Posted in Familj, Krämpor, Personligt, tagged Annandag påsk, arbete, äpplen, broccoli, frukost, frukt, grönsaker, hosta, kycklingkorv, mamma, mat, orkeslös, päron, Pippi Långstrump, pool, promenad, rotmos, shopping, snö, städning, tacksamhet, telefoni, trött, tvätt, vårsol on 05 april 2010|
6 Comments »
Annandag påsk. Och efter ytterligare en jobbig natt med toabesök varannan timma för min del tog vi lite sovmorgon och klev upp vid tiotiden. Bara för att skrika när jag vinklade persiennerna eftersom DET SNÖAR!!! Blir man jätteglad, eller?! NEJ, MAN BLIR SKITSUR! Jag hade tänkt en skön promenad i vårsolen idag innan Anna ska iväg och jobba, men det är ju bara att glömma. Jag tror visserligen inte att snön lägger sig, fast det är ju inte så skönt att promenera i det här skitvädret. Anna har dessutom bara sina gympadojor med sig hit…

Nån som vill bada i vår pool på baksidan???
Idag är annars en sån där dag som jag BORDE göra en massa, men jag känner mig trött och orkeslös och hostig och sur på snön, så jag sjunger som en viss berömd, jättestark och rödhårig liten brutta:
Tycker du som jag, tycker du som jag, så gör jag det en annan dag!
Jag BORDE städa av i badrummet och i duschrummet-toarummet, eftersom jag inte gjorde det i fredags. Sen BORDE jag åka iväg och handla – vi har till exempel inga grönsaker och ingen frukt hemma mer än ett par ruttna päron och ett par superbehandlade äpplen som visst aldrig ruttnar…
I vart fall har vi mat för dagen hemma. Det finns en korv korv och en korv mos, så att säga. Korvkorven är kycklingkorv och moskorven är rotmos. Och har vi tur kan jag nog gräva fram lite broccoli ur frysen så det blir nåt nyttigt till.
Har kört en maskin tvätt, trots allt, så det får väl räknas som en av de större insatserna idag. Nu ska tvätten hängas också, för det gör den ju inte själv. Har hostat som en galning och nästan kräkts, så all form av kroppslig ansträngning känns mindre lockande.
Anna börjar jobba klockan 16 och kanske slinker jag in på ICA Heidan på hemvägen när jag har kört henne. Mamma skulle ringa vid 17-tiden, så jag hinner väl precis hem till dess.
En ganska vanlig dag, alltså, utan några större storverk eller under. Bara det att vi lever och har nåt ätbart att sätta fram på bordet gör mig faktiskt tacksam. Anna sa nåt allvarligt om detta vid frukosten. Nåt som verkligen fick mig att tänka:
Tack!.. Allting kunde ha varit värre.
Read Full Post »