Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘behålla’

Ett vinnande inlägg.


 

En brukar säga

Tur i spel, otur i kärlek

Jag känner att jag har tur i båda! Alldeles nyss tillbringade jag trekvart med mamma i telefonen. Varje helg skrapar vi en Trisslott – vi turas om och köper varannan vecka. Den här helgen var det min tur att införskaffa och skrapa lott. Och tänk! Jag skrapade fram tre stycken rutor med 150 kronor! Inte nog med det… På extrachansen skrapade jag fram x 5! Hela 750 kronor vann vi! Mamma sa att jag fick behålla pengarna till mat, men jag tar nog och stoppar undan dem till sämre tider. Eller nåt…

Trissvinstlott 150 kr x 5

Jag skrapade fram en Trissvinst på 750 kronor nyss.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett småfnulande inlägg.


 

Det blev en märklig onsdag. Min ilska la sig, såsom den alltid gör. Men dessvärre gjorde efterforskningar mig lite orolig inför ett kommande möte i stället. Jag vill verkligen inte trampa i nåt getingbo igen. Det jag läser gör mig emellertid fundersam. Mycket fundersam. Det handlar om flytt, förhandlingar under förhandlingar och… har detta förutsättningar att bli bra, verkligen..? Jag fnular lite smått.

Kvällshimmel april

Is the sky really the limit..?


Ett och annat blev gjort även igår.
En del behåller jag för mig själv. Framåt kvällen gjorde jag en liten utflykt – och fann mig vara eftersökt både per mobil och fast telefoni. Vad gäller mobiltelefonin kan det leda till en trevlig träff nästa vecka med Long Time No See-vän. Det andra samtalet däremot… Jo, det var mamma. Det är bara mamma och försäljare som ringer på fasta telefonen. Med mamma var det bra, däremot är det andra tråkigheter i familjen. Det gör mig så ont om den inblandade. Tyvärr upphör man inte att förvånas över vissa människors… närighet. Baskade människa! 

Nåt längre lyxliv i bästefåtöljen blev det inte. Jag satt där under en halvtimme och då tittade jag på ytterligare ett starkt avsnitt av När livet vänder, denna gång om kvinnomisshandel. Tänk att det är säsongsavslutning nästa onsdag. Vad ska jag sen titta på för att rycka upp mig/lära mig/fatta att jag inte har det värst?! Men mest av allt undrar jag när Anja Kontor får den uppskattning och de priser hon förtjänar för den här programserien…

Idag traskar jag runt här hemma med snabeldraken*. Och så fnular jag lite smått…


*snabeldraken = dammsugaren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en häftig tidning som inte hade en tanke på tidningsdöd.


 

StockholmsPosten

Stockholms Posten från den 15 mars 1792 finns i min ägo. En 223-åring, alltså…

Man skulle kunna tro att jag gratulerar mig själv. Idag är ryggen inte att leka med. Antingen beror det på att jag har suttit stilla för mycket eller på promenaderna jag har tagit de senaste dagarna. I vart fall skuttade jag upp och skjutsade Fästmön till jobbet i morse. Då kände jag mig som en ung tjej (nåja…), trots att jag hade drömt en mardröm om att jag hade en tumör på överläppen. Men lite senare, när jag hade återvänt till bädden och slumrat en stund… Jag vaknade av att nån i huset hade springtävling. Sen hade nån (samma person?) sparka-i-väggen-tävling. Springtävling kan jag förstå att man har när benen är fulla av just spring. Men sparka-i-väggen-tävling finns det inga ursäkter för. Det gör ont till slut och det blir fula märken och kanske rentav hål i vissa väggar. Och ens grannar får inte sova.

Det är när jag skriver den sista meningen i förra stycket som jag undrar om det ändå inte är jag som fyller 223 år idag… Fast det är det inte. Jag är än så länge bara 52. Men jag har en tidning i min ägo som kom ut idag för 223 år sen – ett exemplar av Stockholms Posten* från torsdagen den 15 mars 1792.

Hur just denna tidning hamnade hos mig är rena turen. Det ska dock sägas att den som ursprungligen har ägt den är min farfar, så jag har inte köpt den eller snott den av nån.

StockholmsPosten baksida

Stockholms Postens baksida med anteckningen om maskeradbalen. 

