Hur är vi idag?

Läste en rolig artikel i en av kvällstidningarna om par som klär sig likadant. Det är ju så man skrattar högt – men ack så vanligt förekommande! Bara häromdan såg jag ett par på promenad (stavar och hela köret) – en man och en kvinna – i klädda likadana röda jackor – med kvinnlig skärning. Inte lika snyggt på båda, kan jag meddela.

Fästmön och jag plockar ibland fram samma typ av tröja med samma krokodil eller annan symbol på, men det blir alltid en av oss som lägger tillbaka sin. För man vill ju verkligen inte se ut som ett tvillingpar när man är ett kärlekspar! Eller? Vad tycker du???

Krokodil på tröjorna har vi ibland – fast inte samtidigt!

                                                                                                                                             Dessutom blir det ju på nåt sätt extra viktigt i ett samkönat förhållande att man håller på olikheterna, tycker jag. Jag vill inte att Anna ska förändras och bli lik mig – för jag skulle verkligen inte bli kär i mig!

Det är också mysigt att behålla en del av sina olikheter – och egenheter. Och framför allt att kunna skratta åt de egna egenheterna tillsammans. Anna, till exempel, är en sån där som alltid går och rättar till saker som ligger snett. Det trodde jag att jag var också, men Anna är snäppet värre! Själv är jag vitpepparsfetischist, enligt Anna och jag erkänner att det ibland blir lite mycket av den kryddan – men jag gillar den. Johan skulle nog tillägga att jag älskar salt också – jag blir konstant hånad för första gången jag skulle laga mat åt oss och hade överdoserat med saltet på laxen…

En annan viktig skillnad mellan oss är hur vi vill ha våra frukostägg. Mitt ska vara kokt högst tre minuter. Det som finns innanför skalet, såväl det vita som det gula, ska RINNA. När Anna ser det, får hon kräkreflexer. Hon vill nämligen ha sitt ägg grönt hårdkokt, minst åtta minuter. Då tycker jag att ett ägg blir torrt och tråkigt. Hur vill du ha ditt kokta ägg??? Eller vill du ha ditt kokta ägg stekt? Eller förlorat, kanske???

Det här ägget är för hårdkokt för mig.

Read Full Post »

Pocketsläpp i maj

Månpocket har som vanligt många spännade pocketar på utgivning den närmaste framtiden. Här kommer några titlar som ges ut i maj:

• Albatross av Hans Gunnarsson. Ett par i yngre medelåldern med hund hyr en avskilt belägen stuga över sommaren. Att deras relation är på väg att ta slut är det ingen av dem som riktigt orkar beröra. De ses allt mindre: hon försvinner till jobbet i Stockholm samtidigt som han och hunden tillbringar alltmer tid på golfbanan. Långsamt, nästan omärkligt, avskärmas han genom sitt golfande och drickande inte bara från henne utan också från sig själv och verkligheten, för att slutligen dras in i ett akut förvirringstillstånd.
• Först när givaren är död av Anna Jansson. Försommar på Gotland och polisen utreder en mordbrand vid Roma kyrka. När kriminalinspektör Maria Wern är på akvarellkurs får hon veta att distriktssköterskan, Ingrid Bogren, har varit försvunnen sen ett dygn tillbaka. Sköterskan var den sista som såg Frida Norrby innan branden.
• Den glömda trädgården av Kate Morton. Detta är en romantisk, gripande och oavbrutet spännande roman, vars handling utspelar sig på flera olika tidsplan parallellt. När Nell dör efterlämnar hon allt till sitt barnbarn Cassandra. Bland tillhörigheterna finns en sagobok med skräckberättelser skrivna av Eliza Makepeace, en författare som på ett mystiskt vis försvann i början av 1900-talet. Testamentet innehåller också ett överraskande arv: ett litet hus som kallas Klippstugan. Det är i Klippstugan och dess glömda trädgård som Cassandra upptäcker sanningen om en liten flicka som för många år sedan hittades övergiven på en båt på väg mot Australien…
• Sista resan av Carsten Jensen. Den framgångsrika konstnären Carl Rasmussen vill göra upp med sin dragning till det idylliska och hitta tillbaka till konsten. Han reser till Grönland för att försöka återfinna den inspiration som där fyllde honom när han var ung. Men resan blir en skoningslös självuppgörelse.

Den sista resan till Grönland blir en skoningslös självuppgörelse.

Read Full Post »

På tapeten lokalt

Satt och bläddrade i ett par lokalblaskor och hittade en del nyheter av lite annorlunda slag. Här kommer ett axplock av sånt som är på tapeten just nu och som JAG tycker är annorlunda/roligt/underhållande/knäppt/konstigt och så där, tja…  (Mina kommentar sist på respektive punkt):

• Svenska kyrkans medlemmar i Uppsala stift gav sju kronor per skalle i kollekt förra året. [Det var inte mycket, det…]
• En kille i yngre tonåren från Uppsla har skrivit till intergrations- och jämställdhetsdepartementet och klagat på att det saknas kvinnliga karaktär i nästan alla serier i tidningen Lego Club Magazine… [Tuff kille! Bara att komma på idén att skriva och klaga och DESSUTOM i en jämställdhetsfråga!]
• Niklas Lundengård är en kille som vill ha jobb – utan att behöva klippa sig. Han letar efter en arbetsgivare som inte bryr sig hans utseende. Läs hans blogg! [Lycka till, säger Tofflisen!]
• I början av maj öppnar en ny ortopedakut i Uppsala. Där kan man få hjälp på plats och slipper långa väntetider – för 200 kronor. Billigare än Sjukstugan i backen! [Men varför öppna detta NU? Sommartid är ju kanske inte högsäsong för att halka på isfläckar… Hur tänkte man? TÄNKTE man? Nej, man änvänder bara skattebetlarnas pengar, typ…]

Extrapris på behandling av benbrott på den nya ortopedakuten!

