”Elefanten har klivit av bröstet…”

Annika Östberg är i fri. I Sverige. När hon flög hit från USA och planet hade lämnat amerikanskt luftrum tänkte hon:

Elefanten har klivit av bröstet!

Tom Alandh har gjort det igen! SvT visade för ett tag sen hans dokumentär Att stå utanför och se in om livstidsdömda Annika Östberg som till slut fick komma hem till Sverige, avtjäna ett sista år i fängelse och nu äntligen anses ha sonat sitt brott och vara på väg ut i frihet.

Annikas känslor när hon får sina nycklar till sin egen lya, en lya hon kan låsa själv, är nästan för mycket. Jag har själv starka känslor kring nycklar och inlåsthet även om jag inte har suttit i fängelse, så jag kan till viss del känna det hon känner.

Tom Alandhs dokumentär, cirka en halvtimma lång, finns att se på SvT Play ett tag in i maj. Jag tänker inte berätta vad Annika säger mer än så här. I stället tycker jag att du ska se den. Du blir garanterat inte oberörd!

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Östberg

Read Full Post »

Utdraget. Del 39

Denna vrede han gick och bar på! Denna eldiga, vrede som ibland kunde ta sig utlopp i att han fick horn bakom ratten. Ty han levde aldrig ut sin ilska någon annanstans än i bilen. Därför blev han mången gång kritiserad för att han var alltför behärskad. I ett försök att lära om provade han motsatt förhållningssätt – det vill säga att visa alla känslor helt öppet, även vrede.

Då blev han slagen till marken, teoretiskt, inte fysiskt. Han uppfattades som helt galen och belades med munkavle. Ty det var så man agerade i maktens korridorer mot någon som inte passade in i de stöpta formerna.

Read Full Post »

Valborg i Byhålan

Vaknade frampå morgontimmarna med vansinnig kramp i benen. Liksom FLÖG upp ur bädden på golvet. Men jag överlevde såväl kramp som flygtur. Däremot höll jag på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen när jag satt och läste lokalblaskan och såg denna rubrik:

VA? Håller vännen FEM på att bli arbetslös?

                                                                                                                                                   Naturligtvis blev jag tvungen att messa henne direkt, men jag fick lugnande besked, hon var INTE en av de drabbade! I stället kom vi överens om att ringas i morgon vid lunchtid och bestämma tid för träff.

Messade också Kvast-Hilda och tipsade henne om en underbar liten kortfilm som går på SvT 2 i kväll, Min morbror tyckte mycket om gult.

Medan jag satt och väntade på att det skulle bli dags att åka in till stan passade jag på att fota några bildbevis för att Tofflan faktiskt är lite flickig. Se här, bara, klänning och allt!

En liten Toffel-kicka i klänning!

                                                                                                                                                       Och här då! Med dockvagn och allt! (Jag kan inte minnas att jag lekte särskilt mycket med dockor, men uppenbarligen hade jag en dockvagn som jag körde omkring med…)

Titta! Dockvagn, kalasbyxor och handväska! Man tror inte att det är sant, men det ÄR faktiskt Tofflan!

                                                                                                                                                          Vi tog bilen in till centrum strax efter klockan tio och gjorde en del ärenden innan det blev dags att träffa husköparna och mäklaren på köparnas bank. På Apoteket träffade jag AnnSo och vi kom överens om att NÄSTA gång jag kommer ner, då ska vi och CS träffas och svinga en bägare eller två! Innan banken hann jag också med att lösa in min vinstlott till två helt nya Trisslotter. Dessa ligger nu i plånboken och mognar… På Stora torget köpte jag åtta penséer i vackra färger till graven och så hann jag in och köpa var sin bakelse innan vi hoppade in på banken.

Det tog ungefär en timma att skriva under alla papper, lämna över nycklar och prata lite om diverse kring huset. Jag gick och hämtade bilen sen och plockade upp mamma utanför banken och så for vi hem och drack kaffe och åt citronbakelse!

Gult och gott och gräddigt! 😛

                                                                                                                                                            Sen kom mamma på att vi hade glömt att handla några saker, så det blev till att skutta ut i bilen och åka till ICA Maxi. Jag tror att jag har varit där varenda dag sen jag kom och jag börjar verkligen avsky stället! Främsta anledningen till detta är att de flyttar om avdelningarna och varken jag eller de som jobbar där hittar nånting, känns det som…

Efter detta åkte vi så äntligen upp till kyrkogården. Jag planterade åtta penséer i vackra färger på graven och så hade vi med oss buketten jag snodde från huset igår. Det blev så vackert!

På vägen hem stannade vi till i den lokala godisaffären. Och för en gångs skull var min påse INTE störst! Men den var rätt stor ändå…

Hoppas det inte är några pickar i godispåsen, bara…

                                                                                                                                                             Vi hann knappt innanför dörren förrän telefonen ringde. Det var husköparen och han hade ”synpunkter” på städningen. Verkar vara en riktigt petig typ, så jag hoppas att det inte blir några problem med dolda fel eller nåt sånt… För trots försäkringar verkar det vara ganska lätt för en köpare att få rätt mot en säljare… Jag tog samtalet, så mamma skulle slippa, men vi var båda ganska irriterade. Det är ju ändå Valborgsmässoafton och vad ska vi göra åt att städtjejerna glömde göra rent köksfläkten? Glömma och göra misstag kan väl alla! Sen hade han synpunkter på köksluckorna, men jag VET att de var rengjorda för jag kikade på det igår när jag var i huset. Fick god lust att säga nåt att om det inte passar så kan jag komma och hämta gräsklipparen som kostade 8 000 spänn som han FICK…

Messade lite med Fästmön som just kommit hem från jobbet och vilade sin onda häl på vilken hon fått en oskön blåsa, stackare. Själv har jag slängt på en maskin tvätt och den var visst precis nu färdig, så jag ska väl gå och hänga den.

Valborgsmiddag – sill, färskpotatis från Egypten, gräddfil, gräslök, snaps och öl – blir det vid 18-tiden! Gottigotti!

Read Full Post »

I huvudet på en mamma

Livspussel som inte går ihop, barn som sätts före föräldrarna, skuld och lidande. Allt detta behandlar Hanne Kjöller i sin bok I huvudet på en mamma. Och hon gör det på ett oerhört raljerande sätt så det är helt omöjligt att inte irritera sig!

Fullt av raljerande inne i detta mammahuvud!

                                                                                                                                                         Redan i förordet anger Hanne Kjöller att boken inte handlar om tonårsmammor som har det tufft eller flerbarnsfamiljer som har svårt att få pengarna att räcka till eller om föräldrar med funktionshindrade eller sjuka barn utan om ”alla andra föräldrar”. Vilka då? undrar jag. Såna som författarinnan själv som verkligen skaffat barn genom IVF. ETT barn, förstås. Och då ÄR det ju inte så svårt att klara av att vara en god och konsekvent förälder!

Mycket av det Hanne Kjöller skriver låter både vettigt och logiskt när det gäller föräldraskap och uppfostran. I teorin. Men trots att jag bara är bonusförälder vet jag hur svårt det är att omsätta dessa goda råd i praktiken, i verkligheten. För verkligheten ÄR en annan än den Hanne Kjöller lever i, kan jag bara meddela. Jag skulle vilja säga att hon hör till en unik del av befolkningen, med sitt enda barn. Andra föräldrar har det ofta svårt att få pengarna att räcka till, har det tufft med tonåringar hemma och sjuka eller funktionshindrade barn. De allra flesta har ju dessutom flera barn än ett och då ÄR det svårt att räcka till och orka vara konsekvent. Kanske Hanne Kjöller inser det om hon väljer att skaffa ett barn till..?

Jag tycker inte heller att föräldrar ska gnälla och beklaga sig över att barnen tar så mycket tid. Idag är det ju faktiskt så att vi har fler möjligheter att välja att skaffa barn – eller inte. Men ett liv med barn ÄR inte bara enkelt och fyllt av de lätta ord och handlingar Hanne Kjöller beskriver. Jag köper INTE det!

Jag ger boken en enda toffla – för att den var lite kul att irritera sig på. Men bara för det!

Tack för lånet, Tonårsmorsan!

Read Full Post »