Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 13 april, 2010

Lösenordsskyddad: Duga

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

…att jag fick ett mejl från mammas mäklare i morse med information om att flyttfirman jag nyligen bokat till mamma är på väg i konkurs?.. Alltså hela dagen har varit full av små och stora katastrofer… Hur som helst, efter ett par samtal kom jag fram till flyttfirman och blev lovad att flytten ska gå som tänkt. Mamma har INTE hörts av idag – jag hoppas att hon inte smällde av helt när hon fick se tidningen i morse. Det var nämligen därifrån mäklaren hade fått konkursinformationen…

Fästmön blev tvungen att jobba över idag, men när vi kom hem till Förorten blev det sen en fika på ballen*. Men först åkte jag och hämtade Elias från skolan och vi tog var sin glass medan jag tvättade rutorna på Clark**.

Anna var så söt i solen, min vårflicka! 😀 Se bara!


Solflicka!

                                                                                                                                                     Hade också ett bra och viktigt samtal med Frida, familjens tänkare. Jag har MYCKET utbyte av våra samtal! Frida var för övrigt sin moder och mig behjälplig i köket i kväll genom att plocka ur diskmaskinen och torka av middagsbordet med mera. Flera såna insatser vill vi se!!!

Dagens middag snodde Anna ihop på egen hand IGEN, men sen tog jag Linn i bilen och åkte iväg för att posta en tröja som hon skulle byta mot nåt annat klädesplagg på Klädbyte. Den unga damen trodde att det bara var att stoppa tröjan i ett kuvert eller nåt och sätta på ett frimärke för fem spänn – men riktigt så enkelt och billigt är det ju inte… Vi åkte först och hämtade tröjan hos pappa O. For sen vidare till Palmen där vi inhandlade en påse med porto betalt för 60 kronor. Sen KNÖLADE jag ner tröjan. Verkligen knölade! Det var nästan så att jag fick SÄTTA MIG på påsen. Men jag fick ner ”skiten” till slut. Linn skämdes nog lite, för hon drog sig inåt lokalen och tittade på glassar…

Har putsat lite på Clark i eftermiddag också. Sätesskyddet för passagerarstolens rygg som vi har för att förhindra Elias smutsiga skor att lämna märken hade lossnat. Det var allt annat än rent på sätets baksida… Tursamt nog hade jag textilrengöring i bilen så putsade bort eländet. Putsade lite här och var på övriga säten också samt torkade av lister som var smutsiga av vinterskor. Men det måste bli dammsugning nån dag sen, för bilen är såååå smutsig inuti. Kanske att jag tar ett sug i garaget nere hos mamma innan flyttlasset går.

                                                                                                                                                  *ballen = balkongen
** Clark = Clark Kent

Read Full Post »

Har just tagit sista tuggan av Marabous senast tillfälliga utgåva (limited edition), Passion. Det samlade intrycket är

sådär…

Mjölkchoklad med inslag av passionsfrukt och chili blev inte till nån höjdarblandning eller smaksensation i min mun. Den syrliga passionsfrukten tar över smaken helt och man känner knappt varken chili eller choklad.

Näää, Marabou, bättre kan ni! Jag tycker inte Passion är värd nästan 20 kronor.


Passionsfrukten tar över. Chokladen på 180 gram är inte värd sina drygt tjugo spänn!

Read Full Post »

Ett tryggt liv som utvald i Rikets sal, bakom Vakttornets muror. Jens ville vara ett Jehovas vittne och vittna om Gud. Men han prövas och ställs inför flera svåra val. Jag har just slagit ihop pärmarna på Henrik Petterssons bok Jehåvasjäveln, skänkt till mig av snälla Systerdyster i februari i år.


En modig bok!

                                                                                                                                                      Den här boken  handlar om den unge Jens som är ett Jehovas vittne. Det är ett tryggt liv i församlingen. Men så förändras Jens under tonåren. Och när han träffar Emma förändras allt! För Emma, också hon ett vittne, ifrågasätter och diskuterar. Snart ställs Jens inför flera svåra val. Så inträffar en katastrof. Hur orkar han leva vidare när han känner sig som en svikare?

Den här debutromanen är, enligt en recensent:

[…]en modig och ovanligt mogen debut om att vara annorlunda och om den stora smärtan det inneböär att omvärdera sin omvärld och tvingas svika sin familj. […]

Utdraget ovan sammanfattar något av det jag känner efter att ha läst boken. Det ÄR en modig bok! Och den handlar om att släppa taget och att fortsätta kunna och vilja leva livet trots katastrofer och trots att man känner sig som en svikare.

Jag rekommenderar boken varmt och nu, hör och häpna, ska jag dela ut betyg:


Fyra RÅÅÅSA tofflor av fem möjliga får Jehåvasjäveln!

Read Full Post »

Att från en dag till en annan gå från röd till död blev en chock för E. Och då ska du veta att han ändå anade detta. E var nämligen en av dessa människor som ofta hade föraningar om händelser. Men som människor väl är mest, blundade E ibland för budskapet han såg för sin inre blick. Han ville inte se. Han vände sig bort när bilderna kom. Bruset blev för stort vissa dagar. Tyvärr undkom han inte sitt öde – som bekant.

E var känd för sin otroliga intuition. Den var nästan besvärande för honom, emellertid och han såg den inte alltid som en gåva. Detta gällde även de föraningar han fick och de bilder från långt tillbaka i tiden som passerade vissa dagar. Det var bland annat på grund av dessa bilder han visste att hans kontor låg på en plats där mycket blod flutit.

Och så var det damen i solglasögon och med sin vita och svarta scarf knuten om huvudet. Hon som passerade utanför hans fönster – när det var svårigheter på gång för E. Första gången reagerade han knappt. Den andra gången han såg henne gjorde han emellertid det, eftersom han insåg att hon var så otroligt lik en person, en ny bekantskap, som några år tidigare dött hastigt i långt framskriden cancer. Kvinnan, som bjudit E till sina föräldrars sommarställe. Som pratade om sina söner och sin ex-man. Som var ganska ensam, men som inte låtit sig nedslås utan skaffat sig nya sysselsättningar i livet efter pensioneringen.

Det var hon! Det var helt klart hon som visade sig för E! När han förstod det välkomnade han henne – men bara henne! – de gånger hon passerade – just för att han visste att hon ville förvarna honom, göra honom beredd på att något svårt var på väg att inträffa. Utom den där sista gången. Då FLÖG hon nämligen förbi hans fönster. Sex gånger passerade hon. Och han vände sig bort för han insåg att det var slutet.

Read Full Post »

Så där ja! Bilen är tankad och sommardäcken på. Rattmuffen är av. Jag har kånkat från kallförråd till bilen och retur igen. Det är bara några meter, jag kan köra bilen nästan intill.


Inga smutsiga små fingrar på denna muff!

                                                                                                                                                        Det var två före mig, så jag stod en stund i solen och läste med solbrillorna på. ÄNTLIGEN vår, säger jag! 😆 Själva bytet och luftpåfyllning tog högst tio minuter. Definitivt värt 150 kronor. Jag slapp ju dessutom tvätta händerna…

Nu behöver Clarkan* bara tvättas och dammsugas inuti, men jag tror jag tar det när mammas flytt är klar… Då blir han så fin och snygg!


Clark Kent i rent skick – glänser ikapp med vårsolen! Fast inte just idag… Bilden togs i maj förra året.

                                                                                                                                                   *Clarkan = Clark Kent, min bil

Read Full Post »

Äntligen stod prästen i predikstolen…

Nä, det var ju Selmas inledning på Gösta-sagan. Jag är ju inte Gösta längre, det var några år sen jag slutade vara det (typ snart 30…) Här kommer Tofflans inledning:

Äntligen låg sommardäcken i bilen…

Ja långt har jag kommit hittills idag! Att jag har fällt baksätet och kånkat in sommardäcken i bilen. Sen får vi se om jag hittar nån snäll gosse som kan byta dem åt mig. Det brukar bli billigast så. Sist jag lät en tjej byta kostade det både pizza och parkeringsböter… Ett av mina snålare gamla ex hade nämligen bestämt oss (ja, hon brukade just bestämma OSS) för att däcken på våra bilar (totalt åtta däck) skulle bytas å garage vid Sjukstugan i backen. Sagt och gjort. Den händiga, starka och framför allt snåla kvinnan gjorde ett gott arbete – inte tu tal om den saken. Därför skulle jag bjuda på pizza från restaurang Trädgården vid Heidenstams torg. Det var bara det att torget just infört p-skiva alternativt p-biljett. P-skivan är gratis och hämtas inne i affärer eller i restaurangen. Fast jag såg inte skylten om de..t. När jag kom ut satt det därför en OTREVLIG lapp på Clark Kents* vindruta där jag krävdes på 300 pix för att jag underlåtit att sätta upp en p-skiva/betala p-biljett… Så så billigt blev det INTE vid det däckbytet…


Så här fick jag lust att göra när jag såg p-boten på vindrutan…

                                                                                                                                                           Efter sedvanlig skjuts till fritids och jobb (Elias respektive Fästmön) for jag hem till mitt och slängde in däcken. Tänkte vänta till en bit in på förmiddagen innan jag åker iväg och försöker hitta nån som kan byta däcken. Gissar nämligen att ”alla” ville byta dem i morse tidigt, före jobben. Och jag har ju inget jobb, så…

Det blir en stund vid lokalblaskan med en mugg java först och därpå en dusch med hårtvätt. Ska sen åka och fylla på lite drickbart i Clarkan också – han började blinka av törst i morse…

Denna kylskåpsmagnet får tala för mig…

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min bil

Read Full Post »

Older Posts »