                                                                                                                                                     

• En genomsnittlig kvinna bränner 48 000 kalorier om året – på att shoppa! Det visar en ny studie i Må bra. [Skulle tro att man förbränner en del genom ångesten efteråt när man bränt för mycket stålar…]
• Den som äter kolhydratfattigt den mår i vart fall inte så bra, enligt Karolinska institutet. Man blir nämligen deppig om man äter för lite kolhydrater. Depp kan därför bli följden av dieter som GI, Atkins och LCHF… [Men blir man inte rätt hög av att gå ner i vikt, om man har det som mål? Då borde man ju bli gladare? Eller är fördomen att  magerdalar deppigare än tjockisar sann?]

Kolhydratätare respektive kolhydratdissare. Vem är lyckligast, tro?

                                                                                                                                                    

• Linnea Strid heter en 26-årig tjej som bor i Flogsta i Uppsala. Hon använder sin målarpensel som kamera, men blir aldrig antagen till mån konsthögskola. Hon ställer förstås bara ut i Chicago och Los Angeles – i Uppsala är hon okänd [Kolla in Linnea Strids verk om du får möjlighet! Jättehäftiga! Tyvärr blir man väl aldrig profet i sin hemstad…]
• Uppsala har lägst arbetslöshet i Sverige. Och det innebär, enligt fyra borgerliga riksdagsledamöter från uppsala län, att Uppsala har Sveriges mest rättvisa ekonomi – eftersom orättvisor alltid drivs av arbetslöshet. Över 11 000 personer är arbetslösa i vårt län… [Men snälla nån, DET är väl att förenkla och generalisera liiiiite, eller?!..]
• Vulkanutbrott på Island och många blir besvikna när semesterplanerna grusas eftersom det råder flygstopp… [Men snälla nån IGEN, det är väl mest synd om dem på Island, eller?..]
• Skulle du palla att öppna affär tillsammans med mamma och mormor? Det har Sarah gjort. Trion har en webbaffär, Tre generationer inredning, men nu öppnar de ”analogt” på Drottninggatan mitt i stan. [Spännande, tycker Tofflan, och önskar lycka till!]

Read Full Post »

Utdraget. Del 29

Det har blivit dags att återkomma till hustrun. Första gången jag kontaktade henne i egenskap av begravningsentreprenör var det för min avlidna arvtants skull. Jag ville att tant skulle återbördas till fosterlandets jord. H ombesörjde allt mycket tillfredsställande, varpå jag deklarerade, med blicken borrad djup in i hennes ögon, att jag snart skulle återkomma. Det kanske låter som en märklig sak att säga, men H reagerade inte nämnvärt – förutom att jag såg ett blink av nyfikenhet i hennes ögon.

Och återkom gjorde jag. Tyvärr fick jag offra några oskyldiga för den goda sakens skull, men det var nödvändigt. Jag såg hur hon började glöda i min närhet och när hon insåg att de döda jag överlämnade i hennes vård i själva verket tagits av daga av mig personligen blev hennes blick alldeles svart. Hon var verkligen ljuvlig i sin passion. Och hur hon så att säga ”använde” de döda när jag lämnat dem, försökte jag att inte bry mig om. Jag insåg snart att jag hade H precis där jag ville ha henne.

En kväll när jag som vanligt gjort mig ett ärende till begravningsbyrån, låtsades jag åka därifrån efter att vi sagt farväl. I själva verket dröjde jag mig kvar i lokaliteterna, som jag ju haft möjlighet att lära känna mycket väl efter alla mina besök.

När jag såg hur hon skred till verket, var det inga som helst problem att föreviga det hela med min utomordentliga lilla kamera. Naturligtvis spelade kameran även in ljud. Och även om jag vämjdes av den akt hon utförde, grinade jag förnöjt inombords vid tanken på D:s reaktion.

Naturligtvis var D ende mottagare av filmen tillsammans med ett brev innehållande korta och enkla instruktioner för hur han skulle förfara härnäst. Som jag njöt vid tanken! Och den gjorde det möjligt för mig att inte se det fasansfulla som pågick framför mina ögon, det jag filmade. Jag blundade – trots att mina ögon var vidöppna och seende.

Read Full Post »

Mitt i språnget…

Fredag. De två yngsta är skjutsade till skolan. Fästmön och jag for hem för att äta frukost och fixa till oss lite. Snart ska vi tillbaka till skolan för idag är det Elias, tillsammans med mamma, premiärbesök hos sköterskan. Vi fr hoppas att grabben är 135 centimeter lång eller längre, så att vi kan ta bort kudden i baksätet!

Gissar att det sköterskebesöket går hyfsat snabbt, så jag sitter väl kvar i bilen och läser min hemska bok om Jack Uppskäraren. Efteråt ska vi väl åka och handla nåt ätbart till kvällen. Ett tag tänkte vi grilla, men vädret är inte så stabilt även om regnet avtagit och solen nu försöker titta fram.

Grillat vore gott, men vädret tillåter det nog inte i kväll, tyvärr…

                                                                                                                                                        På lördag, i morgon, kanske Tant Tofflan bjuder på grekisk kvarterskrog. Låta pengarna rulla och njuta medan vi lever. Ibland måste man unna sig…

Nu är det strax dags att dra vår kos!

Read Full Post »