Min farfar gick bort 1973 och efterlämnade en massa böcker. En del tog pappa hand om, men det mesta var kvar hos farmor, som gick bort i slutet av 1982. Då hamnade alla böcker hos mina föräldrar. En gång under 1980-talet skulle pappa få hjälp med en renovering i huset av en granne. Överenskommelsen var att grannen i stället för pengar skulle få böcker. Pappa och grannen bestämde vilka böcker. Det var en fin samling och ett stort antal böcker i ett visst ämne. Men så råkade jag säga att ämnet intresserade mig, varpå pappa ändrade sig och behöll böckerna. Vad grannen fick i stället är oklart. Troligen var det några andra böcker. Böcker har nämligen aldrig varit nån bristvara i mina hem.

När jag i mitten av 1980-talet flyttade från mitt studentrum till min första lägenhet följde böckerna med. Det var ena riktigt tunga as. En natt vaknade jag av att ett hyllplan i mina dåvarande vita Billyhyllor brakade. Böckerna står numera i en rödbrun Billy hylla.

En dag på 1980-talet satt jag och bläddrade i en av böckerna på jakt efter en uppgift. Det var då jag fann den – Stockholms Posten från den 15 mars 1792 låg mellan två sidor! Det är en liten, skör och fyrsidig tidning. Insidan har jag inte läst på länge, för jag vill inte riskera att pappret ska gå sönder. Jag kan förresten knappt läsa vad det står, för typsnittet är så gammalt. Men på baksidan har nån för länge sen skrivit med bläckpenna ovanför en annonstext

På denna maskerad blef Gustaf III skjuten

Visst är det lite häftigt?! Jag gillar historiska prylar och det här födelsedagsbarnet ska jag fortsätta vårda ömt. Det ligger fortfarande på samma ställe, mellan två sidor i en av mina miljoner böcker…

Det känns nästan magiskt också att läsa följande på baksidan:

[…] I morgon kl 8 f. m. utgifves nästa Blad häraf. […]

Ingen tidningsdöd i sikte, där inte!..


*Stockholms Posten grundades av Johan Henric Kellgren i oktober år 1778. Sista numret av tidningen gavs ut 1833. Tidningen skrevs ursprungligen i frakturstil.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det kan bli fel i semestertider.


 

Mörkare regnmoln

Typiskt åskmoln.

Det är jättekvavt idag. Varmt och klibbigt. Men jag klädde mig i rena jeans, linne och sidenskjorta (jajamens!), stegade ut till bilen och körde ungefär sju mil eller lite till. För att låna en toalett. Vadan detta dårå? För jag skulle ju på en anställningsintervju..?

För det första körde jag fel. Jag körde inte bara fel, jag körde rätt vilse. Men människor är snälla. De talar om för en stackars Toffla som är totalt vilse i pannkakan hur hon ska hitta fram till sylten, så att säga. Fast det krävdes tre människor – en joggande kvinna, en pappa med barnvagn och en taxichaufför. Jag anlände en kvart före utsatt tid. Det gäller att ta gott om tid på sig… Fast jag vet ju att det här med vägarbeten ställer till det medan de pågår. Jag skyller på dem. Mest.

Anländ till företaget möttes jag av en trevlig receptionist. Jag fick registrera mig. Receptionisten ringde efter mannen som skulle intervjua mig. Hon möttes av en inspelad röst som berättade att han var på semester.

Men han kommer väl in ändå!

sa vi båda två. Hoppfulla. Och medan jag väntade fick jag i låna en toalett. Det bubblade i mina öron vid det laget.

rosa toalett

Jag fick låna en toalett, dock inte denna.

Jag fick gå innanför spärrarna med mitt nytillverkade besökskort för att låna toa. Det gick bra att komma in, gå på själva Stället och sen komma ut igen. Men nån intervjuare såg jag inte röken av. Receptionisten ringde igen – och fick samma besked: semester.

Då föreslog jag att receptionisten kanske kunde ringa nån kollega till intervjuaren för att fråga om kollegan visste huruvida intervjuaren var på väg in till kontoret för att intervjua mig. Kollegan visste ingenting, men hade som tur var tillgång till intervjuarens privata telefonnummer. Kollegan lovade ringa intervjuaren och sen ringa receptionisten igen.

Under tiden kom en varuleverans. Leverantören blev inte insläppt nånstans, så den trevliga och mycket serviceinriktade receptionisten gick ut för att hjälpa leverantören till rätta. Under tiden ringde förstås receptionistens telefon… Jag berättade detta för receptionisten efter att h*n återvänt till sin desk (det heter väl så på svengelska?). Jaha, det var ju intervjuarens kollega som hade ringt. Receptionisten ringde upp. Det slutade med att även jag fick intervjuarens privata mobilnummer. Jag ringde upp omedelbums.

Intervjuaren råkade komma åt ett antal fel knappar på sin mobil, så samtalet bröts tre, fyra gånger. Men till sist fick vi kontakt. Det visade sig att det hade blivit fel i kommunikationen mellan bemanningsföretaget och intervjuaren. Datum och klockslag för intervjun med mig hade gått till fel e-post-adress. Sånt händer. Fel kan vi alla göra. Fast kanske bemanningsföretaget borde ha efterfrågat en bekräftelse från intervjuaren..? Det gjorde man från mig, i alla fall.

röd telefon

Intervjuaren och jag tar direktkontakt.

Överenskommet är nu att intervjuaren ringer mig direkt, utan att passera bemanningsföretaget, nästa måndag eller senast på tisdagen. Då bokar vi in en ny intervjutid. Vi kom också överens om att båda två ringa den kontaktperson på bemanningsföretaget som bokade tiden med mig via e-post. Det visade sig att en annan person hade haft kontakt tidigare med intervjuaren, men alltså skickat datum och tid till fel adress.

Jag var ganska jämn i munnen och bestämd i sinnet när jag ringde bemanningsföretaget. Nej, jag var inte otrevlig, men bestämd när jag bad om att åtminstone få ersättning för bensin- och parkeringskostnader för den uteblivna intervjun. Man har inte så stora marginaler och fet plånbok när man går på a-kassa, nämligen. Och det var ju ändå bemanningsföretagets fel. Eller nån människas fel. På bemanningsföretaget. Kontaktpersonen lovade kolla upp detta. Jag var väl inte så där jättesäker på att det skulle utfalla till min fördel. Men efter en knapp halvtimme ringde min mobil. Om jag skickar in parkeringskvitto samt uppgifter om resans längd (nej, jag la inte till för att jag hade kört fel!) och mitt kontonummer via vanlig, hederlig snigelpost så får jag ersättning.

Tack, Perido, för att ni inte bara tog på er ansvaret för felet utan också för att ni ersätter mig för mina utgifter! Så behåller man såväl kunder som konsulter.

Jag vill också tacka för att jag inte är ett dugg varm och för att linnet inte klibbar alls på kroppen – AC rules och bilturen var svalkande. Dessutom är det inte var dag jag åker fjorton mil allt som allt för att låna en toalett…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Erika

Erika ställdes inför ett fruktansvärt val. Fotot är lånat från SvT:s webbplats.

Jag har inga barn. Jag vet inte vad det vill säga att få ett barn eller att förlora ett barn. I kvällens När livet vänder pratade Anja Kontor med Erika om hur hon ställdes inför valet att kanske inte ens föda de barn hon bar i sin mage.

Erika och hennes man väntade tvillingar. Men nånting gick snett och ett av barnen i magen fick en hjärnblödning. Risken var stor att båda barnen skulle skadas. Erika måste akutopereras. Hon och maken fick en natt på sig att bestämma sig för hur de skulle göra: behålla ett barn, behålla två barn eller abortera båda barnen.

Jag tänker inte berätta hur Erika och hennes man valde eller vad som hände sen. När man lyssnar på Erikas berättelse blir jag emellertid inte förvånad över valet. Berättelsen är så fylld av både sorg och glädje.

Flera gånger under den knappa halvtimme som Anja Kontor och Erika pratar har Erika nära till gråten. Samtidigt slår det mig hur otroligt stark Erika är.

Hon säger, konstaterande, mot slutet av programmet, ungefär:

Det är viktigt att folk påminns om att livet inte följer nån mall.

Jag kan naturligtvis bara nicka och hålla med från min trygga TV-fåtölj.


Missade du programmet om Erika? Titta här på SvT Play!


Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Johan

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Elise

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Lena


Här kan du läsa mer, bland annat hittar du länkar till det jag skrev om förra säsongens program.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett slutgiltigt inlägg.


Äntligen är Projekt Storstädning i hamn!
Jag har styrt skutan som värsta envåldshärskaren, tagit delmålen ett efter ett och nu är jag klar. Idag gjorde jag mitt hems sista rum, vardagsrummet.

Jag vet inte om dagens värsta var gardinstångseländet eller vitrinskåpet. Båda är krångliga, men i alla fall vitrinskåpet har också sin charm. Vitrinskåpet är för övrigt en Billy-bokhylla som jag har ”offrat” för mina glas skull. Hyllor och dörrar av glas förvandlade det till vitrinskåp, fast möbeln egentligen behövs med sina trähyllplan i arbetsrummet…

Det finns så många glas, framför allt, i vitrinskåpet som jag inte använder. Men jag vet inte vad jag ska göra med dem. Kasta dem vill jag inte och de är för dyra att bara skänka till loppis. Kan vara bra att ha när det blir tuffa tider igen. Fast… Måsen-delarna har jag ju inte lyckats sälja, trots annons både här och på Blocket. Det var nån som hörde av sig med ett riktigt skambud och hellre än att acceptera det behöll jag delarna. Vi kanske ska använda dem nu i jul när mamma kommer?

I övrigt blev dammningen av alla prylar i vitrinskåpet en sorts walk down Memory Lane… Här finns saker som jag har fått vid speciella tillfällen, här finns glas från mormors och morfars hem, mammas dockservis och till och med tio tallrikar, en karott och två uppläggningsfat från pappas farfars hem! Han, farfar Hurtig, som grundade Hurtigs barnhem i Grankulla i Finland, men som har sin sista viloplats på kyrkogården i Solna, av alla ställen… Barnhemmet i Grankulla finns dock kvar.

Först bland grannarna (?) med julgardiner är nog jag nu. Men de ser inte så jättejuliga ut utifrån och jag orkar inte krångla med den där förb. stången upp och ner. Jag är ute i god tid, helt enkelt.

När jag har tvättat av mig den värsta städsmutsen och borstat bort de största dammråttorna ur håret ska jag traska över till Tokerian och köpa mig nåt gott till middag. Med

nåt gott

menar jag troligen en grillad kyckling. Det finns lite potatisklyftor i frysen om jag vill ha det till. I morgon får jag två gäster, varav en ska äta med mig, men den maten tänker vi på i morgon.

Och nej. Jag glömde inte att gnussa badkaret efter allt skurvatten!

Här är några bilder från storstädningen i vardagsrummet:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


Vissa dar
känner jag mig som en apa i en bur. Eller som om jag sitter inne i en gigantisk glasklocka och tittar ut. Dags, därför, att göra en utflykt i cyberspace i stället för att fastna i negativt tänk!

 

squash o morotssoppa

Soppa med köpta eller fådda ingredienser.

”Zigenarsoppa” polisanmäld. Men vad läser jag för dumheter??? Hur kan man bara komma på idén att på sin restaurangmeny avisera ”zigenarsoppa med stulna ingredienser”??? Ett solklart fall av hets mot folkgrupp.


Lämnade sin bebis – i bilens bagageutrymme.
 Alltså detta är ofattbart! OFATTBART! Hur kan en förälder göra så? Den lilla flickan hittades täckt i avföring. Hon sägs vara svårt medtagen och underutvecklad. Flickan är nånstans mellan 15 och 23 månader. Parets tre andra barn har omhändertagits. TACK OCH LOV!…


Snart slipper du cookies.
Cookies är ungefär nånting på webben som sparar information om hur du använder olika webbplatser. Men nu har Google, Microsoft och Fejan försökt utarbeta ett system där man slipper cookies, utplacerade av olika mjukvaruföretag. Fast ärligt talat handlar det nog inte om att trion vill vara snäll. Jag skulle gissa på att man vill behålla informationen för sig själv…

 

blanketter

Var det bättre förr?

Patientjournaler öppna för intrång i åtta månader. Journaler på nätet har både för och nackdelar. Jag är kluven i frågan, verkligen. För naturligtvis var det lättare förr att pappersjournaler kunde ligga och skräpa var som helst för vem som helst att läsa. Men om det nu är så att de organisationer i vårt land som ansvarar för medborgarnas hälso- och sjukvård inför nåt så fint och modernt som elektroniska journaler – då ska dessa baske mig vara ordentligt skyddade!!! Nu senast har journaler i Stockholm och på Gotland varit totalt oskyddade – i åtta månader… Journalerna låg emellertid inte oskyddade ut mot internet, för andra system skyddade dem. Men ändå… Hur säkert är detta???

 

Lika som bär: Rektorn som tycker att barn med ADHD är en cancersvulst  – och en bebis som rörs till tårar!… (film) Fast bara utseendemässigt, förstås. Eller nej. Bebisen är ju söt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »