Lite senare…

Lite senare måste vi ju fylla på reserverna så vi inte faktar av. Vi började med salta kex, rött vin, gröna druvor och cambozola.

Gottigotti! 😀

                                                                                                                                                       Sen måste man ju ha nåt sött på det! Då tar man fram barnens lördagsgodis, som de inte fick, och äter upp!

Schweizernöt, of course!

                                                                                                                                                           Till detta en spännande film på TV som vissa av oss sett 100 gånger, men Fästmön, Frida och jag njöt ändå! Fast Frida fick inget vin och ost och choklad ville hon inte heller ha. Lilla pojken sov och Stora pojken hade köpt eget snarr. Storasyster var ute på vift, men kom hem vid 23-tiden och berättade att viftet inte hade varit särskilt kul.

Kvällen är snart till ända… Och tur är väl det, för annars kommer man väl på nåt annat som man vill äta…

Read Full Post »

Utdraget. Del 30

Det regnade. E tog som i trans på sig ytterkläderna, drog en luva över huvudet och klev ut i verkligheten. Han hade alltid älskat regnet. I sin första ungdom gjorde han så stor sak av det att han sparkade av sig strumpor och skor och sprang ut för att utföra regndans. Det slutade oftast med kalla fötter och en del åskådare i fönstren runt omkring.

I kväll skulle han inte dansa utan gå i regnet. Eftersom han blivit vuxen med åren hade han lagt bort det barnsliga. Men han grät så bra i regnet. Då varken hördes gråten eller syntes tårarna. Och som de flödade! Han vankade gatorna i city och lät dess asfalt och kullerstenar ta emot hans tårar. Efteråt kände han sig lättad och nästan renad. Tills demonerna återvände. De som påminde honom om att han borde tänka framåt och planera. Lättare sagt än gjort när själva grunden är bortryckt under fötterna…

Fötterna, de där som en gång dansade i regnet och på dansgolvet i ett av de största danspalatsen i södra England. Där han en kort period varit det blanka dansgolvets stjärna. Det var mycket svårt att förstå nu, men faktum är att jag såg bilder vid ett tillfälle på en mycket ung och smärt E, helt innesluten i dansen. Så vacker, så skör…

Read Full Post »

Middag på Kreta

I eftermiddags bestämde vi oss för att strunta i ekonomiproblemen, matlagningen och disken. Vi käkade middag på Kreta. Kanske hade jag önskat att det var på ön Kreta, men restaurang Kreta i Förorten är helt OK!

Restaurang Kreta – för grillkåta? Nej, en grillkåta för 20 personer… Men… vad har den HÄR bilden med vår middag att göra?..

                                                                                                                                                       Vi lämnade Clark Kent* hemma och tog en promenad för att få fläsket i gungning – så vi skulle få ork att stoppa i oss rejält. Passade på att fota ett vårtecken, de första blåsipporna som jag har sett.

Så små och fina blå blommor med gröna blad i den för övrigt ganska grå naturen…

                                                                                                                                                      På ett ställe i skogen tycktes snösmältningen ha kommit så plötsligt att en färgklick från vintern glömts kvar.

Röd och grann pulka – men nu är det väl dags att ställa undan den?

                                                                                                                                                      Vi fick ett bord för sex (PERSONER, alltså, snuska där!). Menyerna granskades och alla hittade nåt ätbart.

Alla var där – även om Frida gömde sig bakom mamma vid fönstret. Bara pappa Jerry saknades, fast han var medbjuden. Men det var nåt idrottsevenemang som lockade mer… 😉

                                                                                                                                                   Jag och sport… Jag hade ju missat att Förorten var i innebandyfinal… Visste väl inte jag förrän på eftermiddagen idag… Däremot fick jag nyss veta att Förortens lag vann, så även en tråkmånsa som jag får väl gratulera till SM-guldet!

Frida var nyttigast och valde en kycklingsallad, Johan åt kebabtallrik, Elias tog en pizza och Anna och jag fileto kotas med potatis, tzatziki och grönsaker. Linn beställde souvlaki, men det hade kocken missat… Som kompensation fick hon tzatziki och bröd att inleda med.

Min middag!

                                                                                                                                                  Elias chockade personalen på restaurangen med att äta upp en hel vuxenpizza! Dessutom klämde han ner en stor coca cola och två klubbor. Han orkade emellertid ingen dessert…

Renrakat!

                                                                                                                                                            Till dessert valde tjejerna glass, Johan Banana split och Anna och jag – lika som bär IGEN (är det varning, eller?) – tog friterad camembert med glass och hjortronsylt.

Min favoritdessert!

                                                                                                                                                      Vi blev ganska mätta (litotes… Vet du inte vad litotes är? Slå upp det i ordlistan/sök på nätet, det här är ingen svenskalektion!) och Elias tyckte att vi var tråkiga som åt och åt och åt. Storasyster lyckades roa honom med diverse små knep (TACK, LINN!). Bland annat fick han testa hennes solbrillor och såg så här läcker ut:

Ugglan? Näää, Elias med Linns solbrillor.

                                                                                                                                                       Vi orkade med nöd och näppe ta oss hem. Linn tog bussen halvvägs – men hon skulle ju in till stan för att träffa kompisar. Killarna hade spring i benen och var hemma en kvart före oss andra… Kanske berodde det på att vi skrattade åt en finklädd gubbe med lustig uppsyn och fjollig gång som vi mötte. Somliga skrattade nog så det hände en liten olycka, rentav… Eller???

