Äntligen fritt wi-fi i centrala Uppsala

Ett hurrande inlägg.

---

 

Äntligen har det blivit fritt att surfa trådlöst inne i centrala Uppsala! Det är Uppsala Citysamverkan som åtminstone testar att erbjuda detta just nu, enligt lokalblaskan. I hela stan finns det inte wi-fi, utan det är vid Stora torget, gågatan, Svartbäcksgatan och Gamla torget som det går att surfa trådlöst och gratis upp mot 300 Mbit/sekunden sen i torsdags.

För att använda gratisnätet i centrum behöver man ingen kod eller så. Man söker helt enkelt

!Uppsala WiFi

och ansluter sig enkelt genom att godkänna användarvillkoren. Ett tips är förstås att LÄSA dessa villkor först… Man kan också ansluta sig via Uppsala wifiportalen. (Där finns instruktioner på engelska, svenska är visst inte förstaspråket när IP Only och Wermeland lanserar gratis surf i Uppsala.)

Syftet med det hela är förstås att handeln ska öka. För Uppsala Citysamverkan består ju av representanter från handeln och fastighetsägare. Uppsala kommun är med på ett hörn också. (Synd att man inte ordnade lite fler parkeringsplatser strax utanför stadskärnan när man ändå höll på att förbättra saker inne i stan. Jag åker nämligen fortfarande helst bil till stan, men försöker ta bussen ibland när jag kan. Och det kostar mig 25 spänn eller mer i timmen att parkera bilen på vissa ställen.)

Nåja, man kan inte få allt på sin önskelista. Gratis surf på vissa ställen i centrala Uppsala är en bra början, även om det är en Betaversion. Jag har ett ärende inne i stan i morgon, tisdag, och tänker testa funktionaliteten då!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Monday on my mind…”

Ett inlägg om sånt som händer i världen utanför.

Nu har jag varit mellan jobb i tolv dagar. Det är hemskt. Jag klättrar på väggarna! Tro inte för en sekund att det är en njutning att

vara ledig hela dagarna

– det är det inte alls! Det är fruktansvärt för jävligt! Jag är frisk och rastlös och brinner för att jobba – och så tvingas jag sitta här, i detta Mad House och höra den ena galenskapen efter den andra genom väggarna, dessa väggar som jag klättrar på… Jag utför allt jag sätter som mål att utföra varje dag. Men det räcker inte.

Nåt jag har svårt att göra på egen hand är att ta mig utanför dessa väggar. Men nu blir det en tur i cyberspace för att kolla hur media beskriver denna måndag. Häng med, du som har lust; stå kvar, du som inte har lust! Nu drar vi!

Jättenäckrosen har INTE blommat så jag har sett det.

Magiskt i Botaniska trädgården. Eller rättare sagt i Tropiska växthus. Jättenäckrosen har nämligen blommat i helgen – och jag har som vanligt missat det!!! Hur kunde jag?!

Uppsalatidningen har fått en ny ägare. Jag skrev om det lite slarvigt häromdan. Det är ju faktiskt inte Lokalblaskan som har köpt Uppsalatidningen utan NTM-koncernen – den som liksom OCKSÅ äger lokalblaskan. Det är lite märkligt, det där, att köpa konkurrerande tidningar. Ungefär som Corren och Motala Tidning, som nu också ägs av NTM-koncernen. Man kan till och med hitta samma artiklar i dessa två, som ju var verkliga konkurrenter under min pappas tid på en av dem! Trist, tycker jag, för i lokalblaskevärlden behövs konkurrens, inte likriktning och Stormoguler…

Jag ville besöka Sandhamn, men nu vete 17...

Sandhamnsbor vill ta betalt för ilandstigning. Jo, det står så. Fem spänn vill fastighetsägarna på ön att varje person som stiger iland ska betala. Skälet är att antalet besökare har ökat mycket – och med dessa skräpet… Men asså… Gissningsvis lämnar besökarna inte bara skräp utan till exempel också… pengar. Nej fy te rackarns! Jag som blev så sugen på att besöka Sandhamn i och med att jag läser Viveca Stens senaste deckare därifrån… Nu vete tusan…

Lyft blicken för en himlahändelse! Nu ska stjärnbilden Perseus synas! Eller rättare sagt meteorgänget perseiderna. Du kan få se hundra stjärnfall i timmen. Måndag framåt midnatt sägs vara en bra tidpunkt att få se dem.

Sjuk? Nej, inte mer än vanligt.

Alla får lön – även när de är hemma och sjuka. Hur gör företag för att locka till sig bra medarbetare och behålla bra medarbetare? Concrete IT har testat en förmån i tio år – nämligen att ge anställda full lön även om de är hemma och sjuka. Det handlar om en arbetsmiljö som präglas av tillit och flexibilitet. Och att folk som jobbar där verkligen vill jobba just där. Intressant, tycker jag!

Lukas får bära durkslaget på sitt ID-kort. Lukas bekänner sig till den pastafariska tron. Och nej, det är inte den 1 april idag. Fan tro’t…

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag gör det åt dig: Idag behöver du inte läsa lokalblaskan!

Ibland på helgerna ägnar jag verkligen tid åt att läsa lokalblaskan. Ibland, vill säga. Och i veckorna får den ungefär tio minuter, en kvart av min tid. Det handlar förstås mest om min egen tid. På morgonen är det så mycket annat som ska göra. Men det handlar också om att tidningen blir mer och mer tunn – både vad gäller omfång och vad gäller innehåll.

Idag är det lördag och för att hjälpa dig som inte har tid, lust eller ens prenumererar på lokalblaskan, bläddrar jag igenom och läser den åt dig. Urvalet är mitt högst personliga, förstås!

• På debattsidan har dess redaktör klämt in en hurtfrisk artikel om att nu minsann ska pulsen höjas på Uppsalas största debattforum. Enligt undersökningar har unt.se

[…] uppemot 190 000 unika besökare per vecka […] mobilsajten […] nära 39 000 per vecka […]

Hur ska pulsen höjas då? Jo, från och med måndag kan gemene man mejla in debattartiklar som kan publiceras samma dag på unt:s webbplats. Enligt debattredaktören innebär detta

[…] snabbare kommentarer kring aktuella händelser och frågor […]

Men sen kommer alla förhållningsregler och det står till och med att debattartiklarna ska vara

[…] välskrivna […]

När jag läser sånt kan jag inte låta bli att undra

Får man betalt för dem?

Det verkar ju som om läsarna ska engageras som journalister och då borde de väl åtminstone få frilansarvode? 

Hittills har lokalblaskan varit ytterligt ivrig att censurera kommentarer kring artiklar som har lagts ut. Man kan ju då bara föreställa sig vilka mesiga ämnen som möjligen kan tänkas publiceras… Idag får man till exempel inte ens lämna en länk i en kommentar. Maj gadd. Nej, det här tror jag INTE ALLS på!

• I morgon söndag börjar den nya SL-pendeln gå. Jag läser den vidhängande lilla artikeln för att få reda på mellan vilka orter pendeln ska gå. Det enda som fastnar är att artikelskribenten tycks ha kommer-att-sjukan. Får inte journalister lära sig att skriva idag??? (Nu börjar jag förstå varför lokalblaskan ska anlita oss läsare som skribenter…) Jag tittar på en kartbild i stället på sidan. Jag fattar inte vilka linjer som blir SL:s och vilka som blir UL:s men jag har så pass mycket i huvet att jag fattar att man kan pendla från Sala och från Gävle och via Uppsala komma ända ner till Älvsjö söder om Stockholm.  Tack och lov för piktogram!
• ”Den som slarvar ska få en faktura” Äntligen en lockande rubrik! Men sen ser jag att det är ett förslag från miljöpartiet om att fastighetsägare som inte skottar sina trottoarer ska få en faktura från kommunen. Förslaget får tummen ner av motståndarsidan politiskt sett och även av tjänstemän. Men varför skriva om detta då??? Nu vet jag att många tidningar säger sig vara i medborgarnas tjänst. Men hallå! Är det nån som tror på det idag? Vet vi inte alla att tidningarnas högst mål är att dra in pengar och gå med vinst?! Och OM man vill vara i medborgarnas tjänst, är det då inte intressant att skriva om förslag INNAN förslagen får tummen ner?! (Information före beslut, som det hette en gång i tiden, på stenåldern, typ.) Då får ju medborgarna en liten möjlighet att påverka i alla fall.
• Sjukstugan i Backens nya kort i Löjliga Familjen ledningen, dess chefsläkare, intervjuas på en helsida. Hon ser bister ut på alla bilderna. Omgivningen runt henne går i beigegrått. Vi läsare får veta att Sjukstugan jobbar på att minska antalet Lex Maria-ärenden (22 stycken hittills i år), men inte hur. Avvikelserapporter och kommunikation nämns lite svävande.  De långa vårdköerna – Sjukstugan ligger i botten i den senaste mätningen av väntetider i vården – är högprioriterade att minska. Men inte heller här nämns hur. Slutligen vill den nya chefsläkaren satsa på hygienfrågor för att minska smittspridningen. Nästan nio procent drabbas för övrigt av vårdskador… Vill jag dit, eller..? (Som att välja mellan pest och kolera.)
• Ekonomi-, konsument-, motor-, Sverige- och Världen-sidorna är fyllda av TT-artiklar och annonser. Artiklar som publiceras överallt i alla dagstidningar. Totalt jävla ointressant, med andra ord.
• Nu till B-delen! Tidningens B-del heter Kultur. Idag känns rubriken rätt passande eftersom sju av sidorna, inklusive sidan ett, innehåller kulturmaterial. Sen följer flera sidor annonser och ett uppslag om mode och sju sidor sport samt annonssidor. Jag bläddrar snabbt. Födde och Dödde, fyra sidor. Därpå en massa krafssidor som börsen, TV-tablåer och serier. God morgon-spalten på sista sidan är oftast läsvärd, men mindre rolig idag eftersom det blir rätt tjatigt när skribenterna alltid ska lyfta fram sina barn.
• OK, kulturartiklarna…Välskrivna! Till och med de korta notiserna är intressanta! En av kulturskribenterna förstår att Mårten Palme anmäler filmen Call Girl för förtal, Mo Yan, stipendier till Uppsalaförfattare. Bäst gillar jag Lisa Irenius artikel om bilder som sprids via sociala medier. Lisa Irenius skriver bra texter, hon har oftast vettiga åsikter och hon väljer intressanta och aktuella ämnen. (Dessutom noterar jag på hennes bildbyline att hon har klippt sig. Klädsamt!) Den har artikeln har allt – en bra text, ett aktuellt och intressant ämne, kompletterat med bra bilder – samt en bild på en till synes övergiven kulturredaktion (mindre lyckat att ha med i artikeln, kanske… Man undrar vad folket på redaktionen GÖR, nämligen, eftersom de inte sitter och skriver.).  Intressant i artikeln är att Lisa Irenius nämner Susan Sontag och dennas syn på fotografier. Susan Sontag levde ju med en av USA:s mest kända fotografer…
• En artikel om litteraturforskning fångar mitt öga, men när jag ser att disputationen redan har varit inser jag att den här artikeln säkert har legat ett tag. Och det borde den ha fortsatt att göra.
• Födde- och döddesidorna scannar jag av. Nej, jag kände ingen idag heller, tack och lov. (Undrar om mitt namn står där snart?)
• Två bilagor var det idag – en för mig ointressant reklambilaga om elektronikvaror samt Bostadsguiden, som bara innehåller en massa bostäder som ingen utom såna med skamligt höga löner har råd att köpa.

Så. Nu behöver du inte läsa dagens lokalblaska. Men om du vill kan du säkert hitta en del av artiklarna på nätet. Eller så får du låna min papperstidning. Den är definitivt inte värd de 2 600 kronor jag betalade för ett helårsabonnemang.

Livet är kort. 

Read Full Post »

En larmande dag rent allmänt

Jisses anoga – jag FLÖG upp ur sängen i morse! Fastighetsskötaren måste ha fått spel för han var ute tidigt och plogade. Bara det att utanför mitt fönster lät det som om han plogade asfalt. Det gnisslade, tjöt, ven och som sagt, jag FLÖG upp ur sängen av oljudet! Slog näsan i taket, typ.

Var la jag nu mina öronproppar Pro Damp..?

                                                                                                                                                           Efter detta osköna uppvaknande fanns ingen orsak att ligga kvar i varma, goa sängen. Skuttade upp, fixade kaffe, intog pillren som ska kvicka på mitt blod lite och startade datorn. När jag ägnat cirka en timma åt att söka diverse jobb hörde jag plötsligt ett pipande ljud som stegrade sig. Jisses anoga, mosade fastighetsskötaren en pilsk katta vid sitt plogande? Snabbt lokaliserade jag emellertid källan till morgonens oljud nummer två – under diskbänken. Där sitter nämligen en fuktvarnare som går på batteri. Och batterier har ju, som bekant, en förmåga att ta slut. Frågan var bara hur man bytte skiten batteriet, för det hade jag aldrig gjort. Hmm…

Van att klara allting själv skred jag till verket. Det sitter en dosa längst in på ena väggen under diskbänken. Det var därifrån oljudet kom. Dosan är kopplad till två kablar. Jag provade att dra ur kablarna. Fortfarande oljud. Efter en del mindre rumsrena ord fick jag loss dosan från väggen. Den sitter med kardborrfäste, men det visste ju inte jag. Nu vet jag det. Därefter gällde det att få ut batterihelv***t ur dosan. Ett sånt där lite fyrkantigt batteri som sitter fast med två kablar på polerna, du vet. Först lyckades jag peta in det i stället, men med närmaste tillgängliga verktyg (alltså jag höll på att bli GAAALEN av larmet, det blev liksom högre och högre…), som var en brevkniv, lyckades jag få ur det. ÄNTLIGEN TYST! Som tur var hade jag ett nytt batteri i kylen, så jag satte in det i dosan, tryckte fast den under diskbänken igen och kopplade i kablarna. Då började det tjuta igen.

Baskade skit!

var ett av de mildare uttrycken som undslapp mig. Kopplade om kablarna och äntligen…

tyssssssstnad…

(Ett underbart ord!)

Nu får jag hoppas att varnaren är rätt inkoplad och inte tystnade på grund av att jag kopplade den fel. För i grund och botten är det ju en alldeles utmärkt liten grunka som varnar – om nu inte batteriet har tagit slut – för vattenläckage… (För övrigt påminde mig detta morgonens lilla förtretliga jobb om att det är dags att gå ut med sopor. Men DET är en annan historia!)

”Vid larm – drag ur kontakten och kontakta fastighetsägaren.” står det på dosan. Hmmm… En bra Toffla reder sig själv. Eller?..

                                                                                                                                                           Åter vid datorn förfärdigade jag fyra jobbansökningar samt ringde ett jobbsamtal. Förhoppningsvis ger nåt nånting. Personen jag ringde var emellertid ute, så jag passade på att ta en liten paus och blogga.

Ett av företagen jag ansökte om jobb hos är en klar favorit. Jag blev tipsad av kloka CL i lördags och blev så ilsk på mig själv att jag inte har tänkt på denna favorit själv! För det som är slående med just detta företag är dess goda personalpolitik. ALLA som jag har pratat med och som har jobbat eller jobbar inom just detta företag har bara gott att säga om sin arbetsgivare. Och såna arbetsgivare, dear reader, växer inte på träd.

Nu ska jag messa Darling och sen blir det det ett nytt försök med ringandet innan jag sätter mig vid frukostbordet med lokalblaskan. Lite senare idag blir det en tur till… ja se DET kan jag ju inte skriva här eftersom det handlar om julklappsjakt!

Read Full Post »