Softar trött, men såg rött!

Nu ligger vi slängda i soffhörna respektive reclinerfåtölj, med påskgodis och var sin öl. Jag har suttit/legat med dagens lokalblaskesudoku, Fästmön ligger med datorn på magen.

Känner mig så otroligt trött, trött, trött… Det måste vara den här löjliga infektionen jag har i kroppen, för detta känns inte som ”normalläge”. Jag är alltså så trött att jag knappt orkar halvsitta i fåtöljen… Reste mig i vart fall och hasade ut till datorn i arbetsrummet för att blogga lite.

Pratade med en kompis i telefonen i eftermiddags och det var ett ganska jobbigt samtal. Det känns som att stå mitt i nånting. En mitt jag inte vill befinna mig på. Hur ska jag kunna agera på bästa sätt? Hur ska kunna ta ställning ens till att agera? Ska jag helt enkelt inte agera? Eller vad? Livet är fullt av såna här ”små prövningar”…

Dagens middag bestod av lite vårbuffé à la Anna och Tofflan. Jag åkte till ICA Solen och köpte kycklingben, rostbiff, kalkonpastrami, potatissallad och baguetter. Anna fixade räkor med ägg och grönsaker under tiden. Smarrigt värre och åtminstone ETT BARN uttryckte sin glädje över maten. Övriga åt under tystnad och det får man väl tolka som ett gillande..?

N’är middagsbordet var röjt blev det så avfärd till fadren som väntade på sin trio i nystädat hem. En av katterna strök sig som vanligt lite för pilskt mot mig. Hoppas han inte tror att jag gillar djur – som lilla Anna. Se bara bilden nedan! VARNING FÖR SNUSK!

Tjolahopp! Här är lilla Snusk-Anna och Ådi i farten igen!

                                                                                                                                                         Ojejoj! Nu fick jag rycka ut akut till köket där blodvite uppstått. Anna skulle fylla på sin insulinpump och när hon drog ur den gamla ”nålen” började blodet fullkomligt spruta! Nu hör det till saken att Anna är mycket lugn till sättet, dessutom undersköterska. Hon har haft såväl diabetes som insulinpump länge. Men detta hade aldrig hänt förut! Och med ena handen full av blod, den andra full av pump behövde hon viss assistans. Tofflan, å andra sidan, är en riktigt vekling och svimmar gärna vi åsynen av blod och nålar… Hur som helst, det hela avlöpte bra. Tofflan assisterade med papper, Anna torkade och tryckte mot det sprutande HÅLET på magen. Hon lyckades samtidigt krångla sig ur sina mjukisbrax som Tofflan nappade åt sig och tog med ut i badrummet för att tvätta. Där svimmade hon INTE! Slutet gott, allting gott! (Men nu är jag rätt trött på påsk-GOTT…)

Blodet droppar, blodet droppar… Och då sa Bellman: ”Sätt på ett plåster!”

                                                                                                                                                               Vi anlände till stan vid 19-tiden, skulle jag tro och ägnade en stund åt att packa upp. Anna hittar inte

1. sin scarf
2. sitt busskort

så en del tid gick åt att söka efter dessa två missing objects. Dessvärre utan framgång.

Själv startade jag stor-datorn och beställde linser för tre månader. Tänkte att det var bäst att fixa innan jag åker ner till mamma, för då blir det ju så krångligt att beställa i och med att hon ska flytta. Snart. Hoppas vi.

Vi anlände till ett tyst och lugnt hus, vilket känns underbart skönt. Kanske vågar vi hoppas på sovmorgon i morgon efter den mindre roliga natten jag hade…

Read Full Post »

Utdraget. Del 17

Att ligga på en filt på gräset en sommardag, under ett träd, i skuggan var det bästa han visste som barn. Han läste redan som tvååring – och sedan den tiden läste han alltid. Det var nämligen med näsan i en bok han hade tagit sig igenom alla timmar som ensambarn med föräldrar som omgivningen skulle ha benämnt ”icke närvarande”. Om den kände till familjen, vill säga.

Fadern arbetade så gott som alltid, vardag som helgdag. Modern var sjuklig och låg ofta till sängs med fördragna, tjocka gardiner som stängde ute allt ljus. Detta förstås enbart de dagar hon var hemma. En stor del av tiden tillbringade hon i en sjuksäng, på sjukhuset, på annan ort.

Han lärde sig tidigt att roa sig själv, men även konsten att vänta. Han var i sena tonåren när han en dag tycktes komma till insikt att hans liv gick ut på att vänta, att vara en väntande. Detta var förstås medan han hade tiden på sin sida. Vi vet ju alla att tiden krymper ju äldre vi blir och ju fler väsentliga uppdrag vi får i livet.

Som barn var han annars mycket nöjd och tillfreds och krävde inte mycket av sina föräldrar. De å sin sida, krävde att han skulle hålla sig tyst och stilla de dagar modern var på tillfälliga visiter i verkligheten från sjukhuset. Kamrater var inte heller tillåtna i hemmet vid dessa tillfällen. Förutom detta var hans barndom fri och lycklig och han hade mor- och farföräldrar som gav honom mycken kärlek och omtanke.

Några syskon kom aldrig, däremot en hund som han älskade över allt annat. Förutom det var han inget bortskämt barn. Han hade kläder på kroppen, dock inga av märkeskaraktär utan tämligen enkla. Det var alltid fullt i skafferi och kylskåp, men som litet barn kunde han ju inte konsten att tillaga maten. Därför lärde han sig snabbt att det var betydligt mera smakrikt att tugga i sig en tomat än en rå potatis. Och om somrarna och höstarna fanns bär och frukt att tillgå i trädgården.

På lördagarna inhandlades lördagsgodis efter det sedvanliga biblioteksbesöket och på söndagarna presenterade alltid mor- eller farföräldrarna någon påse gottis. (Det var på den tiden man turades om att inta söndagsmiddag hos den äldre generationen.)

Nej, han led verkligen ingen nöd under sin barndom. Tvärtom var han nog ett ganska lyckligt barn. Detta barnsliga, oförstörda tillstånd levde han i fram till den dagen han skulle inleda sina universitetsstudier. Då kände han sig för första gången ensammast i hela världen.

Read Full Post »

Dröm och verklighet

Natten har varit jobbig. Jag har fått springa på toa sjuhundrafyrtioelva gånger. Dessutom är luftrören tajta och jag känner mig hes och irriterad och slemmig i halsen. Allmänt trött och hängig och så lite feber, förstås. Musklerna, framför allt vänsterbenet och vänster skinka, värker irriterande och jag hittar ingen bekväm sittställning. Färdiggnällt om krämporna!

I morse hade jag en sån konstig dröm om vissa avskum. Först såg jag RP stå och stryka en stor gul matta! Därpå kom hans fru ut genom en dörr. Jag tänkte att nu 17 ska jag få människan att hälsa, så jag vrålade ett högt

HEJ!!!

Då flinade hon och sen hälsade hon. Och så gick jag fram till henne och förklarade vissa saker. Hon tog emot mina ord och förlät mig allt. Sen var vi de bästa av vänner. Så goda vänner som vi aldrig var! Till och med hennes dotter kom ut – och pussade mig mitt på munnen.

En drömfångare hade jag nog behövt i morse…

                                                                                                                                                      Nästa person jag mötte i drömmen var TO. Hon bad MIG om ursäkt för att hon hade varit urjobbig. Dessutom frågade hon mig hur hon skulle göra eftersom hon var så otroligt förälskad i mig! Jag svarade att det inte var nån idé att hon släppte fram såna känslor, för jag har ju en annan kärlek och TO och jag blir det aldrig.

Så vaknade jag med en rossling. Jag låg nära Fästmön och höll krampaktigt i henne. Allt var som vanligt. I vardagsrummet hördes Elias ömsom hosta, ömsom sjunga. I nån annan lägenhet tog nån en dusch. Jag var åter i verkligheten.

Påskdag idag. Jag har försökt ringa en vän, men det gick inte så bra på grund av urladdade batterier. Det är svårt ibland att hitta tillfällen när man kan dra sig undan för lite allvarligare samtal, så nu får vi se när nästa tillfälle ges. Jag har också skickat sms till en annan vän som det dröjt alltför länge sen sist med. Men vi behövde nog en paus efter sista kontakten när hon försökte hjälpa mig och jag försökte försvara mig mot hjälpen. Ungefär…

Ibland vill man bara hoppa tillbaka in i ägget igen, trots att man har bett och hjälp som man verkligen behöver…

                                                                                                                                                      Gissar att Anna och jag åker in till stan när vi har lämnat barnen. Anna jobbar kväll i morgon, så vi räknar med en skön sovmorgon. Det kan ju behövas efter denna jobbiga natt – jag har ju säkert stört Anna jättemycket i natt också.

Skulle behöva handla hem lite nödtorft till kylen i stan, så det får jag försöka fixa under dagen. Sen skulle jag behöva städa där också och tanken var att jag skulle ha gjort det i fredags. Tyvärr orkade jag inte då, antagligen för att jag hade infektionen på gång.

Read Full Post »

Ny vecka, ny fråga: Har du ätit godis i påskhelgen?

Undersökningar har visat att svenskarna äter mest godis i världen, hela 17 kilo per person och år. En del köper så kallat naturgodis, kanske i tron att detta är nyttigare än vanligt godis. Dessvärre kan naturgodis till och med vara fetare och sötare och innehålla fler tillsatser än vanligt gods.

Så veckans fråga gäller om du har ätit gods i påsk och i såna fall vilken sort. Frågan hittar du här bredvid i högerspalten.

Detta inlägg kan du inte kommentera, men har du åsikter och tankar kring godis kanske du kan skriva om det på din egen blogg.

Tack till dig som tar dig tid att klicka ett svar!

Read Full Post »

Tofflan undrade: Finns det en svensk hederskultur?

Veckans fråga, huruvida det finns en svensk hederskultur, ställdes med anledning av händelserna i Bjästa som fick stor uppmärksamhet i media. Men Tofflans läsare var ovanligt sega med sina åsikter. Endast 16 personer tog sig tid att klicka i ett svar.

                                                                                                                                                          Så här fördelade sig svaren:

Majoriteten, 75 procent (tolv personer) svarade: Kanske det. I vart fall tycks människor ibland anse sig stå över lagar och domar när de tar ställning.

19 procent (tre personer) svarade: Nej, dumheter! Heder är sånt man sysslar med i andra kulturer.

Sex procent (en person) svarade: Ja, det finns helt klart en svensk hederskultur.

Ganska eniga röster den här gången! Stort TACK till dig som svarade!

Read Full Post »