Nu har vi gömt lördagsgodiset, för det vete 17 om vi orkar pressa ner nåt mer i kväll. Elias pizza har emellertid sjunkit undan och nyss tog han en glasspinne från Hemglass…

                                                                                                                                                     *Clark Kent = min bil

Read Full Post »

Varumärkestugg och vassa pennor

I lördagens lokalblaska finns ett alldeles jättebra kåseri, signerat Gunilla Lindberg! Hon funderar över detta att man ska vara sitt eget varumärke idag

för annars finns man egentligen inte.

Sig själv kategoriserar hon raskt i nästa andetag:

Tjock tant.

Jag skrattade högt för mig själv och inser att även jag tillhör samma varumärkesgrupp. Och kanske är jag inspirerad av Gunilla Lindberg, som jag haft förmånen att arbeta med – jag som anställd, hon som frilansare – under en längre period. Det var för övrigt under den tiden det var högt i tak på jobbet och man kunde diskutera och bli skitförbannad på såväl chef som kollega – utan att få sparken, typ. Respekten fanns där ändå – mot såväl ung som… lite äldre och oftast klokare, inser jag så här i efterhand…

Och det var Gunilla som agerade vikarierande mamma med min första chef Curt Jansson som vikarierande pappa när jag akut tagits in på sjukhus nån gång för typ 20 år sen eller så.)

Gunilla Lindberg har alltid varit en rolig och lite bitsk tant med ett stort hjärta – jag hoppas att jag åtminstone fått ärva några av hennes gener – även om generna bara var vikarierande!

En annan kolumnist i lokalblaskan är frilansskribenten Katarina Sandström Blyme. Hon skriver mediespalt där ibland på lördagarna. Jag blev överförtjust när jag upptäckte denna vassa penna, snudd på lika elak som jag själv. Fast jag tror inte hon tillhör varumärkesgruppen tant än. Idag berättar hon om en gyllene regel som hon levererar när hon undervisar blivande journalister i konsten att recensera:

Var kritiska till verket men inte till dem som tittar på det.

Men nu har hon insett att det finns ett undantag: folk som bänkar sig framför dumburkarmna för att se

90 minuters fiktionaliserat våld på pinsamt stupid nivå.

Hon talar om dem som ser TV-versionen av Millennium. Jag har själv inte tittat på den, för jag förstår inte riktigt varför jag skulle göra det. Jag har ju liksom läst böckerna och nyligen sett filmerna. Eftersom jag inte har tittat på TV-serien kan jag naturligtvis inte uttala mig om huruvida TV-serien är korkad eller inte. Men jag NJUTER av Katarina Sandström Blymes vassa penna när hon sågar den – jäms med fotSULORNA – liksom folk som är så blåsta att de tittar.  Ja, även här skrattar jag högt åt lysande formuleringar, elakheter och intelligenta noteringar av logiska missar!

En vässad penna kan vara en tants bästa vapen mot idioti.

                                                                                                                                                   Nja, jag tror nog vi ska dra igång en varumärkesgrupp för tanter med vass penna. Jag tror det finns fler än jag själv som skulle kategorisera mig där. Mitt eget varumärke: tant med vass penna. Och tofflor på fötterna…

Ett par mjuka tofflor på fötterna är viktigt att ha som motvikt mot en vass penna om man är tant…

Read Full Post »

Lördagsstress

Kan man vara stressad på en lördag? Inga problem!

Jag kan ALLT,

som F* brukade säga. Har varit hos min förnämliga lägenhetsvakt – och blev kvar där i nästan en timma! Det var så roligt att äntligen kunna få en pratstund utan att små eller stora öron sitter bredvid och lyssnar eller att kropparna dessa sitter på tarvar uppmärksamhet. Men det blev lite länge, det erkänner jag… Får väl skylla på mitt jäkla armbandsur som har börjat sakta sig – det är den sämsta klocka jag nånsin haft – ändå är det en Calvin Klein- Swatch. SUCK…

Tog en lång dusch nyss och tvättade även håret, vilket behövdes. Fästmöns sovrum var HETT i morse och det flög dessutom omkring en massa fjädrar. Samtliga dessa tycktes fastna i hår eller näsborrar – fruktansvärt irriterande! Är emellertid glad att jag inte har så stora borrar som damen fru Hatt såg häromdan – jag skrattade HÖGT åt fruns skildring av damen – och jag LÄSTE även högt för Anna! 😆

Flygstoppet tycks fortsätta och nu är det ju frågan om Annas mamma med sällskap kommer iväg till Holland i morgon. De har ändå tur som inte har fastnat nånstans och inte kan komma hem – jag har hört att Egypten is the place to be when stuck… 😉

Egypten – mitt drömresmål. Fast jag vet inte om jag skulle palla värmen där nere längre.

                                                                                                                                                      Framåt eftermiddagen blir det middag på restaurang Kreta i Förorten. Hela truppen ska marschera fram och tillbaka – vi behöver alla röra på oss! Hoppas det blir god mat så man orkar ta sig hem igen! Men först ska Anna och jag handla lite söndagsmat så vi har det klart till i morgon.

Ett sedvanligt samtal med mamma har just avslutats. Även hon har fixat en plan C  ifall flyttfirman inte dyker upp och packar på fredag, så nu har vi både hängslen och livrem. AE ringde henne igår och meddelade att förteckning är på gång. Idag kunde man dessutom läsa om innehållet på förteckningen i lokalblaskorna hos mamma – tyvärr finns inga artiklar utlagda på nätet.

                                                                                                                                                               *F = en vän

Read Full Post »