Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘varelser’

Ett inlägg om en bok.


 

MIn mormor hälsar och säger förlåtTill födelsedagen i år gav Fästmön mig en bok av Fredrik Backman, En man som heter Ove. Det är en helt underbar bok – rolig och allvarlig på samma gång, med många igenkännanden. För ett par veckor sen fick jag låna uppföljaren, Min mormor hälsar och säger förlåt, av vännen A. Jag hade snappat upp att omvärldens omdöme om tvåan var att den är OK, men inte riktigt i samma klass som ettan. Sen är ju jag som jag är: jag blir anti om folk tycker saker ibland och vill bilda mig en egen uppfattning. Den får du läsa om nedan.

Elsa är sju, snart åtta, år. Och hon är annorlunda. Det är tur att hon är så bra på att springa när mobbarna sätter efter henne. Elsas bästa mormor är 70 bast äldre än sitt barnbarn. Mormor är väldigt annorlunda. En del tycker att hon är galen. I Elsas värld är hon tryggheten. Ingen kan berätta sagor som mormor och det är till landet Miamas som mormor tar Elsa när hon inte kan sova om nätterna. Fast sen dör mormor. Elsa får ett gäng uppdrag: hon ska lämna brev från mormor till en massa människor. Brev där mormor säger förlåt. Det blir inledningen till ett nytt skede i Elsas liv, men också sanningen om sagorna och varelserna i dem.

Det finns inget dåligt med den här boken. Möjligen är den lite pratig – lite… tankesnurrig så där som tankar är. Den handlar bland annat om döden. Jag läser och gråter, för döden har den effekten på mig. Döden har en stor plats i boken. Den är förgöraren, den som gör människor elaka, knäppa, alkoholiserade. Men genom omtanke och kärlek kan de som drabbas av dödens konsekvenser resa sig igen. De får… hopp… Det blir bättre, det blir bra, liksom, för att citera Elsas mormor.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min mörka dag – som blev lite ljus till sist, ändå.


Baske mig
om inte allt faller samman runt omkring mig. Framför allt börjar jag undra om min person har nån sorts förmåga att sabba elektriska prylar. Jag har hört att man kan ha denna, lite ovälkomna gåva när man ser saker och varelser som inte alla andra gör…

I morse när jag skulle åka iväg till jobbet noterade jag att bilen var på väg att bli enögd där fram. Igen. Det går liksom inte när det är skitmörkt och man kör på E4:an i 110. Men jag var tvungen att ge mig iväg i alla fall. Framme på jobbet ringde jag min favoritverkstad – och se, jag får titta in i morgon bitti klockan sju! Förhoppningsvis är det inte nåt %&#@} elfel utan bara en lampa. Igen, som sagt. Just den lampan byttes för cirka ett år sen. Knappt.

Man kan inte påstå att arbetet gick som en dans idag heller. Möjligen en danse macabre. För vad tror du händer idag? Spök-Tofflan får inte igång sin nya (Pers före detta) dator. Jo igång kom den, men den blev ganska snart svart. På IT har de suttit i möte hela dan. Vilken %&#}@ tur att jag hade kvar reservdatorn och inte hade lämnat in den! Den är ju varken lika bra eller lika snabb och inte finns alla program, som Photoshop, på den heller. Men jag kunde jobba. Fick ut en viktig nyhet på både intranät och extranät, förberedde ett gäng nyheter för publicering samt gjorde mitt första egna webbformulär. Hur det nu gick till. Detta webbformulär som gjorde att jag inte kunde sova i natt…  På seneftermiddagen hickade reservdatorn till, blev svart och startade om. Utan att jag rörde den. Då gav jag upp och stängde butiken.

Så gott som enögd åkte jag sen hem i kväll. Det var mörkt, men trafiken flöt på bra och väglaget var fint. Hemma inträffar nästa el-fadäs: den gigantiska stjärnan i köksfönstret är död. Naturligtvis rev jag runt i skåpet, men ¤@£ att jag hade nån glödlampa i rätt storlek, rätt watt eller rätt sockel. På med kläderna igen. Blåste över till Tokerian och köpte TVÅ glödlampor för säkerhets skull. Man har väl varit med förr… Och nu lyser stjärnan igen. Ett tag till.

Stjärna i köket

Nu lyser den igen.


Men… det finns snälla människor
omkring mig. Inte bara elaka, faktiskt. Idag låg det åter ett paket i min postbox. Jag blev väldigt glad – och väldigt nyfiken, förstås!

Inte specifikt julklapp

”Inte specifikt julklapp….” Det lät spännande!


På paketet
hade avsändaren tydligt skrivit att jag fick öppna det och att det inte var nån specifik julklapp. Tänk så roligt att få paket knappa två veckor före jul! Jag slet upp ytterhöljet med alla frimärkena på.

Brev paket jultändsticksask

Ett brev med några rader om det blåa paketet samt en hälsning och en fin ask tändstickor.


Inuti låg ett brev
som beskrev innehållet i det blåa paketet, en jättesöt tändsticksask samt en advents- och julhälsning från den gulliga Smärtsystern! Tändsticksasken är perfekt till mina stakar. Jag köpte ju för ett tag sen en engångständare som är rätt värdelös. Den har verkligen varit en ENgångständare, typ funkat en gång…

Och självklart kunde jag inte låta det blåa paketet vara oöppnat! Inuti låg en jättespännande bok som jag ska läsa med nöje och glädje. Tusen, tusen tack, Sister of Pain!!!

 The Fry Chronicles

The Fry Chronicles – vad sägs om denna upplysande litteratur??? Härlig, tycker jag.


Nu är jag så trött
och skithungrig att jag ska fixa ett par mackor och ett glas mjölk samt sjunka ner i bästefåtöljen. Där ska jag inta min kvällsvard tillsammans med de 30 sista sidorna i min bok på gång. Gissningsvis är det sen dags att åka och hämta hem Fästmön – för sista gången på ett tag. I morgon blir hon mamma på heltid ett par veckor. Och nästa helg blir jag dotter på heltid i ett par veckor. Upplysningsvis…


Livet är kort. Ibland är det också bara
 %&#}@ och ¤@£.

Read Full Post »

Varför kan jag inte sova? I morse vaknade jag hur tidigt som helst och låg och ältade ett ljud och hade ont i magen. Ett ljud jag har hört i bilen igen. Men nu är det ett ANNAT ljud än dunkadunkat som den lösa hjulmuttern avgav. Nu är det ett gnisslande, skärande ljud. Jag hörde det ordentligt igår kväll. Tog mig därför i kragen och ringde Mekar-Bruden, som naturligtvis inte svarade. Klockan var strax efter 21 och jag hade hämtat Fästmön från jobbet. Tänkte att det kanske var för sent eftersom Mekar-Bruden börja jobba tidigt. Så när jag ändå var vaken i morse och låg och vände och vred på mig, ältandes, bröt jag upp från sängen och ringde. Jag hade tur! I morgon eftermiddag ska hon in till Uppsala i ett annat ärende och jag kunde svänga förbi där så lovade hon att lyssna på bilen. TACK! Troligtvis är det rost på bromsskivan som orsakar ljudet. Inget farligt, såvida inte skiten är skevt och bromsarna tar ojämnt. Men ändå. Jag ska besikta bilen om en vecka är jätteorolig. Körförbud vore katastrof just nu.


Han är ju så fin, Clark Kent*, så jag blir bekymrad när han gnisslar.

                                                                                                                                                            Idag är det full storm ute. Det blåser som 17.  Trots att jag har försökt vara tyst nu på morgonen har jag lyckats väcka Anna som behövde få sova. Hon vaknade av kaffedoften… Hoppas hon kan vila en stund till.

Planerna för dagen är att hinna med några ”studentärenden” innan Anna börjar jobba klockan 16. Själv har jag funderingar på att ta mig till Bokbytardagen när jag har kört henne till jobbet. Jag har tre böcker som jag skulle kunna tänka mig att byta in.

Ska också under eftermiddagen ringa och försöka boka in en lunch till fredag. Jag är inte nån lunchperson längre, tycker mest att det är jobbigt att vistas i stan vid den tiden, men detta ingår i mitt nya liv. Att ringa och vara ödmjuk, alltså. Det är svårt.

Klockan 18 ska jag sen Ut på Uppdrag igen. Kul! Jag undrar vilka varelser jag får kämpa mot i kväll… 😉


Jag, en person Ute på Uppdrag? Mja, knappast lika spinkig som The Saint, Helgonet

                                                                                                                                                       Jag har för länge sen konstaterat att oro är av ondo. Oro ska jag ta bort genom att agera, ta ta i saker. Problem har nämligen en tendens att INTE försvinna av sig självt. Jag är nöjd med mina insatser hittills idag, trots att dan just har börjat. Men det ska bli några tag till under dan. Jag vet att jag klarar det även om det tar emot. Även om det känns som att göra våld på sig själv. Det är nämligen hög tid för mig att resa mig nu. No more mrs Coward!

                                                                                                                                                      *Clark Kent = min lille man, Bilen med stort B

Read Full Post »