Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Bjästa’

Veckans fråga, huruvida det finns en svensk hederskultur, ställdes med anledning av händelserna i Bjästa som fick stor uppmärksamhet i media. Men Tofflans läsare var ovanligt sega med sina åsikter. Endast 16 personer tog sig tid att klicka i ett svar.

                                                                                                                                                          Så här fördelade sig svaren:

Majoriteten, 75 procent (tolv personer) svarade: Kanske det. I vart fall tycks människor ibland anse sig stå över lagar och domar när de tar ställning.

19 procent (tre personer) svarade: Nej, dumheter! Heder är sånt man sysslar med i andra kulturer.

Sex procent (en person) svarade: Ja, det finns helt klart en svensk hederskultur.

Ganska eniga röster den här gången! Stort TACK till dig som svarade!

Read Full Post »

I debatten som sker kring händelserna i Bjästa, främst efter inslaget i Uppdrag granskning, har många för fram åsikten att det finns en svensk hederskultur. Tofflan undrar därför vad du anser om saken.

Lämna din röst i högerspalten här bredvid, men kommentera inte. Dina tankar om detta läser jag gärna på din blogg.

Tack för att du deltar i undersökningen den här veckan!

Read Full Post »

De flesta av oss har nog den här veckan för första gången hört talas om en liten ort norröver, Bjästa, och vad som hänt – eller inte hänt – där. SvT:s program Uppdrag granskning for upp för att göra ett reportage om en våldtäkt där förövaren var en ung kille och offret en tjej under 15 år. Eller rättare sagt, teamet från Uppdrag granskning åkte upp eftersom det gick rykten att våldtäkten var påhittad.

Jag kunde inte se programmet i veckan när det gick, men har just sett det på SvT Play. Filmen ligger kvar till den 9 juli. Och det går inte att låta bli att bli berörd, att kommentera händelserna.

Jag tänker inte ge mig in på frågan huruvida den unga killen är skyldig eller oskyldig och om den unga tjejen talar sanning eller ljuger. Två domstolar, tingsrätten och hovrätten, har nämligen utrett skuldfrågan och dömt killen. Han har dessutom fått besöksförbud.

Tjejen har hållit fast vid sin skildring av våldtäkten hela tiden, medan killen först erkände och senare tog tillbaka sitt erkännande. ÄNDÅ har tjejen blivit dömd – av Bjästaborna – och tvingats flytta där ifrån. Folk har sysslat med skvaller och spridning av rykten.

Linnea själv säger i programmet:

[…] Det jobbigaste är att ingen tror på mig, att jag talar sanning. […] Folk jag har trott att jag har kunnat lita på har varit skitstövlar, dom kan jag inte lita på överhuvud taget. […]

Kulmen på det hela är när pojken dyker upp på skolavslutningen i kyrkan och delar ut blommor. Den dömde våldtäktsmannen får applåder och kramar av sina förra klasskamrater och lärare. Tjejen vågar inte gå på sin egen skolavslutning. Killens mamma har lagt ut filmen från avslutningen på internet. Prästen säger i TV-inslaget att han ser pojkens blomsterutdelning som

[…] en tyst och fin demonstration […]

Och så kunde det ha stannat här, med att tjejen flyttade 50 mil därifrån. Men samma kväll som skolavslutningen våldtar killen ytterligare en tjej. En våldtäkt som killen också döms för senare i såväl tingsrätt som hovrätt.

ÄNDÅ fortsätter skvallret och ryktesspridningen, bland annat om bevismaterial och DNA. DNA är ju ett av de starkaste sätten av bevisning man kan föra fram, men tekniken ifrågasätts av lekmän i Bjästa. Samtidigt fortsätter rena hoten på nätet. Och vuxenvärlden gör knappt någonting. Skolans rektor säger att man inte kan ta ställning för eller emot, trots domarna. Och kyrkan har ju tydligt tagit ställning vems sida man står på.

Linnea, offret, flyttade 50 mil hemifrån för att gå klart grundskolan. Kommunen betalar det hela. Hon vet inte om hon orkar komma tillbaka för att gå gymnasiet. För nu har hon det bra…

Man tror inte att detta sker i Sverige, 2010. Men det gör det. Ett samhälle sluter tätt runt en dömd våldtäktsman och offret tvingas flytta. Bjästa är satt på kartan.
                                                                                                                                                            Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »