Jedins återkomst

Ett inlägg om en film.

---

 

Expressens TV-tidning har gjort det igen: misslett sina läsare. Enligt tidningen skulle den tredje Star Wars-filmen, Jedins återkomst (1983), visas i söndags kväll. Den gick på måndagskvällen på Kanal 5. Och det var tur för mig, för att sitta och glo på science fiction var helt rätt när en lever i en verklig värld full av människor som är både onda och goda – och en del till och med rätt underliga.

Den tredje filmen inleds med att Han Solo är fången hos Jabba. Både sessan och Luke åker dit för att rädda honom. Luke vill sen fortsätta sin träning till jedi hos Yoda, men Yoda säger att han faktiskt redan är fullärd. Och så pratar de om vem som är Lukes pappa. Vidare får Luke veta att han har en syster. Gissa vem! Gänget hamnar på en ö som är bebodd av en sorts nalleliknande folk. Syftet med besöket på ön är att förstöra en generator för Dart Vader och hans armé. Och sist, men inte minst, hamnar Luke i en kamp mot Kejsaren och Darth Vader.

Den tredje Star Wars-filmen känns både svartare och djupare än de två första. Det finns vissa roliga partier också, men döden blir mer känslosam den här gången, framför allt för att den drabbar Luke i form av nära och kära som går bort. Ön där generatorn finns är väldigt lik ett vanligt skogslandskap, men i övrigt är figurerna i den här filmen mer fantasifulla. En del är vidriga, medan andra mest är söta.

Toffelomdömet blir högt. Jag gillar när det är sorgligt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Som vanligt igen…

Nej, som vanligt blir inget igen. Aldrig nånsin. Det är förstört, det är oåterkalleligt, det går inte att ta tillbaka. Men i varje fall är det lite vardag nu igen, helt klart. Det började med att en hantverksbil stannade utanför före åtta och de första hammarslagen har nyss fallit – ungefär samtidigt som nån började studsa med en liten boll, bara så där. Och nu ylas det. Så det är ganska som vanligt.

Att vädja till nån har uppenbarligen fått motsatt effekt. Nu sker verkligen besöken minst en gång i timman, oavsett om jag har skrivit nåt nytt sen sist. Det är som att leva i en mardröm som aldrig vill ta slut. Så fort du blundar dyker monstret upp igen – dygnet runt. Jag vet, för jag ser ju det i Feedjiten – längst nere i högerspalten.

Jag funderar på olika lösningar. Det enklaste är förstås att sluta blogga. Det kanske är det som är syftet med förföljelserna också, att få mig att sluta. Låt mig säga att jag är väldigt nära att göra det nu. Men det vore ju som att säga

Ni vinner!

om min röst skulle tystna. Och jag vill inte att de som gör fel ska gå segrande ur detta.

Sen vill jag förstå. Jag vill förstå varför man tycker att mitt liv är så intressant. När jag tänker efter tycker jag egentligen att det är rätt sjukt att följa nån som man inte känner eller har träffat IRL – eller ett X. För det senare gäller ju så uppenbart att man inte klarar av att släppa taget och då behöver man söka hjälp. Men varför följer man nåns blogg, nån som man inte känner? För egen del har jag lärt känna bloggmänniskor genom vänner IRL. Eller så har nån kommenterat och jag har återgäldat besöken på deras blogg  – och tyckt att den här personen skriver om intressanta saker. Jag har aldrig följt nån som jag inte gillar eller som jag vill jävlas med. Jag förstår det inte, verkligen inte!

Prövningar vi möta få och min Gud har uppenbarligen bestämt sig för att pröva mig rejält. Det är bra, jag blir säkert en bättre människa av allt detta. Eller också blir jag en bitter, misstänksam och liten person. Jag säger inte att alla människor är onda, men jag har insett att det är väldigt många där ute som vill mig illa. Och jag som bara vill vara ifred! Jag har nog med demoner ändå att bekämpa!

Monster kan se ut på olika sätt. Men för mig har de en sak gemensamt och det är att de alltid dyker upp när man blundar.

 

Idag ska jag försöka fungera normalt. Jag har bokat tid åt mamma hos min duktiga frissa. Medan mamma är där ska jag åka till Biltema och inhandla ytterligare ett fårskinn till bilen, nu till passagerarsätet. Innan dess ska vi handla och jag ska hjälpa mamma att ta ut pengar. Efter frissan ska vi åka och titta på skor till mamma. Hon vill ha ett par vinterstövlar eller nåt ditåt, för dem hon hade försvann i flytten. Idag eller i morgon har halva tiden gått som hon ska vara här. Fästmön och jag lär vara främlingar när vi ses igen! Men det blir ju så när jag har mamma och Anna har barnen, jag är ledig och Anna jobbar.

