Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 6 juni, 2014

Ett inlägg om leksaker.


 

legobil

Lego, Lego, Lego!

När jag var barn var jag en ganska ensam liten Toffla. Jag hade inga syskon och lärde mig tidigt att sysselsätta mig själv. Tills jag var stor nog att gå ut på gården hemma i Tranås och leka med barnen där, förstås. Mamma var sjuk och pappa jobbade. Men se morfar, han hade alltid tid att leka med mig – trots att han faktiskt hade tre ”jobb” (snickare, vaktmästare och förbundsordförande i ett nykterhetsförbund)!

Helst skulle vi bygga med Lego, morfar och jag. Vi byggde hus och städer, tåg och bilar. Jag hade allt mitt Lego i en liten resväska. Den där resväskan, grå var den till färgen, följde alltid med när vi åkte till mormor och morfar för att hälsa på. Ja, mormor bodde ju med morfar och hon var också rätt snäll. Även mormor lekte med mig, men hon var bäst på att laga god mat.

Eftersom jag inte bara var enda barnet utan också enda barnbarnet blev jag nog hutlöst bortskämd som liten. Av morfar. Han köpte mycket av mitt Lego, men han struntade också i vilka leksaker små flickor förväntades leka med: jag fick bilar och ett garage och till och med en bilbana!

Inte vet jag hur morfar hade råd att köpa leksaker till mig, för trots sina tre jobb var han ingen välbärgad man. Numera, när jag själv ska köpa leksaker, tittar jag oftast först i affärerna och handlar sen via nätet. Idag träffade jag på en leksaksaffär på nätet som är så ny att den faktiskt inte har öppnat än! Även om jag inte handlar leksaker så ofta, tycker jag att Leksaker.se verkar bli en toppenaffär för leksaksshopping via nätet. Sortimentet ska bestå av kvalitetsgrejor av kända märken. Och bäst av allt, tycker jag, fast jag numera är tant, är att man ska kunna köpa billigt Lego!!!

Den som är intresserad kan redan nu anmäla sig till Leksaker.se:s nyhetsbrev för att få information om vilka leksaker etc som ska säljas när sajten drar igång på riktigt! För än så länge kan man inte handla där. Webbshopen startar sin verksamhet först senare i år.

Och du… Vad hade DU för favoritleksaker när du var barn? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trots allt ganska nöjt inlägg.


 

Idag hade jag en dejt med min Fästmö. Jag plockade upp henne där hon stod intill vägen och liftade just hade hoppat av bussen. Vårt mål var… IKEA. Jag trodde faktiskt att vi inte skulle vara ensamma där, men vi var nästan det. Där var inte alls många människor – förrän det var dags att betala…

Tjock gubbegosedjur

Jag såg nog ut så här eftersom vi blev så uttittade.

IKEA i Uppsala är ganska nytt och väldigt stort. Jag har ännu inte lärt mig hitta. Men idag blev det en och annan genväg… Det var nämligen så att vi provade öronlapps-fåtöljer. I samband med detta blev vi uttittade av ett par. De försökte till och med fånga vår uppmärksamhet genom att kyssas. Som om vi skulle vara intresserade av ett annat lesbiskt par (än vi själva) som GLOR så att ögona nästan trillar ur ska’n… Jobbiga typer, tyckte vi.

Men vi glömde strax de kontaktsökande flatorna nästan helt när vi upptäckte vårt drömrum. Där stod fåtöljerna vi nyss provsuttit inklusive fotpallar på en stor, underbar matta. Det uppbyggda rummets väggar var klätt av bokhyllor och bokskåp. Läslamporna var tända. Det var bara… SÅ FINT…

Anna i vårt drömrum

Anna i vårt drömrum, ett hemmabibliotek.


Men dröm är inte verklighet 
och vi hade andra byggplaner än att bygga vårt eget bibliotek. Vi var så effektiva och rafsade åt oss det vi skulle – när vi äntligen hittade hylla 0 (IKEA har inte så bra ordning på siffrorna, tycker jag…). Clark Kent* blev fullastad när vi tuffade mot New Village. Där lastade jag av en del av inköpen, medan Anna släpptes lös på Tokerian – det är ju chipskväll i kväll för somliga.

Montering av IKEAmöbel

Montering av IKEAmöbel…

Till sist for vi ut till Himlen. Stärkta av gott kaffe som äldsta bonusdottern fixat samt var sin cinnamon bun grep vi oss an Annas paket.  Vi blockerade dörren till Elias rum. Först samarbetade vi om en möbel. Vi blev inte osams, men det var ineffektivt. Anna påbörjade därför den andra. Jag sa ett visst fult ord flera gånger när jag höll på att montera en låda. Anna sa detsamma när hon skruvade, för det gjorde ont i händerna på henne. Men till sist blev vi färdiga och jag tror att Anna blev nöjd.

