Eftermiddagsfika i picknickform

Ett inlägg om en picknick i Gamla Uppsala.

---

 

Tillvaron är uppochner.

Vissa dar är bara uppochner från början. Som om kropp och själ känner på sig. Eller också är det erfarenheten, den dyrköpta, som bor i mig sen sex och ett halvt år tillbaka, som ger utslag. Denna spänning, detta att alltid vara taggad, laddad, beredd – på det värsta. Det bästa kommer inte till mig.

Så jag bröt ihop redan på förmiddagen, trots att jag inget visste då. Sen förbarmade sig min fästmö över mig. Vi åkte till Gamla Uppsala. Jag tog med picknickfilten, Anna tog med picknicken – inklusive silvergaffel till smörgåsmaten! Jo, hon har klass, min älskade.

Framåt eftermiddagen kunde jag peta i mig två ostmackor, ett par salta kex och några chokladpraliner. Mitt under mackan kom telefonsamtalet. Jag fick den bästa återkopplingen nånsin – och det talade jag om. Men besvikelsen är min. Bara min. Trots att min mamma också grät. Jag är en besvikelse för henne. En börda. Precis som jag är för Anna.

Efter samtalet började flygövningarna igen. Började och började… De har hållit på sen i fredags, dag som natt, men det var inte förrän Stockholmsborna klagade på oljudet i natt som det blev känt för mig att det var en övning. En övning här strax utanför Uppsala. Så för min del har det inte varit tal om lite förstörd skönhetssömn i natt. Både nätter och dagar har understundom trasats sönder av oljud. Jag tänker på dem som kommer från kriget. Vad kände de? Jag kan inte ens föreställa mig… I Gamla Uppsala, på filten, kunde vi nästan inte föra nåt samtal med varandra, Anna och jag. Sex klagomål har inkommit till försvarsmakten. Nån information har jag, som bor ganska nära start- och landningsbanor, ICKE fått. Trots detta säger Anders Persson, ansvarig övningsledare, till Radio Uppland:

[…] Det har getts information på alla tänkbara vis. Vi har skickat information till olika tidningar, nyhetsredaktioner och här lokalt så har vi delat ut informationslappar i brevlådor […]

Jag måtte ha varit blind. Nu är jag hörselskadad också. Tur att jag kan lite teckenspråk. Annars är jag inte särskilt mycket för kommunikation för tillfället. Orkar inte svara på frågor och kommentarer, orkar inte läsa fler dåliga ursäkter. Säg som det är, i stället! Jag är för fan en diamant. Hård, men inte hårig.

Här är några bilder från Gamla Uppsala:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den som vill lägga lite mer kulor på eftermiddagsfika kan snart åka till Lady Hamilton i Gamla stan i Stockholm snart för afternoon tea. Lördagen den 12 september börjar hotellet servera sin afternoon tea-buffé igen på lördagar och söndagar. Det är två sittningar, klockan 12.30 och 15, fram till mitten av december. Men det går inte bara att ramla in, en måste boka per telefon 08-506 401 04 eller e-post info@ladyhamiltonhotel.se Numera är priset 349 kronor per person (439 kronor för den som vill ha champagne också). När vi var där i november 2010 kostade det 195 kronor, så en viss prishöjning har skett. Men jag tvivlar inte ett ögonblick på att det är lika gott idag som då.

Personligen är jag helt tillfreds med det eftermiddagsfika jag fick idag. Tack, Anna!

Och HÄR hade jag kunnat fråga DIG hur DU helst fikar om eftermiddagarna. Men jag gör inte det. Du får skriva om det på din egen blogg eller nåt i stället. Prova att prata med väggarna, det gör jag ibland.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Veckans sista dag: snurrande tankar, felaktiga länkar och en doft av äpplen

Ett inlägg om veckans sista dag.

Det var lite rastlöst idag för min del. Många tankar snurrar just nu. Helgen har varit omtumlande. Den liksom började dåligt och fortsatte… helt väldigt bra. Mycket att tänka på gjorde att jag lämnade Himlen ganska tidigt idag. Det är inte alltid lätt, jag vill ju vara med min kära. Men jag är också min egen hårdaste domare och slavdrivare och det var en del som skulle göras idag.

Min kära.

När jag kom hem tyckte jag att kyl och frys uppförde sig lite som barn när de har nåt fuffens för sig: de var tysta. En kall hand kramade hjärtat, fick mig att uppsöka toaletten och under en ganska lång stund fundera om jag skulle behöva köpa nya vitvaror. Men nej! Tack och lov inte ännu… Lite senare i afton upptäckte jag dock att min kaffeperkolator läcker. Så det kan bli en tur till nån elfirma i alla fall endera dan… Eller också är det jag som påverkar elektriska prylar runt omkring mig. Du såg kanske vad jag gjorde med Jerrys dator igår…

Poltergeist?

Parkerade mig framför min egen dator efter att ha packat upp mina grejor och de varor jag hade inhandlat på vägen hem. Skrev. Försökte läsa in mig lite lagom inför tisdag. Sökte tre jobb. Det hade kunnat bli fyra, men ett webbformulär hos ett företag krånglade.

Igår fick jag förresten svar på mina och några ytterligare personers kommentarer angående felaktiga länkar i en lediga tjänster-grupp på LinkedIn. Jag fick ett långt svar där ansvarig berättade att h*n startat och driver gruppen på ideell basis och att h*n därför inte hinner svara så ofta på kommentarer. Jag hade skickat min förra kommentar i augusti, nu hade frågan aktualiserats av en annan person och jag upprepade min fråga. Men jag tänkte först, att det antingen var min dator som krånglade eller jag som var dålig på LinkedIn. Det var inte förrän i augusti som jag startade kontot där, tror jag, och jag kan inte allt än.

Nu fick jag tipset av den som driver just den här gruppen att gå in på den ursprungliga webbplatsen direkt i stället. Det var ett ganska långt svar, men det sa mig faktiskt ingenting annat än att jag uppfattade – mellan raderna – att personen som driver gruppen hade känt sig kritiserad. Det var absolut inte meningen. Ibland är det baske mig inte lätt att veta vad man får säga och vad man inte får säga. Men om nåt inte fungerar är det kanske bra att få veta det..? Självklart hittade jag för länge sen en annan lösning, men när frågan aktualiserades, ville jag veta hur det låg till. Och när inte bara ytterligare en person utan också en tredje person hade samma fel, kunde det ju liksom varken vara fel på mig eller min dator. Jag tycker att den här gruppen är bra, men jobben som finns där har jag oftast hittat på annat ställe först. Och det blir ju lite dumt när vissa länkar inte fungerar. Man tappar lite intresse då. (Undras om jag åker ur gruppen nu..?)

En del länkar fungerar inte.

Mamma fick ett samtal och hon pratade i nästan 42 minuter. Men det var inte så mycket ältande idag, mest mot slutet och då, som så ofta, om hennes städning. Jag tycker annars att mamma är duktig som har klarat och klarar sig så bra som hon gör efter det som hände sommaren 2006. Ibland får jag känslan av att hon gått vidare bättre än vad jag har kunnat.

Till middag blev det körv, kycklingchorizo med bröd och räksallad. Jag har läst och läst, för min bok på gång är såå spännande. Men jag får ont i huvudet, trots att jag använder läsglasögon utanpå linserna. Det är jobbigt, men jag vet att det finns de som har värre krämpor, så det är bäst att jag är tyst.

En av mina förföljare ringde och knäppade sig på min fasta telefon. Men jag har fått käft nu och bad personen för sjuhundrfyrtiofjärde gången att sluta ringa hit och sen la jag på. Men herrejisses, hur många år orkar dessa sjuka människor hålla på och förfölja andra?

Spöade en och annan i Wordfeud, messade med ett par kömpisar, men det som krönte den här veckan började klockan 21 på SvT1: Bron! Fy te rackarns så bra och spännande den TV-serien är! I kväll blev det också en del sorgliga känslor. Och nästa söndag går sista delen…

Det var kallt i mitt hem nu i kväll och jag ser att utomhustemperaturen ligger på ett par minusgrader. Jag har tänt ljus som doftar äpple och jag har tryckt i mig lite cheddarostbågar. I morgon inleds min storstädning med köket… Jag är taggad!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Insikter och utsikter

Jorå, tackar som frågar. Jag mår bättre. Men det är inte bra. Halvt på skoj sa jag till fru Chef2 i onsdags eftermiddag att jag blir sjuk om jag inte får jobba. Det skulle jag visst inte ha sagt, för min magåkomma satte igång i fredags, den första dan på länge som jag inte arbetade…

Jag försöker se en ljusning…

I morgon ska jag träffa en man och en kvinna och prata ett eventuellt uppdrag. Nej, jag säger inte jobb, för om det blir nåt av blir det ett uppdrag. Ett tidsbestämt uppdrag. Jag har förberett mig lite idag, så gott det nu går mellan magkramperna, och det ser väldigt intressant ut från mitt håll. Känner mig taggad och skulle bli glad för denna utmaning samtidigt som jag förstås försöker se en ljusning på ekonomifronten. Mina två Viktiga-papper-pärmar är knökfulla och skulle behöva rensas, men det här med ekonomi är inget roligt kapitel just nu. Men du måste hålla med om att jag ändå är lite duktig som har lyckats göra en hushållsbudget för 2012 – trots att min sista säkra lön för året kom i onsdags?!

