Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘existenser’

Fy… Jag är alldeles… tagen. Utmattad. Svettig. Jag har sträckläst de sista 50 sidorna av Sara Lövestams andra bok I havet finns så många stora fiskar. Det här, mina vänner, är en tjej som verkligen kan skriva böcker. Och som har vettiga saker att skriva om. Tack, älskling, för födelsedagspresenten!


En bok skriven för sträckläsning.

                                                                                                                                                                  I boken finns ett antal individer som cirkulerar kring pojken Malte. Malte, vars mamma luktar starkt ur munnen ibland och som inte är så noga med att passa tider för utvecklingssamtal. Mamma, som är ihop med Ove, en rätt dum typ. Nozat, som kommer till Maltes dagis som prao. Kalle, Maltes bästa kompis, en liten kille som helst leker med dockor. Och så kliver Roger in på scenen och övertygar alla om att han är godheten själv. Han är bara för bra, för snäll, för… mycket… Men det han inte vet är att Iakttagaren ser honom – och inser vad som håller på att hända. Iakttagaren, vars historia vi också får oss till livs.

Det här är en otäck och gripande bok om ett litet barns utsatthet och om mänsklig ondska på olika plan. Sara Lövestams första bok Udda innehöll ett antal mycket udda existenser. Det finns det även i den här boken. Men vi är alla människor. En del är onda, andra är goda. Här finns också ett HBTQ-tema, eller egentligen flera, för den som läser med öppna ögon.

När jag bloggade om Udda önskade jag att Sara Lövestam skulle fortsätta skriva bra böcker. Det har hon gjort. Sara Lövestam är en mycket god författare och hon kommer att gå långt!

Högsta betyg.

Read Full Post »

Åter igen har hon gjort det! Skrivit en helt lysande och rolig krönika i UppsalaTidningen. Hon? Maria Thuré, förstås!

Den här gången handlar det om studenterna, dessa… existenser som i mångt och mycket bland annat tycker sig stå över lagen. Framför allt de cykelburna… Otaliga är de gånger jag har varit på vippen att köra på dem när de kommer cyklande – på enkelriktad gata, i fel riktning, dårå.

Och inte är det många av dem som tillhör nån sorts nykterhetsloge, heller. Det ska man tro på när Maria Thuré skriver, för det är sant. Det VET jag. Jag har nämligen sett dem ringla och ragla utanför dessa fina gamla byggnader som kallas nationer. Själv gjorde jag min första djupundersökning av min nation, Östgöta, när jag som cirka 35-åring var där på gayfest och vimsade runt i de oändliga källargångerna… Då var inte jag heller särskilt nykter, men att jag lyckats ta mig in som student måste ju ändå ha berott på min otroliga talang som…skådespelare??? Ja ja, inte särskilt moget, jag vet.

Maria Thuré kallar studenter för nördar och liknar kåren vid en viss församling i Knutby (eller den SKULLE kunna vara ”Knutbysekten”, som hon kallar den, om de hade sprungit omkring i sina fula overaller i… Knutby) och så kan det vara. Läser man slutklämmen i hennes underbara krönika, är man benägen att instämma:

Tänk bara vilken betydelse de har för vårt näringsliv. Nördarna bara slänger pengar runt sig. De är ju så kapitalstarka. Sedan det faktum att de flesta studenter drar hem efter examen och betalar skatt till hemkommunen skiter vi fullständigt i för det är ju så mysigt att våra trottoarer ockuperas av galna cyklister.

Underbart, Maria Thuré! Hail Mary! Sluta inte skriva krönikor!!!

Read Full Post »