Som avslutning slungar jag här min Sysslings grekiska förbannelse nummer ett på alla förföljare. Han vet nämligen rätt mycket om förföljare:

Ai gamisou, Malaka! Tha mou klasseis ta arxhidia, batalos. Vale opisthen kai ela na sou deiskso pos to pane to gramma!

Om den inte hjälper lär inget göra det!!!

 

Read Full Post »

I omvärlden

Just nu verkar det hända så mycket i omvärlden och jag sitter mest i min lilla kupa och knåpar. Men några kommentarer om Det Verkliga Livet ska jag väl få till…

Dagens Nyheter toppar sin hemsida i skrivande stund med att utropa Fejan för porr- och våldfri. Det kan jag väl aldrig tro..? Det som avsågs var att Fejan blivit utsatt för en attack av porriga och våldsamma bilder och nu har man rensat bort det. Bara resten återstår, dårå, eller..?

En tant på 103 år har inte fått tårta på fem år. Skälet var att hon fått diagnosen laktosintolerant. Fast det var hon ju inte… Och nu kräver kvinnans döttrar (!) kompensation för alla uteblivna godsaker. Men vänta nu! Kvinnans döttrar..? Tanten själv då? Är inte hon värd minst ett tårtkalas? Det kan gott hennes döttrar ordna åt henne, eftersom de uppenbarligen försöker roffa åt sig tantens kompensation. HA!

Klart tanten ska få tårta! Men döttrarna och äldreboende kan vara utan!

                                                                                                                                                                 En kristdemokrat ville dra av godis i sin deklarartion. Men hallå! Har inte politiker fifflat tillräckligt den senaste tiden?! Ger man bort godis som en gåva så är det väl en gåva och inget man kan begära avdrag för när man deklarerar? Jag tar mig för min panna. Hårt.

Sämsta bortförklaringen: 28 spikar, sprutnålar och aluminiumstavar som satt i en treårig flicka från Indonesien skylls på… häxkraft! Nog för att vissa häxor är av naturen onda, men detta var det dummaste jag har hört! Så dumma är inte ens de dummaste häxor, liksom…

Men detta är sant: en klänning gjord av mjölkfibrer från sex liter mjölk! Vän av Värdelöst Vetande undrar då: lättmjölk, mellanmjölk eller röd mjölk?

Som grädde på moset – eller askan som får cigarretten att… nej, det blev inte bra! Jag är bara väldigt fundersam över nåt som låter som rena aprilskämtet: från och med i morgon ska alla cigarretter som säljs inom EU vara självslocknande. Syftet är att motverka alla bränder som cigarretter orsakar. Fast jag kan ju inte låta bli att tänka att man kanske skulle ha förbjudit rökning inom EU överhuvudtaget. Jag menar, om ciggen uppfanns idag, skulle den säkerligen vara olaglig. Särskilt med tanke på att 90-nånting procent av alla som får KOL får det av rökning… Bara det borde väl för hundra gubbar vara ett bra skäl till förbud???

Read Full Post »

I havet finns så många stora fiskar

Fy… Jag är alldeles… tagen. Utmattad. Svettig. Jag har sträckläst de sista 50 sidorna av Sara Lövestams andra bok I havet finns så många stora fiskar. Det här, mina vänner, är en tjej som verkligen kan skriva böcker. Och som har vettiga saker att skriva om. Tack, älskling, för födelsedagspresenten!

En bok skriven för sträckläsning.

                                                                                                                                                                  I boken finns ett antal individer som cirkulerar kring pojken Malte. Malte, vars mamma luktar starkt ur munnen ibland och som inte är så noga med att passa tider för utvecklingssamtal. Mamma, som är ihop med Ove, en rätt dum typ. Nozat, som kommer till Maltes dagis som prao. Kalle, Maltes bästa kompis, en liten kille som helst leker med dockor. Och så kliver Roger in på scenen och övertygar alla om att han är godheten själv. Han är bara för bra, för snäll, för… mycket… Men det han inte vet är att Iakttagaren ser honom – och inser vad som håller på att hända. Iakttagaren, vars historia vi också får oss till livs.

Det här är en otäck och gripande bok om ett litet barns utsatthet och om mänsklig ondska på olika plan. Sara Lövestams första bok Udda innehöll ett antal mycket udda existenser. Det finns det även i den här boken. Men vi är alla människor. En del är onda, andra är goda. Här finns också ett HBTQ-tema, eller egentligen flera, för den som läser med öppna ögon.