Ibland får man bita sig i tungan/knyta näven i fickan/låta lusten att påpeka vissa insikter rinna av en…

För övrigt idag har kämpat med att bita mig i tungan/knyta näven i fickan/låta lusten att påpeka vissa insikter rinna av mig. Vem är jag att döma nån annan? Vem är jag att påpeka andra människors fel när jag själv är långt ifrån felfri? Jag vet att jag har svårt att hålla tyst ibland, men när det gäller nära och kära är det väldigt, väldigt svårt att ta in – och inte säga nåt, tycka nåt, ha en åsikt. Självinsikten är det ännu svårare med. Det är snudd på underverk att ens ha tillstymmelse till sådan!!! Och jag har väl en millimeter eller så, typ…

Det här med magen skrämmer mig lite. Bland annat därför att jag har symtomen i skov och detta tillsammans med vissa ledproblem (jag har i skrivande stund en krånglande knoge och en värkande armbåge). Men genom att blogga om det försöker jag intala mig att jag är hypokondrisk. Eller att jag har överdoserat C-vitamin. Så den som är min verkliga vän skulle väl aldrig komma och erbjuda mig ett glas C-vitamin brus eftersom jag kanske blir sjuk av det? Nej, tänkte väl det.

Jag har telefonerat med mamma och med Fästmön och fått rapporter om väder, mat och sjukt barn. Anna blir hemma med Elias ett par dar, pojken är inte alls kry. Han såg så blek ut igår, stackarn, och han ligger mest och tittar på film eller TV, orkar inte ens sitta vid sin älskade dator.

Det blev en tur ut i vintersolen, i alla fall en sväng till Tokerian. Där tycktes det vara De Närsyntas Dag, för folk sprang omkring med pilsnerbottnar på näsorna och ändå krockade vi! (Jag själv har ny styrka på linserna sen i höstas, men det tycks inte hjälpa.) Sen fick jag raskt springa hem i stället eftersom magen kom på att den hade fått frukost och det ville den göra sig av med. Genast.

Nä, det är inte kul att vara ämlig, men som sagt, tackar som frågar, jag mår mycket bättre idag. Fast det är ensamt att tillbringa hela helgen i stan medan familjen är i Himlen. Värst av allt är emellertid tanken på morgondagen när jag inte behöver ställa klockradion på 6.15. Jag ska ju inte upp och jobba…

Read Full Post »

Frukost, planering och på gång

Tillbaka vid datorn hemma igen. Har tillverkat tre rostade mackor av några kanter som jag har slängt kalkonsalami och Brie-ost på. Till det kaffe. Det smakar gudomligt, jag är vrålhungrig. I morse blev det bara en skål fil med müsli.

Sen frukost vid datorn.

                                                                                                                                                        Morgonens möte gick bra! Tänk vad jag blir inspirerad och taggad när nån bryr sig – även om denna nån får betalt för att göra det! Jag har fått en diger att-göra-lista, som främst går ut på att ringa en massa samtal. Alla kontakter ska vara tagna före den 20 juni. Jag kan tala om att jag svettas – och det är INTE bara på grund av värmen…

Solen tycks ha försvunnit och ersatts av en molnig klibbighet som är ganska jobbig. Jag får nästan svårt att andas. Gissar att det är åska i luften.

Det har trillat in några mejl som jag har besvarat och bland annat har jag skickat över en del ”korrektur”. Jag kan inte korrläsa mina egna texter, men andras är jag en fena på! (Är det lättare att hitta fel på andra än på sig själv???)

Vidare ska jag WordPress-supporta en kompis nu där det är lite strul med bilderna. Ska in och kika vad problemet är så snart jag har svalt sista tuggan. I eftermiddag blir det luren och jag som ska samarbeta…

Stackars Fästmön svettas på jobbet och idag får hon tyvärr ta sig hem själv. Hoppas bara att det inte blir åska just när hon ska gå. Tänker lite på mina små inneboende också. Skönt att de har hittat ett tryggt ställe! Ostbitarna var för övrigt borta i morse, så jag gissar att de små gulingarna* har tagit dem!

                                                                                                                                                                    *de små gulingarna = talgoxarna

Read Full Post »