Lösenordsskyddad: Bara för dig med lösen: Tydligen

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Det här med storlek…

Ett överdimensionerat inlägg.

---

 

Vi har varit på utflykt i verkligheten, Fästmön och jag. Uppenbarligen lider jag av nån sorts storhetsvansinne. Det verkar i alla fall som om jag tror att min bil är några storlekar större än vad den i själva verket är. Att döma av bilden, i alla fall…

Eh ja… Bilen var visst inte lika lååång där bak som jag uppenbarligen trodde när jag parkerade…

Nåja, även om jag inte har parkerat perfekt här (!), så är jag ju världens bästa bilförare. (<== självironi)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte många rätt, UNT!

Ett felaktigt inlägg.

---

 

Ibland blir det mesta fel i lokalblaskan. Som nedanstående. Här har uppenbarligen inga journalistproffs varit framme och ingen tryckelit heller.

Fel och fel, UNT!

Jag gick på mellanstadiet när jag fick lära mig att

färggrant 

stavas med ett n.

Och jag var ännu yngre när jag lärde mig att grönt inte var blått.

Men kom igen! Vad hände med korrekturläsningen? Det är liksom inte första gången tidningens journalister har svårt att stava… Trodde att de fick betalt (lön) för att vara professionella. Jag är väldigt glad att jag inte betalar längre för att få läsa tidningen, även om era säljare fortfarande, över ett år och tre månader efter att jag sa upp min prenumeration (snart anmäler jag er, för övrigt!), envisas med att försöka värva mig. Telefonledes. Sämsta möjliga väg. Gör en bra tidning i stället – stava rätt, bland annat – så kanske jag överväger att återkomma!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jobb – ska jag våga pröva nåt nytt?

Ett fundersamt inlägg.

---

 

Här förmedlas inga jobb till Den lilla människan (i orange cirkel). Fotot föreställer Arbetsförmedlingens nya, fina hus i Uppsala.

Tanken på det stundande besöket på Arbetsförmedlingen nästa vecka fyller mig inte precis med jubel. Skälet är rätt enkelt: jag har varit där många gånger och jag har aldrig fått nån hjälp. Nåt jobb, alltså. De arbeten jag har fått har jag skaffat mig själv, genom egna kontakter. På Arbetsförmedlingen förmedlar man nämligen inte jobb, det sa ju en av mina före detta handläggare klart och tydligt.

Några som däremot slår mig som betydligt mer professionella när det gäller arbetsförmedling är bemanningsföretag. Jag har varit på fyra intervjuer på olika såna företag. Varje gång har jag blivit trevligt bemött. Och professionellt, som sagt. Mina kompetenser har uppskattats, jag har fått prata om mina yrkeskunskaper och jag har fått intresserade – och intressanta! – intervjufrågor. I höstas var jag och en person kvar och konkurrerade om en tjänst. Jag förlorade, men insåg sen att det nog var ganska bra – med tanke på den myndighet man skulle jobba hos. En ganska… utskälld myndighet…

En annan tjänst jag var nära att få var åt ett helt annat håll. Tjänsten som sådan innebar mycket skrivande, vilket jag ju verkligen vill jobba med, men också många resor kors och tvärs genom Sverige. Det funkar inte riktigt på en deltid, så jag tackade nej.

Idag snubblade jag över ett bemanningsföretag som jag inte har hört talas om tidigare, Implement MP AB. Jag kollade runt lite på deras webbplats och blev verkligen nyfiken. Förutom att webbplatsen är väldigt snygg (ganska ovanligt nuförtiden) gjorde den så jag ville veta mer. Och då ska du veta att jag kan vara ganska kritisk – mot såväl webbplatser som bemanningsföretag. För även om jag har varit på bra intervjuer hos andra bemanningsföretag har villkoren hos dessa företag inte varit så bra. Vad gäller Implement framgår inte några villkor av webbplatsen, men där finns ändå nåt som lockar samtidigt som det känns seriöst.

Det som gjorde mig extra intresserad den här gången var det faktum att Implement söker förändringsspecialister. Det finns så mycket jag skulle vilja förändra hos de företag och organisationer där jag har arbetat tidigare att just förändringsarbete låter väldigt spännande. För när man är inne och jobbar en kort period, såsom jag har gjort de senaste åren, kan det klia i fingrarna att förändra saker och ting. Företeelser, uppgifter, verksamheter som man som utomstående ser skulle kunna bli ändras till det bättre…

Företaget har kontor på flera ställen i Skandiavien, men det är nog hos Stockholmskontoret jag tänker registrera mig. Jag vill pröva ett nytt sätt – och ett nytt bemanningsföretag – att få jobb. För det är mitt mål: att få jobb. Snart. En vända till med arbetslöshet vill jag inte ha!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fyra dar kvar

Ett nedräknande inlägg.

---

 

I bilen kan jag bo som miljonär.

Idag har jag fyra arbetsdagar kvar. Det är med dubbla känslor jag lämnar byggnaden sen. Mest har jag mått rätt dåligt av att vara här, om vi nu ska vara ärliga. Men det har varit en lärorik tid och jag är en erfarenhet rikare. Eller många, egentligen. Det sägs att man går starkare ur varje tillfälle som är jobbigt. Jag känner mig argare samtidigt som jag känner mig mattare. För att ha det tufft och att vara ledsen och/eller arg tar på krafterna. Att ovanpå det inte ha haft nån säker inkomst på fem och ett halvt är konstant oroande, kan jag meddela den som inte har upplevt det. Jag är i och för sig miljonär. Jag kan göra som en del av stans tiggare sen, bo i bilen. Och frysa arslet av mig. För det kommer ju en vinter i Sverige. I bilen kan jag ha roligt med alla mina pengar. Who cares?

Det är inte så mycket jag kommer att sakna härifrån. Mest av allt är det stunderna i bilen i rullning på morgnarna (den kommer inte att rulla sen när jag ska bo i den) när jag lyssnade på Adams riksdaler på Rix FM, där Adam Alsing tävlade i allmänbildning med lyssnare som ringde in. Men jag övar den här veckan – Adam och hans två sidekicks Brita och Marko har semester, så jag får vara utan dem redan nu. Två vikarier har tagit över morgonstudion. De har säkert fått dessa sommarvik för att de är kändisar. Särskilt bra radio gör de inte. Jag menar, Relationsakuten, det känns rätt… 90-tal i mina öron.

Vad mer ska jag sakna? Lunchstället jag brukar gå till och dess trevlige ägare Kurre, förstås! Kurre och hans personal är alltid så vänliga och inkännande vilket humör gästerna är på. Och naturligtvis mitt nya favoritkafé, Systrarnas bullbod, med ägaren som alltid bjuder på nåt sött och gott. När vi nu ändå är inne på mat, så lär jag väl sakna Nondini också. Det stället ska jag säga hej då till idag när jag har lunchdejt med Bokmannen.

Bokmannens väldigt nya vigselring.

Människor då? Förutom Bokmannen, som jag nyss lärt känna, naturligtvis Den Kymriska Draken, men vi ses troligen på Pride i sommar eftersom Draken ska jobba där. Och så förstås några som arbetar i Kexfabriken/Besticklådan, som K, A, Y, S, B, I, M, P, R, M2, C, ungefär. Resten kommer jag att glömma så snart dörren har stängts efter mig här sista gången – och det är förstås ömsesidigt. Jag är inte Nån för nån här, har aldrig varit, kommer aldrig att bli. Bara en skugga som fanns här ett tag.

Idag har jag fyra arbetsdagar kvar. Jag betar av dem, timme efter timme. Jag går ut i arbetslöshet, jag, som älskar att jobba, ska uppenbarligen inte få ägna mig åt det. I min förtvivlan undrar jag varför min Gud har övergett mig. Han övergav mig just som jag stod i min blommande trädgård med så mycket vackert framför mig. Men det är nog inte riktigt så att Gud har övergett varandra. Vi har i själva verket sökt varandra i många år, min Gud och jag. Det är nog snarare så att jag inte går starkare ur varje jobbigt tillfälle, utan jag kommer ett steg närmare Gud. Det eviga. I evighet. Amen..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Morden i Midsomer: The Christmas Haunting

Ett inlägg om Midsomerska mord.

---

 

En del vill ha sångprogram på TV på sommaren. Jag vill ha mord. Midsomerska mord, alltså. Inga riktiga. Exakt ett halvår till julafton hade Morden i Midsomer säsongspremiär med julavsnittet The Christmas Haunting. Ytterligare fyra avsnitt ska det bli, förhoppningsvis inte lika kyliga som detta inledande.

Mordlösare i Midsomer 2014: John, ??? och Charlie. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: All3Media.)

Kommissarie John Barnaby har fått en ny assistent eftersom Ben har flyttat till Brighton för att jobba. Charlie har fullt sjå att passa in i Bens skor och John är inte exakt hjälpsam. Tur att Johns fru, som är gravid med varelse med det fantasifulla namnet Bulan, är visar lite mer Christmas spirit.

På tal om spirit… Detta det första avsnittet handlar om spökvandringar, men också gamla oförrätter och kärlekar, förstås. Mordsätten är som vanligt märkliga. Denna gång blir en man mördad med ett urgammalt svärd medan han är spökjägare. En mystisk återvändare med krigstrauma i bagaget anländer och tomten visar sig minsann inte vara nån ärlig typ…

Säsongsstarten av Morden i Midsomer var ganska lik tidigare avsnitt – lite humor, lite spänning, en del kärlek, en del hat och så ett lite udda mordsätt. Bästa rollprestationen gör, som sist, hunden Sykes.

Toffelomdömet blir medel. Särskilt rädd blev jag inte.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »