Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2010

Vilken glass är du?

Dags för ett tramsigt litet test igen. Den här gången kan du få reda på vilken glass du är! Själv blev jag…

Lakritspuck! Du må vara kaxig och hård på ytan men har utan tvekan ett mjukt inre. Din karriär är en stor del av ditt liv och du trivs bäst i storstan. Njut av alla dina bedrifter men glöm inte bort att koppla av ibland.


Som en sån här är Tofflan. Karriären är ju verkligen en stor del i mitt liv… Kanske glassen borde byta namn till LakritspuckO för att bättre passa mig..?

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Blir

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Det gjorde mig så ont att se E förminska sig själv – och bli förminskad av omgivningen! Jag undrade var alla som tidigare hade så många åsikter och idéer befann sig nu i krisens stund. Det tycktes mig som om de lämnade E en efter en. Tills det bara var jag kvar. Och min roll och förmåga var och är inget att räkna stort med. Måhända min brinnande iver i sig att skipa rättvisa kan vara det jag behöver för att lyckas med mina planer.

Den första tiden gick E omkring i en bubbla för sig själv. Vissa stunder storgrät han, andra stunder var han uppfylld av optimism, framtidstro och hopp. Dessa tre ”ljus” som jag sen såg släckas ett efter ett.

Det fanns emellertid ett par andra personer som stod upp för honom, det ska ärligen sägas. Men deras händer var bundna och eftersom de dessutom befann sig i beroendeställning gentemot D var det inte mycket de kunde göra. Däremot såg jag hur E:s ansikte sken upp varje gång de ringde eller träffades.

Dessvärre blev E:s utflykter från hemmet allt färre. Det var som om han klarade att ta sig mellan sitt hem och mitt hem men inget mer. Och till slut blev även det en plåga för honom. Det var därför jag upplät mitt hem tillfälligt till ett par studenter så jag kunde vara nära E. För jag började bli riktigt bekymrad över hans situation. Det kom knappt någon post till honom längre – förutom räkningar, förstås. Telefonen blev tystare och tystare och upphörde till sist helt att användas som kommunikationskanal. Det var liksom ingen enda som längre bekymrade sig om att kommunicera med E. Ett hårt straff för en man som var intelligent, intellektuell, känslig och intuitiv. Och omtänksam om andra. Vad hade han nu för sin kära omtänksamhet?

Dagarna gick, veckorna passerade, så även månaderna. Och av misstag råkade E släppa ifrån sig en del information som var tänkt för senare bruk. Detta misstag kostade honom mycket lidande och efter krisen var hans reserv tömd. Ändå stod han för sitt misstag, för det var ju egentligen inget misstag, utan endast information släppt på fel forum och på fel sätt till fel personer. En av dem som insåg att E visste mer än han låtit påskina blev dessutom D. Och DET innebar de facto livsfara – för E.

Read Full Post »

… i mina köksfönster och ville bara visa upp det:


Gula skärmar på fönsterlamporna = Tofflans påskpynt

Read Full Post »

Ann Heberlein skriver en insatt och lysande debattartikel på kultursidorna i en av dagens kvällsblaskor. Den handlar om dödshjälp, en fråga som blev riktigt het sen en obotligt sjuk kvinna i 30-årsåldern skrivit till Socialstyrelsen och bett om hjälp att få dö. Problemet är att jag tycker att Ann Heberlein avlutar sitt lysande resonemang lite för abrupt.

Mycket klokt skriver Ann Heberlein bland annat:

Enligt en Sifoundersökning gjord den 18 mars i år anser nio av tio svenskar att dödshjälp bör vara tillåtet. Det tycks alltså som om många anser att ett värdigt döende är lika med att få bestämma själv.

Det svåra är, skulle jag vilja påstå, att bestämma när beslutet att dö ska fattas. När upphör livet att vara värdigt (och förlåt mig, men när är livet värdigt, när blir det mer ovärdigt än värdigt?)?

Och ”värdigheten” som det talas så¨mycket om? Nog är det konstigt att ett samhälle som annars inte bryr sig ett dyft om värdighet plötsligt ställer detta krav när man ska dö. […] Hur skulle nån annan än K kunna avgöra om hennes liv är värdigt eller inte, håller tillräckligt hög kvalitet? […]

Ann Heberlein menar vidare att det egentligen bara finns ett enda argument mot aktiv dödshjälp som håller, det sluttande planets argument. Det är en farhåga som innebär att om man tillåter aktiv dödshjälp så skulle gamlingar och sjuklingar känna sig pressade att acceptera dödshjälp. Och så finns det en annan grupp som inte är döende i egentlig mening utan människor som tycker att livet är värdelöst, typ deprimerade. Vad händer om dessa deprimerade begär och får dödshjälp? Tyvärr avslutar Ann Heberlein sin artikel här, med frågan

Då kommer saken i ett lite annat läge, eller hur?

Jag tycker slutet på artikeln känns minst sagt rumphugget. För depression, som exemplifieras ovan, är idag en sjukdom som oftast kan botas, till viss del lindras. Depression är för det mesta inte en kronisk sjukdom. Och det är DÄR skillnaden ligger – i sjukdomens art. Dödshjälp eller inte bör bedömas efter frågan: Går sjukdomen att bota, går den att lindra eller blir den sjuka bara sjukare för att så småningom, långsamt och plågsamt dö?

Tycker jag… Vad tycker du?

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Läser i en av lokalblaskorna som kommer ut i Metropolen Byhålan att den i Knutby-målet så kallade Barnflickan, Sara Svensson, snart är fri. Hon som sköt en kvinna till döds och skottskadade en man i Knutby i januari 2004. I juli samma år dömdes Sara Svensson i Uppsala tingsrätt – till rättspsykiatrisk vård. Rätten ansåg nämligen att maken till kvinnan som dödades låg bakom mordet och mordförsöket.