Trätrall hos Anna

Trätrallat hos Anna, gjort av Linn.

Under tiden hade äldsta bonusdottern påbörjat balltralleriet**. Hon var så noggrann och städade av först och det gick riktigt undan. Först. Sen blev det väldigt varmt. Och som alla hantverkare gör avbröt hon arbetet efter ungefär en tredjedel.

Det var fullt av skräp och kartonger i Annas hall när jag åkte därifrån. Men Anna hade inte tid att gå till soprummet, för det skulle ju lagas mat. Själv har jag totalt glömt bort mat idag. Jag har ätit frukost, en glass och en bulle. Tror att jag har en choklad i köksskåpet. Får väl låtsas att det är middag.

I New Village var det för en gångs skull lugnare än i Himlen, där en del akoholpåstrukna samlats hos en granne till Anna. Här var det ganska tyst, bara mina hyresgäster pep. Det vill säga de yngsta. Men de fick några bitar ost av mig innan jag grep mig an mitt balltrallande.

Trätrall på min balkong

Jag började i ena hörnet…

Jag tog fram sågen jag hade fått av pappa, men den kunde jag inte använda. Bästa redskapet blev i stället min sekatör! Den var finfin att klippa plast med på undersidan av trallplattorna! Sen klurade jag lite på hur jag skulle göra med stativet till markisen. Så satte jag igång. Det gick riktigt bra. I början – det gör det nästan alltid. Det är sista raderna som är svårast att lägga.

Bäst av allt var att jag kunde riva ut den überäckliga, gröna mattan! Delar av den var så vidrig, bland annat för att den trampats av fötter som aldrig mer får komma i närheten av mig eller mitt hem.

Balkongen med trall

Balkongen med trall från ena hållet…

Trallen är laserad och förbehandlad. Man bör förbättra laseringen efter nåt år. Rengör gör man med såpa och vatten. Så såpa ska jag inhandla i morgon! Under vintertid bör trallen helst förvaras inomhus eller under nåt som håller vatten/snö borta. Jag har en gigantisk presenning som jag tänker svepa in hela ballen i, så det lär inte bli några problem med den saken. Plast vill jag INTE ha. Det ska vara trä. Jag älskar trä! Det har jag nog i generna från min morfar Snickaren.

Balkongen med trall 2

… och från andra hållet.

Den innersta raden blev inte alls bra, men jag har kilat fast den med lösa bitar och hoppas att det funkar. Det blir ju inte så snyggt om man skulle skymta betonggolvet en decimeter, eller hur? Jag la till och med lösa bitar på kortsidan längst bort – trots att man egentligen inte ser den sidan när man sitter på balkongen.

Även om det inte blev perfekt är jag nöjd. Nu funderar jag på att skaffa en matta av nåt slag . Kanske. Golvet i sig är ju faktiskt väldigt fint att titta på som det är… Tycker jag, dårå, och är helt slut efter den här arbetsdagen. Men ändå glad att jag faktiskt balltrallade!


*Clark Kent = min lille bilman

**balltralleriet = lägga trätrall på balkongen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mening.


 

sista balkongblommorna

Flytta härifrån eller göra fint på balkongen?

Jag är på väg att tappa lusten och glädjen helt. Tro mig, jag gör allt för att pigga upp mig själv. Jag är också snäll mot mig själv och tvingar mig inte att göra saker jag tycker är jobbiga eller svåra eller som känns oöverstigliga. Jag försöker dumpa energislukare och hålla kontakten med energi-givare. Men jag har liksom börjat stänga ner butiken.

Om jag kommer på nåt jag vill göra, för en kort stund, ersätts de tankarna snart med orden

Inte ska väl jag..?

och

Vad är det för mening med det?

Kort sagt: det mesta känns meningslöst just nu. Jag har inte ens lust att köpa och lägga trall till min balkong. Vad är det för mening med det? Inte ska väl jag, jag får väl snart flytta härifrån. Ja, det senare både oroar mig och får mig samtidigt att tänka att det kanske skulle vara bra att flytta. Det var länge sen jag trivdes här där jag bor. Framför allt har jag svårt för alla (o)ljud som grannarna åstadkommer och deras rökande och grillande. Och om man säger nåt negativt om grannarna, ligger man risigt till, om nåt… Men vart ska jag flytta? Ingen vill väl ha en hyresgäst utan försörjning?

