Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sockel’

Ett inlägg om golv.


 

Frågan är om det heter 

en klinker, två klinkers?

Nja, det heter faktiskt klinker, i alla fall enligt Stenbolagets webbplats. Fast lite längre ner på sidan heter det klinkers. (Budrum är jag också lite osäker på vad det är.) Men strunt samma, jag sitter och drömmer om att göra om min hall. Idag har jag ett mycket ljust, men smutsgult laminatgolv. Det ska se ut som furu. En gång i tiden när jag la det, typ 1998, var det snyggt. Sen dess har det fått sina repor och jack. Nu börjar jag bli ganska trött på det.

Hela hallen behöver renoveras, förutom golvet även väggar, socklar och tak. Det är enklare uppgifter att ta itu med, trots att min hall består av ett antal vinklar och vrår. Jag undrar om jag skulle kunna lägga klinkergolv själv. Nog minns jag hur det var när laminatgolvet las en fredagskväll efter en jobbvecka. Vi var två på den tiden – och ganska trötta. Men mitt tålamod var störst och jag la den sista, usla, svåra raden. Nog borde jag fixa att lägga klinker då?

Ska jag göra om hallen (just nu har jag tid, men inte råd – fast drömmar är ju gratis…) vill jag att det ska se helt annorlunda ut än den gör idag. Trots ljust golv och ljusa väggar är hallen ofrånkomligt mörk. Så varför försöka göra den ljus, nåt som den ändå aldrig blir? Om jag finge drömma mig ett klinkergolv skulle det vara mörkt grått.

Inomhusklinker

Just den här färgen på klinker vill jag ha i hallen. (Bilden är lånad från Stenbolagets webbplats.)


Väggarna skulle jag kunna tänka mig 
i en ljusare grå färg, utan mönster. Jag vill att golvet ska vara det framträdande. Nån golvvärme behöver jag inte eftersom jag inte bor på bottenvåningen. Det skulle jag däremot kunna tänka mig om jag la klinkergolv i ett våtutrymme. Fast vänta nu… Det skulle räcka så bra med att renovera hallen.

Även om jag inte har nån rollator cykel som jag drar upp i hallen eller några ungar som stormar in med grusiga kängor om vintern vill jag ha ett tåligt golv i hallen. Ett golv som står emot våta skor. För hur det än är kan en ju inte täcka upp hela golvet med dörrmattor. Ett klinkergolv blir ju otroligt lätt att snabbt svabba av och hålla rent, jämfört med ett känsligt laminatgolv där smutsen torkar in genast och fastnar och även små gruskorn gör fula märken.

Så nu vill jag veta hur DU har det i din hall! Har du klinker, trägolv, laminat eller vinylgolv? Och varför då? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min mörka dag – som blev lite ljus till sist, ändå.


Baske mig
om inte allt faller samman runt omkring mig. Framför allt börjar jag undra om min person har nån sorts förmåga att sabba elektriska prylar. Jag har hört att man kan ha denna, lite ovälkomna gåva när man ser saker och varelser som inte alla andra gör…

I morse när jag skulle åka iväg till jobbet noterade jag att bilen var på väg att bli enögd där fram. Igen. Det går liksom inte när det är skitmörkt och man kör på E4:an i 110. Men jag var tvungen att ge mig iväg i alla fall. Framme på jobbet ringde jag min favoritverkstad – och se, jag får titta in i morgon bitti klockan sju! Förhoppningsvis är det inte nåt %&#@} elfel utan bara en lampa. Igen, som sagt. Just den lampan byttes för cirka ett år sen. Knappt.

Man kan inte påstå att arbetet gick som en dans idag heller. Möjligen en danse macabre. För vad tror du händer idag? Spök-Tofflan får inte igång sin nya (Pers före detta) dator. Jo igång kom den, men den blev ganska snart svart. På IT har de suttit i möte hela dan. Vilken %&#}@ tur att jag hade kvar reservdatorn och inte hade lämnat in den! Den är ju varken lika bra eller lika snabb och inte finns alla program, som Photoshop, på den heller. Men jag kunde jobba. Fick ut en viktig nyhet på både intranät och extranät, förberedde ett gäng nyheter för publicering samt gjorde mitt första egna webbformulär. Hur det nu gick till. Detta webbformulär som gjorde att jag inte kunde sova i natt…  På seneftermiddagen hickade reservdatorn till, blev svart och startade om. Utan att jag rörde den. Då gav jag upp och stängde butiken.

Så gott som enögd åkte jag sen hem i kväll. Det var mörkt, men trafiken flöt på bra och väglaget var fint. Hemma inträffar nästa el-fadäs: den gigantiska stjärnan i köksfönstret är död. Naturligtvis rev jag runt i skåpet, men ¤@£ att jag hade nån glödlampa i rätt storlek, rätt watt eller rätt sockel. På med kläderna igen. Blåste över till Tokerian och köpte TVÅ glödlampor för säkerhets skull. Man har väl varit med förr… Och nu lyser stjärnan igen. Ett tag till.

Stjärna i köket

Nu lyser den igen.


Men… det finns snälla människor
omkring mig. Inte bara elaka, faktiskt. Idag låg det åter ett paket i min postbox. Jag blev väldigt glad – och väldigt nyfiken, förstås!

Inte specifikt julklapp

”Inte specifikt julklapp….” Det lät spännande!


På paketet
hade avsändaren tydligt skrivit att jag fick öppna det och att det inte var nån specifik julklapp. Tänk så roligt att få paket knappa två veckor före jul! Jag slet upp ytterhöljet med alla frimärkena på.

Brev paket jultändsticksask

Ett brev med några rader om det blåa paketet samt en hälsning och en fin ask tändstickor.


Inuti låg ett brev
som beskrev innehållet i det blåa paketet, en jättesöt tändsticksask samt en advents- och julhälsning från den gulliga Smärtsystern! Tändsticksasken är perfekt till mina stakar. Jag köpte ju för ett tag sen en engångständare som är rätt värdelös. Den har verkligen varit en ENgångständare, typ funkat en gång…

Och självklart kunde jag inte låta det blåa paketet vara oöppnat! Inuti låg en jättespännande bok som jag ska läsa med nöje och glädje. Tusen, tusen tack, Sister of Pain!!!

 The Fry Chronicles

The Fry Chronicles – vad sägs om denna upplysande litteratur??? Härlig, tycker jag.


Nu är jag så trött
och skithungrig att jag ska fixa ett par mackor och ett glas mjölk samt sjunka ner i bästefåtöljen. Där ska jag inta min kvällsvard tillsammans med de 30 sista sidorna i min bok på gång. Gissningsvis är det sen dags att åka och hämta hem Fästmön – för sista gången på ett tag. I morgon blir hon mamma på heltid ett par veckor. Och nästa helg blir jag dotter på heltid i ett par veckor. Upplysningsvis…


Livet är kort. Ibland är det också bara
 %&#}@ och ¤@£.

Read Full Post »

När jag var och besiktigade Clark Kent* senast pratade jag och besiktningsmannen om det här med lampor till bilen. Jag undrade varför man ser så många enögda bilar nu för tiden, det vill säga bilar med bara en fungerande strålkastare fram. Besiktningsmannen svarade att det handlar om att dagens bilar har så avancerad teknik. De drar så mycket ström att lamporna ofta slutar fungera mycket snabbare än tidigare.

Clark Kent

Clark Kent, nytvättad och fin.


Själv råkade jag ut för
att en strålkastare slutade fungera. Men samma dag ringde jag till verkstan för att få hjälp att byta ut den. Varför åka omkring i vintermörket och både se och synas dåligt? Dessutom betalar jag gladeligen för att låta nån som kan och som har de rätta verktygen byta ut mina lampor.

För ett tag sen hittade jag en sajt som handlar om led lampor bil. (Särskrivningen irriterar mig dock!) Ledlampor, har jag hört, drar inte alls lika mycket ström som vanliga lampor, så jag blev lite nyfiken. Tyvärr framgår det inte på sajten vilka bilmärken olika ledlampor passar till. För mig säger inte H-serien eller BA-serien och liknande särskilt mycket. Men sånt går ju att ta reda på genom att flukta i bilens instruktionsbok, säkert. (För ärligt talat vet jag inte vad min bil har för socklar på sina lampor heller…) Tydliga prisuppgifter finns det emellertid på sajten och som jag noterar är dessa ledlampor inte dyrare än ”vanliga” glödlampor till bil.

Dagens ledlampor sägs ha oförtjänt dåligt rykte. Idag håller en ledlampa i ungefär 13 år – om den är tänd tio timmar om dan… (Nu gäller det kanske inte billampor, men ändå, det ger en viss fingervisning…)

Jag tänker i alla fall helt klart  testa ledlampor till Clark Kent nästa gång det är bytesdags. En tvåårig garanti hos Ljustema, som företaget heter, garanterar ju också en hel del. Enögda bilar – nej tack!


*Clark Kent = min lille bil


Livet är kort.

Read Full Post »