiklar från rökningen.
  • Dag 10: Inom 48 timmar: Det finns inget nikotin kvar i kroppen. Ditt smak- och luktsinne har blivit mycket bättre.
  • Dag 11: Inom 72 timmar: Du har lättare för att andas. Luftvägarna börjar slappna av och energin ökar.
  • Dag 14: Inom en vecka: Hjärtat pumpar omkring syrerikare blod i kroppen.
  • Dag 21: Inom två veckor: Hjärtat är mindre ansträngt. Ju längre tid det går utan att du röker, desto bättre blir hjärtat och blodkärlen.

Och det blir bara bättre och bättre och bättre…

  • Dag 35: Inom fyra veckor: Rökning gör att du åldras, huden skadas och du får mer rynkor – men nu är det slut med det.
  • Dag 49: Inom sex veckor: Ditt hjärta, din blodcirkulation,dina lungor, din hud, dina tänder, ditt smak- och luktsinne har blivit mycket bättre.
  • Dag 63: Inom åtta veckor: Ditt skelett blir starkare, tätare och mindre skört.
  • Dag 77: Inom tio veckor: Din hud blir slätare, håret friskare – du har kanske till och med ett vitare leende.
  • Dag 91: Inom tolv veckor: Ditt hjärta är friskare, dina luftvägar är renare.
  • Dag 119: Omkring fyra månader: Din andning har blivit bättre.

Och det fortsätter under resten av ditt liv…

  • Ett år: Din risk för en hjärtattack har minskat till omkring hälften av risken för en rökare.
  • Tio år: Din risk för lungcancer minskar till hälften av risken för en rökare.
  • 15 år: Din risk för en hjärtattack är nu densamma som för en person som aldrig har rökt.

Så, min vän, när ska du bestämma dig??? 

Read Full Post »

Äntligen fick jag sova hyfsat i natt! Eller i vart fall mer än de senaste nätterna. Så annorlunda man känner sig när man vaknar då!

Fast Blott en dag var ju tvungen att komma in vid halv fyra. Igår slapp jag henne, men i morse var hon på mig med blodtryckstagning, pulsmätning, andningskoll och så ett stick. Hon var tvungen att sticka mig i handen, förstås! Morr! Det gör så ont, men tack och lov spräckte hon inget kärl i morse. Hon tog ett prov för att kolla att det inte var nån ny propp på gång, så nu får vi hoppas på det. Att det äntligen ska vara färdigontat i benet!


Jag vill bli frisk och dansa igen! Och frisk blir jag nog snabbast hemma!

                                                                                                                                             Vännen L dök upp vid halv nio-tiden med lite hygienprylar och rena kläder till mig. Fast det var en rolig blandning av mina och Annas grejor L hade plockat ihop. Men det gör inte så mycket, min förhoppning är ju att jag får gå hem idag!!! 😀 Väntar nu på ronden som kan komma när som helst!..

Anna tänkte också offra sin lediga dag och komma hit. Jag längtar massor, vi har inte setts sen i söndags…

Under tiden jag väntar har jag läst tre dagars lokalblaska som L hade med sig. Har försökt läsa lite på nätet, men alla artiklar finns ju inte där.

Och så äntligen, ÄNTLIGEN har jag fått skita, för att tala klarspråk! Men jag sket inte i plastbyttan utan jag sket i den. Det vill säga struntade i den. Skönt!

Håll tummarna att morgonens prov var bra så att jag får dra hemåt!!!

Read Full Post »

Older Posts »