Mörkerlek och upplysning

Ett inlägg om min mörka dag – som blev lite ljus till sist, ändå.

Baske mig om inte allt faller samman runt omkring mig. Framför allt börjar jag undra om min person har nån sorts förmåga att sabba elektriska prylar. Jag har hört att man kan ha denna, lite ovälkomna gåva när man ser saker och varelser som inte alla andra gör…

I morse när jag skulle åka iväg till jobbet noterade jag att bilen var på väg att bli enögd där fram. Igen. Det går liksom inte när det är skitmörkt och man kör på E4:an i 110. Men jag var tvungen att ge mig iväg i alla fall. Framme på jobbet ringde jag min favoritverkstad – och se, jag får titta in i morgon bitti klockan sju! Förhoppningsvis är det inte nåt %&#@} elfel utan bara en lampa. Igen, som sagt. Just den lampan byttes för cirka ett år sen. Knappt.

Man kan inte påstå att arbetet gick som en dans idag heller. Möjligen en danse macabre. För vad tror du händer idag? Spök-Tofflan får inte igång sin nya (Pers före detta) dator. Jo igång kom den, men den blev ganska snart svart. På IT har de suttit i möte hela dan. Vilken %&#}@ tur att jag hade kvar reservdatorn och inte hade lämnat in den! Den är ju varken lika bra eller lika snabb och inte finns alla program, som Photoshop, på den heller. Men jag kunde jobba. Fick ut en viktig nyhet på både intranät och extranät, förberedde ett gäng nyheter för publicering samt gjorde mitt första egna webbformulär. Hur det nu gick till. Detta webbformulär som gjorde att jag inte kunde sova i natt…  På seneftermiddagen hickade reservdatorn till, blev svart och startade om. Utan att jag rörde den. Då gav jag upp och stängde butiken.

Så gott som enögd åkte jag sen hem i kväll. Det var mörkt, men trafiken flöt på bra och väglaget var fint. Hemma inträffar nästa el-fadäs: den gigantiska stjärnan i köksfönstret är död. Naturligtvis rev jag runt i skåpet, men ¤@£ att jag hade nån glödlampa i rätt storlek, rätt watt eller rätt sockel. På med kläderna igen. Blåste över till Tokerian och köpte TVÅ glödlampor för säkerhets skull. Man har väl varit med förr… Och nu lyser stjärnan igen. Ett tag till.

Nu lyser den igen.

Men… det finns snälla människor omkring mig. Inte bara elaka, faktiskt. Idag låg det åter ett paket i min postbox. Jag blev väldigt glad – och väldigt nyfiken, förstås!

”Inte specifikt julklapp….” Det lät spännande!

På paketet hade avsändaren tydligt skrivit att jag fick öppna det och att det inte var nån specifik julklapp. Tänk så roligt att få paket knappa två veckor före jul! Jag slet upp ytterhöljet med alla frimärkena på.

Ett brev med några rader om det blåa paketet samt en hälsning och en fin ask tändstickor.

Inuti låg ett brev som beskrev innehållet i det blåa paketet, en jättesöt tändsticksask samt en advents- och julhälsning från den gulliga Smärtsystern! Tändsticksasken är perfekt till mina stakar. Jag köpte ju för ett tag sen en engångständare som är rätt värdelös. Den har verkligen varit en ENgångständare, typ funkat en gång…

Och självklart kunde jag inte låta det blåa paketet vara oöppnat! Inuti låg en jättespännande bok som jag ska läsa med nöje och glädje. Tusen, tusen tack, Sister of Pain!!!

The Fry Chronicles – vad sägs om denna upplysande litteratur??? Härlig, tycker jag.

Nu är jag så trött och skithungrig att jag ska fixa ett par mackor och ett glas mjölk samt sjunka ner i bästefåtöljen. Där ska jag inta min kvällsvard tillsammans med de 30 sista sidorna i min bok på gång. Gissningsvis är det sen dags att åka och hämta hem Fästmön – för sista gången på ett tag. I morgon blir hon mamma på heltid ett par veckor. Och nästa helg blir jag dotter på heltid i ett par veckor. Upplysningsvis…

Livet är kort. Ibland är det också bara %&#}@ och ¤@£.

Read Full Post »