När jag bloggade om Udda önskade jag att Sara Lövestam skulle fortsätta skriva bra böcker. Det har hon gjort. Sara Lövestam är en mycket god författare och hon kommer att gå långt!

Högsta betyg.

Read Full Post »

Bevare oss väl!

Säsongen när kärringar flyger omkring i luften på kvastar börjar närma sig. Bevare oss väl, säger jag bara!

Säsongen för dessa kärringar börjar närma sig.

                                                                                                                                                           Inte nog med att de inte har flygcertifikat, de är svarta och onda också. Fula som stryk. Man hoppas att man snart får ta på sig denna t-shirt:

Denna finns att köpa på en väldigt speciell L-Word-shop med hemlig länk.

                                                                                                                                                          Men jag insåg  att vi behövde styrka oss idag för att klara av allt. Jag tänker göra pasta med pesto till middag – fullt av en massa nyttigheter till två hostiga och snoriga 40-plusare. Billigt också. Jag behövde bara köpa persilja och valnötter. Så nu ska vi grunda med lite kladdigt gott. Det är vi värda efter alla våra respektive telefonsamtal på förmiddagen!

Var sitt pecanwienerbröd slank ner i varukorgen idag. Ballerinakexen hade jag sen tidigare.

Read Full Post »

Rätt risigt lite här och var

Rätt risigt är det just nu lite här och var. Borta i Himlen ligger Fästmön däckad med hög feber och hosta och här ligger jag och känner mig… jaa, vad ska jag säga… Halvrisig. Det är som om skiten inte riktigt vill bryta ut på mig.

I början på kvällen slutade plötsligt min vanliga e-post att funka och det är ju liiite irriterande när man har sökt och söker jobb. Felet är emellertid anmält och det jobbas på att mota bort trollet, så att säga.

Alla troll verkar emellertid inte gå att motas bort, men jag har ju sakta och säkert lärt mig att det finns snälla människor och det finns onda människor. Det är bara så. Tyvärr gör vissa erfarenheter ont, fast å andra sidan är jag glad att jag ändå har så mycket radar att jag upptäcker dem jag ska undvika i hyfsat god tid. Ändå blir jag ledsen när det på tio goda människor går en enda ond och denna onda gör så ont h*n bara kan, ja, ondare än alla de tio goda tillsammans gör gott.

Att stå emot det onda är nåt vi alla kanske behöver träna på.

                                                                                                                                                       Mamma har ringt lite kusiner idag och det blir ett annorlunda farväl i februari i Gamla Uppsala. Jag tänker mycket på de närmaste som drabbats och jag ringde idag, men fick inget svar. Jag vill finnas till hands om jag behövs. Att bli föräldralös gör ont även när man är vuxen, det förstår jag.

Här blir det ett annorlunda farväl.

                                                                                                                                                          Nu ska jag läsa lite innan jag släcker lampan för idag. I morgon blir det kanske en tur ut till Himlen med hostmedicin och förnödenheter till min älskade lilla sjukling.

Read Full Post »

Case 39

Halloween-kvällens läskiga film blev Case 39 (2009), en psykologisk thriller med hyfsade skådespelare och spännande baksidestext.

En psykologisk thriller om en läskig liten flicka.

                                                                                                                                                      Emily är en socialtjänstmänniska med 38 pågående fall. Hon suckar djupt när hennes chef lämpar över ett trettionionde fall. Men plötsligt får hon all tid i världen att ägna sig åt den tioåriga Lily. Lily, vars föräldrar försökte döda henne. Ett beklämmande fall och ganska enkelt – Lilys föräldrar är uppenbarligen psykiskt sjuka. Eller..?

Psykologiska thrillrar kan ofta vara mer spännande än rena skräckisar. Jag gillar att bli skrämd, hellre än att skratta åt nån förutsägbar komedi. Jag har också nån önskan att förstå människors handlande, särskilt det onda. Vad är det som gör människor onda? Den här filmen valde jag just för att den benämndes psykologisk thriller, men också för att den handlade om en liten, till synes oskyldig, flicka.

Filmen innehöll en del riktigt läskiga scener och utan att säga för mycket kan jag avslöja att en av dessa scener innehöll en ugn, en annan getingar. Och filmens sensmoral är faktiskt helt OK: visa inte vad du är rädd för så klarar du dig.

En välgjord film, bitvis dock lite trist. Men ett högt betyg, fyra av fem tofflor.

Read Full Post »