Tuesday this far: Reklam, skrivande och ett nej

Ett inlägg om reklam på bloggen och om skrivande och om ett nej.

I morse fick jag ett meddelande som gjorde mig arg och irriterad: WordPress ska börja med reklam. Min blogg är en av dem (alla?) som ”drabbas” av annonser mellan inläggen.

Till att börja med, ja, tror jag. Snart är det väl reklam överallt,

tänkte hon surt som ättika.

Jag blir arg som ett japanskt lejon.

Syftet är förstås att tjäna pengar. På min blogg. Jag får inte en spänn emellertid– förutom för de inlägg jag skriver mot betalning. Men då handlar det om recensioner av varor, tjänster eller webbplatser som jag SJÄLV har valt att skriva om. Dessutom är jag dödligt ärlig i det jag skriver. Jag försöker välja varor, tjänster och webbplatser som passar den här bloggens profil.

Det är sällan jag skriver om smink (aldrig) och kläder (bara som ett nödvändigt ont och så gott som alltid i tjockis-svart) och mode (aldrig annat än negativt!), till exempel. Om det kommer såna annonser mellan mina inlägg innebär det att min blogg tappar i trovärdighet. Kommer det annonser om litteratur, TV eller svenska aktuella händelser är det snäppet bättre. Men inte bra. Långt ifrån bra. Jag vill bestämma själv vilka annonser som ska få förekomma här! Dessutom tycker jag att det är fel att andra ska tjäna pengar på min blogg.

Jag kan köpa mig fri från reklam. Men det kostar flera hundra spänn och det anser jag mig inte ha råd med. Det alternativ som återstår är att blogga nån annanstans. Tips tas tacksamt emot!!! Jag tror faktiskt att många bloggare med mig börjar se sig om när det blir så här. Att inte ens få ha ett ord med i laget vilken typ av reklam som ska få förekomma bland mina ord och bilder känns INTE OK, WordPress!

Idag fick jag besked om torsdagens övningar. Det blev ett nej och det var väntat. Men jag fick positiv respons på min person och min kompetens och jag fick veta att valet hade varit svårt. Att vi valde bort varandra beror nog till största delen på att jag anser att det tjänsten ska innehålla inte kan rymmas inom 50 – 75 procents tjänstgöringsgrad, om man ska vara realistisk. Dessutom behöver jag ett heltidsjobb som ger motsvarande lön och det var jag tydlig med. Men… tjänsten som sådan är mycket spännande och vad gäller tankarna bakom den och kring behoven var dessa väldigt kloka och sunda. Därför önskar jag den som får jobbet lycka till! Jag tror att det kan bli en både spännande och lärorik upplevelse.

Jag har skrivit en artikel till Uppsalanyheter.se idag och jag har hittat tre intressanta jobb som jag ska söka under dagen. Min UN-artikel kan du läsa här! Stackars Fästmön har fått roa sig själv under morgonen och förmiddagen och strax ska hon iväg till jobbet. Jag själv ska ringa lilla mamma innan jag lägger pannan i djupa veck och skriver tre fantastiskt bra ansökningar! Ett av jobben jag ska söka vill jag nämligen verkligen, VERKLIGEN ha…

Skriver du några spännande saker idag eller gör du nåt annat kul??? Berätta gärna i en kommentar, jag tycker sånt är roligt och intressant!

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag gör det åt dig: Idag behöver du inte läsa lokalblaskan!

Ibland på helgerna ägnar jag verkligen tid åt att läsa lokalblaskan. Ibland, vill säga. Och i veckorna får den ungefär tio minuter, en kvart av min tid. Det handlar förstås mest om min egen tid. På morgonen är det så mycket annat som ska göra. Men det handlar också om att tidningen blir mer och mer tunn – både vad gäller omfång och vad gäller innehåll.

Idag är det lördag och för att hjälpa dig som inte har tid, lust eller ens prenumererar på lokalblaskan, bläddrar jag igenom och läser den åt dig. Urvalet är mitt högst personliga, förstås!

• På debattsidan har dess redaktör klämt in en hurtfrisk artikel om att nu minsann ska pulsen höjas på Uppsalas största debattforum. Enligt undersökningar har unt.se

[…] uppemot 190 000 unika besökare per vecka […] mobilsajten […] nära 39 000 per vecka […]

Hur ska pulsen höjas då? Jo, från och med måndag kan gemene man mejla in debattartiklar som kan publiceras samma dag på unt:s webbplats. Enligt debattredaktören innebär detta

[…] snabbare kommentarer kring aktuella händelser och frågor […]

Men sen kommer alla förhållningsregler och det står till och med att debattartiklarna ska vara

[…] välskrivna […]

När jag läser sånt kan jag inte låta bli att undra

Får man betalt för dem?

Det verkar ju som om läsarna ska engageras som journalister och då borde de väl åtminstone få frilansarvode? 

Hittills har lokalblaskan varit ytterligt ivrig att censurera kommentarer kring artiklar som har lagts ut. Man kan ju då bara föreställa sig vilka mesiga ämnen som möjligen kan tänkas publiceras… Idag får man till exempel inte ens lämna en länk i en kommentar. Maj gadd. Nej, det här tror jag INTE ALLS på!

• I morgon söndag börjar den nya SL-pendeln gå. Jag läser den vidhängande lilla artikeln för att få reda på mellan vilka orter pendeln ska gå. Det enda som fastnar är att artikelskribenten tycks ha kommer-att-sjukan. Får inte journalister lära sig att skriva idag??? (Nu börjar jag förstå varför lokalblaskan ska anlita oss läsare som skribenter…) Jag tittar på en kartbild i stället på sidan. Jag fattar inte vilka linjer som blir SL:s och vilka som blir UL:s men jag har så pass mycket i huvet att jag fattar att man kan pendla från Sala och från Gävle och via Uppsala komma ända ner till Älvsjö söder om Stockholm.  Tack och lov för piktogram!
• ”Den som slarvar ska få en faktura” Äntligen en lockande rubrik! Men sen ser jag att det är ett förslag från miljöpartiet om att fastighetsägare som inte skottar sina trottoarer ska få en faktura från kommunen. Förslaget får tummen ner av motståndarsidan politiskt sett och även av tjänstemän. Men varför skriva om detta då??? Nu vet jag att många tidningar säger sig vara i medborgarnas tjänst. Men hallå! Är det nån som tror på det idag? Vet vi inte alla att tidningarnas högst mål är att dra in pengar och gå med vinst?! Och OM man vill vara i medborgarnas tjänst, är det då inte intressant att skriva om förslag INNAN förslagen får tummen ner?! (Information före beslut, som det hette en gång i tiden, på stenåldern, typ.) Då får ju medborgarna en liten möjlighet att påverka i alla fall.
• Sjukstugan i Backens nya kort i Löjliga Familjen ledningen, dess chefsläkare, intervjuas på en helsida. Hon ser bister ut på alla bilderna. Omgivningen runt henne går i beigegrått. Vi läsare får veta att Sjukstugan jobbar på att minska antalet Lex Maria-ärenden (22 stycken hittills i år), men inte hur. Avvikelserapporter och kommunikation nämns lite svävande.  De långa vårdköerna – Sjukstugan ligger i botten i den senaste mätningen av väntetider i vården – är högprioriterade att minska. Men inte heller här nämns hur. Slutligen vill den nya chefsläkaren satsa på hygienfrågor för att minska smittspridningen. Nästan nio procent drabbas för övrigt av vårdskador… Vill jag dit, eller..? (Som att välja mellan pest och kolera.)
• Ekonomi-, konsument-, motor-, Sverige- och Världen-sidorna är fyllda av TT-artiklar och annonser. Artiklar som publiceras överallt i alla dagstidningar. Totalt jävla ointressant, med andra ord.
• Nu till B-delen! Tidningens B-del heter Kultur. Idag känns rubriken rätt passande eftersom sju av sidorna, inklusive sidan ett, innehåller kulturmaterial. Sen följer flera sidor annonser och ett uppslag om mode och sju sidor sport samt annonssidor. Jag bläddrar snabbt. Födde och Dödde, fyra sidor. Därpå en massa krafssidor som börsen, TV-tablåer och serier. God morgon-spalten på sista sidan är oftast läsvärd, men mindre rolig idag eftersom det blir rätt tjatigt när skribenterna alltid ska lyfta fram sina barn.
• OK, kulturartiklarna…Välskrivna! Till och med de korta notiserna är intressanta! En av kulturskribenterna förstår att Mårten Palme anmäler filmen Call Girl för förtal, Mo Yan, stipendier till Uppsalaförfattare. Bäst gillar jag Lisa Irenius artikel om bilder som sprids via sociala medier. Lisa Irenius skriver bra texter, hon har oftast vettiga åsikter och hon väljer intressanta och aktuella ämnen. (Dessutom noterar jag på hennes bildbyline att hon har klippt sig. Klädsamt!) Den har artikeln har allt – en bra text, ett aktuellt och intressant ämne, kompletterat med bra bilder – samt en bild på en till synes övergiven kulturredaktion (mindre lyckat att ha med i artikeln, kanske… Man undrar vad folket på redaktionen GÖR, nämligen, eftersom de inte sitter och skriver.).  Intressant i artikeln är att Lisa Irenius nämner Susan Sontag och dennas syn på fotografier. Susan Sontag levde ju med en av USA:s mest kända fotografer…
• En artikel om litteraturforskning fångar mitt öga, men när jag ser att disputationen redan har varit inser jag att den här artikeln säkert har legat ett tag. Och det borde den ha fortsatt att göra.
• Födde- och döddesidorna scannar jag av. Nej, jag kände ingen idag heller, tack och lov. (Undrar om mitt namn står där snart?)
• Två bilagor var det idag – en för mig ointressant reklambilaga om elektronikvaror samt Bostadsguiden, som bara innehåller en massa bostäder som ingen utom såna med skamligt höga löner har råd att köpa.

Så. Nu behöver du inte läsa dagens lokalblaska. Men om du vill kan du säkert hitta en del av artiklarna på nätet. Eller så får du låna min papperstidning. Den är definitivt inte värd de 2 600 kronor jag betalade för ett helårsabonnemang.

Livet är kort. 

Read Full Post »

Brist på fantasi?

I eftermiddag när jag kom hem från jobbet hittade jag min facktidning i postboxen. Det brukar vara snabb läsning, inte mycket som intresserar mig och inga djupare artiklar. Den här veckan var inget undantag – men jag fastnade för en sida med rubriken

10 sätt att få igång samtalet på fikarasten

Men snälla Dimsyn Vision! Har ni dåligt med uppslag på artiklar eller försöker ni fria till medlemmarna eller vad? Ärligt talat tycker jag att det här var det töntigaste jag har läst! En del av ingressen, till exempel:

[…] Blir det tyst när sommarstugorna, husdjuren, barnen och träningen avhandlats? […]

För det första har jag varken sommarstuga, husdjur eller barn och dessutom tränar jag aldrig. Innebär det att jag inte ens kommer in i nåt samtal från början? Knappast! För det andra: På mitt jobb diskuterar vi aktuella händelser i omvärlden, krisen i Grekland, Reinfeldts tankar kring pensionen, teaterpjäser, böcker, filmer, FRA-lagen.

Men är man medlem i Vision kan/ska man uppenbarligen inte snacka om sånt. Nej, när man inte pratar stugor, djur, barn eller träning kan man välja nåt av följande tio samtalsämnen/aktiviteter (mina kommentarer inom parenteser):

1. Satsa en femma – börja tippa tillsammans. (Ja det är ju bra så länge ingen är spelberoende…)
2. Släpp fram poeten – läs en snabbskriven dikt. (Mina kollegor skulle tro att jag hade blivit helt knäpp om jag började deklamera.)
3. Med rätt att tacklas – skaffa ett bordshockeyspel och kör en turnering. (Men hallå! Det är en arbetsplats, inte ett fritids!)
4. Lär känna varandra – alla tar med sig en grej hemifrån, blanda grejorna och gissa vad som tillhör vem. (Jaha, nu är det lågstadielekar också…)
5. Baka, baka liten kaka. (Orka! Och den vill jag ju äta upp själv eller med familjen, hemma, OM det nu bakas!)
6. Smasha chefen – skaffa ett minipingsbord. (Jaha! Ska vi köra rundpingis, dårå? Ska det lukta gympasal på jobbet? Nej fy!)
7. Snacka rät och avig – ta med ett handarbete. (Vi är på jobbet för att jobba, inte ha syjunta!)
8. Fira framgångar – lyfta fram en medarbetare eller nåt positivt som har hänt på arbetsplatsen. (GAH så pinsamt! Tänk om det skulle bli jag! Eller tänk om alla andra lyfts fram – utom jag?..)
9. Räkna till tio – lek kurragömma. (Men vad är det här? Det är som sagt en arbetsplats inte dagis eller lekskola.)
10. Skapa debatt – ta med en intressant artikel ur din senaste fackförbundstidning. (Mina kollegor skulle skratta ihjäl sig om jag tog med artikeln som jag refererar här och jag skulle skämmas.)

Nån som förstår att jag överväger att lämna det här facket? Tyvärr kan jag inte det just nu, men…

Read Full Post »