En gång hade jag en vän. Ja, jag vill tro att h*n var min vän trots att vi var kollegor. H*n berättade att h*n ofta brukade åka till ett grannland och köpa porslin. H*n samlade på en viss servis. Men sen kom kriget och min vän med familj fick ge sig av på dan, endast med det de hade på kroppen. Min vän sa till mig:

Det är därför jag inte är intresserad av heminredning och att köpa grejor till hemmet längre. I morgon kanske jag får lämna allt.

Nu är det skillnad på krig och att stå utan försörjning. Men om man måste lämna allt, vad är det för mening då..?

En som vågar lämna är en chef på mitt jobb. I veckan kom ett mejl att h*n lämnar sitt chefsuppdrag i sommar, men arbetar kvar med ordinarie uppgifter. Det tycker jag är modigt och insiktsfullt. Om man känner att man inte klarar av eller orkar med en uppgift – eller ens vill utföra den! – ska man lämna över den till nån som kan, så att man i stället ägnar sig åt sånt man är bra på. Jag önskar att fler hade den självinsikten.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nationaldagsinlägg.


 

Svensk flagga

Denna hissas idag. Tyvärr är himlen inte lika blå i skrivande stund som på bilden…

Jag erkänner. Jag tillhör det där gänget som inte firar Sveriges nationaldag. Dessutom tillhör jag gänget som använder sin lediga dag till att åka till IKEA. Men jag tillhör inte gänget som hånar den som vill fira dagen. Det kan finnas många skäl till att man vill fira. Ett kan vara att man har tvingats lämna sitt hemland och kommit till ett nytt land där man ska stanna för att leva. Tänk på det ett par gånger innan du hånskrattar! Det är dagens oombedda råd – från mig, för en gångs skull.

såg

Såga eller sågad..?

Naturligtvis klarar jag inte av att åka till IKEA på egen hand. För gissningsvis är där horder av människor idag. Jag har en dejt med min Fästmö, som jag ska plocka upp i bilen på vårt speciella mötesställe.

Vi har två ärenden på IKEA. Ett av dem är att titta på trall till ballen*. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska lägga mina pengar på det nu när jag snart inte får in nån lön igen. Men jag fick skatteåterbäringen igår. Den räckte gott och väl till mina nya däck. Det blev ett par tusenlappar över. Och trall till ballen skulle, enligt mina beräkningar, gå på nånstans mellan 800 och 900 spänn. Tål att tänkas på… Sen skulle det få mig lite sysselsatt med nåt vettigt en stund också, att lägga trall, alltså. Inte enbart sitta vid datorn, som är på väg att lägga av nu (stordatorn, i alla fall), eller hänga över en bok (för tillfället Kranvridarna). Och såg har jag. Jag har tittat i lådan med verktyg i mitt linneskåp (där har väl alla sina verktyg, i linneskåpet, menar jag?..) och där ligger sågen jag fick av pappa kvar.

ostbågar o öl

Öl och ostbågar kompletterade min middag igår.

Snart tillrar mitt mobillarm för att tala om för mig att jag ska kliva ur sängen. Det har jag redan gjort. Annars skulle jag ju inte sitta här och skriva. Men jag ställde alarmet ifall att. Och ursprungstanken var att jag skulle ut på en mini-after-work igår kväll, nåt som kunde ha gjort mig trött. Nu blev det inte så. En av personerna valde att hänga med ett gäng ut på orten där vi jobbar (undrar bara hur h*n tog sig hem sen när det inte går några tåg…). Den andra hade eventuellt nåt annat för sig och skulle höra av sig med besked. Jag hörde inget. Därför tog jag bilen bort till restaurangen och köpte med mig en kycklingtallrik hem. Slukade den (ja, maten på den, alltså, inte tallriken i sig!) med en starköl. Maten var inte god. Jag slängde halva portionen. Lite senare på kvällen fyllde jag på med ytterligare en öl samt en skål ostbågar. Idag har jag inga middagsplaner alls, men nu ska jag i alla fall äta lite frukost så jag orkar med horderna!

På tal om horder ser jag en av de gapande männen som lekte med segway igår gå och städa på sin uteplats. Han ser inte lika pigg ut idag som igår kväll och han skriker eller skrattar definitivt inte. Men han städar och gör ordning efter festen. Själv städade jag i badrummet och inne i toa-/duschrummet igår. (Jag kunde ju inte sitta på ballen, eftersom jag inte orkade med de skrikande och skrattande gubbarna.) Det behövdes. Städas, alltså. Nu tänker jag stilla:

Å, så skönt att slippa städa när man är bakis…

Idag ska jag nämligen inte städa. Och jag är inte bakis…


*trall till ballen = trätrall till balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »