Att inte tappa sugen eller Kultur, trolleri och kol

Ett inlägg om en rätt typisk Toffeldag numera. Och om en som inte är nån mästare i köket…

Till och med jag är förvånad över mig själv. Över att jag inte tappar sugen! Men just nu mår jag bättre än på länge! (Kanske beror det på att jag skippat en och annan energislukare..?)

Två sökta jobb blev det idag, varav det ena söktes även på engelska för säkerhets skull. Samtidigt kom ett nej på en tjänst jag har sökt. Ett nej kan jag hantera om det är befogat. Men när det stod i mejlsvaret att jag inte hade en viss kvalifikation blev jag lite fundersam. I min ansökan hittar jag nämligen den kvalifikationen uppräknad i stycke två… Nej, det här blev jag väldigt besviken över, Hammer & Hanborg! Nu missar den arbetsgivaren fyndet Mig bara för att H&H:s rekryterare inte kan läsa innantill. Men jag tappar inte sugen för detta heller!

Mejleriet har, som du kanske läst på min blogg, strulat sen i söndags kväll. Det är lite svårt att söka jobb om man varken kan skicka ansökningar eller ta emot frågor och besked via e-post. Men nu är det igång igen. Teknikerna på Spray.se har jobbat hårt! Mindre har man däremot gjort när det gäller information till kunderna. Jag menar, hur ska kunderna kunna läsa svar via e-post när de inte ens kan logga in? Jag höll på att att tappa sugen här ett tag…

I eftermiddags började LinkedIn krångla också. Min profilsida ser såg inte klok ut. Där saknas saknades foto och alla uppgifter om utbildningar och jobb jag har haft. Känns skit eftersom jag i alla mina ansökningar skickar med länken till min LinkedIn-sida… (Nu börjar jag tro att webbtrollet är i farten! Man vet aldrig vad det kan ställa till med. Det är ju rätt ökänt, har jag förstått, trollet…) På LinkedIn var de emellertid supersnabba att besvara min felanmälan och det ska de ha credit för. Jag hoppas att de är nästan lika snabba på att fixa till min profil också. De var nästan lika snabba på att fixa till min profil! TACK!

Var ut till Himlen på inspektion och kaffe. Där händer det grejor, minsann! Jag hoppas nu bara att alla inblandade blir nöjda. En av dem har visat prov på att agera moget. Och Fästmön har verkligen, verkligen slitit hårt… Själv har jag tvättat, handlat och bäddat rent idag. Som belöning åkte det ner en bok i påsen.

Den här följde med hem som belöning. För det är som FEM skriver, man kan inte ha köpstopp på böcker!

Noterade också att jag har en Maria Lang-film på ingång, Inte flera mord. Det är den tredje av tre nyinspelade Lang-filmer. Den första såg Anna och jag på bio, medan den andra avsynades hemma i vardagsrummet.

Inte flera filmer på ett tag, för jag har inte råd…

Tvätten är nu hängd, mamma ringd och maten lagad. Ja, du läste rätt: maten är lagad! Men hur det blev, då…

När Tofflan lagar mat är det inget avancerat som sker i köket.

Kycklingkorv och snabbmakaroner – kan väl inte vara enklare nivå på matlagningen, eller?

Kycklingkorv, som skulle stekas i skivor och snabbmakaroner, som skulle kokas i tre minuter. Kan man misslyckas? Svar: Ja, Tofflan kan.

Stekt kycklingkorv eller kolbitar?

Korvbitarna blev till kolbitar. Och när det kom till makaronerna gick allt bra tills de var färdiga. Durkslag är för fjollor, tycker Tofflan och tror sig kunna hälla av vattnet utan hjälpmedel. Naturligtvis med detta resultat:

Bra bantningsmetod som jag kanske kan lansera och tjäna pengar på. Skit i durkslag och släng hälften av maten. 50-50-metoden, typ…

Nåja, även om hälften av makaronerna åkte ut i diskhon blev jag mätt. Dags att jäsa med en bok och invänta kvällens Maria Wern: Pojke försvunnen klockan 21 på TV4. (Man kan tro att det är jag som ställer frågan, men det är det faktiskt inte! Det finns uppenbarligen en till med samma namn som jag och samma känsla för att det ska vara rätt!..)

Livet är kort. Jag såg en pojke, nyss, som kissade mot en grannes staket. På framsidan. Är det staket-kissning de lär sig av föräldrarna borde föräldrarna avgå, tycker jag. Fy så äckligt!

Read Full Post »

”Monday on my mind…”

Ett inlägg om sånt som händer i världen utanför.

Nu har jag varit mellan jobb i tolv dagar. Det är hemskt. Jag klättrar på väggarna! Tro inte för en sekund att det är en njutning att

vara ledig hela dagarna

– det är det inte alls! Det är fruktansvärt för jävligt! Jag är frisk och rastlös och brinner för att jobba – och så tvingas jag sitta här, i detta Mad House och höra den ena galenskapen efter den andra genom väggarna, dessa väggar som jag klättrar på… Jag utför allt jag sätter som mål att utföra varje dag. Men det räcker inte.

Nåt jag har svårt att göra på egen hand är att ta mig utanför dessa väggar. Men nu blir det en tur i cyberspace för att kolla hur media beskriver denna måndag. Häng med, du som har lust; stå kvar, du som inte har lust! Nu drar vi!

Jättenäckrosen har INTE blommat så jag har sett det.

Magiskt i Botaniska trädgården. Eller rättare sagt i Tropiska växthus. Jättenäckrosen har nämligen blommat i helgen – och jag har som vanligt missat det!!! Hur kunde jag?!

Uppsalatidningen har fått en ny ägare. Jag skrev om det lite slarvigt häromdan. Det är ju faktiskt inte Lokalblaskan som har köpt Uppsalatidningen utan NTM-koncernen – den som liksom OCKSÅ äger lokalblaskan. Det är lite märkligt, det där, att köpa konkurrerande tidningar. Ungefär som Corren och Motala Tidning, som nu också ägs av NTM-koncernen. Man kan till och med hitta samma artiklar i dessa två, som ju var verkliga konkurrenter under min pappas tid på en av dem! Trist, tycker jag, för i lokalblaskevärlden behövs konkurrens, inte likriktning och Stormoguler…

Jag ville besöka Sandhamn, men nu vete 17...

Sandhamnsbor vill ta betalt för ilandstigning. Jo, det står så. Fem spänn vill fastighetsägarna på ön att varje person som stiger iland ska betala. Skälet är att antalet besökare har ökat mycket – och med dessa skräpet… Men asså… Gissningsvis lämnar besökarna inte bara skräp utan till exempel också… pengar. Nej fy te rackarns! Jag som blev så sugen på att besöka Sandhamn i och med att jag läser Viveca Stens senaste deckare därifrån… Nu vete tusan…

Lyft blicken för en himlahändelse! Nu ska stjärnbilden Perseus synas! Eller rättare sagt meteorgänget perseiderna. Du kan få se hundra stjärnfall i timmen. Måndag framåt midnatt sägs vara en bra tidpunkt att få se dem.

Sjuk? Nej, inte mer än vanligt.

Alla får lön – även när de är hemma och sjuka. Hur gör företag för att locka till sig bra medarbetare och behålla bra medarbetare? Concrete IT har testat en förmån i tio år – nämligen att ge anställda full lön även om de är hemma och sjuka. Det handlar om en arbetsmiljö som präglas av tillit och flexibilitet. Och att folk som jobbar där verkligen vill jobba just där. Intressant, tycker jag!

Lukas får bära durkslaget på sitt ID-kort. Lukas bekänner sig till den pastafariska tron. Och nej, det är inte den 1 april idag. Fan tro’t…

Livet är kort.

Read Full Post »

Den Svarta Boken: Pasta Tricolore

Söndagskväll och jag ska glänta på Den Svarta Boken igen. Förra gången var det extra roligt eftersom en läsare testade mitt recept och bloggade dessutom om det!

Dags att glänta igen…

Det här är ju som sagt verkligen inte nån matblogg, men en gång i veckan tänker jag välja ett recept ur Tofflans Svarta Bok och lägga ut här. Du som testar får gärna skriva några rader och berätta hur det gick och vad du tyckte.

Vi fortsätter på temat pasta och den här gången ska jag bjuda på en rätt som är tillräckligt snabb för att laga till en vardagskväll när man är trött och vill ha mat fort, men också tillräckligt fin att bjuda på!

Pasta Tricolore – orignalreceptet.

Ja ja, jag kan inte heller läsa kråkfötterna så här kommer receptet . Detta recept innehåller kyckling, så det är inte vegetariskt som sist.

Pasta Tricolore
(Tre – fyra portioner)

Vad behövs?
pasta

250 gram fryst spenat

tre kycklingfiléer

2 vitlöksklyftor

ungefär tio soltorkade, marinerade tomater

olja

matlagningsgrädde (typ mellan)

salt

svartpeppar

paprikakrydda

Redskap:

Pastakastrull och slev

durkslag

stekgryta/-panna och slev

kniv

skärbräda

vitlökspress

 

Börja med att skära kycklingen i strimlor. Bryn kycklingen i olja i stekpannan. Koka pasta. Krydda kycklingen. Pressa i vitlöken. Rör i spenat, tomater och grädde. Koka ihop i några minuter.

Min kommentar: Snabbt, lätt och gott! Rätten blir verkligen italienskt trefärgad – vit sås, grön spenat och röd tomat!

Här kan du läsa tidigare recept:
Fårost- och tomatsåslasagne

Livet är kort. Och gott är förvånansvärt lätt ibland att laga!

Read Full Post »

Avdelningen knäppa nyheter: Durkslag godkänt som religiös huvudbonad

Men alltså, nyheten om kille som fått ett durkslag godkänt som religiös huvudbonad har legat ute på nätet i några dar. Man får ju för sig att det är ett försenat aprilskämt. Icke så! Eftersom Det Flygande Spaghettimonstret är hans gud, är durkslaget den religiösa huvudbonaden. Och därför får Niko Alm bära den på sitt körkortsfoto.

En religiös huvudbonad.

                                                                                                                                                                Niko Alm har kämpat i tre år för att få sin pastafarianism erkänd som religiöst samfund i Österrike. Och nu när han fått sin tro erkänd får han alltså bära durkslaget på huvudet på sitt körkortsfoto. Endast religiösa huvudbonader är nämligen tillåtna på körkort.

Pastafarianismen startade 2005 i USA. Detta efter att allt fler skolor i USA börjat undervisa den kristet baserade teorin om intelligent design, om hur liv på jorden uppstått, som ett alternativ till den vetenskapliga evolutionsläran. Niko Alm är en av initiativtagarna till rörelsen för folkomröstning mot kyrkoprivilegier i Österrike. Och det är mot detta hans kamp för durkslaget på huvudet på körkortsfotot kommer in. Fast Niko Alm ska inte bära durkslag på huvudet framöver. Däremot ska han kämpa för att få pastafarianismen godkänd som officiell religion i Österrike.

Man tar sig för sin panna. Sin pasta-panna, liksom… Och tur är det väl att Niko Alm, som är polis, inte arbetar i England. Hur hade han då gjort med Bobby-hatten? Ersatt den med ett durkslag?

Man tar sig för sin pasta-panna…

                                                                                                                                                           Min kommentar till det hela:

GAH så knäppt!

Read Full Post »

Ett ständigt letande och doften av jordgubbar…

Min mamma letar ständigt efter saker. Är det inte svarta askar, nycklar, handväskan eller viktiga papper, så är det scarves, durkslag, väskor eller jumprar. För att ta några exempel. Jag tror INTE det har med åldern att göra eller så, utan det faktum att det är så många som har ”hjälpt” lilla mamma att packa upp kläder och saker och stoppa in i skåp, lådor, garderober och liknande i samband med flytten. Att se mamma dubbelvikt och rivande i dessa skåp, lådor, garderober med mera har numera blivit en naturlig bild i vardagen.

Här letar mamma efter nåt.

                                                                                                                                                         Ovan nämnda durkslag hittades häromdan INTE och det ställde till lite problem eftersom vi ville skölja och rensa jordgubbar. Därför fick jag i uppdrag att inhandla ett nytt. Jag genomförde uppdraget och vi fick våra jordgubbar sköljda. Noteras bör, att jag SENARE på kvällen hittade det GAMLA durkslaget. Jag hade en minnesbild av vilka andra prylar det stod ihop med och HEPP! så hittade jag det! Därför har min mor numera TVÅ durkslag. Noteras bör att hon ALDRIG lagar mat längre… Men det kan ju vara bra att ha… Två durkslag, menar jag. Man kan ju använda ett som solhatt, kanske..?

IBLAND handlar det emellertid om att lilla mamma har lagt nånting

på ett bra ställe

Då hittas ofta saken aldrig mer – eller möjligen åtskilliga år senare. Dessvärre har jag insett att detta är ett drag jag har ärvt. Jag går ibland och lägger saker jag är extra rädd om på just bra ställen. Sen när jag ska plocka fram sakerna, tja, då minns jag inte var jag har lagt dem…

Nu har vi varit och handlat och det blir allt mer kvavt ute. Jag har rensat och sköljt jordgubbarna vi köpte – i mammas nya durkslag – så det doftar jordgubbar om mina fingrar och tangentbordet som de dansar på. Vi tänkte äta var sin skål ”gubbar” innan mamma går till frissan. Och under tiden hon är där ska jag ringa favorit-faster E, som ju var sjuk sist jag var i krokarna.

Det finns väl inget godare än jordgubbar under sommaren, eller?

                                                                                                                                               Pratade lite med min kära Fästmö igår kväll medan mamma såg fotboll. Hon är bjuden till Slottet i afton tillsammans med barn, syskon och syskonbarn – en riktig familjemiddag ska det bli. Det hade varit kul att vara med och få träffa hela bandet* och särskilt brorkonen fra Norge, som jag aldrig har träffat men som sägs vara supertrevlig fast ha en svårtydd dialekt. Emellertid har Elias tränat på att snakke norsk igår så damen i fråga får säkert en alldeles utmärkt belevad och trevlig bordskavaljer i plutten! Skönt för Anna också att få sätta sig till dukat bord.

Förhoppningsvis har Frida och hennes pappa landat i London vid det här laget! Å vad jag var avundsjuk på deras resa!!! Men jag hoppas givetvis att de får det jättekul! Jag messade Frida igår kväll och svar kom vid halv ett-tiden. Gissar att hon var lagom mör i morse när de skulle upp tidigt för att åka till Arlanda… Frida tycker nämligen mycket om att sova – på dagtid.

Nu ska jag kolla om det inte har blivit dags för de där jordgubbarna… Mamma packar och har belamrat hela TV-rummet med kläder. Gissar att vi äter på ballen**.

                                                                                                                                                           *hela bandet består av Annas syster och bror samt deras respektive. Annas syster har dessutom sju barn, de äldsta har också respektive, samt två barnbarn. Anna själv har ”bara” fyra barn, fast ett är ju i London nu. Så nog blir det packat på slottsträdgården, alltid…
**ballen = balkongen

Read Full Post »