Sara Svensson har vårdats i Stöllestan, på svenska kallad Vadstena, på dess rättspsykiatriska klinik. Men har hon ”suttit inne”? Nej. Hon har fått förmåner och persmissioner som hon enligt ledningen har skött på ett bra sätt. Bland annat går hon på folkhögskola ute i byn och nu till påsk får hon elva dagars permission för att på egen hand åka till sin pappa. I vår ska hon slussas ut, via eget boende. Hon har fått vård och vården har varit framgångsrik, enligt chefsöverläkaren vid den rättspsykiatriska kliniken.

Jag vill inte på nåt sätt sätta mig över domar, lagar och förordningar. Men jag tycker att det är märkligt att Sara Svensson har fått vård men inget straff. Om hon nu anses framgångsrikt färdigvårdad, är det inte dags för lite straff då? Jag har nämligen i mitt bakhuvud Annika Östberg, som suttit i fängelse i snart 30 år, och jag kan inte hjälpa det men jag jämför. Annika Östberg laddade ett vapen som hennes dåvarande pojkvän använde för att mörda två personer (en polis och en restaurangägare) med. Sara Svensson sköt och mördade en kvinna och skottskadade en man.

Även Annika Östberg är på väg ut i samhället – till mångas förtret. Men nog tycker jag att hon har straffats tillräckligt efter nästan 30 år. Sara Svensson, däremot, hon får visst inget straff. För hon var visst lättledd och förblindad av sin kärlek till en pastor. Vari ligger skillnaderna i fallen? Annika Östberg var ingen dununge när brottet begicks. Sara Svensson var barnflicka i en pastorsfamilj. Annika Östbergs brott begicks i USA. Sara Svenssons i Sverige.

Jag förstår inte skillnaderna i övrigt. Och jag kan inte hjälpa det, men jag undrar: När är mord och mordförsök sonat?

Jag tycker att Annika Östberg har fått tillräckligt straff och sonat sitt brott så gott det nu går. Men jag tycker inte att Sara Svensson har fått nåt straff. Vad tycker du?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,  och .

Read Full Post »

Idag lär det bli en sönderhackad dag med full agenda… Men inte riktigt så hackat som på gårdagkvällens CSI-trilogi… Igår kollade jag ihop med Frida, för storasyster var ute på vift. Skönt att veta att båda tjejerna överlevde tisdagsmorgonens cat fight. Frida var emellertid MYCKET inne på en annan ”fajtare”, Batman, och fick oss alla att sjunga på temat till ”den otecknade” TV-serien. Med vissa variationer. Jag menar, tänk dig själv…

Batman, nana nana nana nana, Batmaaaaaan…

Rätt fastnigt, va? Dessutom kan det ju varieras i det oändliga om man byter ut vissa vokaler och lägger till en konsonant, till exempel:

Buttman, nana nana nana nana, Buttmaaaaaan…

Eller så kan man byta ut några konsonanter om man vill ha en tjejsnuskvariant…

Pattman, nana nana nana nana, Pattmaaaaaan…

NÄÄÄÄ, nu ska jag skärpa mig!

Igår kväll messade Kvast-Hilda att den snälla Tonårsmorsa ville låna ut en bok som hon tror att jag ska gilla! Toppen, jag läser ju verkligen mycket och allt går ju inte att köpa. Nu gäller det att få till en tid när Häxelina och jag kan ses – jag hade först föreslagit idag, men inser att jag inte hinner. Eventuellt slår vi till på långfredagens förmiddag en stund.

Jag kom hem till mitt vid halv åtta-tiden idag efter att ha skjutsat Elias till fritids och Fästmön till jobbet. Startade genast en tvättmaskin, elakt nog, för det verkar som om folk i huset är lediga. Men jag har ju insett att hänsyn är ju inte nåt som tas. Inte här i ”environgerna”. Dessutom är det helt tillåtet med ”vardagsljud” mellan klockan sju och klockan 23, enligt nåt påbud från styrelsen. Och vad jag vet är det vanlig vardag idag och klockan var ju efter sju, så… (Att det sen är nåt som SLAMRAR i min maskin kan jag inte hjälpa…)


Kanske ska sätta på mig stepp-järnen också och ta en liten dans så här på morgonkvisten?

                                                                                                                                                         Anna ska på andra delen av sin kurs idag, så jag ska skjutsa henne till Verkstadsgatan i Boländerna till klockan 13 och hämta vid samma ställe runt 16.30. Innan vi åker dit till klockan 13 ska vi försöka luncha nånstans. Den snälla Mommen* har lovat att hämta Elias vid fritids klockan 15.

Igår beställde jag en go och gla lax via Slaktar-Pojken som ju gör sin praktik på ICA Luthagens livs. Vi har tagit en baddare på två kilo som vi ska smocka i oss på långfredag. Mums! Jag ska hämta firren i morgon vid 13-tiden, innan jag hämtar hem Anna från jobbet.


Lax på långfredagen känns riktigt katolskt och bra!

                                                                                                                                                              Idag på förmiddagen blir det en snabb tur – hoppas jag – över till Tokerian. Har ett par saker jag är nödd och tvungen att inhandla. Mamma ringer i eftermiddag vid 14-tiden och avger rapport med senaste nytt. Hoppas, hoppas det snart händer nåt radikalt!

Nu ska jag sätta mig en stund med lokalblaskan, java och så småningom också lite frukost. Så jag hinner bli hungrig till min lunchdejt med Anna…

                                                                                                                                                    *Mommen = mormor, det vill säga Annas mamma

Read Full Post »

Older Posts »